Livet med två schäfertjejer

Jag måste ju säga, att livet med två schäfertjejer är som att ha guldfiskar....  Det är verkligen skillnad mot när vi även hade Basco!  Visst, den ena "guldfisken" är ju väldigt duktig på att gräva i rabatterna... men dom är väldigt behändiga och lätta att ha med att göra. Vi kan köra i en bil till hundträningen.... vi kan lämna dom hemma utan att skynda oss hem för att Basco måste ut och kissa (han hade problem med njurarna hela sitt liv)... man kan gå promenader utan att ta med sig koppel... (sist vi var ute kom det förbi en joggare framför nosen på dom och dom står bara och tittar på mig. Visst - hade jag sagt "varsågod" så hade nog båda tyckt det var roligt att få jaga honom! :-) )  Det är ingen som stressar på morgonen för att dom inte får mat. Det är ingen som hoppar upp och lämnar snygga tass- och nosavtryck på altandörren för att kolla in vad vi gör. Det är ingen som drar ut stoppningen på alla Wixzis leksaker. Det är ingen som äter upp stoppningen på hundrums-madrassen.  Men samtidigt är det väldigt tyst och tomt här hemma och vi vill ju inte ha guldfiskar utan hundar.... :-)

Det går bra med Wixzan Pixzan! Hon sköter sig, kommer på inkallningar, tycker det är roligt att träna med sin matte och är en allmänt rolig hund att jobba med!  Det är mycket fart och motor och högt temperament. Hon blir förbannad när hon inte får som hon vill, och det tycker jag bara är roligt! :-)  Hon har mycket jakt i sig och har svårt att skälla när vi leker med valptrasan, då hon "låser sig" i bytet. Fortfarande är det mycket lösa tänder, så vi tar det lugnt med själva kampandet. Tycker det är roligt med boll, pipisar och allt som man kastar iväg. Då kommer hon glatt tillbaka med det för att man ska kasta igen (eller kanske få en godis av matte).  Hon har fortfarande lite stress i sig då hon är med dom andra hundarna (Akza alltså) och då hänger hon sig i pälsen på henne. Dock inga stress-pip eller liknande.  På klubben vill hon gärna hänga på dom stora hundarna, men klarar av att koncentrera sig kortare stunder vilket jag nöjer mig med i nuläget.  Spårar bra och har gått från valprutan till att gå ut några steg. Hon vet precis vad det handlar om, och nu har vi börjat lägga in ett mått av lydnad i att hon måste sitta en bit från spårstarten och ta det lugnt, även om hon får vittring av spåret. Vet inte om det är bra eller dåligt... men känns som att jag vill försöka dämpa henne lite redan nu istället för att ta "stora fighter" när hon blir äldre.

Hon är inte alls lika busig med A som hon var med Basco, men det är ju för att tråkmuppan Akza inte direkt inbjuder till bus heller. Det är mer "jag äger den här, passa dig!-leken" som hon tycker om att leka. Varje kväll någon gång mellan 18 och 19 är det dock dags för dagens "katt- och råtta-lek" som dom båda älskar att leka. Akza springer som en tokdåre runt, runt i trädgården och Wixzi hänger bra med måste jag säga!  Har aldrig haft en schäfer som INTE leker den här leken minst en gång om dagen. Har ni ?????

I går kväll hade vi ett kortare lydnadspass på gräsmattan (gick bra!) och sedan gick Evelina med oss ut i skogen där dom körde Evelina-uppletande. Det innebär att E lägger ut en sak i skogen (ganska synlig...) och sedan säger hon "leta" till Wixzi som då springer ut i skogen medan E följer efter och skriker "men HÄR är den ju!!!! " och står och pekar och hoppar på stället där den ligger (Om nu inte W kommer dit först vilket det oftast brukar vara.)  W. springer omkring och är stolt över sitt nya byte och blir samtidigt jagad av E som ropar "Maaaaammaaaaa! Jag vill haaaaaa den!!! "  Mamma kampar med W och byter mot godis och sedan gör man om samma sak igen.. och igen... och igen....   Jag är i alla fall glad att det går bra med W och E. Ibland när W är väldigt  uppspelt kan man inte ha dom i samma rum, men på det stora hela går det bra mycket tack vare att E är lugn och inte tycker det är så himla upphetsande med hundar...

Jag skulle önska att jag hade lite bilder att lägga in men batteriet är slut på kameran och jag glömmer varenda eviga gång att köpa nya när jag är i affären!!!  Men håll ut... Innan hon är 3 år borde jag i alla fall fått fram någon ny bild på henne.... (Wixzi alltså!)

Lev väl! Tjing!

Kommentarer
Postat av: Sanna M

Jag grät massor när jag läste om eran fina Basco som har tvingats resa till hundhomlen. Det är så jävla tungt och sorgligt när man måste säga hejdå. Hoppas att han och Ila har träffats däruppe, hon var väldigt förtjust i stiliga boxerhanar....


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback