Vaktmannen är inte alltid så imponerad av Besten............
Tänkte berätta om en liten händelse i lördagskväll....................
Då det förekommit mycket stölder och då främst kopparstölder på Guds anlagda Viloplatser för oss människor, kyrkogårdar. Så har det beslutats att dessa ska bevakas, och givetvis då av bla. Vaktmannen och hans elaka Best. Kommer körandes vi ca 23.00, på väg mot en av de värst utsatta Viloplatserna i staden. Den, för ovanlighetens skull, mycket vakna och alerta Vaktmannen ser då en mystisk person som ser ut att stå och prata i mobiletelefon vid en av de värst utsatta portalerna till Viloplatsen. "- Nu jävlars ska här gripas tjuvar" säger Vaktmannen till sin Best där bak i hundburen. Besten sätter sig upp, gäspar och tittar förundrat på sin Husse!!! "Här gäller det att planera ordentligt så de inte kommer undan" tänker Vaktmannen samtidigt som adrenalinet börjar pumpa i honom. Ropar upp en kollega som lyckligtvis finns bara någon minut från mig. "-Möt upp mig vid XXX" säger den något uppspelta Vaktmannen till sin Kollega..... "-Så vi får lägga upp en strategi". Strategin läggs upp och går i korthet ut på att Vaktmannen och hans Best ska smyga sig på dem från insidan medan kollegan ska täcka upp på utsidan med bilen. Man har väl hört de "riktiga" Poliserna hur de gör!!! Helt vattentätt.............. Tar ut Besten ur bilen som nu vaknat till liv och insett att det är något spännande på G. Smyger in på Viloplatsen och börjar bege mig bort mot portalen där mannen syntes tidigare. Med ca 100 m kvar ropar jag upp kollegan och säger till honom att köra fram med bilen och göra sig beredd för de snart de snart flyende tjuvarna. Med ca 50 m kvar börjar Besten vinda kraftfullt och adrenalinet börjar pumpa ordentligt i den nu "måttligt" uppspelta Vaktmannen. Väl framme vid portalen syns inte en människa till, inte heller en själ för den delen. Frågar kollegan via radion om han sett någon eller något........ett kort "-Nej" till svar. Fan tänker Vaktmannen och börjar känna besvikelsen stiga i den lönnfeta kroppen......... "-Men här står en olåst cykel utanför" låter kollegan meddela över radion. "-Yes" tänker Vaktmannen samtidigt som Besten försöker påtala för honom att hon är spårsugen. "-Har du något där" frågar jag henne. Jojominsann hon börjar pinna i väg i ett klockrent spår (jaja man kan ju alltid gå ut och rasta sin hund tänker jag)..........spåret drar iväg över en gräsmatta och bort mot ett buskage som ligger intill muren som omger Viloplatsen för de mindre levande. "Dumma människa tror du att du kan gömma dig i ett buskage för min lilla Best" tänker jag samtidigt som adrenalinet nu är uppe i 287,63% och fullkomligt sprutar ut ur mina öron, näsa och mun. Med ca 15 meter kvar till buskaget vid muren stannar Besten upp och börjar vinda in mot buskaget samtidigt som hon spetsar öronen och reser svansen............"-Bra gumsan viskar jag till henne"......."-Kom ut från buskarna" säger Vaktmannen med den myndigaste stämma han kan hitta i sin adrenalin kokande kropp. Ingen reaktion............"-Sista chansen, kom ut ur buskarna eller så släpper jag in hunden" säger jag med än mer myndig stämma.............fortfarande ingen reaktion. Viskar till Besten "-Kom igen nu tar vi honom"........och börjar gå mot buskaget. Plötsligt rasslar det till från buskarna både jag och Besten stelnade till som två pinnar, och ut far TVÅ stycken harar......samtidigt som Besten flyger efter dem.................Hade någon i det läget kommit fram till mig och frågat vad hunden kostade så hade jag nog erbjudit dem henne gratis, samtidigt gett dem vårt hus på köpet.................."-Din JÄVEL tänker" Vaktmannen och tar med sig hundkräket bort mot portalen. "Lita alltid på hunden" äh kyss mig i arslet.........vilken jävla klyscha................Tar med mig hunden bort mot portalen. Låter meddela kollegan att jag fortsätter in mot Viloplatsen och ser om jag hittar något där, och meddelar också honom åt vilket håll jag går. "-Ok" "-Hur gick det med spåret???" frågar kollegan..........."-Inget vidare" mumlade jag till svars. Beger mig bort och in mot Viloplatsen. Besten vindar och jag ser att hon har något, hon börjar vinda kraftigare ju längre in vi kommer. "-Fan ta dig om det är harar igen" låter jag meddela henne, vilket hon föga bryr sig om. Plötsligt ser jag en blixt...........äsch det var nog bara MagLiten som reflekterade i något tänker jag, efter ytterligare någon minut så ser jag två blixtar till. "Vad i helvete" tänker jag....... Besten börjar vinda mer och mer. Plötsligt ser jag en lång smal gestalt ca 50 meter fram. "-Vad fan gör kollegan här ute NU. Dumma människa" mumlar jag till Besten samtidigt som gestalten försvinner in bakom ett buskage. "Är du ute och traskar?" frågar jag kollegan något irriterat. "Nej" svarar kollegan något förvånat "Nämen se där, du har kanske rätt ändå" mumlade jag till Besten. Går framåt och då kommer gestalten ut från buskaget och börjar gå mot oss. "-Stanna" ropar jag till Gestalten. "-Varför då?" får jag till svars.........får bita mig tungan då jag säger "-För att jag ber dig! Och dessutom är min kompis här mindre förtjust i människor" säger jag bestämt till Gestalten. Och då stannar han. "-Vad gör du här?" frågar Vaktmannen honom. "-Vad gör du själv här??" replikerar Gestalten. Då har den i vanliga fall snälla och vänliga Vaktmannen svårt att behärska sig och får bita sig ordentligt i både tunga och kind. "-Får man inte promenera på kyrkogården på natten???" frågar Gestalten mig. "-Jo men tror du inte att det anses som lite märkligt att promenera på en kyrkogård som är becksvart vid 23.30-tiden på kvällen???" undrar jag. "-Nä varför det?" får jag till svars. Börjar inse att alla "hästar nog inte är hemma i stallet" på den här mannen. Efter ytterligare någon minuts "meningsfull" konversation inser den smarta Vaktmannen att detta är troligen bara är ännu en i mängden mindre normala människor, och knappast en iskall koppartjuv. Önskar Gestalten en fortsatt god kväll och beger mig tillbaka till bilen.
Jaja slutet gott allting gott, trots Harspår, så fick vi ändå någon form av ett lyckande i slutet.
Kan meddela att Besten var bra trött efter att jobbat effektivt i över 30 minuter.
Vi hörs!
Vaktmannen och Besten
Så var träningen igång...
I dag var det även premiär för Wixie att stå på bandet. Hon var faktiskt inte SÅ rädd som jag trodde att hon skulle vara. Dock inser jag att bandet är för kort!!!!!! Baktassarna får inte riktigt plats när hon går och jag ärligt talat inte om vi ska fortsätta med bandet då till henne. Jag vill ju inte att det ska göra mer skada än nytta. Eller kommer hon att lära sig att anpassa steget efter bandet? Någon som har erfarenhet av detta??????????
Nu är det Bastas tur. Får se hur det går...
Så här bra gick det! Hon var jätteduktig och husse tvingade henne att springa 2 km. Låååång tunga, men hon knatade på. Hon har mycket kortare kropp så det var nog lättare för henne.
Evelina är sjuk idag. Hög feber och har legat i soffan hela dagen och sovit, druckit vatten, kollat film, sovit ännu mera... Vi har även lyckats att åka iväg och kolla på ett hus idag. Det var med tillhörande stall, men det var inte mycket att ha. Vi stannar nog kvar en stund till i vårt lilla hus. Det är bara så förbannat synd att vi inte kan smälla upp lite hundgårdar så att hundarna kan vara ute lite mer. Vi har tyvärr lite för många grannar för att det ska funka. Så drömmen är att hitta ett lite bättre hundställe just i N.K så att inte Evelina behöver byta dagis osv. Vi har ingen panik härifrån så det är bara att avakta om det dyker upp något.
Nej, nu ser jag minsann att jag har massa tid över innan körövningen, så då hinner jag gå ut och träna lite lydnad på ängen med Wixie. Har ju min läxa att träna på till onsdag....
Hare bra!
Hälsning från Dixon!
Träningsdag!
Jag är så kär i min älskade lilla hund! Visst - hon är den hurkigaste och flurkigaste hund jag har ägt, men samtidigt är hon så underbar att jobba med. I går hade vi en riktig träningsdag tillsammans då Maria med Diva & Gwen också var med. Superkul och något som måste göras om mycket oftare!!!
Nu kanske ni tycker jag är egoistisk men jag kommer bara att skriva om W. träning....
Vi började med att köra lite skydd med Peter som figurant. Med på träningen var också Helene och Cobra. W. fick ha sin nya Björkis-sele för första gången. Sitter ganska bra men kanske blir för liten om ett tag. Tog även kedjan på henne och fick därmed jobba med dubbla koppel. Lite meckligt men det är väl en träningssak. Hon har vid senaste träningstillfället hos Ängsbackens varit lite "för lydig", vänt sig om och frågat mig, osäker på vad hon ska göra etc. Därför sa vi den här gången att hon får i princip göra vad hon vill. Så lilla W. baxade ner mina 70 kilo hängades efter henne ner på planen... Väl där gick övningen ut på "byte-byte-fokus-angrepp-vinst-ärevarv-lugn & ro". Jag har säääääkert fel ord och kanske t.o.m har uppfattat övningen fel....men det var så vi jobbade i alla fall. Gick SÅ himla bra!!!!! Första omgången hade jag inget koppel i halsbandet vilket gjorde att hon gärna ville lägga sig ganska omgående med bytet. Andra omgången kunde jag vara med och "tagga" henne lite så hon kunde springa lite bättre med bytet/ärmen. När vi stannar släpper hon ärmen och det får hon göra!!!! Jag kör inte det här med att hon ska hålla den i munnen och sitta i "ro". Om jag skulle göra det skulle det bli en GIGANTISK fight och massor av tvång, och jag ser ärligt talat inte riktigt vad det skulle tjäna till. Kanske kommer det av sig självt med tiden? Nu får hon släppa den och hon måste sitta/ligga och coola ner sig en stund. Hon får inte ligga och gnaska på den eller riva med tassarna etc. När vi sedan startar upp backar jag bak henne alt. sparkar ut ärmen till figg. Hon är ganska bra på att coola ner sig i den situationen och det är bara någon enstaka gång jag måste säga till henne att låta bli ärmen. Sista bettet när hon sprang till bilen stod hon sedan utanför bilen en lång stund med ärmen i munnen och jag berömde henne givetvis. Ärmen fick också följa med in i buren till henne.
Det var KUL att se att hon var så fokuserad och taggad utan att det blev snurr, osäkert, att jag är något "onödigt ont" som är med henne utan istället kände man verkligen att det var VI mot figuranten! Hon är fortfarande "lydig" och tittar på mig innan jag startar upp henne.. Jag ska bli duktigare på att starta upp henne när hon har full fokus på figuranten istället.
Efter förmiddagen med skyddsträning åkte vi vidare för spår och lydnad. W. har sååå bråttom i spåret! I förrgår la jag ett spår på mossa med bara några enstaka godisbitar instoppade i mossan + några små träpinnar i mossan. Spåret fick ligga 4,5 timma... Och W. knallade runt det precis som när hon går ett halvtimmas-liggtids-spår..... I går så la jag istället på jord. I början tyckte hon det var lite konstigt och svårt att fästa upp, men sen gick hon faktiskt riktigt bra. Så mera jord får det bli så får vi se om hon kanske kan "ställa om" lite i huvudet. Jag vill få henne att fokusera mer "neråt" istället för "framåt". Godis har ingen betydelse för henne och alltså är det inget viktigt att hitta. Känns också konstigt att jag ska spåret fullt med "motivation" som hon inte alls tar som motivation... Jag måste klura lite mer på det där... Men framför allt spåra MERA!!!!
Efter spåret blev det lite lydnad men mest bara för att "lajja" lite, visa Maria lite hur jag jobbar med henne osv. Hon är ju bara SÅ med mig och tycker det är SÅ kul att gå lydnad!!! Just nu fokuserar vi på vår läxa som vi har i "100-gruppen" (onsdagsgruppen) som innebär att jag måste belöna henne mer på vänster ytterkant i fotgåendet för att få henne lite rakare i kroppen. Programmera om hennes förväntan... Sen ska jag försöka få till ställande under gång, och där tror jag att jag för en gång skull INTE ska utnyttja hennes stora jaktinstinkt utan istället vara lite mer "fysisk" och stanna henne med handen, hålla i kroppen och tala om för henne hur jag vill att "stanna" ska vara. Jag har samma kommando i vardagslydnaden när vi är ute och går. Är det dumt eller inte tro????
Vi körde även lite MH-kontakt där Maria agerade testledare. W. skiter FULLSTÄNDIGT i människor så länge som dom struntar i henne. Att gå med Maria gick bra men att stanna en bit bort från mig skapade stress och osäkerhet. Ska köra det här lite mer med andra hundmänniskor och få det till en upplevelse som inte behöver betyda massa stress för henne. Ingen av dessa ska "kladda" på henne med att kolla öron etc. utan det ska jag först vänja henne vid själv så att hon är helt trygg med den hanteringen.
Sen var det slut med frökens träning och en härlig kebab-tallrik väntade istället.... J
I dag på lunchen var vi ute och jag försökte träna lite lydnad med henne. Men ute blåser det FULL STORM och W. hade jättesvårt att fokusera på mig då öronen fladdrade iväg och hon nästan fick borra ner klorna i marken för att inte blåsa bort... Istället körde vi lite "buslydnad" med skall, läggande, sättande på avstånd, inkallning med ställande etc. Inga "krav" utan bara bus. W löper för fullt men det är inget som jag direkt märker på henne i träningen. Efter buset gick vi en bit längs sjön i "koppelträning" och fortsatte sedan in i skogen där vi körde lite uppletande på kottar och små pinnbitar. Alla gamla SBK:are kommer att slita sitt hår när dom läser hur jag gör.... Men jag gör helt enkelt så att jag står på en stig med skog på vardera sidan. Sedan kastar jag ut pinnbiten/kotten i ovallad skog och låter W. leta upp den. Enkelt och smidigt! I dag fick hon på båda sidorna så när hon kom in med ena lilla pinnbiten fick hon sedan direkt springa ut på andra sidan och hitta kotten. Vi körde kanske 10 skick så där eller något. Det blåste ju storm som sagt.... Så det var inte helt lätt för henne. Men hon har en otrolig sökmotor och ger sig ALDRIG!!!! Hon var t.o.m lite "kelig" och gick med på att jag klappade om henne när hon kom in med sina fynd. Låter kanske konstigt i era öron... men W. är inte direkt någon knähund utan har mycket "integritet". Men det märks att vi blir tightare och tightare och att hon litar mer och mer på mig. Härlig känsla!!!
Nu har vi köpt ett löpband!!!! Kilon ska rasa (på mig!) och W. ska få utlopp för sin energi. Hoppas hon inte kommer att svimma av skräck på det....
Trevlig helg på er alla!!!
Blandade nyheter och annat trams....
Vad gör vi andra då måntro?
Tja, det gamla vanliga... jobbar... tränar hund på lunchen... hämtar Evelina på dagis.... träffar sambon i ganska exakt 21 minuter innan han åker till jobbet.... äter middag.... säger till Dimma & Wixzi att dom får skärpa sig lite och inte busa sönder heeeela rummet..... sätter på Bollibompa till Evelina och sätter mig själv vid datorn för att uppdatera mig lite på "mina" hemsidor som man alltid måste kolla in. Ve och fasa! Jag har praktikant som hänger över axeln på mig på jobbet!!!! När 17 ska man då hinna surfa?????....
I dag hittade jag en liten gräsplätt på jobbet. HURRA!! Det blev fritt följ, inkallningar, ställande, läggande, "pass på" för att träna skallet lite, vändningar på stället m. m Funkade hur bra som helst - även med störningen att det kom en pulka ner för pulkabacken innehållandes 10 ungar från någon högstadieskola som försökte sätta världsrekord i både "hur många får man plats i en pulka" OCH "hur högt kan man skrika utan att alla skogens djur flyr från Kilsbergen".... Men W. hade full koll på matte, stängd mun och vrålfokuserad.... Kul!! Dock tror jag det är just störningsträning jag skulle behöva lite mera. Det är lätt (?) att gå lydnad där uppe där det knappt finns både bilar eller folk. Å sen kommer man till klubben och ska köra där det finns andra hundar, trafik utanför etc. Men på onsdag ska det bli ändring!!! Då ska vi äntligen börja vår "seriösa-tävlings-grupp" på OG:t. Får se vilka det blir och hur träningen kommer att gå. Men en sak är i alla fall säker. Det ska BARA vara seriös träning med ekipage som seriöst satsar på att tävla!!!! Alla ska vara delaktiga och hjälpa alla. Ingen "fröken" som ska ta över och leda träningen, utan en träning som kräver fullt engagemang från ALLA!!! Har sagt till att Peter INTE får tro att det här är hans kurs där han ska vara instruktör.... *grrr*
På promenaden idag tog smart-Wixzi och hittade en väldigt passande plats för att uträtta sina "stora" behov. HÖGST uppe på ett stort snöberg!!! Till saken hör att det var barmark (grusplan) runt om denna snöhög men hon kämpade sig högst upp och satt belåtet och tittade sig omkring medans hon uträttade sina behov! Det fick mig att tänka på hur otroligt hurkon-flurkon hon är, och vilka väldiga personligheter jag har haft som hundar.
Min första hund var Ålli (Dimmas mormor). En bättre nybörjarhund kommer jag aldrig att få!! Hon var så otroligt stabil i nerver och psyke, men ändå med stor arbetsglädje och hon var mig en trogen följeslagare, Den som fick mig att börja med hund över huvud taget. Den som fick mig att lära känna alla underbara hundmänniskor i Göteborgs-området. Den som fick mig att träffa Peter..... Den som fick mig att köra räddning! Det var med stor sorg i hjärtat som jag omplacerade henne, men jag vet att det var ett beslut som gjorde att HON fick må så bra som hon också förtjänade. Att få vara enmanshund. Få jobba. Få känna att hon är den ende..... Som mamma till A-kullen kan hon vara mycket stolt för det är verkligen ett gäng härliga hundar som har presterat enorma resultat med sina förare!
Å så fick man hem en så totalt charmig och oemotståndlig liten boxervalp istället som heter Occra. Hon charmade verkligen ALLA med sitt sätt att vara!!! Och sååååå mycket myror i brallan som gjorde att det räckte att folk bara tittade på henne för att hon skulle explodera i glädje. Hennes "knorrningar" när hon tyckte livet var orättvist.... hennes snörvlingar när hon på myyyyycket nära håll skulle undersöka saker eller gå ett spår... hennes otroliga kärlek till allt som gav henne värme (människor, kaminer, en hög med kläder...). Det var mycket kärlek man fick från denna lilla hund! Hon var inte så förtjust i andra hundar.... men hon var en underbar mamma till B- och C-kullen ! Älskade att spåra och leta efter människor, men tog övriga "cirkuskonster" med ro.... Kände att det alltid blev en kamp mellan hur mycket jag ville och att hon gärna ville lite mindre.... så hon fick flytta till sitt "slott" i Västerås där Kai och Lena låter henne få vara den älskvärda lilla prinsessa som hon verkligen är! Men jag har många kära minnen med henne och har henne också att tacka för alla möten jag haft med alla underbara människor i Boxerklubben! Och alla våra Boxervalpköpare! Utan henne hade jag ju aldrig träffat er!!!
Med båda dessa hundar måste jag säga att jag har haft den väldiga förmånen att dom aldrig har varit sjuka! Underbart!
Å nu har jag en tredje hund som är HELT olik mina andra. En "turbo-hund" likt Basco, bara det att Basco tyckte om att ligga i knät och stensova.... Det gör INTE Wixzi. Hon är ganska osäker på det mesta i henne omgivning och det är jag som är tryggheten för henne. Ljudkänslig.... osäker på människor.... osäker på hundar.... Men tillsammans med mig så otroligt lyhörd, lättjobbad, livlig och glad, mattes lyckopiller.... Jag hoppas verkligen att det här med nerverna är något som kommer att lugna sig när hon blir lite äldre. Var ute och introducerade henne till det här med att cykla. Jo tjena.... Hon såg ut som om hon trodde att jag skulle anfalla henne med cykeln ungefär. Det ska bli väääääääldigt spännande att se hur hon kommer att ta sig igenom sitt MH till våren! Å så ska vi genomlida att vänta på röntgenresultat också i vår. Hjälp!! Tänk att det snart gått ett år sedan jag hämtade hem det lilla trollet från Ängsbackens!
Så en väldigt tråkig nyhet, men som ändå fått ett gott slut.... Våran Bonnie (Bizzi) i B-kullen har blivit påkörd av en bil, där hjulet på bilen körde över hennes huvud!!! Det kom tydligen blod ur nos och öron, blodsprängda ögon etc. men enligt veterinären inga innre skador som man kunde se nu i alla fall. Förhoppningsvis inget som ger några framtida men heller. Vi är glada över att det trots allt gick bra i allt elände och hoppas att hon är frisk och kry snart igen!
Till sist en underbar bild på systrarna Brukstorpets! Bellis till vänster och Cizco till höger. Vi är glada att vårt avelsmål att få fram dom snygga Bruksöronen" här visar sig finnas i BÅDA våra boxerkullar!!! :-)
Nej nu ska jag gå och kittla Evelina lite så hon inte degar till i soffan.
Tjing!
Bastabus fortsätter att imponera..........
Klockan cirkus 02.33 så glider Vaktmannen ner med sitt vrålåk till tjänstebil i ett garage. Meningen är att Vaktmannen och hans elaka best ska se till att inga obehöriga är där och försöker göra olagligheter. Har många gånger funderat över att vi inte har stött på någon "Bosse Kriminell" där nere. Men men med en sådan Vaktman så klart att ingen vågar sig dit............................Jaja hur som helst, jag plockar ut Besten från bilen och går fram till dörren som leder in till garaget, trött och sliten försöker jag fumla in nyckeln i nyckelhållet samtidigt som jag gäspar så käkarna håller på att gå ur led på mig..............Besten är inte dålig hon heller hade någon sett oss skulle de troligen tro att vi var i VM-final i grenen "Vem gäspar längst störst". Gör entré i det mycket välbevakade garaget..........."Men vad i ändå in i............" hinner jag tänka i den avslutande akten av gäspningen när jag ser Bestens svans åka upp, ja nästan så den slog knut på sig själv, precis när hon rundade ett hört.........adrenalinet hann precis komma upp i så där en lagom nivå när jag själv rundade hörnet beredd att gå till fullaste angrepp, om nu inte hunden skulle lösa uppgiften själv.................... det tog några sekunder innan jag insåg att jag inte alls stod öga mot öga med en galen psykopat som inte ville annat än att äta små Vaktmän och deras hundar till frukost.........utan detta..........
"Men vad ända in i skymningarnas djupa dalar............................" tänker den numer klarvakna Vaktmannen. Här förbereder man sig på en strid om liv och död och vad får man se jo en NALLE!!!!!!!! Men Besten verkade mycket nöjd med sitt fynd!!! Inte nog med att hon nästintill fått sin gamla Husse att svimma av adrenalinpump hon skulle dessutom prompt ha ned den från soptunnan.......................
............för att ordentligt undersöka denna konstiga varelse som befann sig i VÅRT garage...............
för att till slut konstatera "TITTA HUSSE VAD JAG HITTADE!!!"
Ja jag säger då det...............dessa hundar!!!!
Den oroliga Vaktmannen tittade sig om för att se efter så ingen såg oss. Då hade väl all respekt för Vaktmän med Bestar försvunnit..............................
Vi hörs!!!
Peter och Bastabus
Jaha då ska man bli med boxer igen då...........
Jag var en tur till Göteborg igår för att inspektera Swedbox O-kull. Vet inte vad det är med mig och boxer men det finns någon medfödd förkärlek till denna ras. Trots mängder av folk som försökt "tala mig till rätta" kan jag inte sluta älska denna ras. Det är väl som med alla droger en gång beroende alltid beroende antar jag......... Hursom helst kommer vi nu att göra ett sista tappert försök med boxeraveln inom vår kennel.
Valparna är endast 4 veckor gamla än så länge, så så mycket spännande är det inte att se ännu. Det blir mer intressant om två veckor när vi ska ner och titta igen. Dock är det en tik som utmärkte sig lite mer än de andra, dessutom är hon otecknad och tigrerad vilket det "Samuelssonska"-hjärtat bankar lite extra hårt för.
Det var en trevlig dag hemma hos Harry och Anette. Harry är en ambitiös boxermänniska som tävlar elitnivå med sina boxrar. Och Anette är den som står för marktjänsten. Det bjöds på både lunch och fika samt en massa boxersnack. Det var ju ett tag sedan man aktiv inom Boxerklubben så det kändes skönt att bli lite uppdaterad igen. Även om det mesta verkar vara sig likt inom boxervärlden i Sverige. Ett stort TACK till Harry och Anette för en mycket trevlig dag!!!!
Planerna är väl att vi ska behålla denna lilla krabat, som kommer att lystra till namnet "Olga", i ett antal månader för att utvärdera hurvida vi ska behålla henne själva eller placera ut på foder. Vi ska sedan bestämma oss för om vi ska sätta ut Dimma eller Olga på foder. Ska vi behålla henne är det tänkt att köra henne i IPO, så jag förhoppningsvis kan visa alla att boxer är en ypperlig hund att köra IPO med vilket jag hävdat under lång tid.
Återkommer med mer rapporter om Olga om två veckor när vi varit nere och tittat på kullen igen. För er som vill veta mer så kan ni gå in på Swedbox hemsida: www.swedbox.nu
Vi hörs!
Peter