När man blir lite ledsen...
Men så tittade jag i lite gamla blogg-inlägg och hamnade på den 18 februari, där jag har beskrivit våra hundar lite. Texten om Occra är så klockren!!!! För det är precis så hon är! Och jag inser när jag läser texten att hon altid skulle vara en hund som aldrig kom upp till mina "ambitioner" och att jag alltid skulle känna att hon inte riktig räckte till. Hon ÄR en helt underbar individ och jag är väldigt glad över att få ha levt 6 år tillsammans med henne - men jag ser ju också på beskrivningen av henne att hon har precis en sådan matte & husse nu som även HON önskar sig! Ingen som blir irriterad över att hon inte vill vara med och jobba 100% utan faktiskt accepterar att hon hellre vill ligga och gosa en stund.... :-)
Jag är övertygad om att Occra mår som en prinsessa idag! Sen känns det väl alltid som ett "nederlag" att lämna bort sina hundar. Men för mig handlar det mest om att jag vill att hunden ska må bra och trivas med sitt liv - likväl som jag vill trivas med den hund jag har och känna att jag ger den ett liv som den förtjänar!
Och aldrig mera två hundar samtidigt.....
Tjing!
Jätte fint skrivet om Occra och dina tankar omkring...
Däremot så håller jag inte med dig om att inte ha två hundar samtidigt... ;0) men det ska kännas bra och du ska få ut det du vill ha ut av dem båda. Vilket du inte fick av Occra eller ni av varandra och därför gjorde du det osjälviska valet. Du gjrode helt rätt! Occra är och kommer alltid att vara din Occra-poccra-lingonsylt...
KramMar
Nederlag att låta hunden komma till ett hem där den verkligen blir älskad för den den är ????????
Nix-pix !
Det är aldrig ett nederlag att se till hundens bästa och sätta det före sitt ego (typ ingen kan ge xxx ett bättre liv än jag).
Var stolt över dig själv som klarade det. Jag kan räkna upp en hel hoper som inte gjorde det och som nu traskar omkring med dåligt samvete........