Stackar Wixzi!

Det kan verkligen inte vara roligt att vara liten valp i den här värmen. Hon ligger här och flåsar på kontoret och tycker det är så himla varmt. Men hon gör vad hon kan för att svalka sig och ligger oftast på rygg med tassarna i vädret. Kanske snart dags att låta henne komma ut ur den där buren och lära henne att vara bakom vanliga kompostgaller istället. På så sätt skulle hon kunna gå ut och lägga sig på golvet om det blir för varmt. Hon kan ju heller inte ligga i den där buren när hon blir lite större... Å andra sidan är jag övertygad om att mina inlägg där jag skriver att hon är såååå lugn och fin på jobbet, dom lär vara ett minne blott om jag överger buren. Hmm.... tåls att tänkas på...  Idag har det varit lite svalare ute vilket direkt märktes på hennes humör när vi var ute på lunchpromenaden. Jag lyckades förståss kampa med henne så att hon bet sig och började blöda. Det tyckte hon inte var så kul inte. Snart kommer tappa-tänderna-perioden så jag får se till att ta det lite lugnt med kampandet.  I övrigt är hon hur cool som helst att ha med sig.

Hon går lös här på hela området och gör inga större utflykter utan håller sig i min närhet.   Hon är en socialt vek tjej och det är inte mycket man behöver "bråka med henne" för att hon ska lyssna. Enda gången hon inte vill vara med är när vi går till bilen. Har börjat koppla henne istället för att undvika bråk. Hon brukar bli ganska åksjuk när vi åker bilen, så jag tror det är därför hon inte är så pigg på att hoppa in där. I går när vi var ute och gick vädrade hon väldigt intensivt mot ett buskage. Jag gick vidare och tänker att hon kommer väl snart. Och visst - strax kom en liten Wixzi springande med svansen stolt och högt upp i vädret. När hon kommer närmare ser jag något stort, brunt oidentifierbart som hon har i munnen. Helt övertygad om att det är värsta bajshögen hon har hittat, så jag bänder upp käften på henne (jag vet - inte särkilt bra inför kommande apporteringsövningar!) och får henne att spotta ut föremålet. Och vad ser jag landar på grusgången om inte en PANNBIFF!!! Vad nu den gjorde i buskarna förtäljer inte historien. Senast vi hade det på menyn var första helgen i juni, och jag måste säga att den såg förvånadsvärt aptitlig ut för att ha legat utomhus i en vecka i gassande solsken...  Wixzi var väldigt ledsen över att jag tog bort hennes fynd och gick länge och snosade omkring sig och undrade vart den hade tagit vägen (för matte KAN väl ändå inte vara så nedrig att hon tog den ifrån mig. Hon måste ju bara ha gömt den någonstans!) 

I kväll är det IPO-träning och jag tror vi ska köra lite valptrasa igen. Det tyckte hon var så himla skojsigt förra gången. Nyttig träning för henne att vara med på klubben bland alla hundar. Hon blir lite lätt exalterad kan man väl säga...

Chipp Chopp!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback