... fortsättning då inte slutet kom med på förra...
... och kanske finns det inte marknad för den typen av boxer? Och kanske är det inte "boxer" vi försöker få fram utan att vi vill se andra egenskaper i rasen som inte "ska" finnas där? Precis som sport-schäfer-folket gör med sina hundar... (Kattis, du får säga vad du vill men Wixzi är jag helt övertygad om är 50% malle, 10% schäfer och 40% något som jävulen har kommit med....)
Ja, jag vet inte om det här blev så mycket bättre slut än mitt förra inlägg... men nu MÅSTE jag rusa till jobbet!!
Mer filosofiska tankar kommer kanske en annan dag....
Tjing Bing!
Ja, jag vet inte om det här blev så mycket bättre slut än mitt förra inlägg... men nu MÅSTE jag rusa till jobbet!!
Mer filosofiska tankar kommer kanske en annan dag....
Tjing Bing!
Vad håller man på med?
Ja, det är ju verkligen sådant man kan fråga sig själv i tid och otid... Min senaste fråga jag går och grubblar på är: VARFÖR håller vi på med avel???????? Vi sitter och tittar efter hus vi kan flytta till så att vi kan ha fler hundgårdar, ev. valpar vi får tillbaka som vi måste kunna husera osv. Något man ändå måste kunna göra om man ska räkna sig till släktet "seriösa uppfödare". Har vi då själva 3 hundar och står med 2 osålda valpar och en valp vi får tillbaka av någon anledning, ja då kan ni själva räkna ut att Peter snart måste börja använda sin älskade husvagn till att husera hundarna i.... Nä skämt å sido. Vi är inte typerna som klarar av hundar som dräller omkring högt och lågt. Särskilt inte när vi har barn, grannens barn och andra som springer ut och in hos oss på dagarna.
Vi trivs bra här i vårt område! Nära till båda våra jobb, nära för Evelina att leka med grannbarnen, trevlig "by" att växa upp i, närhet till skogar och fält, närhet till stall och ridhus, närhet till träningskompisar.... Enda anledningen att vi skulle flytta är i så fall för fler hundrum, plats för hundgårdar och ett ev. eget stall. Å andra sidan ligger ett sådant hus lite mer avsides vilket skulle göra att det blir andra "minusfaktorer" att fundera över.
Å tänk om vi istället för att skicka hundar till höger och vänster, kassera sådana som inte går att avla på osv., istället behålla 3 hundar som vi trivs med (Wixzi, Basta (tjänstehund) och en ev. IPO-hund till Peter) Dessa skulle vi sedan satsa 100% på och träna för att tävla och framför allt har roligt med! Det skulle inte bli avbrutna uppladdningar i träning bara för att tiken du har ska paras och valpa... det skulle inte bli den stora våndan att hitta en lämplig hane... det skulle inte avlas utan någon "mening". Nu menar jag inte att vi har avlat utan någon "mening" utan givetvis har vi trott på det vi har gjort. Men man kan samtidigt fråga sig vad vår avel "tjänar till" ? Vi har en kull vartannat år ungefär. Och vad tror vi att vi kan åstadkomma med det????? Knappast några större förändringar.... På schäfer finns det massor av uppfödare som får fram minst lika bra och absolut bättre hundar än vad vi gör!!! På boxer känns det som man stångar huvudet blodigt när man försöker få fram den typen av boxer som vi vill ha - och kanske är det inte
Vi trivs bra här i vårt område! Nära till båda våra jobb, nära för Evelina att leka med grannbarnen, trevlig "by" att växa upp i, närhet till skogar och fält, närhet till stall och ridhus, närhet till träningskompisar.... Enda anledningen att vi skulle flytta är i så fall för fler hundrum, plats för hundgårdar och ett ev. eget stall. Å andra sidan ligger ett sådant hus lite mer avsides vilket skulle göra att det blir andra "minusfaktorer" att fundera över.
Å tänk om vi istället för att skicka hundar till höger och vänster, kassera sådana som inte går att avla på osv., istället behålla 3 hundar som vi trivs med (Wixzi, Basta (tjänstehund) och en ev. IPO-hund till Peter) Dessa skulle vi sedan satsa 100% på och träna för att tävla och framför allt har roligt med! Det skulle inte bli avbrutna uppladdningar i träning bara för att tiken du har ska paras och valpa... det skulle inte bli den stora våndan att hitta en lämplig hane... det skulle inte avlas utan någon "mening". Nu menar jag inte att vi har avlat utan någon "mening" utan givetvis har vi trott på det vi har gjort. Men man kan samtidigt fråga sig vad vår avel "tjänar till" ? Vi har en kull vartannat år ungefär. Och vad tror vi att vi kan åstadkomma med det????? Knappast några större förändringar.... På schäfer finns det massor av uppfödare som får fram minst lika bra och absolut bättre hundar än vad vi gör!!! På boxer känns det som man stångar huvudet blodigt när man försöker få fram den typen av boxer som vi vill ha - och kanske är det inte
Ännu en dag i det underbara stallet!
Så har vi kommit hem efter ännu en underbar dag i stallet! Jo, ni läste rätt... Evelina har en liten shettis vid namn Jim som står i ett stall i granngården här. Jim är 21 år gammal och en klok liten herre som är "uppvuxen" med barn och HELT underbar liten lärohäst för Evelina! I början var Evelina lite tveksam, då hon är en försiktig liten tjej, men nu tar hon själv och hämtar honom i hagen, gör i ordning honom för ridningen, skrittar och travar och pysslar och fixar. Hon tycker det är sååååå kul och sitter mest och skrattar och filosoferar hela ridturerna. Mamma Johanna är lika glad hon.... för äntligen får hon ett stall där hon kan mocka och fixa (dom har totalt 4 hästar), och jag borstar lite på Jim och "tjuvrider" honom ibland genom att gå bredvid honom och rida honom genom att hålla i tyglarna och driva på honom med rösten. Han är så duktig och tuggar glatt på bettet, går i form och jobbar på med sina små, små, energiska steg. Till slut brukar Evelina sitta och skrika att det är faktiskt HENNES tur att rida någon gång!!!
Jag är så sugen på att rida lite själv också! Det står en stor häst i stallet, men nu är den såld och ska åka iväg på söndag... Hoppas att hon snart köper en ny häst som jag kan rida lite på! Har ju också kvar mina drömmar om en welsh-ponny, men nu börjar jag bli lite tveksam. Kanske är det dumt att satsa på en ponny som Evelina i princip har vuxit ur när hon är stor nog att rida den? Kanske bättre att ta ex. en new-forest eller en större modell av welsh? Jag vet ju vilket ras Lotta (Bacco) vill att jag ska köpa... :-)
Det är en helt underbar dag i dag med härligt vårväder! Dimma och Wixzi är ute i trädgården och kvällsbusar lite efter att ha ätit kvällsmaten. Dimma har dock den fula ovanan att dra iväg med alla matskålar då hon har ätit klart. Sen får man gå runt och försöka leta upp dom. Inte så kul när mörket faller på...
Sen har stackars W. fått problem med analsäckarna igen. Det luktade illa i veckan och jag har tid hos veterinären på onsdag igen för att dom ska få spolat rent dom. Såg i kväll att hon blöder lite där, så det är nog inte bara kul för henne... Men hon "klagar" inte, kasar inte på rumpan, biter sig där bak eller så. Bara slickar sig lite extra. Har hört att man kan operera bort dom. För om det ska fortsätta med problem en gång i månaden så är det ju inte bara roligt... Åhhh!!!! Nu tog Dimma och släpade iväg med Peter stövlar ut på gräsmattan också... *suck* Vad är det för psykogener vi har fått in från dessa Ängsbackens-hundar egentligen???? ;-)
Nej, nu ska jag försöka få min stalltjej i säng. Hon håller på för fullt och leker hopptävling med sin käpphäst och har klätt ut sig i "tävlingskläder", hjälmen på hvuudet och full galopp här hemma i köket..
Ha en skön helg alla! :_)
Jag är så sugen på att rida lite själv också! Det står en stor häst i stallet, men nu är den såld och ska åka iväg på söndag... Hoppas att hon snart köper en ny häst som jag kan rida lite på! Har ju också kvar mina drömmar om en welsh-ponny, men nu börjar jag bli lite tveksam. Kanske är det dumt att satsa på en ponny som Evelina i princip har vuxit ur när hon är stor nog att rida den? Kanske bättre att ta ex. en new-forest eller en större modell av welsh? Jag vet ju vilket ras Lotta (Bacco) vill att jag ska köpa... :-)
Det är en helt underbar dag i dag med härligt vårväder! Dimma och Wixzi är ute i trädgården och kvällsbusar lite efter att ha ätit kvällsmaten. Dimma har dock den fula ovanan att dra iväg med alla matskålar då hon har ätit klart. Sen får man gå runt och försöka leta upp dom. Inte så kul när mörket faller på...
Sen har stackars W. fått problem med analsäckarna igen. Det luktade illa i veckan och jag har tid hos veterinären på onsdag igen för att dom ska få spolat rent dom. Såg i kväll att hon blöder lite där, så det är nog inte bara kul för henne... Men hon "klagar" inte, kasar inte på rumpan, biter sig där bak eller så. Bara slickar sig lite extra. Har hört att man kan operera bort dom. För om det ska fortsätta med problem en gång i månaden så är det ju inte bara roligt... Åhhh!!!! Nu tog Dimma och släpade iväg med Peter stövlar ut på gräsmattan också... *suck* Vad är det för psykogener vi har fått in från dessa Ängsbackens-hundar egentligen???? ;-)
Nej, nu ska jag försöka få min stalltjej i säng. Hon håller på för fullt och leker hopptävling med sin käpphäst och har klätt ut sig i "tävlingskläder", hjälmen på hvuudet och full galopp här hemma i köket..
Ha en skön helg alla! :_)
Liten frågelek!
Nu ska ni få vara med om en lien frågelek så här på morgonkvisten. Tänk er följande scenario:
Wixzi sitter bredvid mig i full fokus och koncentration. När jag säger det förlösande "varsågod" kastar hon sig fram och drar i väg en hejdundrande galopp med öronen tätt bakåtslickade på huvudet & kroppen som arbetar med varendaste liten muskel för att ta sig fram så snabbt som det bara är möjligt. Frågan är då: VAD är det som får henne att springa så förbenat snabbt?
A. Grannens katt springer förbi utanför vårt hus och matte, som inte tycker om katter, bussar den lydiga lilla hunden på katten så att den ska förstå att man inte ostraffat sätter sig och bajsar i våra rabatter någon fler gång....
B. Peter står på planen och viftar okontrollerat med en skyddsarm samtidigt som han skriker, brölar och vrålar i ren och skär skräck och förtvivlan för att den aggresiva och vilda skyddshunden som matte släpper för gå till attack...
C. Wixzi ser den stora, blå bilen (våran Cheva-van alltså) och blir så in i bängen glad över att få åka i den....
Rätt svar är C. !
Hon är HELT galen när man ska iväg och kastar sig in i buren (är den inte öppen så kastar hon sig in och studsar ut lika snabbt igen när burdörren tar emot... Hon kommer snart se ut som en boxer i trynet...)
Men hon är också en helt underbar liten varelse full av energi och glädje. Älskar verkligen att träna med henne! Inkallningarna gör hon sååå snyggt! fotgåendet måste bli rakare... måste även ta tag i mitt hat-moment: apporteringen. Ska börja med framåtsändande och sittande under gång och samtidigt lägga ner ställandet och läggandet som jag har tjatat nu i tid och otid...
Woups! Nu måste jag gå och jobba. Tjing!
Wixzi sitter bredvid mig i full fokus och koncentration. När jag säger det förlösande "varsågod" kastar hon sig fram och drar i väg en hejdundrande galopp med öronen tätt bakåtslickade på huvudet & kroppen som arbetar med varendaste liten muskel för att ta sig fram så snabbt som det bara är möjligt. Frågan är då: VAD är det som får henne att springa så förbenat snabbt?
A. Grannens katt springer förbi utanför vårt hus och matte, som inte tycker om katter, bussar den lydiga lilla hunden på katten så att den ska förstå att man inte ostraffat sätter sig och bajsar i våra rabatter någon fler gång....
B. Peter står på planen och viftar okontrollerat med en skyddsarm samtidigt som han skriker, brölar och vrålar i ren och skär skräck och förtvivlan för att den aggresiva och vilda skyddshunden som matte släpper för gå till attack...
C. Wixzi ser den stora, blå bilen (våran Cheva-van alltså) och blir så in i bängen glad över att få åka i den....
Rätt svar är C. !
Hon är HELT galen när man ska iväg och kastar sig in i buren (är den inte öppen så kastar hon sig in och studsar ut lika snabbt igen när burdörren tar emot... Hon kommer snart se ut som en boxer i trynet...)
Men hon är också en helt underbar liten varelse full av energi och glädje. Älskar verkligen att träna med henne! Inkallningarna gör hon sååå snyggt! fotgåendet måste bli rakare... måste även ta tag i mitt hat-moment: apporteringen. Ska börja med framåtsändande och sittande under gång och samtidigt lägga ner ställandet och läggandet som jag har tjatat nu i tid och otid...
Woups! Nu måste jag gå och jobba. Tjing!
Sorg och Glädje!
Vi har i måndags bestämt oss för att låta Dizel få en spruta och somna in pga av sin klåda. Detta innebär också slutet på vår tiklinje, som vi inte kommer att avla vidare på. Detta känns otroligt tungt och jobbigt då det var en linje som visade sig hade mycket positivt i sig. Vi har nu dissat två linjer, en boxerlinje och en schäferlinje. Är vi förlagda med någon jävla förbannelse eller??????? Eller är vi för "petnoga"?????? Jag tror mer på det förstnämnda!!!!! Men det är som vår allas goda vän Kattis i Gåsingeskogen sa vid något tillfälle: "Det är inte bara hundarna som måste ha en rejäl portion kamplust utan även uppfödarna!" Tack för de goda visdomsorden, det ligger mycket i dem!!! Så nu sätter vi vår förhoppning till Johannas tik Wixzie, och hoppas samt ber till högre makter att det inte blir något knas där också........................... Sedan är det bara att sätta sig ner och försöka hitta någon ny linje som är intressant och som man vill avla vidare på och börja om på ny kula..................*suck*..........
Och nu till en helt annan sak.......
Vi har ju en dotter som de flesta känner till, som går under många smeknamn. Jag har ju också klargjort att genetiskt sätt så har hon fått allt det goda från faderslinjen och allt det mindre goda från moderslinjen. Men efter en hel del klurande har jag faktiskt lyckats rota fram en dålig egenskap i den genetiska djungeln som måste härstamma från faderslinje.........................Morgonhumöret!!!!!
För det mesta när jag ska gå in och väcka henne på morgonen låter det ungefär så här:
- Evelina, Evelina dags att vakna (viskande i knapp hörbar ton)
- Evelina dags att vakna (fortfarande i viskande knapp hörbar ton med en liten smekning på huvudet)
- JAG VIIIIIIIIIIIILLLLLL IIIIIIINNNNNNTTTTEEEEE (volymen är nu uppe i ungefär 162,54 decibel)
- Nä jag vet att du inte vill men vi måste gå upp så vi inte missar ...............(här gör man ett tappert försök att komma på något roligt som kommer att hända på dagis)
- JAG VIIIIIIIIIILLLLLLL IIIIINNNNNNNNTTTEEEE (volymen stiger något till ca 164,76 decibel)
- JAAAAG ÄÄÄRRRR TRÖÖÖÖÖÖÖÖTTTTT!!!!!
Och så där fortsätter det i ca en halvtimme eller något innan hovnarren kommer upp i sängen och sätter sig vid frukostbordet sur som ättika. Då jag vet hur känslig denna morgonhumörsgen är så gör jag allt som står i min makt för att inte väcka den allt för mycket, precis som min gamle far alltid har gjort.
I morse var det ju dags igen att gå in och väcka henne. Satt först och laddade upp med lite surfning, andades djupa andetag för att liksom komma i harmoni med mig själv, vilket givetvis är omöjligt när man jobbat 12 timmar och dessutom haft en stressig natt. Då var det dags, reser mig från datorn och går in i hennes sovrum:
- Evelina, Evelina dags att vakna (viskande i knapp hörbar ton)
- Evelina dags att vakna (fortfarande i viskande knapp hörbar ton med en liten smekning på huvudet)
Plötsligt är det något under täcket som rör sig och sätter sig hastigt upp i sängen. Håret står åt alla håll, ungefär som man skulle kunna tro att sängen är strömförande med 3-fas, sömniga ögon.........................
- Åhhhhhhhh min älsklingspappa, Evelina älskar dig!!!!!!
Sådan sekunder är det till och med svårt för en machoVaktman av min kaliber att hålla tårarna borta......................
Peter
Och nu till en helt annan sak.......
Vi har ju en dotter som de flesta känner till, som går under många smeknamn. Jag har ju också klargjort att genetiskt sätt så har hon fått allt det goda från faderslinjen och allt det mindre goda från moderslinjen. Men efter en hel del klurande har jag faktiskt lyckats rota fram en dålig egenskap i den genetiska djungeln som måste härstamma från faderslinje.........................Morgonhumöret!!!!!
För det mesta när jag ska gå in och väcka henne på morgonen låter det ungefär så här:
- Evelina, Evelina dags att vakna (viskande i knapp hörbar ton)
- Evelina dags att vakna (fortfarande i viskande knapp hörbar ton med en liten smekning på huvudet)
- JAG VIIIIIIIIIIIILLLLLL IIIIIIINNNNNNTTTTEEEEE (volymen är nu uppe i ungefär 162,54 decibel)
- Nä jag vet att du inte vill men vi måste gå upp så vi inte missar ...............(här gör man ett tappert försök att komma på något roligt som kommer att hända på dagis)
- JAG VIIIIIIIIIILLLLLLL IIIIINNNNNNNNTTTEEEE (volymen stiger något till ca 164,76 decibel)
- JAAAAG ÄÄÄRRRR TRÖÖÖÖÖÖÖÖTTTTT!!!!!
Och så där fortsätter det i ca en halvtimme eller något innan hovnarren kommer upp i sängen och sätter sig vid frukostbordet sur som ättika. Då jag vet hur känslig denna morgonhumörsgen är så gör jag allt som står i min makt för att inte väcka den allt för mycket, precis som min gamle far alltid har gjort.
I morse var det ju dags igen att gå in och väcka henne. Satt först och laddade upp med lite surfning, andades djupa andetag för att liksom komma i harmoni med mig själv, vilket givetvis är omöjligt när man jobbat 12 timmar och dessutom haft en stressig natt. Då var det dags, reser mig från datorn och går in i hennes sovrum:
- Evelina, Evelina dags att vakna (viskande i knapp hörbar ton)
- Evelina dags att vakna (fortfarande i viskande knapp hörbar ton med en liten smekning på huvudet)
Plötsligt är det något under täcket som rör sig och sätter sig hastigt upp i sängen. Håret står åt alla håll, ungefär som man skulle kunna tro att sängen är strömförande med 3-fas, sömniga ögon.........................
- Åhhhhhhhh min älsklingspappa, Evelina älskar dig!!!!!!
Sådan sekunder är det till och med svårt för en machoVaktman av min kaliber att hålla tårarna borta......................
Peter
En dag i Vaktmannens "privata" liv.........
Kom hem i morse och kände mig ovanligt pigg efter mitt 12-timmars pass. Hade dessutom haft med mig en praktikant från Säkerhetsgymnasiet hela natten, vilket också tär på en Vaktmans späda krafter. Men ändå var jag pigg som en lärka i morse. När jag och E sitter och äter frukost innan jag ska köra henne till dagis, hör jag mig själv säga -Ska du vara hemma från dagis i dag? Så kan vi kanske hitta på något kul! Innan den lilla hjärna på Vaktmannen hinner reflektera vad munnen sagt så säger 4-åringen -JAAAAAAAAA det vill jag. Inser då att det redan är försent......................
Jaja två Emilfilmer i sängen senare och lite slummer från Vaktmannen var det dags att börja hitta på något tyckte E. -Ska vi åka in till stan och handla lite kläder till pappa?? -Ja det gör vi får jag till svar. Sagt och gjort, tog en sväng in till HM för att se om det fanns några kläder som kunde sitta snyggt på denna fulländade kropp................ Hittade lite grann och gick i väg till provhytten, där följande samtal utspelas.
-Pappa
-Ja
-Det är så bra att handla kläder med dig.
-Hur menar du nu?
-Jo för när mamma och jag handlar kläder blir jag så trött.
-Hur menar du?
-Det tar ju så låååååååång tid.
Ja .............kommentarer är väl överflödiga.......................
När man har arbetat så hårt i ca 15 minuter med att hitta lite kläder och dessutom köpt dessa är man förtjänt av en fika vilket E inte alls hade några invändningar mot. Och vad gör man då, jo man ringer och kollar vilka före detta kollegor som jobbar som BK (butikskontrollanter) i staden och ser till att fika i hop med dem så man får höra vilka de senaste gripen är, om det dykt upp några nya tjyvar i stan osv. Nä då man är inte alls yrkesskadad......... Sagt och gjort gick till ett café och handlade div. godsaker. Jag vill redan nu upplysa om att jag endast tog en kopp kaffe och inget annat onyttigt. Träffar först S som också hänger med och fikar. E blir alltid lite blyg när hon möter halvkända ansikten trots att hon träffat S flertal gånger och dessutom varit med och praktiserat som BK ihop med mig och S, återigen nej då man är inte yrkesskadad. Man gör ju bara samhället en tjänst.................... När vi suttit och fikat en stund börjar E:s blygsamhet släppa. Då kommer EM dit, EM är en mörkhyad jätte på säkert 2,8 meter och mycket vältränad (enklaste beskrivningen). Nu blir E mycket skeptisk!!! EM som är världens snällaste människa såvida man inte retar upp honom vilket i sig är en bedrift om man lyckas med, försöker säga några vänliga ord till E...................E tittar på honom med en blick som är värd allt guld i världen för att få se....................... Jaja sedan åtnjuts diverse yrkesmässigt skvaller........................... En gång Vaktman alltid Vaktman, även på fritiden!!!
Vet inte om man börjar bli blödig eller gammal eller något annat otäckt, men man njuter av varenda stund när man går runt med E på stan. Glad, sprallig och helt underbar. Men det är väl som jag alltid sagt, allt bra har du fått av pappa och resten är mammas gener....................
Nepp nu ska jag och E laga lite middag!!!
Vi hörs!
Vaktmannen och E
Jaja två Emilfilmer i sängen senare och lite slummer från Vaktmannen var det dags att börja hitta på något tyckte E. -Ska vi åka in till stan och handla lite kläder till pappa?? -Ja det gör vi får jag till svar. Sagt och gjort, tog en sväng in till HM för att se om det fanns några kläder som kunde sitta snyggt på denna fulländade kropp................ Hittade lite grann och gick i väg till provhytten, där följande samtal utspelas.
-Pappa
-Ja
-Det är så bra att handla kläder med dig.
-Hur menar du nu?
-Jo för när mamma och jag handlar kläder blir jag så trött.
-Hur menar du?
-Det tar ju så låååååååång tid.
Ja .............kommentarer är väl överflödiga.......................
När man har arbetat så hårt i ca 15 minuter med att hitta lite kläder och dessutom köpt dessa är man förtjänt av en fika vilket E inte alls hade några invändningar mot. Och vad gör man då, jo man ringer och kollar vilka före detta kollegor som jobbar som BK (butikskontrollanter) i staden och ser till att fika i hop med dem så man får höra vilka de senaste gripen är, om det dykt upp några nya tjyvar i stan osv. Nä då man är inte alls yrkesskadad......... Sagt och gjort gick till ett café och handlade div. godsaker. Jag vill redan nu upplysa om att jag endast tog en kopp kaffe och inget annat onyttigt. Träffar först S som också hänger med och fikar. E blir alltid lite blyg när hon möter halvkända ansikten trots att hon träffat S flertal gånger och dessutom varit med och praktiserat som BK ihop med mig och S, återigen nej då man är inte yrkesskadad. Man gör ju bara samhället en tjänst.................... När vi suttit och fikat en stund börjar E:s blygsamhet släppa. Då kommer EM dit, EM är en mörkhyad jätte på säkert 2,8 meter och mycket vältränad (enklaste beskrivningen). Nu blir E mycket skeptisk!!! EM som är världens snällaste människa såvida man inte retar upp honom vilket i sig är en bedrift om man lyckas med, försöker säga några vänliga ord till E...................E tittar på honom med en blick som är värd allt guld i världen för att få se....................... Jaja sedan åtnjuts diverse yrkesmässigt skvaller........................... En gång Vaktman alltid Vaktman, även på fritiden!!!
Vet inte om man börjar bli blödig eller gammal eller något annat otäckt, men man njuter av varenda stund när man går runt med E på stan. Glad, sprallig och helt underbar. Men det är väl som jag alltid sagt, allt bra har du fått av pappa och resten är mammas gener....................
Nepp nu ska jag och E laga lite middag!!!
Vi hörs!
Vaktmannen och E
Den hjälpsamma samariten....................
Det har tyvärr inte hänt så mycket den senaste tiden då Vaktmannen och hans Best har jobbat. Det måste bero på att ryktet har gått.................... På andra skiftsidan verkar det ju alltid hända saker men inte på vår....................eller kan det vara så att Vaktmannen blivit tröttare och mer ouppmärksam???? Nä det kan jag väl aldrig tro.......
Hur som helst..............i fredags när jag kom åkandes i den glänsande fina vaktbilen så reflekterade mitt högra öga till över något som inte var som det skulle. När jag vände huvudet åt höger så såg jag en man som låg på trottoaren med en cykel över sig. Ställde mig på bromsen så stackars Besten flög in i hundburen, jaja nöden har ingen lag som man säger. -Här ska göras en insats för mänskligheten tänkte den snälla Vaktmannen. Sagt och gjort hoppade ur bilen och började gå mot mannen på trottoaren. - Jävlar, helvete....................*spott och fräs* cykelfan (osv.) dessa guterala läten kom från mannen med cykeln över sig. Mitt skarpa sinne gjorde att jag började förstå att mannen nog inte var riktigt nykter................ Det skarpa sinnet svek mig inte utan det visade sig att mannen var aspackad och lite till. Saken blev inte bättre när han fick se Vaktmannen i sin stiliga uniform.........- Far å flyg åt helvete med dig.........skrek mannen samtidigt som han försökte fästa sina korpögon någonstans i närheten av Vaktmannen. -Oups en människa med dålig erfarenhet av uniformer tänkte Vaktmannen. - Det ska vi snart råda bot på tänkte jag......... -Hur gick det här då? Har du skadat dig? - Far åt helvete schaaa jag. Fick den hjälpsamma Vaktmannen till svar. - Nä vad ska jag hem till dig och göra tänkte jag. - Ska jag hjälpa dig upp frågade jag. Då började mannen nog inse att Vakten kanske inte var så elak. - Ja det vore jävla schnnnällt. Tog upp mina handskar ur fickan och började ta på mig dem. -Vad fan ska du med handskarna till???? -Öhhhhhh jo man får lite bättre tag och tappar inte greppet så lätt med dem på ljög Vaktmannen. - Är du Polisch eller? Nöjde mig med ett enkelt -Nej till svar. Insåg nu att här skulle Vaktmannen få samla alla sina späda krafter för att få upp mannen från gatan, skulle tippa på att han minst vägde 150-160 pannor. Tog tag i mannens händer och gjorde ett tappert försök att dra upp mannen. Det var som att försöka dra upp en långtradare för Kebenekaise..............tvär stopp med andra ord. -Kan du försöka resa dig upp samtidigt som jag drar frågade jag mannen vänligt. - Jasschooo jaja. Efter ett antal försök så kom mannen äntligen upp. Precis när jag skulle ta i för kung och fosterland för att få upp mannen de sista cm så kände jag hur det small till i vänster arm. Ohhhhh gudars skymning vad ont det gjorde. Inte för att armen var läkt innan (se tidigare inlägg) men det här gjorde ju definitivt inte saken bättre kan jag lova...... - Det var jävla schnällt av dig. -Mmmmmmmmm svarade Vaktmannen samtidigt som han bet i hop tänderna så jag inte skulle skrika ut min smärta.......... - Gå nu förschiktigt hem sa Vaktmannen med sammanbitna tänder. - Du får man hälscha på hunden eller???? Frågade mannen och pekade med ostadig hand mot bilen som nu studsade och hoppade som en gummiboll då Basta var helt jävla galen i bilen................. - Nä det är nog inte så bra, hon är inte så förtjust i människor, gå du hem och sov istället svarade Vaktmannen i vänlig ton. - Det är kanschke bäst........hon låter lite arg svarade mannen och lunkade i väg, förhoppningsvis hem................................
Ja där fick man för att man skulle spela hjälpsam samarit. Men vad är väl smärta mot hjälpsamhet mot en medmänniska...................(????????????!!!!!!!!!!!)
Filosofiska tankar!
Peter och Bastabus
Hur som helst..............i fredags när jag kom åkandes i den glänsande fina vaktbilen så reflekterade mitt högra öga till över något som inte var som det skulle. När jag vände huvudet åt höger så såg jag en man som låg på trottoaren med en cykel över sig. Ställde mig på bromsen så stackars Besten flög in i hundburen, jaja nöden har ingen lag som man säger. -Här ska göras en insats för mänskligheten tänkte den snälla Vaktmannen. Sagt och gjort hoppade ur bilen och började gå mot mannen på trottoaren. - Jävlar, helvete....................*spott och fräs* cykelfan (osv.) dessa guterala läten kom från mannen med cykeln över sig. Mitt skarpa sinne gjorde att jag började förstå att mannen nog inte var riktigt nykter................ Det skarpa sinnet svek mig inte utan det visade sig att mannen var aspackad och lite till. Saken blev inte bättre när han fick se Vaktmannen i sin stiliga uniform.........- Far å flyg åt helvete med dig.........skrek mannen samtidigt som han försökte fästa sina korpögon någonstans i närheten av Vaktmannen. -Oups en människa med dålig erfarenhet av uniformer tänkte Vaktmannen. - Det ska vi snart råda bot på tänkte jag......... -Hur gick det här då? Har du skadat dig? - Far åt helvete schaaa jag. Fick den hjälpsamma Vaktmannen till svar. - Nä vad ska jag hem till dig och göra tänkte jag. - Ska jag hjälpa dig upp frågade jag. Då började mannen nog inse att Vakten kanske inte var så elak. - Ja det vore jävla schnnnällt. Tog upp mina handskar ur fickan och började ta på mig dem. -Vad fan ska du med handskarna till???? -Öhhhhhh jo man får lite bättre tag och tappar inte greppet så lätt med dem på ljög Vaktmannen. - Är du Polisch eller? Nöjde mig med ett enkelt -Nej till svar. Insåg nu att här skulle Vaktmannen få samla alla sina späda krafter för att få upp mannen från gatan, skulle tippa på att han minst vägde 150-160 pannor. Tog tag i mannens händer och gjorde ett tappert försök att dra upp mannen. Det var som att försöka dra upp en långtradare för Kebenekaise..............tvär stopp med andra ord. -Kan du försöka resa dig upp samtidigt som jag drar frågade jag mannen vänligt. - Jasschooo jaja. Efter ett antal försök så kom mannen äntligen upp. Precis när jag skulle ta i för kung och fosterland för att få upp mannen de sista cm så kände jag hur det small till i vänster arm. Ohhhhh gudars skymning vad ont det gjorde. Inte för att armen var läkt innan (se tidigare inlägg) men det här gjorde ju definitivt inte saken bättre kan jag lova...... - Det var jävla schnällt av dig. -Mmmmmmmmm svarade Vaktmannen samtidigt som han bet i hop tänderna så jag inte skulle skrika ut min smärta.......... - Gå nu förschiktigt hem sa Vaktmannen med sammanbitna tänder. - Du får man hälscha på hunden eller???? Frågade mannen och pekade med ostadig hand mot bilen som nu studsade och hoppade som en gummiboll då Basta var helt jävla galen i bilen................. - Nä det är nog inte så bra, hon är inte så förtjust i människor, gå du hem och sov istället svarade Vaktmannen i vänlig ton. - Det är kanschke bäst........hon låter lite arg svarade mannen och lunkade i väg, förhoppningsvis hem................................
Ja där fick man för att man skulle spela hjälpsam samarit. Men vad är väl smärta mot hjälpsamhet mot en medmänniska...................(????????????!!!!!!!!!!!)
Filosofiska tankar!
Peter och Bastabus
Jag är f-n i mig BÄST!!!!
Gud, vad nöjd jag är med mig själv idag!!!
Wixzi har sedan födsel och ohejdad vana (och en Matte som inte har så mycket förstånd...) spårat som en blandning mellan X2000, grävling, tivolikarusell och fågelskådare. Försök få ihop dom där 4 till en spårhund kan ni ju se hur lätt det är... Har kört alla typer av näringsspår med korv i varje, korv väldigt sällan, korv i stora högar, korv i små högar, korv högt och korv lågt och absolut ingenting har funkat. Jag har hela tiden haft känslan av att hon FATTAR liksom inte vad det här med spår går ut på! Och EN sak har jag lärt mig av min hund: Om jag visar henne på rätt sätt = att hon fattar så sitter det man har lärt henne. Otroligt lättlärd och vill alltid göra rätt!
MEN, som sagt, spåret tycker hon nog har varit det konstigaste i hennes liv som Matte har hittat på för henne.... Jag har i bakhuvudet alltid haft en teori om hur jag ska lära in det, men det är inget sätt som någon "IPO-människa" har sagt att man kan göra och då är det kanske inte rätt?????? Att man ska lita på sin magkänsla är också något jag börjar lära mig mer och mer..... ;-)
Well - vårt problem har varit att hon helt enkelt har varit på tok för slarvig när hon dundrar fram. Korv & godis betyder inte så mycket för henne och är därför ingen större motivation att leta efter. Å andra sidan vet jag att hon är otroligt NOGA när vi gör alla former av uppletande av saker i skog och mark och hon missar ALDRIG att hitta något som jag har "slängt ut". Alltså - varför inte ta med denna viljan till att alltid hitta saker genom att gömma saker i spåret? Visst - det finns ju en risk att hon bara vindar sig till allting men det var ändå värt ett försök.
Jag tog därför 5 stycken små centimeterstora pinnbitar som jag satte lite tejp på (för att se att hon verkligen tog rätt pinnar). Gick ut ett spår där jag grävde ner pinnarna under grästuvorna (så dom inte blev direkt synliga på marken utan att det blev lite utmaning). La dom med kanske 10-15 steg emellan i det första spåret jag gick. Hämtade sedan W. som KLOCKRENT gick ut detta spår med näsa och hjärna i full koncentration och svansen i ett "normalläge" (inte som den flaggstång hon haft förrut!). När hon kom till första pinnen blev hon väldigt intensiv, nosade på pinnen vilket jag klickade och belönade med godis. Hon ska ligga vid varje apport och får där godis och massor med beröm. Och man ser hur glad hon blir när Matte faktiskt är nöjd med det arbete hon presterar! Iväg och leta efter nästa apport.... och hon tycker det är SÅ kul !!! I dag, när jag gick det tredje spåret av den här typen, la jag in en 90-graders vinkel vilken hon tog utan att lyfta på nosen en milimeter från marken.....Snyggt!!!
Jag är SÅ peppad att spåra nu varje dag för helt plötsligt är det ju jävligt roligt!!! Vi ska träna in markeringarna lite bättre och sen ska vi ta hela våren, sommaren och hösten till att göra roliga, utmanande spår. YES!!!!! :-)
Kram från en stöddig men glad Wixzi-matte.... :-)
Wixzi har sedan födsel och ohejdad vana (och en Matte som inte har så mycket förstånd...) spårat som en blandning mellan X2000, grävling, tivolikarusell och fågelskådare. Försök få ihop dom där 4 till en spårhund kan ni ju se hur lätt det är... Har kört alla typer av näringsspår med korv i varje, korv väldigt sällan, korv i stora högar, korv i små högar, korv högt och korv lågt och absolut ingenting har funkat. Jag har hela tiden haft känslan av att hon FATTAR liksom inte vad det här med spår går ut på! Och EN sak har jag lärt mig av min hund: Om jag visar henne på rätt sätt = att hon fattar så sitter det man har lärt henne. Otroligt lättlärd och vill alltid göra rätt!
MEN, som sagt, spåret tycker hon nog har varit det konstigaste i hennes liv som Matte har hittat på för henne.... Jag har i bakhuvudet alltid haft en teori om hur jag ska lära in det, men det är inget sätt som någon "IPO-människa" har sagt att man kan göra och då är det kanske inte rätt?????? Att man ska lita på sin magkänsla är också något jag börjar lära mig mer och mer..... ;-)
Well - vårt problem har varit att hon helt enkelt har varit på tok för slarvig när hon dundrar fram. Korv & godis betyder inte så mycket för henne och är därför ingen större motivation att leta efter. Å andra sidan vet jag att hon är otroligt NOGA när vi gör alla former av uppletande av saker i skog och mark och hon missar ALDRIG att hitta något som jag har "slängt ut". Alltså - varför inte ta med denna viljan till att alltid hitta saker genom att gömma saker i spåret? Visst - det finns ju en risk att hon bara vindar sig till allting men det var ändå värt ett försök.
Jag tog därför 5 stycken små centimeterstora pinnbitar som jag satte lite tejp på (för att se att hon verkligen tog rätt pinnar). Gick ut ett spår där jag grävde ner pinnarna under grästuvorna (så dom inte blev direkt synliga på marken utan att det blev lite utmaning). La dom med kanske 10-15 steg emellan i det första spåret jag gick. Hämtade sedan W. som KLOCKRENT gick ut detta spår med näsa och hjärna i full koncentration och svansen i ett "normalläge" (inte som den flaggstång hon haft förrut!). När hon kom till första pinnen blev hon väldigt intensiv, nosade på pinnen vilket jag klickade och belönade med godis. Hon ska ligga vid varje apport och får där godis och massor med beröm. Och man ser hur glad hon blir när Matte faktiskt är nöjd med det arbete hon presterar! Iväg och leta efter nästa apport.... och hon tycker det är SÅ kul !!! I dag, när jag gick det tredje spåret av den här typen, la jag in en 90-graders vinkel vilken hon tog utan att lyfta på nosen en milimeter från marken.....Snyggt!!!
Jag är SÅ peppad att spåra nu varje dag för helt plötsligt är det ju jävligt roligt!!! Vi ska träna in markeringarna lite bättre och sen ska vi ta hela våren, sommaren och hösten till att göra roliga, utmanande spår. YES!!!!! :-)
Kram från en stöddig men glad Wixzi-matte.... :-)