Kennel Brukstorpets Blogg

Det är bara att inse att jag aldrig, aldrig någonsin kommer att tävla SM eller knappt KM heller för den delen tror jag... Jag har helt enkelt en för låg motivation för det här med hundträning och hundar. Dom (läs Wixie) är lyckopiller, tröst- och sällskapshundar och otroligt trevliga djur att "hänga" med. Roligt att se dom utvecklas och träna med, men jag kommer ALDRIG att känna den "kicken" som jag ex. gör efter ett riktigt lyckat träningspass tillsammans med hästen. På sistnämnda tycker jag att det blir så mycket mer "samspel" och direkt rekation på vad du gör och vad du inte gör. På hund hamnar det lättare i en gråzon som också gör att träningen blir tråkigare... Men det är ju bara min personliga uppfattning och jag har en känsla av att ni bloggläsare inte riktigt håller med mig...

En högst normal "hunddag" för mig är ganska så mycket som den jag haft idag. Jag och Evelina klädde på oss för att köra lite cykelträning. Givetvis fick Wixie följa med och vi sprang fram och tillbaka på grusvägen här hemma några gånger. W. är jätteduktig på att vara i vägen men ganska snart lärde sig Evelina att står det en hund på vägen ska man INTE bromsa utan GASA! Hoppas hon inte tar med sig den erfarenheten när hon sedan börjar köra bil.....  W. lärde sig dock snabbt att hålla sig ur vägen. Cykelträningen annars gick väl "sådär". Vår dotter har en totalt obefintlig dådkraft då det gäller inlärning av saker där hon stöter på lite motgångar.... *suck*  Inte blir det bättre av hennes mor då börjar uppvisa lite irriterande tendenser....  Förutom bristande dådkraft är dottern även "mycket vek" vilket gör att hon känner av mammas humörsvängningar och då tjurar ihop.... Jag och Peter kanske inte är något vidare avelsmaterial ändå? Men hon hade nog vunnit i utställningsringen i alla fall! :-)

Evelina gick in och tjurade lite och jag och Wixie tränade lite FF-position och ställande under gång och språng på vägen. Hon får inte några långa träningspass, men hon får ganska ofta och lite vilket jag tror kan vara nog så bra som att gå en timma i veckan på Brukshundsklubben istället. (tänker jag för att döva mitt träningssamvete i alla fall...) Hon gick bra och var på hugget. Gick sedan ut på ängen och kastade lite leksak och "håll fast" när hon kommer in till mig.  Ger sedan ett "upplösande" kommando så att jag aldrig tar den ifrån henne. Funkar bra. Ska bara applicera det på apportbocken också.

Evelina kom ut igen och vi gick iväg till skogen för att gömma lite leksaker till W. + gå balansgång på trädstammar som trillat ner. Sistnämnda innebär alltid att W ska hoppa fram och tillbaka framför fötterna på Evelina när hon går, till hennes stora missnöje. Matte blir dock glad över att W får träna sina benmuskler lite och att hon verkar var på gott humör idag! :-) I och för sig är hon alltid det när jag tänker efter....

På väg tillbaka hem igen efter lite lek i skogen fick hon göra "pinnidioten" med leksaken som är en riktig favvislek för W. Hon springer med öronen slickade längs huvudet och är snabb som en vessla mellan träden. Rapportintresserade är välkomna att lägga ett bud på henne! ;-)

Så kan en typisk "träningsdag" se ut med Wixan Pixan. Förstår ni nu varför vi inte kommer till SM???!!! Här följer även ett bildbevis från ett "träningspass" för några veckor sedan......

Hej och hå.... undrar hur länge vi kommer att ha kvar Dukza här i huset..... Det är i princip INGEN som har hört av sig om henne! Vi har gjort lite annonseringar på aktivhund, vovve.net, hemsidan, pratat med kompisar etc. Men det är ju synd att säga att dom står i kö till att få köpa henne. Vi är inte ute efter att "tjäna pengar" på henne utan det viktiga är att hon kommer till ett bra hem där hon får blomma ut och vara den underbara hund hon verkligen är!

I går försökte hon få igång tråk-Basta ute i hundhagen. Hon sprang å sprang och gjorde lekinviter å hoppade och studsade. Basta bara muttrar och går omkring som en gammal kärring.... Nej, dags att släppa ihop henne med Dimma lite så hon får busa och ha kul. Tror inte har haft så mycket med andra hundar att göra för hon verkar väldigt osäker och undvikande i kontakten med dom. Men jag tror inte det ska bli något problem att släppa ihop syskonen.

Det roliga är att nu när D har varit med mig på jobbet så har W varit hemma med Dimma på dagarna. Och dom har sååååå kul tillsammans!!!! Tidigare har det varit mycket maktkamp, dom har rykit ihop några gånger ec. Men nu har dom bara så kul tillsammans och busar på "lika villkor". Kanske har W varit för mycket med mig och "glömt" hur man ska bete sig i flocken tillsammans med andra hundar? Nyttigt för henne i alla fall. I dag ska Evelina på barnkalas mellan 14-16 så då ska jag äntligen träna lite med W. OCH Dukza förståss.... :-)

I går tränade jag och D lite med klickern här inne. Hon satt vid väggen i köket och jag ville egentligen bara att hon skulle ha kontakt med mig. Klick & sen godis. Spontant (inlärt hos fodervärden=) tog hon nosen mot ljusknappen som var på väggen. Hmmm..... kanske hon skulle passa som servicehund? Hon är ju så arbetsvillig och glad i människor, söker självmant deras kontakt, lugn i miljöer etc. Ingen aning hur det funkar med det där, men tyvärr kan vi ju inte ha kvar henne hemma så nu gäller det att komma på alla bra sätt att hitta ett nytt hem åt henne. Blocket nästa!!!!

Jag VET att folk tycker det är oseriöst etc. men jag säger som jag brukar: Hade det inte varit för annonsen på Blocket hade Occra ALDRIG fått det underbara hem som hon har nu för tiden!!!!  Lena och Kaj som har henne har gett den hunden såååå mycket kärlek och omsorg. Dom tränar inte SBK-sök och SBK-spår men dom simmar med henne, går milslånga skogspromenader, låter henne "leta husse", m.m.  Det är en livskvalitet som många gånger är bättre än vad mina andra hundkompisar ger sina hundar där dom har hunden i trädgården och sedan är ute och tränar dom 20 minuter om dagen.... (Inkl. mig själv!)  Och detta tack vare Blocket!!!!  Så se upp - snart hittar ni Dukza där....

Nej nu ska det hängas tvätt och tas in dösmutsiga och döblöta hundar! Tur man har en tvättstuga man kan stänga in dom i....

Tjing!

Det är väl ett under om någon ö.h.t är inne och läser vår blogg nu för tiden då vi är OTROLIGT dåliga på uppdatera den! Men trogna läsar som ni är har ni kanske inte gett upp hoppet alldeles ännu?....

Det har hänt så himla mycket på senare tid så jag tänker inte ens berätta om allt det för det kommer vara omöjligt för mig att båda komma ihåg och få plats i bloggen... Istället är det lika bra att kasta sig rakt in i verkligheten och berätta om NU:et istället. Det är ju så man ska leva - eller hur?!

I helgen har vi hunnit med att träna hund både lördag och söndag. Det blev "bara" jag och Peter hemma på vår egen äng men jag måste säga att det är skönt på sitt sätt att köra så då det blir bra kvalitet och bra "diskussioner" när vi tränar tillsammans. Det är på gott och ont att ha en figg som man känner så väl....

Wixie har börjat gå bättre och bättre i skyddet vilket gläder mig. Hon tar för sig mer, biter hårdare och hänger i trots att vi börjat belasta henne lite mera. Hon har dock även börjat ta för sig i lydnaden mellan de olika övningarna vilket gör att jag har börjat lägga in ett pass "skyddslydnad" på henne. Klassisk övning där hon ska gå fot och vid rätt beteende får gå på och bita på figg. Hon har gjort riktigt, riktigt bra bett i samband med dessa övningar då hon nästan blir ännu mer taggad av att man "packar ihop" henne i lydnaden först.

I övrigt kör vi på enligt den "röda tråd" som jag bestämt mig nu att köra efter. Hon måste stärkas i de olika momenten då hon inte är en "modig" hund på det sättet. Flykter, släppande, tysta bevakningar, modprov med figge som sticker, bevakning i skul är "grunden" till de flesta övningar vi kör. Sen försöker vi i detta skapa att hon har rätt "förväntningar" i de olika momenten som då också ska stärka henne till att göra rätt i de olika delarna. Ex. i modprovet kör vi att figgens rop ska vara en signal för henne att han också vänder och sticker. Sen är det bara att låta "vändandet" komma senare och senare för henne. Har funkat jättebra på henne även om hon aldrig kommer att bli en sådan självmordspilot som Basco var.... :-)

Har även kört lydnad och börjat lägga in ställande under språngmarch. Bäst funkar det på henne om man lägger bollen bakom henne.... Men det är bara att inse att man ALDRIG ska köra lydnad ensam!!! Så himla mycket smådetaljer som man inte ser när man har hunden vid sin sida, gör sättanden/lägganden etc. Klassikern att hunden inte riktigt sitter ner på rumpan har drabbat även mig....

Jag ska erkänna att jag har pendlat mellan "jag ska tävla SM" till "nu säljer jag henne och slutar med hund" under de sista månaderna. Inte för att hon är extrem jobbig (öh... eller jo... det är hon i och för sig) utan mer för att jag i så fall inte vill hålla på med hunderiet längre. Men alltid när jag bestämmer mig för att "nu lägger jag ner alla ambitioner på tävling. Hon får bara var min "skrutt- och -släng-hund", ja då kommer träningsglädjen tillbaka. Så jag håller det väl på den här nivån så får vi se om jag kommer ut på någon tävling till sist. På dagarna just nu är det lydnad och "räddning" i mitt eget lilla sökområdet på jobbet blandat med skogspromenader och "leta kotte".  Kvällstid kan det bli en sväng till stallet där hon skuttar omkring (ända tills man tar in hästarna då hon sätter sig under bordet i sadelkammaren...) eller lite springande på löpbandet här hemma. Helgerna då det är ljust blir det skydd. Och kanske en och annan onsdag beroende på väder och vind. (Nej, vi har inte hjärta att låta Evelina stå ute i minus 20 grader och frysa medans mamma och pappa tränar....)

Sorgliga nyheter är att både Brukstorpets Bizzi och Brukstorpets Dixon är avlivade - och båda är avlivade utan att vi har fått veta något förrän efteråt!!!!  Vi är djupt besvikna på ägarna till dessa hundar och hoppas att ni andra valpköpare verkligen förstår hur viktigt det är för oss att få veta sådant INNAN ni tar ett sådant beslut! 

Glada nyheter är att 3 av våra 4 valpar från vår D-kull som vi sålde till Norge, har gått igenom deras "test" att fortsätta sin utbildning till hundar i försvarsmakten. En av hanarna (gråben) var dom mycket imponerade av vilket gläder ett uppfödarhjärta! :-)  Den fjärde hunden, Brukstorpets Dukza (kallades Lillis i valplådan) har vi fått tillbaka och bor nu hemma hos oss. En genomgo' liten tik som man tar till sitt hjärta direkt! Okomplicerad att ha att göra med, social och söker gärna kontakt med oss 2-benta, mycket bra och fasta bett (som resten av kullen!) och har all potential att bli en riktigt trevlig tävlingshund, även om hon kanske aldrig kommer att slåss om medaljerna på IPO-SM.... Hon har bara varit hos oss i 3 dagar och är just nu i höglöp så det är svårt att riktigt säga vad som är hennes "rätta jag" ännu. Hör av er om det är någon som är intresserade av henne! Annars kanske vi fastnar för henne för mycket och vill behålla henne.... (Tänk att det är JAG som säger det som är så trött på alla hundar i huset. DÅ måste ni förstå hur mysig hon är! :-) )

Nej nu får det vara slutbloggat för i dag. Får ju nästan kramp i fingrarna... Tjing!

Av diverse olika skäl föll det sig så att Dimma fick följa med till jobbet i natt. Tänkte då även låta henne prova på det ljuva livet som Väktarhund, så hon skulle få riktig smak på sitt framtida yrke.

När större och värsta delen var gjord av mitt pass så återstod 4 timmar kvar av natten och jag tänkte att här var det ett bra läge att åka in och byta hund. Lämnade av Besten i min privata bil och tog ut Dimma. Besten tittade förundrat på mig, och såg ut att tänka:

"Och vad hade du tänkt att använda HENNE till???" Tänk om jag visste innebörden av det som Besten försökte tala om för mig.

Tänkte att jag skulle mjukstarta lite med Dimma genom att ta in henne på vårt kontor som även innehåller garage med mera. Sagt och gjort lät henne komma in och känna den gudomliga känslan av att får jobba i "rikets tjänst". Det började med att jag skulle öppna ytterdörren som leder in till kontoret. Det var bara det att Dimma inte fattade att det var en dörr med glas i. Tre gånger försökte hon forcera glasrutan innan jag äntligen fick upp dörren. Då far hon in som en besatt och irrar sig in i garaget. När jag kommer in i detsamma ser jag henne röja runt i en av våra stora värdebilsbussar där någon glömt stänga dörren in till skuffen. Efter lite om och men lyckas jag få lite kontroll på hunden. Tar med henne in i vårt utsättningsrum där hon lyckas med bedriften att riva ner ett helt ställ med radioapparater, välta en papperskorg, välta en kontorsstol, trassla in sig i en laddkabel till en telefon och detta under loppet av ca 30 sek innan jag får nog och tar med henne ut till bilen.

"Jaja det blir nog bättre när hon fått kommit ut på något objekt" tänkte jag.

Vi började med ett bygge där hon skulle få lite miljöträning. Väl framme vid bygget ska jag öppna en gånggrind som leder in till det inhägnade bygget. Öppnar och går in. Vad tror ni då hunden gör, jo försöker gå igenom Gunnebostaketet istället för att gå in genom dörren, och inte en gång utan två gånger innan jag får visat henne den "rätta" vägen in. Väl innanför dörren så får Dimma för sig den briljanta idén att gå på mina fötter och ben vilket leder till att den ståtliga Vaktmannen med alla sina välutvecklade muskler faller som en fura till backen. Nu börjar mitt tålamod tryta kan jag lova. När jag lyckats resa mig och mina muskler upp från backen går vi upp för en lång trappa och upp på en avsats. Ni ska ju inte tro att Dimma tänkte ta den "jobbiga" vägen ner för trappan igen, nä då här hade vi bestämt oss för att hoppa ner istället. Jag får i sista sekunden tag i henne och förklara på mitt mest pedagogiska sätt olämpligheten i att hoppa ner ca 5 meter.......*suck*.

"Jaja vad kan bli värre än det här" tänker jag i mitt stilla sinne.

Åker vidare till ett annat objekt. Här måste man öppna två grindar för att komma in. Nu har ju hundjäveln förvisso lärt sig att man går in där husse går in. Men tålamodet hos Dimma verkar tryta något så hon försöker ta sig in i en springa på ca 30cm mellan grindarna.........vilket få till följd att hon kilar fast sig där. Och som alla som har schäfer vet så finns det få raser som kan tjuta så som en schäfer kan när de själva tycker synd om sig själva.................

"Sitt du där tills jag låst upp och fått isär grindarna. Då kan du iaf inte ställa till med något" säger jag till henne medan jag låser upp och öppnar grindarna. Inte har hon tagit illa vid sig av händelsen heller för när vi kommer in på området så far hon upp i containrar, försöker klättra upp på en stege, hoppar upp på flaket på en minilastbil, försöker ta sig in i en grävskopa m.m. m.m.

"Det här är ju inte sant. Hon har ju inte bara ADHD hon har ju för fan hela alfabetet gånger 2" tänker jag när vi går runt på objeket.

På nästa anhalt i natten tänkte jag ta med henne ner i ett simpelt och enkelt garage, där jag anser att det inte kan hända så mycket mer än vad som redan hänt. Sagt och gjort ner i garaget och knallar runt lite. Hon är förvisso ivrig som en tonåring på en studentfest men inga allvarlig incidenter inträffar............tills hon mitt i garaget sätter sig och skiter!!!! Och inte en sådär liten lagom hög utan värsta "bajamajatömningen". Och bajspåsar har man ju med sig.................yeah sure..........tänker inte närmare gå in på hur jag "plockade" upp efter henne men med lite fantasti och stort engagemang löste sig även det lilla problemet!!!! Efter detta fick jag nog och kastade in henne i bilen och körde tillbaka henne till min privata bil där jag kastade in henne med några väl valda ord om att det lär dröja länge innan hon får åka med husse till jobbet igen!!!! Får väl se hur länge det blir?????

Vi får väl se om hon klarar L-testet i vår..........om inte någon (nämner inga namn) har slagit ihjäl henne först, eller kanske skurit halsen av henne med en slö skridsko..............!!!!!! Jaja får väl skylla på att hon är ung och oerfaren, inte för att jag i min vildaste fantasi tror att det kommer att bli bättre med åren, men det känns ju skönt att ändå ha något att skylla på.

Ha en underbart God jul och ett Gott Nytt År!!!!

Peter och "Alfabetet x 2"

Ja så kan man beskriva helgen som varit, minst sagt!!!

Fick för en tid sedan en förfrågan om jag ville hjälpa ett glatt (????) gäng boxerägare som var lite nyfikna på det här med IPO. Tanken var att vi skulle köra en helg, där dessa glada boxerägare skulle få lite mer inblick i IPO:t och då framförallt i bitarbetet.

Redan några dagar innan helgen skulle gå av stapeln borde jag förstått att något inte var som det skulle. Då kom det ett mail där man redan i detta skede utlovade mig muta i form av en flaska Xanté.......

Började på fredagkväll med lite teoretisk genomgång av IPO-programmet och lite andra nyttiga kunskaper som kan vara bra att känna till, vi såg även en film så alla skulle se hur en IPO-tävling gick till. Redan här första kvällen började jag förstå att detta inte skulle bli en lätt helg..........tänk om jag redan då visste hur rätt jag skulle komma att få. Kanske tur det för då hade jag nog packat mina saker och lämnat kajutan kanske......:o). Nä då jag bara skämtar............eller????? Efter genomgången var det lite samkväm med lite alkoholhaltiga drycker. Jag gjorde vad jag kunde för att dränka mina bekymrade tankar som uppstått under teori"lektionen", jag försökte även få de andra att hänga med på mina handlingar...........dock utan vidare resultat. Ja förutom några enstaka tappra själar som var kvar en stund och höll mig sällskap, övriga pratade något om att vara seriösa och utvilade inför morgondagen. Förstod inte alls vad de menade då............detta blev jag först införstådd i dagen efter........

Lördagen började för min del men ett uppvaknande, där jag försökte få igång min kylskåpsviga kropp genom att sätta på kaffe och avnjuta detta. Gick sedan ut en promenad med hundarna. Begav mig efter det upp till samlingssalen för att få i mig någon form av frukost. Där möttes jag av ett glatt körrop:

-         GOD MORGON!!!!

-         "Morrn morrn" muttrade jag och försökte likt en B-skådis vinna en Oscar för mitt fantastiska skådespel. Enda  tanken som for genom mitt huvud var "Vad är det som är så jävla gott med denna morgonen, eller någon morgon överhuvudtaget".

Jaja efter mitt andra kaffeintag för morgonen och lite fast föda började jag känna mig lite gladare och piggare. Som den taktiker man är så skulle vi givetvis börja med lite lydnad efter frukosten. Detta egentligen för jag ville se lite på samarbetet mellan hundarna och förarna. Väl nere på planen fick jag se ett gäng härliga boxrar som hade mycket samarbetsvilja och arbetsglädje.........ja alla utom L då. L är en av få individer på denna jord som verkligen avgudar mig. När L får se mig existerar inget annat på denna jord.....hon är som värsta tonårsbruden som blivit så där riktigt tokkär för första gången i sitt liv.........

Sedan var det dags för lite bitarbete. Här fick vi se allt från hundar som knappt vågade sig fram och lukta på trasan, till hundar som gjorde dessa övningar för första gången och som bet som krokodiler och tillkämpade sig som värsta bulldozern. Mao en mycket blandad skara med hundar. Detta såg jag som mycket positivt för deltagarna då de får se hur man kan jobba med i princip alla typer av hundar. Sammanfattningsvis kan man säga att samtliga hundar hade lyft sig otroligt mycket efter första passet. Efter lunch var det dags för andra passet bitövningar. Glädjande nog hade samtliga hundar tagit med sig positiva minnesbilder från förmiddagens övningar. Det var helt andra hundar som kom in på planen under eftermiddagen. Kul! Dessutom hade nog värsta nervositeten släppt hos förarna också vilket märktes av, inte minst på hundarnas agerande. Det som var mindre positivt var att min lönnfeta kropp började kännas som om vi var inne i 8:de ronden mot Micke Tyson. Men det var bara att bita ihop. Trots boxerns relativt "låga" kroppsvikt är det en hund som ofta är otroligt "tung" att jobba med, eller är det bara jag som är klen kanske...........jaja det där ska vi inte fördjupa oss mer i.....

Då det inte fanns några bra torkmöjligheter för blöta kläder mm. då kom SmartPeter på den briljanta idén att hänga upp:

• Blöta skyddskläder
• Blöta skinn- och övriga blöta trasor
• Blöta skyddsarmar och bitkuddar
• Blöta skor
• Blöta handskar
• Blöta "allt annat" man har använt sig av under dagens träning

Detta kan ju tyckas vara smart!!!???!!! Men min idé bestod i att hänga upp detta i stugan höja värmen till ca 30 grader i förhoppning om att det skulle torka till dagen efter. Och i och för sig torkade det ganska bra till dagen efter. Men efter ett antal timmar efter middag och samkväm när jag kom tillbaka till stugan så kan INGEN som inte varit med om det föreställa sig stanken som slog mig som en högerkrog när jag öppnade dörren till min stuga. Det var det jävligaste jag varit med om helt obeskrivbart......

Efter middagen var det återigen dags för lite "samkväm", denna kväll var det mer folk som var kvar, vilket kanske inte var så konstig efter mina diverse hotelser om vad som skulle hända om inte mer folk stannade kvar längre på kvällen. Denna kväll bjöds på många skratt och många intressanta diskussioner. Det visade sig att detta var ett fantastiskt roligt gäng. Mutan som utlovats tidigare under veckan kom upp på bordet, och ungefär lika snabbt tog den slut. Folk blev gladare och gladare ju längre kvällen gick. Och inte bara gladare utan även mer vågade!! In på de senare kvällstimmarna fick jag bla. av en äldre och mogen kvinna (????) ett skamlig förslag, nämner inget namn men alla som var där vet vad jag pratar om:

-         Följ med mig hem så ska jag visa dig........

Ett sådant uttalande kan man bara tolka på ett sätt............eller????

Ja jösses vilken kväll det blev!!! På vägen ner till stugorna som vi bodde i gick man över en äng, med några diken i om man är lat vill säga. För det gick ju faktiskt en väg dit också men den gjorde turen säkert 100 m längre. Och som de flesta känner till är ju latheten en av människans bästa vänner. Eller ja diken är väl synd att påstå mer som 30 cm djupa fåror. Flertalet av de glada deltagarna gjorde frivolter i dessa fåror. Frivolter som hade fått vilken domare, i gymnastik, som helst att höja sin 10:a. Enligt ryktet ( då jag inte själv sov i denna stuga så var jag ju inte själv med om händelsen men jag antar att det finns ett antal personer som kan bekräfta detta) så skall dessutom en av deltagarn ha väckt hela sin stuga då denna blivit inlåst på toaletten då låset skulle ha gått i baklås, dock utan att dörren var låst?????????? För när de yrvakna rumskompisarna vaknade av att någon bankade och ropade som en brunstig vrålapa, och gick och öppnade toalettdörren utifrån så visade det sig att den inte ens var låst................

Det var ett något trött och segt gäng som möttes vid frukosten på söndagen. Det glada och käcka "God Morgon" hade nu mer bytts ut mot ett mumlande och knapp hörbart "god morgon". Men efter lite frukost och lite frisk luft hade alla piggnat till igen inför dagens första träningspass. Ja alla utom en då som ännu inte kommit upp ur sängen............men hon kom lagom till träningspasset. Dagens två träningspass fortsatte i samma positiva anda. Hundarna OCH förarna lyftes mer och mer. Denna dag var en ny deltagare med. En deltagare som hade två rottweiler. Kul tänkte jag då jag inte jobbat så mycket med rottweiler. Ena rottisen var en unghane på 6 månader som var mycket trevlig. Den andra var en fullvuxen rottishane stor som ett hus, enligt ägaren var detta en hane av mindre modell!!! Denna hane hade ett bett som skulle kunna deformera en skyddsarm gjord av rent gjutjärn. Han hade dessutom ett tillkämpande som får en bulldozer att kännas som om det satt en sparv fast i skyddsarmen. Helt allvarligt så fick jag efter varje "tillämpanderyck" kolla så att armen satt kvar på min lönnfeta kropp. Kändes som han ryckte loss varenda ben, sena, och muskel i kroppen på mig. Om detta är en "liten" rottis så vill jag inte ens tänka tanken på hur en "stor" rottishane av samma kaliber är att jobba med.......

Att efter en sådan här helg fått se boxrar som aldrig kört bitarbete tidigare ha sådana otroligt fina bett, mycket bra tillkämpanden och allt annat som gör en hund till en bra skyddshund inom IPO, medfött och naturligt gör mig glad. Att se hundar som inte ens vill lukta och undersöka trasan till att bita fullt hårt, och fast och dessutom tillkämpa sig som om de inte hade gjort något annat sedan de föddes (detta efter ett par pass) gör mig glad. Att se förare som växer i sin roll som just förare, att se en sådan glädje hos förarna när de ser sina hundar i denna typ av arbete, att se förare med ett sådant engagemang gör mig glad. Att se ekipage träna något de aldrig har gjort tidigare och tycka det är så roligt gör mig glad. Att NI dessutom är ett så roligt och trevligt gäng att umgås med gör mig glad.

Efter en sådan här trevlig helg så spelar det ingen roll att kroppen känns som den gått en fight med Micke Tyson i 48 timmar non stop. Det spelar ingen roll att man är trött som OS-guldmedaljören i marathon är när han passerar mållinjen. Det spelar ingen roll att man knappt sovit. Det är värt varenda sekund!!!

Tack för att jag fick förtroendet att dela denna helg med er!!!

Ja jag säger då bara "Jösses Mössa"..............ibland börjar man tappa tron på mänskligheten fullständigt!!!

I helgen så är det en mässa i en av grann"städerna" och för att trygga allt av värde under mörkrets dystra timmar så har man beställt Vaktmannen och hans Bests vakande ögon, öron och näsa. Jag tog för givet att det var ett mycket stort område vi skulle bevaka eftersom de beställt bevakning med hund. Ack vad jag misstog mig.........börjar man i ena änden och går runt allt så är man tillbaka där man började efter 6 minuter och 37 sekunder och då har jag verkligen gått i maklig takt. Jaja lika glada var jag och Besten för det.......... Området består av en inhägnad parkering (med ett två meter högt staket runt) samt en idrottshall. Runt 23-tiden uppenbarar sig 4-5 st gestalter då de smyger runt på utsidan av staketet och gör några tappra försök att öppna staketet. - Jaha då var det dags att göra lite skäl för bidraget vi får varje månad viskar jag till Besten. Tar ut henne och smyger mig sakta ner till stället där ungdomarna för närvarande uppehåller sig. Ser hur de gör tappra försök att ta sig in igenom staketet..............- Tja grabbar läget? Frågar jag när jag är ca 5 meter från dem. Överraskningshoppet som samtliga utförde hade lätt fått betyg 10 i synkronisering.........Här nedan följer resten av samtalet mellan vaktmannen och gängets sk. "ledare" inom parentes står ledarens troliga tankar och Vaktmannens riktiga tankar:

-         Öhhhhhhhh shit mannen du skrämde skiten ur oss....(hur fan ska vi ljuga ihop det här nu då)

-         Ja det är lite av mitt jobb att skrämmas, vad gör ni då? (Månne det vara så att ni är lite stjälsugna)

-         Öhhhhhhh vi ska "lana" (Fuck vad fel det blev nu då)

-         Ska ni lana här? (Du ljuger din jävel ni ska ju stjäla)

-         (skratt) Nä vi väntar på en kompis som skulle komma hit och så skulle vi gå hem till honom och lana (Shit jag tror den dumma vakten går på det)

-         Jaja då förstår jag, konstigt ställe att träffas på så här sent (tror du jag är född bakom en lagårdsvägg i går eller din dumma jävel)

-         Ähhhh kompis går du här hela natten eller? (Fan måste ta reda på när han inte är här)

-         Jo så är det, jag och min lilla vovve går här HELA natten. (Suck vad uppenbar du är din idiot)

-         Ähhh kompis är hunden tränad eller? (Fan undra om hunden är farlig)

-         Jovars hon kan väl sitta, ligga och lite till på kommando.......(kommentarer är överflödigt men ta ett steg mot oss så ska du få se och förresten jag är inte din jävla kompis)

Otroligt nog så tar stollefjanten två steg mot oss varpå Besten mer eller mindre försöker hugga sig ut från staketet.

-         JÄVLAR vad du skrämde mig (den där hunden är ju inte klok)

-         Det var nog inte jag som skrämde dig utan hunden (Fatta nu att det inte är någon ide att försöka komma in här när vi är på plats IDIOT) - Nä  killar ta nu och kila hem och lana med er istället för att hänga här.

-         Aaa vi ska nog göra det kompis. Hej då!

Nu undrar jag bara, den där kompisen de väntade på som de skulle hem till och lana????? Jaja dessa småkids.............

En annan liten rolig sak som hände vid ett flertal gånger under natten var att folk hoppade över staketet för att en genväg. Fick veta att där staketet nu är uppsatt är det tydligen en gångstråk för folk på väg hem från krogen. Och ni ska ju inte tro att ett staket på 2 meter stoppar folk från att ta sin "vanliga" väg hem och istället ta en omväg på ca 75-100 meter runt staketet. Nä då!!! Då klättrar man över staketet folk är ju inte riktigt som de ska vara........................ Här nedan kommer en liten sammanfattning av en av alla de händelser som utspelades när folk försökte klättra över:

På långt håll ser jag 2 stycken vinglande gestalter närma sig det inhägnade området. - Kom säger jag till Besten nu ska vi ha kul. För dessa kommer garanterat inte att gå runt. Jag och Besten ställer oss runt ett hörn och inväntar rätt ögonblick för att ge oss till känna.

-         Vad fan är det här???

-         Ett schtaket

-         Ja det ser jag väl för fan, men vad fan gör det här?

-         Hur schka jag veta det?

-         Fan måcshte vi klättra över det?

-         Nä jag tror inte du schka förschöka med det.

-         Jo jag orkar fan inte gå runt.

-Nu är det nära viska jag till Besten.

-         Tror du det håller då?

-         Klart schom fan att det gör

Rassel rassel

Jag tittar fram bakom mitt hörn och ser att nu är mannen är nästan längst upp och ska precis slänga över benet. Jag tänder upp hunden samtidigt som jag vrålar

-         VAD I HELVETE HÅLLER NI PÅ MED!!!! Samtidigt som Besten vrålar ur sig sitt missnöje

-         OOOOOOAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHH

DUNS

-         Aj som fan................

-         Jag scha ju att vi inte schkulle klättra över.....

Jag kan knappt hålla mig för skratt. Den synen jag fick se den är värd att betala mycket för. Orkar inte redogöra för hela resterande samtal men så här avslutade jag det:

-         Jaha och vad har vi lärt oss av detta då??? Jo klättra inte över ett 2 meter högt staket. Ha en fortsatt trevlig natt!!!

...i alla fall lite bilder från welshutställningen jag var på för några veckor sedan. Mästerfotografen heter Emelie och är 8 år. Kommentarer kring vad jag tänkte och tyckte vid denna uställning får komma vid senare tillfälle. Påminn mig om ni vill veta! :-)


Vackert och vinstrikt sto, som jag nu har tappat namnet på... Hade ett jättegulligt stoföl vid sin sida!


Visst ÄR dom bara så vackra så man tappar andan!! Detta huvud tror jag tillhör en 1-års (?) hingst som heter Arhult Valdemar eller något liknande. Varför kan jag inte hitta programmet.....  :-(

Den här cob-hingsten blev BIS. Syns inte på bild men en såååå vacker guld-svart färg som jag aldrig sett på en häst förrut!! Och snygg + bra rörelser också. En värdig vinnare!


Så här kan det gå om man ljuger för mycket.... Eller kanske äter för mycket godis....

Mästerfotografen blev även kompis med dom här två. Visst är det en bra bild?!

För övrigt en underbart charmig liten hund också. Kanske sådana man ska satsa på istället?

Allt för nu! Kom inte och klaga längre på att vi inte lägger ut några bilder i vår blogg... :-)

Tjing!