Kennel Brukstorpets Blogg

Har nu haft Basta i drygt två veckor i tjänst. Det är ju alltid lite konfunderande och spännande med en ny hund i tjänst. Varför gör hon si och varför gör hon så............kommer hon att fungera när det väl gäller är ju tankar som far runt i en Vaktmans huvud vid sådana här tillfällen. Jag har märkt att hon jobbar intensivt med nosen både i luft och på marken när vi är ute och knatar på nätterna. Men aldrig varit säker på vad hon jobbar efter. Här kommer två händelser från i fredags...........

Händelse 1

I fredags tidigt på kvällen gick jag en rond på ett nybygge med Basta. På ganska långt håll ser jag en man med mörka kläder, mössa och luvtröja. -"Perkfekt!!!!" tänkte jag nu ska vi passa på att träna. Jag förstod ganska snabbt att detta stackars lilla offer inte alls hade några som helst onda aningar utan helt enkelt bara gått in av misstag då han skulle till en närliggande fotbollsplan. Tar med mig hunden och går mot ett hörn på en byggnad som gör att "Offret" är dolt för Basta. Kommer runt hörnet varpå Basta mycket bestämt och kraftfullt talar om för det stackars "Offret" att där var inte så lämpligt att vara. Stackarn........han får en chockartad upplevelse när han på ett par meters håll får se hela garnityret samt vad Basta åt till middag, samt får höra ett öronbedövande skallande. "- Jjjjjjjjjjaaaaaaaggggggg sssssskkkkkkuuuullllleeee bbbbbaaarrrraaaa tttttttttttttttttiiiillll ffffffotboollsplllaaaaneeeeen" stammade han fram. Vid tillfället står vi i en passage på ca 3 m bred vilket inte gjorde situationen tråkigare för vare sig hundföraren eller hans elaka best............ "- Då har du gått fel" upplyser den vänliga vaktmannen honom samtidigt som han har "uppenbara problem" att hålla sin vargliknande best......... "-Då får du vända om och gå ut igen och gå runt" upplyser den fortfarande vänlige vaktmannen honom. Detta innebar givetvis att han skulle "tränga" sig mellan mig, besten och husväggen.............."-Man får inte vara dum" tänker jag och småler lite inom mig själv!!!! "-Så jaaaaaaaaa tyst nu inte skällaaaaaaa" säger jag till Basta i lugn ton samtidigt som jag långsamt stryker henne längs hela sidan i en ganska belönande handling. "-Ingen fara jag håller i hunden så gå du bara förbi oss" försäkrar jag för "Offret". Han tittar på mig med mycket skeptisk blick (vem hade inte gjort det när det står en Väktare med en rabiat hund som han nästan inte "klarar av att hålla". "Offret bestämmer sig dock för att lita på mig och går försiktitigt med händerna nästan i armhålorna, med nervös stirrande blick på hunden, förbi oss. "-Fan kan ju inte bli bättre träning i verkligheten" tänker jag och kan nästan inte hålla mitt leende borta!!! Precis när han passerar oss så lägger Basta in "turbon" och vrålar ut sin aggression så till den milda grad att även jag blir förvånad.........samtidigt som hon tar sats för att kasta sig upp och äta upp det stackars lilla "Offret"............när han kommit förbi oss småspringar han ut och jag berömmer Basta så tyst jag kan utan att han ska höra det!!!!! Jaja man får se det från den positiva sidan, jag fick ett kvitto på att Basta fungerar bra i dessa situationer och "Offret" kommer troligen aldrig mer i sitt liv sätta foten innanför ett inhägnat bygge.................*S*

Händelse 2

Samma fredag, dock har det blivit natt ca 03-tiden. Kommer ånyo in på ett bygge, dock inte samma som föregående händelse. Direkt börjar Basta "vinda"......"-Har du något" frågar jag henne medan hon vindar mer och mer.............."-Fan ta dig nu om jag ser att det står något vilt eller liknande någonstans på området" säger jag till en. Hon bryr sig föga över Vaktmannens påpekande utan fortsätter vinda allt mer och mer kraftfullt. "-Du ska veta att jag är inte sen att använda dig som dörrmatta om du inte verkligen har något" mumlar jag i tyst ton till henne. När vi kommer runt ett hörn på ett nybyggt stort hus blir hon alldeles galen i sin vindmarkering, går upp på bakbenen och vill liksom upp i luften. "-Det finns väl för fan inga fåglar i luften miss i nassen" tänker den mindre begåvade Vaktmannen. "-Men vad fan hon har verkligen något i snoken" mumlar jag för mig själv........samtidigt som jag lyfter mitt trötta huvud och tittar upp på en byggnadställning..............och vad får den mindre intelligenta Vaktmannen se där.............jo tre ännu mindre intelligenta killar som sitter trycker ca 12-15 meter upp i byggnadställningen. "-Kom genast när därifrån!" vrålar jag i den myndigaste stämma jag kan hitta inom mig. Varpå killarna inser att det nog är bäst att göra som jag säger till dem. Basta då.............jo hon håller fortfarande på för fullt och försöker vinda in doften och har inte förstått att Husse redan hittat dem. När de är halvvägs ner från trappstegen så upptäcker även Basta dem och talar om det på sitt lilla sätt............"-Jaja jag har redan sett dem" suckar jag till henne medan jag klappar om dem. Jag förklarar för killarna det olämpliga i att vara fulla och klättra upp ca 15 meter på en byggställning.........dessutom att de numer, om de inte tidigare var det, är kriminella individer. "-Fööööörlåt" stammar de i kör. Basta då..........tja hon såg väl inte dessa svartrockar/punkar-killar som något större hot, gläfste till någon gång då och då men mer var det inte. Osökt kände jag en besvikelse inom mig. Minnesbilden från tidigare på kvällen satt ju etsad fast i högra hjärbalken fortfarande. "- Vad är det där för något" säger en av de "Svarta" och gör en ansats att ta ett kliv framåt samtidigt som han pekar frågande på min ASP-batong. Så där gör man inte tyckte Basta och vrålade till samtidigt som hon kastar sig upp mot den "Svarta".........."Backa!!!!" hinner jag skrika till honom.......innan han av vinddraget från Bastas klapprande käftar självmant nästintill slänger sig bakåt. "Skit i det du!" svarar den belåtna Vaktmannen honom vänligt. "Så killar pinna nu i väg ut härifrån lika fort som ni kom in" säger jag till dem på myndigaste sätt. Vilket killarna nog tog som befriande ord från Väktaren och hans Best till hund................

Ja kort och gått kan jag lugnt konstatera att jag har en vaken, alert hund som iaf i dessa situationer fungerar alldeles utmärkt. Och märk väl detta utan att, jag iaf, har tränat någon form av objektträning. Nöjd...........ja det kan man säga. Nepp nu ska vi snart iväg för vårt sista pass innan långledighet (5 dagar) jag lovar att återkomma med mer berättelser i framtiden.

På återhörande

Peter och Bastabus

Oj, vilken skön helg det har varit!  Peter har varit borta på figurantutbildning i Åker och har tagit med sig både Dimma och Basta dit. Kvar blev Evelina, jag och Wixzi och vi har haft en skööönt och rolig helg tillsammans!  Fredagen började vi i riktig "Svensson-anda" med att vi, som 90% av Sveriges befolkning..., åt taccos tillsammans. Då var även Peter hemma så det blev ett glas vin till detta. Evelina var på strålande humör och jag avslutade kvällen med att i lugn och ro få läsa senaste numret av Ridsport!

Lördag morgon åkte Peter iväg och jag och Evelina lekte "min kör" på morgonen. Ett utmärkt sätt för mig att få träna lite på mina kör-låtar som jag måste plugga in...  W. var med ute i huset och hon var jätte lugn och bra. Inte alls så där hispig som hon är när dom andra hundarna är hemma. Vi tog sedan bilen till sta'n för att köpa kalas-present till Evelinas kompis Jonathan. Det blev även lördagsgodis-inköp samt lunch på ett fik. Evelina pratar och pratar och pratar och är riktigt trevlig att ha med sig som sällskap en dag på sta'n!  Ifrån city gick färden ut till Kilsmo där Jonathan bor. Där blev det kalas med glasstårta och kakor. Tur det var lördag då jag får äta hur mycket och vad jag vill... :-)  Jag och Sofia gick en promenad i blåsten då även W. fick komma ut en sväng.  Därefter taccos-middag med familjen Eriksson innan bilen gick hemåt igen. En trevlig eftermiddag med goda vänner! Väl hemma fick Evelina sova i pappas säng vilket hon alltid tycker är lika busigt :-)  Jag kollade lite på TV och hade W. ute nu med. Hon sprang omkring lite men lugnade sedan ner sig och gick självmant ut i tvättstugan för att sova en slurk. Så mycket för att man tror att dom blir glada av att vara ute tillsammans med oss i huset... *haha*

Söndag morgon blev sovmorgon till kl. 08.00 då vi sedan åt en mysfrukost medans vi kollade på Petson och Findus på TV. Lite mer sångövning... (ja tack!) och sedan åkte vi till Evelinas "egen häst"!  Vi har fått kontakt med en tjej som bor en liten bit från oss, som har en shettis som vi får komma och rida på när vi vill. En jättesött, svart, 4-årigt sto som var jättsnäll och go med Evelina. E. sken som en sol hela tiden hon fick rida!  Och ändå trillade hon av det första hon gjorde!! Men efter lite gråt och tandagnisslan var det upp igen och ville absolut rida vidare. Skönt att hon inte blev rädd!  Jag hoppas att vi får många mysiga stunder ute i stallet där med hästen "Pippi".

Eftermiddagen blev bullfika, lek, mer sångträning...(tack igen!) sen lunch och en promenad med W. ut i skogen där vi gömde pinne till henne. Jag körde även lite lydnad, och jag måste bara åter igen säga - hon ÄR verkligen mitt lyckopiller!!!! Så himla glad och possitvi till allt vad träning heter!  "Håll fast" går mycket bättre nu. Tror det kommer att funka mitt sätt att köra på.  Efter skogspromenad tog vi och storhandlade inför kommande vecka då det blir 3 stycken födelsedagskalas. Evelina fyller 4 på onsdag då det blir uppvaktning på sängen och bara familjen-kalas. Lördag blir det sedan Pippi-kalas med kompisar och på söndag blir det "vanligt" kalas med mormor, morfar och brorsan och hans familj. Många tårtor blir det....  Evelina hjälpte mig i affären att hämta alla saker, läsa på handlalistan (jo, hon börjar bli en fena på bokstäverna nu!) och var preciiiiis så där go' som hon varit hela helgen!

När vi kom hem hade pappa Peter kommit hem och cirkusen började.... Galen valp, skällande Basta, gnällig karl... som gick direkt in och la sig på sängen (sa han var sjuk men jag misstänker bakfull!)  Men det är rätt skönt att ha dom hemma ändå!  :-)  Måndag i morgon och inte en enda konferensgäst. Alltså blir det lugnt och skönt och jag får jobbat undan lite. Sådana dagar behövs emellanåt.

Nej, nu ska jag äta pannkakor med min underbara familj.  Vi hörs!

Det var ju ett tag sedan så en lite lägesrapport kanske vore på sin plats......eller???

Basta är nu uppkörd och kommer att jobba sitt första "officiella" pass på måndag. Det ska bli oerhört spännande. Det var ju ett tag sedan jag jobbade som hundförare. Det känns skönt att äntligen fått henne uppkörd det har ju varit ett par hundar den senaste tiden, tänkte kort redogöra om dem här. Vi börjar med Simon:

Boxerhanen Simon vad ska man säga om honom??? Tja man skulle kunna likna honom med Hannibal Lecter på många sätt. Intelligent, charmig (jo det är sant jag har hört folk som tycker Anthony Hopkins är charmig), trevlig ja go som på alla sätt precis som en boxer ska vara........tills någonting tände hans fullkomligt okontrollerbara aggression........för dem som betvivlar detta så kan de fråga vår hundtränare som vid ett tillfälle fick bli föremål för detta. Eller fråga min "brukspatron" till chef om det, varje gång han ser mig så börjar han skratta........."- Jag kan inte sluta tänka på att din tokiga boxer som nästintill lemlästade K" brukar han säga mellan skratten..........Tror inte det finns någon på G4S i mellansverige som han träffat som undgått historien. Jag brukar inte säga att hundar är mentalt störda, det är en mänsklig sjukdom anser jag. MEN i detta fallet måste jag nog säga att det fanns en form av mental störning. Hur som helst så har han och hans omgivning det bäst där uppe i himlen.

Schäferhanen Arix denna underbart snälla och trevliga hund. Tyvärr var han så varvad och stressad att han nog inte riktigt förstod vare sig själv eller omvärlden. Tyvärr var han inte heller något direkt tjänstehundsämne i mitt tycke. Dock gjorde jag ett tappert försök att rädda denna förlorade själ men insåg att jag varken hade tiden eller lusten till det egentligen så han fick åka tillbaka till Östergötland och sin förra ägare.

Schäfertiken Basta, en hund som har allt en väktarhund behöver och ska ha. En underbar hund som gillar allt och alla....(nästan iaf), men stackars den som får för sig att hota mig eller henne.............ett rejält aggressionspaket som hon lätt och gärna plockar fram vid behov. Kanske skulle man önskat mer social kamp i henne, men som sagt för väktarbruk är hon idealisk i mitt tycke. Dock är det en lite bekväm och lat Madame som om det inte passar henne inte offra sig allt för mycket i onödan. Något som hon dock offrar sig mer än gärna på är att skälla ut alla, och då menar jag ALLA som befinner sig inom en radie av 4,67 km från bilen. Ibland kan hon dessutom få tokspel i bilen även om det inte finns någon inom den radien, har inte förstått om det kan vara så att det är någon utanför 4,67 km:s radien eller om hon bara helt enkelt är dum i huvudet! Och skulle det mot all förmodan inte finnas en människa gående i närheten kan man ju alltid skälla på bilen bakom............jösses ibland kan man få gråa hår för mindre!!!! Hursomhelst ett stort TACK till Annelie på Älskebos Kennel för denna underbara lilla varelse!

Som sagt ska bli skönt att komma igång som hundförare igen, har inte ångrat en dag att jag slutade min, förvisso mycket bra, tjänst dagtid för nattjänsten.

I helgen packar jag och hundarna in oss i automobilen, för att dra iväg till Strängnäs där första helgen på figurantutbildningen startar. Utbildningen sker på OG Åker och detta ska bli oerhört kul!!! Ska dessutom bo hos Wixie:s uppfödare så jag förväntar mig en och annan öl på lördagskvällen..........om man nu orkar det förståss. För känner jag Kattis och Jarmo rätt kommer de fullständigt köra skiten ur oss stackars blivande figuranter. Jaja kan ju alltid glädja mig över att den danske figuranten Remy inte ska vara med iaf. För er som inte känner till honom så kan jag bara kort säga att han är stor sadist som gillar att se andra människor lida. Om ni tänker er värsta amerikanska stridspitten till befäl som står och gapar och skriker på sina stackars marinsoldater, multiplicera sedan detta med 4 så får ni en Remy. Om inte annat så kan ni vid tillfälle fråga Tobbe (Faitons husse) som fick sin beskärda del sist Remy var i Sverige.........

Nepps dags att utfodra barnet här hemma!

På återhörande!

Peter

Jag är kanske lyckligt lottad i livet, men jag (eller Peter under tid som vi har varit tillsammans) har aldrig haft en rädd hund ! Ja, då menar jag alltså en hund som är skotträdd, inte klarar av höga höjder, rädd för oljud och liknande. Våra hundar har varit ganska coola hundar som haft bra mentalitet och har tagit det mesta i livet med ro. Men så kommer då Wixzi in i mitt liv... och hon är en virvelvind med mycket temperament och "nerverna utanpå" kroppen om ni fattar vad jag menar. Allt hon gör får väldigt STORA reaktioner ! Hoppar hon till för något - då hoppar hon 2 meter upp i luften. Blir hon glad - så blir hon så glad att hon slår knut på sig själv. Blir hon arg - då blir hon störtförbannad och låter som hon skulle döda. Säger man till henne och hon visar underkastelse - då kastar hon sig på marken med öronen slickade..... Detta har även gjort att hon vid främmande ljud också kan kasta sig iväg men sedan vara lika snabbt tillbaka och kolla vad det var för något. Hon är lite rolig att gå med i skogen ibland för hon springer liksom på tårna och är hela tiden beredd vid minsta lilla fågel som flyger upp eller snö som faller från träden. I det läget skulle jag dock inte säga att hon är rädd. Hon är bara så "med", vaken & lyhörd hela tiden (du ka in det läget nästa viska en inkallning och hon kommer som ett spjut!) och vill ha koll på allt. Och nyfiken. Och i en sådan period i hennes liv  (???) Hon blir faktiskt ETT ÅR i slutet av februari. Var katten har den tiden tagit vägen?????

Well - det som hon i alla fall är riktigt rädd för - det är BILAR!!!  Jo, jag vet vi bor på landet....och jag vet att jag har ett jobb som ligger ute i urskogarna.... men jag har aldrig varit med om en hund som är rädd för bilar!  Kommer dom framifrån är det inga problem, men kommer dom bakifrån blir hon livrädd och bara kastar sig ut i vägkanten med svansen mellan benen. Som tur är så är inte jag det minsta rädd för bilar (!) så jag kan knalla på helt lugnt och gör ingen affär av det hela. Det jag har gjort lite grann är att jag sätter henne vid vägkanten så att hon har möjlighet att se bilen som kommer vilket jag tycker har gjort henne lite lugnare. Vet inte om det är bra eller dåligt att göra så (det blir ju att jag gör en "grej" av att bilen kommer). Kanske bättre att bara knalla på?  Jag tror att det som helt klart gör att hon tycker dom är läskiga är att dom låter och nu på vintern sprutar det också snö & modd när dom kör förbi. Det här måste jag göra något åt!!!

I söndags tänkte jag därför att jag skulle först träna lite lydnad på klubben och därefter gå en sväng i sta'n. Där är det ju bilar överallt så då kanske hon vänjer sig vid dom till slut?  Åkte till klubben och gick in på grannklubben, ÖBK, istället och insåg att där var ju helt PERFEKT att träna! Planen ligger där längs med en stor 90-väg med bilar som svischar fram i full fart. Och mellan planen och vägen är det ett bra staket som gör att hon inte kan "panikrusa" ut i vägen om det skulle bli så.  Jättenyttig träning för henne! Hon skötte sig jättebra och har inga problem med att leka med mig eller så när det kommer bilar. Dock är det lite svårt för henne att koncentrera sig i vissa moment när det är mycket bilar omkring henne. Just därför är detta en jättebra plats att träna på. Kanske kan hon också få kopplingen att bil-ljud = mycket rolig träning.....  För övrigt då det gäller träningen är hon jätterolig att träna med nu. Positionen som jag slitit mitt hår med har äntligen poletten trillat ner. Hon sitter jättebra, rakt och snyggt - och hon gör det jämt!  Så'n är hon också nämligen. Att har hon väl fattat vad hon ska göra. Då sitter det! Svårigheten är för MIG att kunna förklara för henne. Inte för henne att fatta... 

Efter träningen på klubben åkte jag till sta'n och gick en sväng. Hon går väldigt bra vid min sida och tyckte det var ganska o.k att gå där. Visst blir hon på hugget när det kommer folk joggandes, det tutas och det låter och bussar och bilar - men hon skötte sig bra. Helt klart måste jag ta med henne på fler sådana stadspromenader så att hon vänjer sig. Att ha med godis i det läget är ingen idé. Hon är så fokuserad på att klara av alla intryck som kommer så det är bara min egen röst och mitt sätt att agera i olika situationer som "tränger igenom" till henne.

Nu är det onsdag och det är ÖSREGN! Ser fram emot min lunchpromenad- NOT!!
Har börjat att kräva "håll fast" i uppletande situationerna. När jag slänger iväg en pinne och hon kommer tillbaka med den ska hon hålla den innan jag tar den och gömmer på nytt. Hoppas det kan hjälpa min apportering lite... Hon är nämligen väldigt tuggig vad det gäller föremål och jag är LIVRÄDD för att förstöra det momenten. Någon som har tips på hur man gör en bra början till apporteringen på en hund som spottar ut och tuggar???.....

Har fått mycket rapporter från Diva, Dixon och Dizel på senare tid. Jättekul att det går bra för dom. Dom verkar SÅÅÅÅ härliga dessa valpar! Jättespännande att se vad det blir av dom i framtiden!  I går var Treos husse Martin förbi en sväng när han hade "vägarna förbi". Alltid lika roligt att träffa honom! Dimma såg tydligen ut som en liten Treo-valp.... :-)

Nej nu måste jag verkligen jobba lite så jag kan gå ut på lunchen och träna hund med gott samvete.... Hörs snart igen!

Hittade det här jag skrivit men inte lagt ut.... Skäms på mig! Här kommer dock det jag skrev om någon är intresserad.  Kanske ett nyårslöfte skulle vara att jag skulle vara bättre på att blogga... men det vet jag att jag inte kan hålla tyvärr :-)

Håll till godo!
*************************************************************************************************************************

Årets första blogg!

Just nu sitter jag hemma och njuter av Guds gåva till mänskligheten - VAB ! Det betyder "vård av sjukt barn" vilket innebär att man är hemma och får betalt för det - utan att själv vara sjuk och må dåligt! O.k Det kan ju vara hemskt jobbigt om man har en feberyr, kräkandes, gnällig unge hemma men som tur är har jag inte det. Hon har bara fått någon mysko magsjuka som gör att hon emellanåt får hemskt ont i magen och sedan måste springa på toa där hon bajsar som rinnande vatten.... Mellan dessa "bajsattacker" så är hon sprudlande glad och leker och har roligt tillsammans med mig. O.k  Det är inte helt bra början på jobbet för mig.... Förutom många dagars jul-ledigt så blir det nu ytterligare nästan en vecka vilket gör att jag har hööööögar med att göra när jag kommer tillbaka. Just nu har jag dock otroooooligt låg motivation till att jobba och jag är i den där fasen (som jag får med jämna mellanrum) att jag funderar på om man inte ska gå ner i arbetstid, byta jobb, försöka livnära sig mera på hundar, flytta etc.  Det är mycket tankar och jag brukar verkligen försöka ta till mig dom och fråga mig själv vad det är som jag EGENTLIGEN vill förändra i mitt liv. Oftast är det bara små saker som gör att man mår så mycket bättre i livet...

Jag lovade ju er att återkomma med tankar inför 2008. Här är dom!

1. Allt jag vill göra ska jag också göra!

Det blir så lätt att man hela tiden "pratar" om att man ska hälsa på någon, ringa någon, göra en det ena och än det andra - och så blir det bara en massa ursäkter och saker som kommer i vägen. Inte att man medvetet har ursäkter... det blir "bara aldrig av". Men nu är det slut på det 2008 !

Tog genast och gjorde slag i saken gällande mitt nya nyårslöfte i förra veckan. Ville gärna träffa Occra så jag ringde Lena och frågade om jag kunde komma till Västerås och träffa henne. Visst - inga problem, så jag och Evelina åkte och hälsade på henne förra onsdagen. Det var inte årets bästa dag att åka iväg och stundtals var det väldigt snöigt på vägen. Väl framme möttes vi av en mycket glad Occra och hennes "bror" Raffe. Hon är ju bara för go den hunden. Men hon verkar ha något problem med sömnen.... *asg *  Så fort hon blir kelad, lägger sig ner eller får sitta i knät på en så går hon in i "viloläge" - precis som en dator... Ögonen smalnar ihop... kroppen slappnar av... hon blir lite ostadig... och pang - så sover hon!! Helt otroligt...  Lena och Kai berättade om hur livet med Occra var, och hon har det verkligen SÅ bra hos dom! Hon får regelbundna promenader, aktivering för hjärnan både ute på promenaderna och inne i lägenheten. Regelbunden massage och stretching, bra mat, en underbar hundkompis att umgås med och framför allt  massor med KÄRLEK!  Jag är så glad och tacksam över att jag hittade Kai och Lena som ville ta hand om henne!!!

2. Jag SKA gå ner i vikt!

Nu får det faktiskt vara slut på denna "medelålders-fetma" som jag har samlat på mig! Det är bara att inse. I år fyller jag 36 år. Det är banne mig snart 40.... Jag som känner mig som 20 och  tror jag har en kropp och fysik som när jag var 15...  O.k Man får acceptera att man börjar bli äldre och att kroppen inte ser ut som den gjorde när man var yngre. Men det man inte får göra är att "slå sig till ro" med den ursäkten. Man måste sköta sin kropp och se till att man mår bra. Just nu känner jag mig fet, dålig kondition och "tung" i kroppen. Helt i onödan!

Vi inför samma regler som när man var liten... Bara godsaker på lördagar! Det innefattar fikabröd, chips, godis, läsk etc. På lördagen får man dock äta huuuuur mycket man vill! J  På veckodagarna ska jag försöka minska på vitt bröd, pasta och socker. Tyvärr är det mycket sådant vi har på jobbet vilket blir den stora utmaningen. Vi HAR ju mycket av det andra också men det kanske innebär att jag måste lägga lite extra tid på att göra i ordning min lunch på dagarna. Sen blir det mer frukt och grönt här hemma. Nu är det skärpning som gäller!

Jag och Peter funderar också på att köpa ett löpband. Dels kan man springa/promenera samtidigt som man tittar på TV... och dels kan man göra det trots att man är själv hemma med Evelina (vilket jag ofta är på kvällarna vilket gör att det svårt att komma ut och röra på sig efter jobbet) Sen kan även hundarna använda det för lite konditionsträning. (Man har väl sett på Ceasar Milan, eller????)

3. Jag ska bli bättre på att vara lugn och tydlig i min träning med hund

Wixzi är ett riktigt yrväder och har massor med energi! Hela jullovet har jag verkligen lagt ner tid på att träna med henne varje dag. P.g. a vädret har det mest blivit lydnad och skogspromenader. Men jag märker verkligen att hon behöver så mycket mera... Längtar tills man kan cykla igen. Tror hon behöver få lite utlopp för sin energi mera. Hon gör stora raceing-rundor i trädgården och försöker få igång Dimma att hänga med, men det är givetvis inte samma sak som att få springa och motionera på riktigt. Hon är som en ångkokare med locket på och hon behöver verkligen få ur sig "ångan" med jämna mellanrum. Annars blir hon verkligen sååå stressad och man märker att hon inte mår bra.  Med ett ev. löpband kan hon även där få röra på sig lite mera.

Det är också viktigt att jag bevarar lugnet tillsammans med henne, i alla former av träning. Ibland när hon skruvar upp sig är det så lätt att man blir frustrerad och otydlig/icke konsekvent. Det gäller att hitta en röd tråd att följa i alla lägen. Jag som person tycker också om att "busa upp" hundarna vilket inte alltid är bra då det gäller henne.

4. Målsättning med Wixzi

Hon blir ett år i februari och våren innebär både MH och röntgen vilket ska bli väldigt spännande! Jag ska även satsa på att få ut henne på BH-prov till hösten och ev. en spår/lydnads-tävling till senhösten. Vi får se hur hon utvecklas. Känner inte alls att jag har brådis med henne utan det får ta den tid det tar att få henne mogen nog att komma ut på tävlingsbanorna.  Hellre tänka långsiktigt än att bara gå ut och tävla för "tävlandets skull".

Vill försöka träna med OG Åker så mycket som möjligt så vi får ordning på skyddet med henne. I dagsläget är hon lite för lydig....och jag har fått bakläxa på att jag ska låta henne vara mer fri från lydnad i skyddet. Där är det helt o.k om hon "går upp i taket". Det hon ska lära sig är bara att lägga sin energi på rätt saker (dvs. mot figuranten), vilket man också uppnår om man har en bra figurant.