Ena stunden hjälte andra sekunden vill man slå ihjäl Vaktmannen
Bildbomb!
Här kampar Wixie med sin favvisboll från Bende som vi givetvis har köpt från Blancks Häst & Hund!
Kolla in deras webbshop på www.blancks.se ! (Nej jag har inte fått betalt för att säga detta....)
I måndags gick jag och Evelina ut i skogen en sväng. Så här muppig ser hon ut på ALLA kort man tar nuför tiden!!....
Där kommenderar hon Wixie att ligga (vilket hon lydigt gör!) medans hon kastar iväg eller springer iväg och gömmer saker (pinnar, kottar, bollar, duttar, flärpar...) som Wixie sedan får springa och leta upp - oftast går det på två röda sekunder fastän Evelina gör såååå svåååååra ställen för henne!
En gång höll W på att fastna i ett gryt som hon petat ner bollen i så jag är lite restrektiv vad gäller gömställen nu för tiden....
Wixie alltid på hugget och har stenkoll på vad Evelina håller på med. Vi försökte även leka kuragöma men Wixie bara förstörde genom att avslöja våra gömställen hela tiden.... *hihi*
Världens bästa kompisar!!!!
L-test, Päroncognac och träningsvärk
Jaja väl framme i de värmländska skogarna hade jag iaf förväntningar att både få se tomtar och troll. Och tro mig många tomtar fick jag se............ja i form av förare till hundar då. Och faktiskt en del hundar liknade faktiskt troll också. Efter att ha installerat mig i mitt rum på Gästgiveriet där vi skulle bo var det dags att börja träningshelgen med en teoretisk genomgång om IPO och lite prakstiska tips inför morgondagens träning. Sedan vart det samkväm med en flaska Päroncocnac och annat alkoholhaltigt. Måste bara säga att boxermänniskor är jäkligt trevliga människor att umgås med. Men som tur var så fanns ju en katt bland härmelinerna med också, nämligen en schäfer. Jag tror om jag inte räknat fel att det var ca 12 hundar eller något sådant med. Någon smart och intelligent människa som troligen är ett matematiskt geni hade räknat ut att jag iaf körde 48 pass under helgen. Hade jag vetat det innan så hade jag nog övervägt att komma................
Träningen skulle bedrivas i ett ridhus, och jag lovar att jag var livrädd på vägen ut till ridhuset. Min enda tanke var att hinna se "kanten" innan vi körde över och ramlade ut i någon icke önskvärd omloppsbana RUNT jorden. Jisses här kan man snacka om urskog och urinvånare..................Jaja väl framme så blev vi glatt överraskade ett kanonfint ridhus. Efter att kört igenom ett mycket kort lydnadspass och två skyddspass med varje hund så var min kropp rätt så mör. Jag hade ju blivit lovad att få massage efter dagens träning vilket jag från första hund verkligen hade sett fram emot.
Efter en kall öl och en lång lång dusch så var det äntligen dags för lite härlig massage.......................... HÄRLIG???!!!!???? Jag kved som ett litet barn där jag låg på golvet. Denna annars ganska trevliga och snälla människa som nu masserade mig hade förvandlats till en fruktansvärd och elak sadist...........som tydligen älskade att få se folk lida. Och led gjorde jag verkligen kan jag lova. Och det värsta av allt var att ingen av ALLA de förbipasserande tyckte ett dugg synd om mig. Jag som trodde det skulle vara skönt med massage...................ack vad fel jag hade!!!! Och om jag hade ont när jag väl låg där så är det INGET att tala om vad jag hade på morgonen när jag vaknade.....................
Efter lidandet med massagen var det äntligen dags för middag och samkväm. Jag var så trött på kvällen att jag nästan inte orkade dricka en droppe. Fick nästan tvinga i mig. Måste varit luften i de värmländska skogarna som gjorde mig så trött............eller???
Dagen efter var det återigen dags att köra till världens ände och ridhuset som låg på kanten till stupet ut i rymden. När jag slog upp mina små vackra ögon så var min första tanke "Hur fan ska jag ta mig igenom och överleva den här dagen" Det värkte precis överallt i kroppen på mig, från midja och uppåt. Varende led, och muskel skrek ut sin förtvivlan från gårdagens behandling av den elaka Sadisten. Men konstigt nog efter att jag kört ett par hundar så kändes kroppen väldigt mjuk och behaglig.
Måste återigen bara tacka alla som gjorde den här helgen så rolig. För det är verkligen kul att åka iväg på sådana här träningshelger när man har engagerade och roliga deltagare. Och TACK för blommorna (som jag tyvärr glömde kvar på Gästgiveriet) vinet och chokladen!
Hoppas att jag får träffa er och era hundar snart igen!
Peter
Ännu en Johanna-träning...
Just det - Passade även på att miljöträna lite på Villingsberg genom att ta mig upp för vinglande gallertrappor och liknande. Helt o.k tyckte W. som t.o.m galopperade runt på dessa galler! *gulp! Livräd att hon ska fastna med klorna! * Det värsta tyckte hon var när det var en hög gallerplatå en bit upp i luften. Tror hon har höjdskräck precis som sin matte... Men så länge matte och bollen är med så hänger hon på!
L-testet gick jättebra för Dimma. Peter återkommer kanske och berättar detaljerna i ett senare inlägg. Hon är duktig och cool ! Däremot slås jag alltid av hur ofta det är som man inte "känner sin hund" på det sättet. Att träna/dressera/umgås med sin hund är sådan otrolig skillnad mot de tester som görs på hunden där det verkligen handlar om hundens "naturliga" egenskaper utan påverkan av sin förare. Väldigt intressant.. och något man verkligen borde fördjupa sig i ännu mera...
I helgen är Peter och Dimma på träningsläger för boxerfolk (och en schäfer) Ja Peter är alltså figge/instruktör. Kul för honom! Jag är hundvakt åt Basta som nog är glad att matte är hemma och tar hand om henne då hon får både tuggben och får vara med ute i huset. W. är avundsjuk som bara attan! Men hon är med hon också och får bygga snögubbar med Evelina och hämta tidningen åt matte.
Over and Out
Våren är här! NOT!!!!
MEN det finns ingenstans att gå!
I dag tyckte jag att jag hade hittat ett jättebra ställe och började pulsa iväg i snön. POFF! så hade jag sjunkit ner i snön upp till låren. Jättekul tyckte W som skuttade omkring och tyckte jag rörde mig väldigt långsamt... Så här såg jag ut när jag kravlat mig upp igen, i fall någon i intresseklubben vill anteckna...
Wixie är som alltid sprudlande glad och hoppar omkring med sina pinnar och kottar.
Det blir bara lite svårare att hitta dom i snön... så hon står oftast så här och sniffar/gräver/letar:
Och så här fin blir hon efteråt:
Men man kan inte annat än beundra denna hund. Visst är hon bara SÅ vacker??!!
Dom där ögonen kan man ju bara drunkna i... Mattes lilla älskling!
Min opretantiösa och totalt oplanerade hundträning...
Det är bara att inse att jag aldrig, aldrig någonsin kommer att tävla SM eller knappt KM heller för den delen tror jag... Jag har helt enkelt en för låg motivation för det här med hundträning och hundar. Dom (läs Wixie) är lyckopiller, tröst- och sällskapshundar och otroligt trevliga djur att "hänga" med. Roligt att se dom utvecklas och träna med, men jag kommer ALDRIG att känna den "kicken" som jag ex. gör efter ett riktigt lyckat träningspass tillsammans med hästen. På sistnämnda tycker jag att det blir så mycket mer "samspel" och direkt rekation på vad du gör och vad du inte gör. På hund hamnar det lättare i en gråzon som också gör att träningen blir tråkigare... Men det är ju bara min personliga uppfattning och jag har en känsla av att ni bloggläsare inte riktigt håller med mig...
En högst normal "hunddag" för mig är ganska så mycket som den jag haft idag. Jag och Evelina klädde på oss för att köra lite cykelträning. Givetvis fick Wixie följa med och vi sprang fram och tillbaka på grusvägen här hemma några gånger. W. är jätteduktig på att vara i vägen men ganska snart lärde sig Evelina att står det en hund på vägen ska man INTE bromsa utan GASA! Hoppas hon inte tar med sig den erfarenheten när hon sedan börjar köra bil..... W. lärde sig dock snabbt att hålla sig ur vägen. Cykelträningen annars gick väl "sådär". Vår dotter har en totalt obefintlig dådkraft då det gäller inlärning av saker där hon stöter på lite motgångar.... *suck* Inte blir det bättre av hennes mor då börjar uppvisa lite irriterande tendenser.... Förutom bristande dådkraft är dottern även "mycket vek" vilket gör att hon känner av mammas humörsvängningar och då tjurar ihop.... Jag och Peter kanske inte är något vidare avelsmaterial ändå? Men hon hade nog vunnit i utställningsringen i alla fall! :-)
Evelina gick in och tjurade lite och jag och Wixie tränade lite FF-position och ställande under gång och språng på vägen. Hon får inte några långa träningspass, men hon får ganska ofta och lite vilket jag tror kan vara nog så bra som att gå en timma i veckan på Brukshundsklubben istället. (tänker jag för att döva mitt träningssamvete i alla fall...) Hon gick bra och var på hugget. Gick sedan ut på ängen och kastade lite leksak och "håll fast" när hon kommer in till mig. Ger sedan ett "upplösande" kommando så att jag aldrig tar den ifrån henne. Funkar bra. Ska bara applicera det på apportbocken också.
Evelina kom ut igen och vi gick iväg till skogen för att gömma lite leksaker till W. + gå balansgång på trädstammar som trillat ner. Sistnämnda innebär alltid att W ska hoppa fram och tillbaka framför fötterna på Evelina när hon går, till hennes stora missnöje. Matte blir dock glad över att W får träna sina benmuskler lite och att hon verkar var på gott humör idag! :-) I och för sig är hon alltid det när jag tänker efter....
På väg tillbaka hem igen efter lite lek i skogen fick hon göra "pinnidioten" med leksaken som är en riktig favvislek för W. Hon springer med öronen slickade längs huvudet och är snabb som en vessla mellan träden. Rapportintresserade är välkomna att lägga ett bud på henne! ;-)
Så kan en typisk "träningsdag" se ut med Wixan Pixan. Förstår ni nu varför vi inte kommer till SM???!!! Här följer även ett bildbevis från ett "träningspass" för några veckor sedan......
Svettningar och Rosa Elefanter
Sagt och gjort jag och en kollega åkte dit i vår hemliga utstyrsel i fredags och påbörjade vårt hemliga "mission". Insåg ganska snabbt att denna butik VERKLIGEN har problem med stölder. Hittad nästintill pallvis med avvrivna prislappar och annat som tydde på att det förekommit kriminell verksamhet i butiken. Efter ca 55 minuter var det dags, en yngre förmåga som tyckte sig behöva lite nya kläder i form av tröjor som han inte ämmade betala för. Jaja bara ut och gripa honom och förklara det olämpliga i det hela. Sedan fick vi sitta i över en timma innan Statens blåklädda tjänstemän hade möjlighet att komma. När väl de hade kommit var det bara att ge sig ut i verkligheten igen medan de statsanställda fick sitta och vänta på pojkens föräldrar skulle komma och hämta sin kriminella son.
Efter ca 20-30 minuter var det ånyo dags igen. Ännu en yngre kille som behövde nya tröjor som han inte ämmade betala för. Kollegan går ut och ställer sig på utsidan då vi har på känn att det kan bli löpa av. Och alla som känner mig vet att jag HATAR att springa och det är få saker som får mig så aggressiv som en språngmarsch efter en tjuv. När den lilla tjuvaktiga skatan är på väg ut så ser jag Statens fina tjänstefordon stå parkerad precis framför entrén och dessutom ser jag två ståtliga blåklädda tjänstemän vara på väg in i bilen efter att ha överlämnat den tidigare ynglingen till sina föräldrar. - "Fan i helvete, då var det gripet kört" tänkte jag. Men icke killen går bara ut som om inget hade hänt. Det saknades bara en oskyldig vissling i hans övrigt oskyldiga uppträdande. När killen precis gått utanför dörren så går jag upp jämsides med killen och visar min leg. och förklara mitt pikanta lilla ärende. Jag ser då de två tjänstemännen dra en djup suck när jag glatt meddelar dem att deras fikarast kommer bli försenad och att de får den stora äran att följa med in igen. -"Du är ju för fan inte på riktigt" suckar den manliga av tjänstmännen till mig medan han tar upp nyckeln för att låsa bilen igen.
Väl inne börjar den tjuvaktiga ynglingen kaxa sig och dumma sig. Det visade sig att killen bara var tretton år. Och att en trettonåring i den situationen kan vara så jävla dryg och dum ............ja jisses. Trodde den manliga blåklädda tjänstemannen skulle få tokjuck där inne. Hade jag haft ägg och bacon i fickan skulle jag lätt kunna stekt det på hans kokande kropp. Ett tag trodde jag nästan att han skulle dra sitt blankt skinande tjänstvapen och skjuta killen..........
Jaja efter detta var vår tid slut i butiken och resultatet 2 gripna på 3 timmar fick butikschefen att hoppa som en ballerina av glädje (han var dessutom från Värmland vilket kanske kan förklara en del) då han påtalade hur nöjd han var med Vaktmannen och hans kollega. Så det bar sig inte bättre än att han önskade få Vaktmannen och hans kollega större delen av nästkommande vecka också.
Så igår var det dags igen att träda in i den hemliga rollen. Det var betydligt mindre med folk i butiken igår och ännu mindre misstänkta att spana på. Började nästan ge upp hoppet om att hitta någon gripa när mitt norra öga skådade ett par yngre förmågor med en stor väska som satt och provade skor. Närmade mig dem och fick dessutom se att väskan stod på golvet nedanför dem och var helt öppen. Den välbekanta värmande känslan började så sakteligen göra sig påmind i kroppen. Och mycket riktigt efter en stund så slank ett par skor ner i väskan, bara så där i förbifarten. Meddelade min kollega om det inträffade och även han slöt upp för att spana på de två små pojkarna. Samtidigt gjorde vi upp en plan hur vi skulle gå tillväga när vi grep dem. Dels för att de var två och våra misstankar om att de skulle försöka springa ifrån oss var starka. Jag gick ut för att vänta på utsidan medan kollegan var kvar inne och höll koll på ynglingarna. Kollegan meddelade via telefon att de nu var på väg ut. Förberedde mig för strid. Går fram till dem när de kommit utanför butiken och visar mitt fina leg. för dem och hinner säga -"Butiksko......." när de två börjar springa åt varsitt håll. Känner direkt hur aggressionen övertar mitt annars så sympatiska och trevliga "jag". Det är konstigt men jag blir verkligen tokaggressiv när jag får springa efter tjuvar!!??!! Får tag i killens med väskans jacka.............men den bara glider ur handen på mig som en hal ål. Kollegan hinner också precis få tag i killens jacka men samma sak händer honom. Ger mig fan på att han smort in den med vaselin!!!! Vi sätter av efter den löpande tjuven och efter ca 20 m är jag såpass nära att jag bara ska skjuta ifrån och hoppa över killen. Vad händer då........jo jag bara känner hur foten börjar glida i rullgruset på marken och jag far istället rakt in i en parkerad skåpbil. Samtidigt hör jag hur den flyende tjuven också börjar glida och faller i backen. Snabbt som två kobror och lika graciöst och synkroniserat som Magnus Samuelsson i Lets dance, slänger jag och kollegan oss över tjuven. Jag lovar att detta dansanta hopp hade fått Tony Irving att stående visa två tior!!!!! Samtidigt vrålar jag allt jag kan -"LIGG NER OCH RÖR DIG INTE". Jag och kollegan får tag på var sin arm på den nu sprattlande killen, vrålar ånyo -"LIGG STILL FÖR FAN" och efter några smärtsamma asiatiska tekniker med hans arm inser han sitt bästa och ligger still. När jag ska ta upp mina handfängsel ur fickan tittar jag upp mot den bil som står parkerad ca 50 cm framför oss. Och där får jag se några förskräckta ansikten från en familj titta på oss. De trodde väl minst sagt att halva Obamas armé invaderat landet! När vi fått på honom handfängsel och är på väg in i butiken igen så öppnar tjuven sin munhåla och säger -"Shit mannen kolla på min jacka den är helt uppskrapad (en fd. fin Peak jacka dessutom) fan jag vill ha ersättning för den!!!!" Vad jag svarade ynglingen censureras bort här då det kan finnas minderåriga som läser.
Resultatet av denna dag var något sämre än i fredags men 1 grip på 3 timmar är ändå ok. Dessutom hade han stulit ett par skor för 1 249:- så det kändes ju ganska bra. Återkommer snart med resultat från övriga dagar som vi har framför oss jag och min kollega.
Ha det bäst!
HemligaVaktmannen
Wixie visar en annan sida av sig själv!
Efter ett ordentligt lynadspass släpade hon fram alla köksstolarna och gjorde en bana till henne som hon skulle snirkla sig igenom. Evelina visade först hur W skulle gå och sedan var tanken att W skulle gå som Evelina visat henne. Hon kunde INTE förstå varför hon bara fick FEL hela tiden!!! Men med lite justeringar av banan där vi tog bort att hon var tvungen att göra en piruett bakom ena stolen och krypa under den tredje, så gick det lite bättre.... Det är ju tur att vi har gått på agilitykurs för hon följer direkt handen när Evelina pekar, vilket underlättar träningen något....
Nu kan man ju tro att Evelina tyckte det räckte med detta, men nej, då var det dags för uppletande av gosedjur i huset. Hon offrade glatt sin gosekanin som hon gömde här och där och som W givetvis hittade på direkten varje gång till Evelinas stora förtret. Jag såg på henne att hon var lite "vaktig" med sitt gosedjur men jag tänkte att jag låter dom hållas och Evelina är inte den som har några förutfattade meningar utan stegar bara fram till W och ryter i med ett "LIGG" och "LOSS" och så är det bra med det! W kan vara väldigt intensiv runt Evelina men aldrig att hon har nafsat efter henne eller bitit henne vilket gör att jag känner mig ganska trygg ändå. Givetvis låter jag dom ändå aldrig vara helt ensamma med varandra...
I dag är dagis stängt och jag, Evelina och Wixie har varit ute och byggt snögubbe. W är såååå hjälpsam och krafsar sönder våra snöbollar, äter upp pinnarna vi har satt som armar osv. Men hon tycker det är roligt och skuttar så glatt fram och tillbaka för att se vad vi håller på med. Vi gjorde även ett försök att hon skulle dra pulkan med Evelina, men det var lite för mycket grus som kommit fram på vägen...
Skyddsträning var lääääänge sen. Blir tokig på den här vintern!!! Längtar efter vårt skul som vi beställt på www.blancks.se Får vi det kan vi göra en hel del övningar här hemma på ängen vilket ska bli skönt. Jag har inte ens börjat med ronderingar!!!!! Herregud. HUR ska det gå!!! Hon är ju över 2 år gammal!!!! *ler*
Nu kom en trött, zombie till sambo upp ur sängen. Bäst att sätta på kaffet, ge honom tillgång till datorn och hålla sig borta en stund....
Tjing!
"Ole, dole, doff....."
1. Hon ligger lugn och tyst på sin plats och väntar på att matte ska ta med henne ut på lunch
2. Hon hugger inte efter kollegor som kommer för att klappa henne/prata med henne....
3. Hon behvöver "testas" lite mer av oss för att vi ska få en uppfattning om vad hon är för typ av hund
4. Jag tycker väldigt mycket om henne och hennes sätt att vara....
Om man då gör jämförelsen med tok-Wixie istället så är det:
1. Hon ligger i och för sig tyst och lugn så länge jag sitter vid skrivbordet.... men om jag springer för mycket ut och in dom dagar då det är väldigt körigt och stressigt, då känner denna känsliga lilla dam direkt av mattes humör och blir pipig och orolig även hon
2. W värnar mycket som sin integritet! Helt o.k med människor som ignorerar henne och inte ska "kladda" på henne. På jobbet försöker jag uppfostra kollegorna, men tyvärr har dom fått lära sig den "hårda skolan" då hon har nafsat lite efter dom. TRIST!!! Ännu värre är herr X som alltid kommer in och ska prata med henne och TROR att han är så himla snäll när han pratar med henne. Men tyvärr så "grymt/morr-pratar" han med hundar vilket gör att W lägger sig och TOKstirrar på honom med musklerna spända... Om han hade sträckt fram handen för att klappa henne hade hon klippt till direkt... Jag försöker verkligen uppfostra mina kollegor men det är f-n imig inte lätt... *suck*
3. Ibland känns det som man gör samma saker på varje promenad med W. Tur att hon är tacksam för att jobba med vad det än gäller....
4. Jag älskar W arbetsglädje, livsglädje, energi, intensitet och totala tokspel som bara hon kan få. Det ger mig en sån otrolig glädjekick och man blir verkligen glad i hela kroppen efter varje träningspass med henne. Det är ju bara så in i bängen synd att hon stressar.... nafsar och inte riktigt går att ha i möblerade rum......
En kombination av dessa båda hundar hade varit underbart!!!!
Vad har vi gjort i veckan då? Dina har varit med på jobbet några dagar, och jag har tränat lite mer lydnad med henne. Hon är lättlärd, men precis som sina kullsyskon måste man vara tydlig i alla inlärning. Är man det sitter det direkt! Är man INTE det blir hon osäker och frågar mig om vad hon ska göra. (Till skillnad mot W som är typen som då provar 10 sätt att utföra det hon TROR jag menar!)
Hon skäller myyyyycket bättre nu och kommer igång riktigt ordentligt med bra tryck bakom. Lite skillnad mot hennes pip-skall i början.... Kampar som en tok, tillkämpar och kommer alltid och uppmanar till kamp igen efteråt. Vi har letat efter "dutten" i olika miljöer och det är inga som helts problem för henne. Problemet är för mig att kunna gömma den utan att hon ser det!!! Då hon inte kan "stanna kvar" ännu, och jag aldrig har koppel på henne.... så följer hon med mig överrallt i området där jag ska gömma saken. Men nu har jag lärt mig knepen hur jag lurar henne... *haha*
Hon har helt klart "vaknat till liv" om man jämför med hur hon var när hon kom (och då hon var i löp). Energisk, arbetsvillig, hopp & studs (vilket jag tillåter då jag vill släppa på det sociala trycket lite då vi tränar) och tycker det är såååå kul vad vi än gör. Springa-och-hämta-dutten-övningen som jag skrivit om tidigare, har hon verkligen fattat och far fram i skogen i full fart för att hämta dutten tillbaka till mig.
I veckan körde vi lite enkel bytesövnig på klubben med Peter. Det var isgata under snön så vi tog det försiktigt. Hon kämpade på bra och hon har riktigt fina bett!!! Precis som resten av kullen.... En genomhärlig hund på alla sätt och vis som jag gärna hade behållt!! Men nu har jag lovat mig själv att ALDRIG mer ha 2 hundar samtidigt så jag inte tycker jag har tiden till det....
Wixie var med mig på jobbet igår. Åhhhh - hon blev sååååå glad!!!!! Sprang ut till bilen och ville direkt hoppa in. Väl framme skuttade hon fram till dörren och man bara såg hur det lyste i ögonen på henne när hon fick springa in på kontoret. Där puttade hon upp grindarna direkt till sin lilla plats. Och hela förmiddagen var hon jättelugn och cool, låg och sov med ett halvt öga på matte och inte det minsta pip och stress. Det var precis som om hon ville visa mig att hon också minsann kunde vara så snäll och lugn som Dina är..... *haha* På lunchen fick hon sånt glädjefnatt så jag trodde nästan att hon skulle spricka. Hon sprang å sprang, letade upp kottar och pinnar som hon kom med till mig, hoppade och studsade och tyckte livet var toppen. Äntligen på promenad med matte igen!!!! Även vi gjorde "spring- och -hämta" , vilket hon har gjort många gånger förrut och därmed vet precis vad det handlar om. När jag la ner dutten och sa att hon inte fick ta den, och sedan fortsatte att gå så sprang W iväg som jag aldrig sett henne förrut.... Det var en blandning av kängruskutt och galoppsprång och när jag mätte spåren i snön så har hon alltså språng som är 4 meter långa!!!! I skogen!!!!! Hon är helt galen..... Eftersom hon är van vid den här övningen brukar jag gå lite längre sträcka och sedan skicka henne och hon kan verkligen springa snabbt den hunden. Kanske ett rapport-ämne???? Det är mycket snö i Kilsbergen så hon fick nog rejält med träning för sina muskler. Det är väl i princip det och skelett som den hunden består av.... Precis som sin matte!!! *hahahahahahaha* (Jag vet att Peter inte har slutat skratta ännu....)
Hon är härlig och jag kommer nog aldrig kunna "byta ut" henne mot Dina.... (även om jag tänkt tanken....) Får nog bara lära mig att stå ut med hennes nerviga, stressiga sätt och inse att det är en Formell 1-bil jag kör. Precis som min uppfödare "varnade" mig för innan jag köpte henne. Ibland hade det bara varit så skönt att ha en trygg gammal Volvo att köra omkring med istället.....
Nu ska hundarna in från hundgården och det ska tränas lite lydnad med W på ängen. Har förresten satt ut annons på Dina på blocket.... Ja, Kattis - jag vet att du dööööööör när du ser det!!!!! Men jag har ännu så länge bara positiva erfarenheter av det, och bara för att blocket uppfattas som "oseriöst" så betyder det knappast att jag säljer Dina till en oseriös person???!!! Jag kan tänka mig att stå på torget och sälja hundar om det skulle vara så - för fortfarande är det JAG som säljare som avgör vem som får köpa min hund!!!!
Ha det!
Förtydligande!
Så Dukza är alltså = Dina! Och det är bara EN hund vi har till salu.... inte två.... :-)
Tjing!
Intresset = 0 !
Hej och hå.... undrar hur länge vi kommer att ha kvar Dukza här i huset..... Det är i princip INGEN som har hört av sig om henne! Vi har gjort lite annonseringar på aktivhund, vovve.net, hemsidan, pratat med kompisar etc. Men det är ju synd att säga att dom står i kö till att få köpa henne. Vi är inte ute efter att "tjäna pengar" på henne utan det viktiga är att hon kommer till ett bra hem där hon får blomma ut och vara den underbara hund hon verkligen är!
I går försökte hon få igång tråk-Basta ute i hundhagen. Hon sprang å sprang och gjorde lekinviter å hoppade och studsade. Basta bara muttrar och går omkring som en gammal kärring.... Nej, dags att släppa ihop henne med Dimma lite så hon får busa och ha kul. Tror inte har haft så mycket med andra hundar att göra för hon verkar väldigt osäker och undvikande i kontakten med dom. Men jag tror inte det ska bli något problem att släppa ihop syskonen.
Det roliga är att nu när D har varit med mig på jobbet så har W varit hemma med Dimma på dagarna. Och dom har sååååå kul tillsammans!!!! Tidigare har det varit mycket maktkamp, dom har rykit ihop några gånger ec. Men nu har dom bara så kul tillsammans och busar på "lika villkor". Kanske har W varit för mycket med mig och "glömt" hur man ska bete sig i flocken tillsammans med andra hundar? Nyttigt för henne i alla fall. I dag ska Evelina på barnkalas mellan 14-16 så då ska jag äntligen träna lite med W. OCH Dukza förståss.... :-)
I går tränade jag och D lite med klickern här inne. Hon satt vid väggen i köket och jag ville egentligen bara att hon skulle ha kontakt med mig. Klick & sen godis. Spontant (inlärt hos fodervärden=) tog hon nosen mot ljusknappen som var på väggen. Hmmm..... kanske hon skulle passa som servicehund? Hon är ju så arbetsvillig och glad i människor, söker självmant deras kontakt, lugn i miljöer etc. Ingen aning hur det funkar med det där, men tyvärr kan vi ju inte ha kvar henne hemma så nu gäller det att komma på alla bra sätt att hitta ett nytt hem åt henne. Blocket nästa!!!!
Jag VET att folk tycker det är oseriöst etc. men jag säger som jag brukar: Hade det inte varit för annonsen på Blocket hade Occra ALDRIG fått det underbara hem som hon har nu för tiden!!!! Lena och Kaj som har henne har gett den hunden såååå mycket kärlek och omsorg. Dom tränar inte SBK-sök och SBK-spår men dom simmar med henne, går milslånga skogspromenader, låter henne "leta husse", m.m. Det är en livskvalitet som många gånger är bättre än vad mina andra hundkompisar ger sina hundar där dom har hunden i trädgården och sedan är ute och tränar dom 20 minuter om dagen.... (Inkl. mig själv!) Och detta tack vare Blocket!!!! Så se upp - snart hittar ni Dukza där....
Nej nu ska det hängas tvätt och tas in dösmutsiga och döblöta hundar! Tur man har en tvättstuga man kan stänga in dom i....
Tjing!
Bättre och bättre dag för dag!
Nu för tiden skuttar hon glatt iväg till min bil på morgonen. Först stannar vi till vid stallet där jag morgonfodrar och släpper ut hästarna. När hästarna är inne i stallet vågar hon inte riktigt gå in... men om jag kopplar upp henne så går hon in utan som helst problem! (Alltså jag draaar inte in henne!) Och sen är det helt ok att vara med matte i stallet. Hon följer med mig och lägger ut hö i hagen och snosar in senaste kattskitshögarna hos grannen.... Men alltid i min närhet och alltid med alla sinnen i gång. Brukar visa mig direkt om det är någon som kommer på vägen innan jag själv hör/ser det. Hon raggar inte eller så utan bara visar att hon har hört/sett något som hon vill berätta för mig.
När det är dags för mockning så hjälper hon till på sitt eget lilla sätt.... (say no more!) Hon är en lättlärd fröken för efter en dag i stallet lärde hon sig att "akta på dig" betyder att man inte får stå FRAMFÖR sopborsten när matte sopar. kan också bero på att hon fick känna av konsekvenserna av en sådan placering..... :-) På jobbet går hon lös med mig bland skidåkare, pulkabarn och andra som rör sig uppe på Kilsbergen. Nemas problemas. Hon ligger lugnt och stilla i sitt hundhörn och ligger mycket mer avslappnat än vad W brukar göra (som reagerar på det mesta!)
I dag när det var lunchdags gick jag till ett nytt ställe och körde uppletande av dutten bland "skrot och bråte". Inga problem för fröken... Körde även lite lydnad (= kontakt/går bredvid + sitt) Ungefär vad jag bryr mig om att göra med henne då vi inte ska ha henne kvar. "Fot-gåendet" är så klockrent på henne - och det utan att jag har begärt något av henne! Sen tränade vi lite på att skälla för att få igång figurant, och det går bättre och bättre måste jag säga. När man slänger iväg dutten kommer hon tillbaka med den varje gång, och vill att man ska kampa mera med henne. Fullt och fast bett och tillkämpar sig bättre och bättre. I like her A LOT!!!
Vi gick vidare genom stugbyn där jag körde lite "det är helt o.k att vara 50 meter från mig!" genom att lägga dutten på vägen och sedan gå vidare x antal meter. Därefter skicka henne på att springa och hämta den själv. Första gången var hon lite tveksam och stannade på halva vägen, men sen trillade poletten ner och hon sprang i full fart med öronen slickade på huvudet. Å matte stod ju faktiskt kvar och väntade på henne.... :-)
Avslutningsvis lite upplet av dutt i skogen och lite "drälla omkring-promenad" där hon gärna håller sig runt min sida. Sen sov hon gott 4 timmar till på mitt kontor.... :-)
Det ska bli spännande att se hur MH går på henne. Hon är ju lite försiktig av sig så det blir säkert många moment som hon löser om man går med henne fram. Men dom här testerna har förvånat en förrut så man ska aldrig säga aldrig.... 14 februari är det om ni är nyfikna på att komma och titta! Då kommer även Divas familj så vi kan dricka lite rosévin och fira födelsedagar!
För övrigt har vi fått svar på 3 norska hundar. Hanarna var A-höfter och armbågar. Tiken som är kvar hade tyvärr C.... Så hade även Dixon som är avlivad så ledstatistiken är inte lika bra på den här kullen som den var på A-kullen! Å andra sidan är vi såååå nöjda med att vi har fått in Ängsbackens-betten där hundarna kan sitta med "bytet" i munnen i lugn och ro huuuuur länge som helst. Vet att både jag och Peter blev så imponerade av deras "av och på-knapp" när Kattis och Jarmo körde skydd och sa att "det DÄR vill vi ha i våra framtida schäfrar". Och det fick vi!! Underbart att se! Det är en kull som har mognat/håller på att mogna väldigt sent, men det verkar som det också kommer från Ängsbackens T-kull. I alla fall när vi har pratat med Martin som har pappa "Treo" så säger han att så var fallet med honom. Inte som boxer i alla fall som aldrig blir vuxna.... *haha*
För övrigt kommer inte dom 2 norska hundarna (1 var redan borta på en storövning) till vårt MH. Vi är grymt besvikna för vi kände på oss redan när han var här och lämnade Dukza att dom inte skulle komma.... Det stod i vårt köpeavtal och vi tycker det är konstigt att det inte finns en ända norsk militärjäkel som kan skjutsa ner dom till Örebro!!! Det finns verkligen fördelar och nackdelar med att sälja dom dit..... Å andra sidan behöver vi inte vara oroliga för att det blir hundar som inte får jobba och "vara hundar" vilket känns bra på sitt sätt!
Nej nu får det vara slutbloggat för idag. Har firat vår underbara lilla prinsessa som fyller 5 år idag. Kalas med familjen, mormmor/morfar, kusiner/morbro i kväll och i morgon väntar prinsesskalas för några av hennes kompisar. Söndag ska hon iväg till en annan kompis som har sitt kalas. Mycket kalasande blir det!! :-)
Go' natt!
Dukza pryar som Wixie
På lunchen gick vi ut och skottade lite snö... (kuligt värre sa Dukza!), gick skogspromenad med bus, uppletande av bollen i både skogen och i min lilla "rädningsgrop". Hon har en otrolig näsa och hittar snabbt som tusan. Kul att se! Försökte få henne att skälla lite, ,men det har hon svårt för.... Egentligen kan hon bara ordet "sitt" och så mycket mer är ingen idé heller att vi lär henne då hon ändå inte ska stanna här.
Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att hon kommer till ett bra hem. Det är denna härliga hund verkligen värd!!
Over-and-out
Oj - nu får vi skämmas igen...
Det är väl ett under om någon ö.h.t är inne och läser vår blogg nu för tiden då vi är OTROLIGT dåliga på uppdatera den! Men trogna läsar som ni är har ni kanske inte gett upp hoppet alldeles ännu?....
Det har hänt så himla mycket på senare tid så jag tänker inte ens berätta om allt det för det kommer vara omöjligt för mig att båda komma ihåg och få plats i bloggen... Istället är det lika bra att kasta sig rakt in i verkligheten och berätta om NU:et istället. Det är ju så man ska leva - eller hur?!
I helgen har vi hunnit med att träna hund både lördag och söndag. Det blev "bara" jag och Peter hemma på vår egen äng men jag måste säga att det är skönt på sitt sätt att köra så då det blir bra kvalitet och bra "diskussioner" när vi tränar tillsammans. Det är på gott och ont att ha en figg som man känner så väl....
Wixie har börjat gå bättre och bättre i skyddet vilket gläder mig. Hon tar för sig mer, biter hårdare och hänger i trots att vi börjat belasta henne lite mera. Hon har dock även börjat ta för sig i lydnaden mellan de olika övningarna vilket gör att jag har börjat lägga in ett pass "skyddslydnad" på henne. Klassisk övning där hon ska gå fot och vid rätt beteende får gå på och bita på figg. Hon har gjort riktigt, riktigt bra bett i samband med dessa övningar då hon nästan blir ännu mer taggad av att man "packar ihop" henne i lydnaden först.
I övrigt kör vi på enligt den "röda tråd" som jag bestämt mig nu att köra efter. Hon måste stärkas i de olika momenten då hon inte är en "modig" hund på det sättet. Flykter, släppande, tysta bevakningar, modprov med figge som sticker, bevakning i skul är "grunden" till de flesta övningar vi kör. Sen försöker vi i detta skapa att hon har rätt "förväntningar" i de olika momenten som då också ska stärka henne till att göra rätt i de olika delarna. Ex. i modprovet kör vi att figgens rop ska vara en signal för henne att han också vänder och sticker. Sen är det bara att låta "vändandet" komma senare och senare för henne. Har funkat jättebra på henne även om hon aldrig kommer att bli en sådan självmordspilot som Basco var.... :-)
Har även kört lydnad och börjat lägga in ställande under språngmarch. Bäst funkar det på henne om man lägger bollen bakom henne.... Men det är bara att inse att man ALDRIG ska köra lydnad ensam!!! Så himla mycket smådetaljer som man inte ser när man har hunden vid sin sida, gör sättanden/lägganden etc. Klassikern att hunden inte riktigt sitter ner på rumpan har drabbat även mig....
Jag ska erkänna att jag har pendlat mellan "jag ska tävla SM" till "nu säljer jag henne och slutar med hund" under de sista månaderna. Inte för att hon är extrem jobbig (öh... eller jo... det är hon i och för sig) utan mer för att jag i så fall inte vill hålla på med hunderiet längre. Men alltid när jag bestämmer mig för att "nu lägger jag ner alla ambitioner på tävling. Hon får bara var min "skrutt- och -släng-hund", ja då kommer träningsglädjen tillbaka. Så jag håller det väl på den här nivån så får vi se om jag kommer ut på någon tävling till sist. På dagarna just nu är det lydnad och "räddning" i mitt eget lilla sökområdet på jobbet blandat med skogspromenader och "leta kotte". Kvällstid kan det bli en sväng till stallet där hon skuttar omkring (ända tills man tar in hästarna då hon sätter sig under bordet i sadelkammaren...) eller lite springande på löpbandet här hemma. Helgerna då det är ljust blir det skydd. Och kanske en och annan onsdag beroende på väder och vind. (Nej, vi har inte hjärta att låta Evelina stå ute i minus 20 grader och frysa medans mamma och pappa tränar....)
Sorgliga nyheter är att både Brukstorpets Bizzi och Brukstorpets Dixon är avlivade - och båda är avlivade utan att vi har fått veta något förrän efteråt!!!! Vi är djupt besvikna på ägarna till dessa hundar och hoppas att ni andra valpköpare verkligen förstår hur viktigt det är för oss att få veta sådant INNAN ni tar ett sådant beslut!
Glada nyheter är att 3 av våra 4 valpar från vår D-kull som vi sålde till Norge, har gått igenom deras "test" att fortsätta sin utbildning till hundar i försvarsmakten. En av hanarna (gråben) var dom mycket imponerade av vilket gläder ett uppfödarhjärta! :-) Den fjärde hunden, Brukstorpets Dukza (kallades Lillis i valplådan) har vi fått tillbaka och bor nu hemma hos oss. En genomgo' liten tik som man tar till sitt hjärta direkt! Okomplicerad att ha att göra med, social och söker gärna kontakt med oss 2-benta, mycket bra och fasta bett (som resten av kullen!) och har all potential att bli en riktigt trevlig tävlingshund, även om hon kanske aldrig kommer att slåss om medaljerna på IPO-SM.... Hon har bara varit hos oss i 3 dagar och är just nu i höglöp så det är svårt att riktigt säga vad som är hennes "rätta jag" ännu. Hör av er om det är någon som är intresserade av henne! Annars kanske vi fastnar för henne för mycket och vill behålla henne.... (Tänk att det är JAG som säger det som är så trött på alla hundar i huset. DÅ måste ni förstå hur mysig hon är! :-) )
Nej nu får det vara slutbloggat för i dag. Får ju nästan kramp i fingrarna... Tjing!
Kan hundar ha ADHD?????
Av diverse olika skäl föll det sig så att Dimma fick följa med till jobbet i natt. Tänkte då även låta henne prova på det ljuva livet som Väktarhund, så hon skulle få riktig smak på sitt framtida yrke.
När större och värsta delen var gjord av mitt pass så återstod 4 timmar kvar av natten och jag tänkte att här var det ett bra läge att åka in och byta hund. Lämnade av Besten i min privata bil och tog ut Dimma. Besten tittade förundrat på mig, och såg ut att tänka:
"Och vad hade du tänkt att använda HENNE till???" Tänk om jag visste innebörden av det som Besten försökte tala om för mig.
Tänkte att jag skulle mjukstarta lite med Dimma genom att ta in henne på vårt kontor som även innehåller garage med mera. Sagt och gjort lät henne komma in och känna den gudomliga känslan av att får jobba i "rikets tjänst". Det började med att jag skulle öppna ytterdörren som leder in till kontoret. Det var bara det att Dimma inte fattade att det var en dörr med glas i. Tre gånger försökte hon forcera glasrutan innan jag äntligen fick upp dörren. Då far hon in som en besatt och irrar sig in i garaget. När jag kommer in i detsamma ser jag henne röja runt i en av våra stora värdebilsbussar där någon glömt stänga dörren in till skuffen. Efter lite om och men lyckas jag få lite kontroll på hunden. Tar med henne in i vårt utsättningsrum där hon lyckas med bedriften att riva ner ett helt ställ med radioapparater, välta en papperskorg, välta en kontorsstol, trassla in sig i en laddkabel till en telefon och detta under loppet av ca 30 sek innan jag får nog och tar med henne ut till bilen.
"Jaja det blir nog bättre när hon fått kommit ut på något objekt" tänkte jag.
Vi började med ett bygge där hon skulle få lite miljöträning. Väl framme vid bygget ska jag öppna en gånggrind som leder in till det inhägnade bygget. Öppnar och går in. Vad tror ni då hunden gör, jo försöker gå igenom Gunnebostaketet istället för att gå in genom dörren, och inte en gång utan två gånger innan jag får visat henne den "rätta" vägen in. Väl innanför dörren så får Dimma för sig den briljanta idén att gå på mina fötter och ben vilket leder till att den ståtliga Vaktmannen med alla sina välutvecklade muskler faller som en fura till backen. Nu börjar mitt tålamod tryta kan jag lova. När jag lyckats resa mig och mina muskler upp från backen går vi upp för en lång trappa och upp på en avsats. Ni ska ju inte tro att Dimma tänkte ta den "jobbiga" vägen ner för trappan igen, nä då här hade vi bestämt oss för att hoppa ner istället. Jag får i sista sekunden tag i henne och förklara på mitt mest pedagogiska sätt olämpligheten i att hoppa ner ca 5 meter.......*suck*.
"Jaja vad kan bli värre än det här" tänker jag i mitt stilla sinne.
Åker vidare till ett annat objekt. Här måste man öppna två grindar för att komma in. Nu har ju hundjäveln förvisso lärt sig att man går in där husse går in. Men tålamodet hos Dimma verkar tryta något så hon försöker ta sig in i en springa på ca 30cm mellan grindarna.........vilket få till följd att hon kilar fast sig där. Och som alla som har schäfer vet så finns det få raser som kan tjuta så som en schäfer kan när de själva tycker synd om sig själva.................
"Sitt du där tills jag låst upp och fått isär grindarna. Då kan du iaf inte ställa till med något" säger jag till henne medan jag låser upp och öppnar grindarna. Inte har hon tagit illa vid sig av händelsen heller för när vi kommer in på området så far hon upp i containrar, försöker klättra upp på en stege, hoppar upp på flaket på en minilastbil, försöker ta sig in i en grävskopa m.m. m.m.
"Det här är ju inte sant. Hon har ju inte bara ADHD hon har ju för fan hela alfabetet gånger 2" tänker jag när vi går runt på objeket.
På nästa anhalt i natten tänkte jag ta med henne ner i ett simpelt och enkelt garage, där jag anser att det inte kan hända så mycket mer än vad som redan hänt. Sagt och gjort ner i garaget och knallar runt lite. Hon är förvisso ivrig som en tonåring på en studentfest men inga allvarlig incidenter inträffar............tills hon mitt i garaget sätter sig och skiter!!!! Och inte en sådär liten lagom hög utan värsta "bajamajatömningen". Och bajspåsar har man ju med sig.................yeah sure..........tänker inte närmare gå in på hur jag "plockade" upp efter henne men med lite fantasti och stort engagemang löste sig även det lilla problemet!!!! Efter detta fick jag nog och kastade in henne i bilen och körde tillbaka henne till min privata bil där jag kastade in henne med några väl valda ord om att det lär dröja länge innan hon får åka med husse till jobbet igen!!!! Får väl se hur länge det blir?????
Vi får väl se om hon klarar L-testet i vår..........om inte någon (nämner inga namn) har slagit ihjäl henne först, eller kanske skurit halsen av henne med en slö skridsko..............!!!!!! Jaja får väl skylla på att hon är ung och oerfaren, inte för att jag i min vildaste fantasi tror att det kommer att bli bättre med åren, men det känns ju skönt att ändå ha något att skylla på.
Ha en underbart God jul och ett Gott Nytt År!!!!
Peter och "Alfabetet x 2"
