Kennel Brukstorpets Blogg

Jag är så kär i min älskade lilla hund! Visst - hon är den hurkigaste och flurkigaste hund jag har ägt, men samtidigt är hon så underbar att jobba med. I går hade vi en riktig träningsdag tillsammans då Maria med Diva & Gwen också var med.  Superkul och något som måste göras om mycket oftare!!!

Nu kanske ni tycker jag är egoistisk men jag kommer bara att skriva om W. träning....

Vi började med att köra lite skydd med Peter som figurant. Med på träningen var också Helene och Cobra. W. fick ha sin nya Björkis-sele för första gången. Sitter ganska bra men kanske blir för liten om ett tag. Tog även kedjan på henne och fick därmed jobba med dubbla koppel. Lite meckligt men det är väl en träningssak.  Hon har vid senaste träningstillfället hos Ängsbackens varit lite "för lydig", vänt sig om och frågat mig, osäker på vad hon ska göra etc. Därför sa vi den här gången att hon får i princip göra vad hon vill. Så lilla W. baxade ner mina 70 kilo hängades efter henne ner på planen...  Väl där gick övningen ut på "byte-byte-fokus-angrepp-vinst-ärevarv-lugn & ro".  Jag har säääääkert fel ord och kanske t.o.m har uppfattat övningen fel....men det var så vi jobbade i alla fall. Gick SÅ himla bra!!!!! Första omgången hade jag inget koppel i halsbandet vilket gjorde att hon gärna ville lägga sig ganska omgående med bytet. Andra omgången kunde jag vara med och "tagga" henne lite så hon kunde springa lite bättre med bytet/ärmen. När vi stannar släpper hon ärmen och det får hon göra!!!! Jag kör inte det här med att hon ska hålla den i munnen och sitta i "ro". Om jag skulle göra det skulle det bli en GIGANTISK fight och massor av tvång, och jag ser ärligt talat inte riktigt vad det skulle tjäna till. Kanske kommer det av sig självt med tiden?   Nu får hon släppa den och hon måste sitta/ligga och coola ner sig en stund. Hon får inte ligga och gnaska på den eller riva med tassarna etc.  När vi sedan startar upp backar jag bak henne alt. sparkar ut ärmen till figg. Hon är ganska bra på att coola ner sig i den situationen och det är bara någon enstaka gång jag måste säga till henne att låta bli ärmen.  Sista bettet när hon sprang till bilen stod hon sedan utanför bilen en lång stund med ärmen i munnen och jag berömde henne givetvis. Ärmen fick också följa med in i buren till henne.

Det var KUL att se att hon var så fokuserad och taggad utan att det blev snurr, osäkert, att jag är något "onödigt ont" som är med henne utan istället kände man verkligen att det var VI mot figuranten!  Hon är fortfarande "lydig" och tittar på mig innan jag startar upp henne.. Jag ska bli duktigare på att starta upp henne när hon har full fokus på figuranten istället.

Efter förmiddagen med skyddsträning åkte vi vidare för spår och lydnad. W. har sååå bråttom i spåret! I förrgår la jag ett spår på mossa med bara några enstaka godisbitar instoppade i mossan + några små träpinnar i mossan. Spåret fick ligga 4,5 timma... Och W. knallade runt det precis som när hon går ett halvtimmas-liggtids-spår.....  I går så la jag istället på jord. I början tyckte hon det var lite konstigt och svårt att fästa upp, men sen gick hon faktiskt riktigt bra. Så mera jord får det bli så får vi se om hon kanske kan "ställa om" lite i huvudet. Jag vill få henne att fokusera mer "neråt" istället för "framåt". Godis har ingen betydelse för henne och alltså är det inget viktigt att hitta. Känns också konstigt att jag ska spåret fullt med "motivation" som hon inte alls tar som motivation...  Jag måste klura lite mer på det där... Men framför allt spåra MERA!!!!

Efter spåret blev det lite lydnad men mest bara för att "lajja" lite, visa Maria lite hur jag jobbar med henne osv.  Hon är ju bara SÅ med mig och tycker det är SÅ kul att gå lydnad!!! Just nu fokuserar vi på vår läxa som vi har i "100-gruppen" (onsdagsgruppen) som innebär att jag måste belöna henne mer på vänster ytterkant i fotgåendet för att få henne lite rakare i kroppen. Programmera om hennes förväntan... Sen ska jag försöka få till ställande under gång, och där tror jag att jag för en gång skull INTE ska utnyttja hennes stora jaktinstinkt utan istället vara lite mer "fysisk" och stanna henne med handen, hålla i kroppen och tala om för henne hur jag vill att "stanna" ska vara. Jag har samma kommando i vardagslydnaden när vi är ute och går. Är det dumt eller inte tro????

Vi körde även lite MH-kontakt där Maria agerade testledare. W. skiter FULLSTÄNDIGT i människor så länge som dom struntar i henne. Att gå med Maria gick bra men att stanna en bit bort från mig skapade stress och osäkerhet. Ska köra det här lite mer med andra hundmänniskor och få det till en upplevelse som inte behöver betyda massa stress för henne. Ingen av dessa ska "kladda" på henne med att kolla öron etc. utan det ska jag först vänja henne vid själv så att hon är helt trygg med den hanteringen.

Sen var det slut med frökens träning och en härlig kebab-tallrik väntade istället.... J

I dag på lunchen var vi ute och jag försökte träna lite lydnad med henne. Men ute blåser det  FULL STORM och W. hade jättesvårt att fokusera på mig då öronen fladdrade iväg och hon nästan fick borra ner klorna i marken för att inte blåsa bort...  Istället körde vi lite "buslydnad" med skall, läggande, sättande på avstånd, inkallning med ställande etc. Inga "krav" utan bara bus. W löper för fullt men det är inget som jag direkt märker på henne i träningen.  Efter buset gick vi en bit längs sjön i "koppelträning" och fortsatte sedan in i skogen där vi körde lite uppletande på kottar och små pinnbitar. Alla gamla SBK:are kommer att slita sitt hår när dom läser hur jag gör.... Men jag gör helt enkelt så att jag står på en stig med skog på vardera sidan. Sedan kastar jag ut pinnbiten/kotten i ovallad skog och låter W. leta upp den. Enkelt och smidigt!  I dag fick hon på båda sidorna så när hon kom in med ena lilla pinnbiten fick hon sedan direkt springa ut på andra sidan och hitta kotten. Vi körde kanske 10 skick så där eller något. Det blåste ju storm som sagt.... Så det var inte helt lätt för henne. Men hon har en otrolig sökmotor och ger sig ALDRIG!!!!  Hon var t.o.m lite "kelig" och gick med på att jag klappade om henne när hon kom in med sina fynd. Låter kanske konstigt i era öron... men W. är inte direkt någon knähund utan har mycket "integritet". Men det märks att vi blir tightare och tightare och att hon litar mer och mer på mig. Härlig känsla!!!

Nu har vi köpt ett löpband!!!! Kilon ska rasa (på mig!) och W. ska få utlopp för sin energi. Hoppas hon inte kommer att svimma av skräck på det....

Trevlig helg på er alla!!!