Lite bilder från helgen...
Var på ett jättebra IPO-seminarium på Kydingeholm med belgaren Gert Vandersmissen & hans norska fru Christine Sonberg i helgen! Inspirerad och peppad till 1000!!! T.o.m så att jag i ett svagt ögonblick slängde ur mig att jag kanske skulle fundera på att lägga ner det här med mina hästdrömmar ett tag.... :-) Här kommer lite härliga bilder från dagarna! (Som även bjöd på strålande sol och gav oss alla en solbränna i ansiktet så vi såg ut som vi varit ute och seglat i en vecka...)
Här väntar vi på våran tur....
Sen var det dags för lydnad! Hon gick jättebra och jag var supernöjd med henne. Kolla in steget... :-)
Nej! Jag är inte gravid... och Nej! Jag har inte magväska på magen! Det är bara mitt feta fläsk... *grrrr*
Inkallningen gick i 100 knyck, men precis när hon skulle sätta sig framför mig så drog dom pisken på planen bredvid... Mer störningsträning behövs... :-)
Pusta ut lite efter lydnaden och sedan var det dags för....
.... C-arbetet! I denna övning var det att bättra på hennes bett och framförallt få henne att tänka "tillkämpande" mera. Som ni ser så var just DEN biten ganska bra just när fotografen tog kort...
Med på träningshelgen var också vår träningskompis Helene med sin hund Cobra. För övrigt dom som har fått oss "med" i det här gänget (som kryllar av norrmän!) Hennes hund såg ut så här i april.....
Och så här i juli......
Vet inte hur hon har lyckats komma med på kursen med denna rabiessmittade, helgalna, blinda hund.... :-)
Nu njuter jag av semester och vi tränar hund varje dag! Solen skiner, barnen är glada och kylen är full med X-cider. Det är allt bra skön att leva! :-)
Tjing!
Fotboll........och rödljus.....
I måndags fick jag en ovanlig förfrågan..........om jag ville hänga med på ÖSK:s hemmamatch mot GIF Sundsvall. Förfrågan kom från min svärfar som är den största "sportidiot" som gått i ett par skor på denna jord!! Om det funnits en sportgren som hette "Titta-på-stensamlingen-längst-i-världen" så skulle han helt garanterat följt detta evenemang med stort intresse bara för att det var sport. Jaja hursomhelst så tyckte jag att detta skulle bli väldigt kul, för senast jag var på en allsvensk match var väl när jag var en liten pojkspoling på sisådär 6-7 år. Jag har ju dessutom sagt flera gånger att jag gärna skulle gå på en match bara för att få uppleva det "live" så att säga och nu fick jag ju dessutom gå med gratis då svärfar har inte mindre än tre säsongskort (!!!!!) till ÖSK:s hemmamatcher. "- Är du helt säker på att du vill gå med HONOM??????" frågade sambon förvånat. "-Ja varför inte????" frågade jag. "W och I (hans barnbarn) vägrar att gå på fler matcher med honom för han skämmer ut sig så in i norden!!!" svarade sambon. Jaja tänkte jag hur farligt kan det vara???? Det lär ju inte vara så många där som känner Vaktmannen ändå tänkte jag. Dessutom har ju faktiskt mitt intresse för fotboll på senare år ökat ca 279%, vilket i och för sig inte innebär så värst mycket då det innen låg på ca -278%, men jag har emellanåt blivit en sådan där typisk hemmatittare som gapar och vrålar i soffan framför tv:n hemma då något inte går som jag vill......................................Väl inne på arenan satte vi oss tillrätta och jag förundrades över att planen var så liten (????) såg mest ut som det skulle vara ÖSK P-99 som skulle spela. Inte fan spelar väl Zlatan och grabbarna på en så här liten plan tänkte jag. Men jag sa inget för man vill ju inte verka helt världsovan i fotbollens värld när man sitter där på en säsongsplats. Det visade sig att planen inte var större än så, måste bara säga att på TV ser planen nästan 3-dubbelt så stor ut. Matchen startade och redan efter ett par minuter fick ÖSK ett baklängesmål............och redan där var jag arenans expert, jag kommenterade domarens samtliga beslut som var emot ÖSK (och då bör man veta att mina kunskaper om fotboll sträcker sig till att jag vet att man har något runt man sparkar på och som helst ska in bakom den där killen som står framför fiskenätet), jag flög upp och ner som en juckaperk i stolen, vrålade och gapade som en besatt!!!! Jisses det var inte svårt att leva sig in i matchen när man satt och såg den live!!! Vid ett tillfälle fick ÖSK ett mål bortdömt pga "Offside" vilket jag med bestämdhet vrålade ut var ett felaktigt beslut, vilket jag fick medhåll av ca 7 000 andra åskådare om. Problemet är bara det att jag inte har en aning om vad Offside är!!!! Har fått förklarat för mig att det har något med spelare, boll och linjer att göra men jag fattar ändå inte vad det betyder. Men just denna kväll var jag ju expert på det här....................Ralf Edström släng dig i väggen säger jag bara!!!! Ju längre matchen gick desto mer expert blev jag. Jag och svärfar hade dessutom en hel del åsikter om spelarnas taktik och spel...........och förstod inte hur de kan vara så inkompetenta och inte förstå hur man skall spela bäst......... Jaja det hela slutat iaf lyckligt och ÖSK vann en förkrossande seger med 2-1 till slut......................Frågan är nog inte längre om jag vill gå med svärfar utan mer om han vill gå med mig någon mer gång om han inte vill skämmas ihjäl förståss......................vi får väl se om jag blir medbjuden någon mer gång!
Och nu över till en helt annan sak som mitt lilla Vakthuvud har funderat en hel del på senaste tiden. Dessa förbannade rödljus som finns i denna stad. En gång när jag var vacker, ung och vältränad så sa en kompis till mig att han skulle satsa på att bli en sådan där som programmerade stoppljus för de tjänade tydligen snuskigt mycket pengar. Hurvida detta var sant eller inte har jag ingen aning om. MEN jag är helt övertygad om att i Örebro kan de iaf inte tjäna några större pengar på det. Snarare skulle man kunna tro att det är Samhall som står programmeringen av stoppljusen i Örebro!!!!! Om man kommer en typ tisdagsnatt klockn 03.12 och de senast 2 timmarna har man inte sett en bil så långt ögat kan nå. Är det då rätt att man ska behöva stå och vänta på att ett stoppljus ska slå om i över 5 minuter?????? Och inte fan vågar man chansa och köra efter 3 minuter för har det aldrig funnits en Polis till hands innan så lär de väl stå och bevaka just det stoppsljuset mot just rödljuskörningar vid just det tillfället!!! I söndagsnatt höll jag på att explodera, kom körandes på Rudbecksgatan som är "stora" vägen som går rakt igenom hela staden. Vid en av de stora korsningarna blev jag ståendes i över 4 minuter.............och som vanligt inte en bil i sikte de närmsta timmarna. Man kan ju tycka att just denna färdriktningen borde vara grön om något om det inte kommer några bilar, cyklister eller annat patrask som ska korsa gatan då det ändå är "the mainroad" genom staden................men icke. Vet ni hur lång tid 4 minuter är i en totalt öde stad när man är Vaktman???????????? Och som om det inte var nog så när jag kommer fram till nästa korsning vad tror ni händer där.............????..................ja precis rött ljus igen!!!!!!! Sedan var det dags för tredje korsningen..................och just det...........ni gissade rätt rött ljus IGEN. Har Örebror Tekniska kontor hört talas om "Grön Våg" någon gång???? Inkompetenta IDIOTER!!!!! Nu brinner säkringarna för Vaktmannen som svär en lång harrang i bilen och kör mot rött ljus...............och tänka er...................ingen Polis stod och vaktade där inte!!!! Jag har aldrig varit med om något liknande i någon annan stad, detta fenomen måste nog upplevas för att förstås...................
Jaja så där ja nu har mitt numer närkingblod fått utlopp för sitt gnällande för ett tag framåt!!!
Ha det gött i sommarvärmen!!!!
Peter "The God Of Soccer"
Och nu över till en helt annan sak som mitt lilla Vakthuvud har funderat en hel del på senaste tiden. Dessa förbannade rödljus som finns i denna stad. En gång när jag var vacker, ung och vältränad så sa en kompis till mig att han skulle satsa på att bli en sådan där som programmerade stoppljus för de tjänade tydligen snuskigt mycket pengar. Hurvida detta var sant eller inte har jag ingen aning om. MEN jag är helt övertygad om att i Örebro kan de iaf inte tjäna några större pengar på det. Snarare skulle man kunna tro att det är Samhall som står programmeringen av stoppljusen i Örebro!!!!! Om man kommer en typ tisdagsnatt klockn 03.12 och de senast 2 timmarna har man inte sett en bil så långt ögat kan nå. Är det då rätt att man ska behöva stå och vänta på att ett stoppljus ska slå om i över 5 minuter?????? Och inte fan vågar man chansa och köra efter 3 minuter för har det aldrig funnits en Polis till hands innan så lär de väl stå och bevaka just det stoppsljuset mot just rödljuskörningar vid just det tillfället!!! I söndagsnatt höll jag på att explodera, kom körandes på Rudbecksgatan som är "stora" vägen som går rakt igenom hela staden. Vid en av de stora korsningarna blev jag ståendes i över 4 minuter.............och som vanligt inte en bil i sikte de närmsta timmarna. Man kan ju tycka att just denna färdriktningen borde vara grön om något om det inte kommer några bilar, cyklister eller annat patrask som ska korsa gatan då det ändå är "the mainroad" genom staden................men icke. Vet ni hur lång tid 4 minuter är i en totalt öde stad när man är Vaktman???????????? Och som om det inte var nog så när jag kommer fram till nästa korsning vad tror ni händer där.............????..................ja precis rött ljus igen!!!!!!! Sedan var det dags för tredje korsningen..................och just det...........ni gissade rätt rött ljus IGEN. Har Örebror Tekniska kontor hört talas om "Grön Våg" någon gång???? Inkompetenta IDIOTER!!!!! Nu brinner säkringarna för Vaktmannen som svär en lång harrang i bilen och kör mot rött ljus...............och tänka er...................ingen Polis stod och vaktade där inte!!!! Jag har aldrig varit med om något liknande i någon annan stad, detta fenomen måste nog upplevas för att förstås...................
Jaja så där ja nu har mitt numer närkingblod fått utlopp för sitt gnällande för ett tag framåt!!!
Ha det gött i sommarvärmen!!!!
Peter "The God Of Soccer"
Ensam på en öde ö....
... är inga problem om man bara får ha med sig en dator med mobil uppkoppling :-) Jag här HELT internetberoende och sitter och surfar flera gånger om dagen. Frukost, kaffe och sen på datorn.... Kollar alla våra valpköpares sidor och bloggar, kolla alla duktiga hästmänniskor som bloggar, kolla in lediga jobb, hästar till salu, hundar till salu, roliga träningsvideos, boxersidor, roliga filmer på Youtube..... "surfar" verkligen och kommer vidare till mycket roliga sidor! Har en hel del under "favoriter" nu som jag bara MÅSTE titta på varje dag. Kan rekommendera följande bloggar:
www.arek.blogg.se
En helt fantastiskt rolig blogg om en polishundförares vardag i Stockholm
www.sannam.blogg.se
En f. d träningskompis blogg om livet med hund som är så där galet som bara ett liv med hundar kan vara. Hon skriver så otroligt roligt !!!
www.hundkojan.nu
En valpköpares & god väns sida om sina hundar och hästar. Perfekt kombination för mig som älskar båda....
Dessa är verkligen bara ett axplock av vad jag går in och läser.... Det värsta med alla dessa tre är att dom inte uppdaterar varje dag! :-)
I dag har det varit lugna gatan här hemma. Ett väder som har omöjligjort allt vad aktiviteter heter. Solsken (Ja! Vi går ut!) som sedan snabbt förbyts till åskväder med hagelskurar (Nä! Vi går in!) så barnen har skuttat ut och in genom dörren och jag har suttit fast vid datorn istället... Det hanns även med ett spår med W. och lite lydnadsträning. Behöver ha upp henne i högre drift i lydnaden. Då går hon verkligen som en klocka! Och så måste jag lära henne att hålla ut lite längre och inte bara koncetration och "power" i kortare sträckor. Ska försöka göra BH-prov på Simonstorp i slutet av september och sedan en BSL i slutet av hösten. Vi får se hur det blir med det. Jag är inte så orolig för lydnaden men däremot är jag orolig för platsliggningen och hanteringen. Två moment som jag tränat på tok för lite. Sistnämnda är hon inte rolig i... Hon biter som en kobra! Och det får man iiiiiiinte göra.... Det är en kombination av osäkerhet och trams där hon helt enkelt har lärt sig att bita ifrån sig och folk drar undan händerna. *suck* Varför kan livet med hund inte bara gå på räls? Nu har jag fått en underbar hund att träna med men inte rolig att hantera. Förrut hade jag en underbar hund att hantera men inte rolig att träna... Jag säger fortfarande att jag tror att flatcoated-retriver eller något liknande är hundrasen för mig! :-) Känner att jag är nere i en sån här "varför-ska-jag-hålla-på-med-hund-egentligen-dipp". *suck*
För att råda bot på detta tänker jag åka på den årliga welsh-utställningen på Salsta i morgon. Dessa uuuuunderbara ponnies!!!! Har fortfarande inte bestäm "strategi" för mitt framtida hästköp. Ponny (welsh) till Evelina då jag tycker det är jordens underbaraste ponnyras eller en lite större ponny/häst som jag kan rida på och hon ev. växa i. Unghäst är roligare att få följa med från början och forma den som man vill, men det ställer också större krav på lösdrift som är bra, kunniga unghästryttare i min närhet etc. Stor häst kostar mera men lättare att stalla upp osv. Om jag säljer W som hangarhund eller något så kanske jag kan få ihop till en grundplåt där?
Nej nu måste jag ut och surfa på lite hästannonser igen... Ha en skön kväll!
Tjing!
Så nöjd!
Om jag var missnöjd i går är jag mer nöjd idag ! I går var "gänget" hemma och tränade hos oss och jag fick ta hjälp av Peter som figurant då Jakob tyvärr inte var med. Vi körde samma övning som vi gjort på onsdagen och Wixzi gick såååååå bra! Nu tänker jag köra vidare på denna övning några gånger och sedan försöka gå vidare. Hon måste växa och känna att hon är stor & stark innan vi överhuvud taget kan belasta henne vidare. Ska hem och klura lite på vad nästa steg blir...
Trevlig Helg!
Trevlig Helg!
Varför lär man inte av sina misstag?
Är tillbaka på jobbet efter 2 veckors semester. Skööööönt! Mer om dessa veckor kommer längre ner. Först måste jag bara skriva av mig och min otroliga FRUSTRATION !!!!! Har med Wixzi på jobbet idag och gick som vanligt ut på lunchpromenad med henne. Tänkte jag skulle lägga ett spår samt träna lydnad. Det var tryckande hett och jag var inte så dömotiverad.... Hade inte med kjedja så jag kunde inte ha hennes vanliga "butcher-sele" som jag kallar den... Well, jag hade ju knyckt bollen av husse i alla fall så det var ändå något jag hade lyckats tänka till lite extra på.
Knallar bort till en av mina träningsplatser och binder upp henne i en stolpe. Tar därefter och lägger ett spår med mycket vinklar till både höger och vänster. Lägger små träpinnar som apporter och även en kotte. I brist på snygga, välsvarvade tävlingsapporter så funkar även det... Tillbaka till W. som är jätteduktig på att sitta stilla och tyst och vänta på vad som komma skall. Kanske jag ska skola om henne till rapport-hund? Börjar att träna lite med apportbocken. Gick ganska bra men ibland får hon små "återfall" och tuggar på den. Hon tycker i alla fall att det är ett väldigt roligt moment och kommer glatt med den till sin matte! Jag har fått lite tips av Peter och gör nu så att jag när jag säger "apport" får hon ta den där jag står och håller den. Ibland försöker hon "tjuva" då hon är så "på" men se det får hon INTE göra! När hon håller den håller jag en hand under hakan och den andra klappar och berömmer. Vid ev. tugg blir det ett bestämt "nej" och ev. att jag håller ihop nosen på henne. När hon håller tag i den flyttar jag händerna saaaaaakta till "klumparna" på sidorna vilket gör att hon skapar anspänning och biter ihop som en tok. För när jag har händerna på apportbocken så säger jag "tjipp", som är ett ord jag använder med samma betydelse som klickern har, och DÅ blir det massor av tok-kampande med apportbocken och hon får den när hon kämpar bakåt och vill vinna den. Jag ska fixa en apportbock med snöre på och hoppas att jag på så sätt ska kunna få till det ännu bättre. Innan har han suttit och hållt den sååååå löst så det har räckt att blåsa på den så tappar hon den. Men nu börjar hon knipa åt lite bättre vilket är syftet. Vi får väl se hur det går.
Gjorde därefter lite fritt följ, men fröken var sig inte riktigt lik. Hon var inte alls så "taggad" som hon brukar vara vilket gör matte frustrerad. Framför allt har jag börjat reta mig på att hon i vänstersvängarna nästan alltid släpper kontakten ETT steg (precis när jag svänger) och det gör mig gaaaaaaaaalen!!!!! Det går bra när man går jäääättesakta, eller när man bara gör vänster-vänster-vänster-vänster, men sen kommer hon in i gamla vanor igen. Dumma, korkade Johanna tänkte att jag kopplar upp henne och taggar till henne när hon släpper istället. Fick totalt motsatt effekt + en hund som tyckte att jag var skittrist att träna med som bara gick omkring och ryckte i henne... Satte mig ner och tog några djupa andetag så att min frustration kunde lägga sig lite... och insåg att det jag måste gör att är att öka hennes motivation att titta på mig istället. Sagt och gjort hämtade jag bollen och höll den på rak arm utanför hennes vänstersida. Det gick lite bättre några gånger, men sen tog jag bort den för snabbt, hon föll tillbaka i gamla vanor och jag blev irriterad..... Jag la helt enkelt NER hela den övningen och får ta nya tag när jag är på bättre humör!
Så istället för att bråka med henne i lydnaden så gick jag iväg för att bråka med henne i spåret istället..... Hade ingen belöning med mig mer än rösten men tänkte att det går väl bra att bara klappa om henne lite... Inte långa spårkopplet utan korta dressyrkopplet vilket gjorde att jag var väldigt nära henne.... påsläpp, bra början, markering första pinnen, klick och klapp och beröm. Sen vindade hon i nästa vinkel vilket jag förhindrade henne genom att stå stilla och hon då dansade runt mig i kopplets längd och blev mycket förvirrad.... nästa pinne markerade hon men tog iupp i munnen.... pinnen därpå markerade hon men la sig inte ner.... vinklarna gjorde hon allt från att snurra fullständigt till att ta klockrent.... ganska hög näsa och ointresse i spåret. Hon spårade bäst där jag lagt en spetsvinkel där det helt enkelt blev lite svårare för henne. Intensiv men slarvig. URUSLA markeringar av pinnarna. Kotten ville hon inte markera alls.... Humöret blev inte bättre.... Kopplade av och lekte lite med henne. Insåg sedan att jag vid sidan om detta spår har heeeeeelt underbar jordmark att spåra på! Vi har nämligen lagt ner jordvärme här uppe vilket nu är övertäckt och plattat till, jordigt och bra! Tröstade mig med att jag i morgon ska lägga ett sådant spår till henne istället och att jag ska ta det direkt utan massa lydnadstjafs och dåligt humör.
I går tränade vi också skydd med onsdags-gänget. Väldigt trevligt, bra träning, alla engagerade och kommenterade. Kul!!! W. tuggar.... därför hon är så osäker på människor i alla sammahang. Blir då inte bättre av en stöddig figurant... Jakob som figgar för mig, för det däremot JÄTTEBRA och jag är jättenöjd med hur han figgar för mig!!! Min tanke är att hon ska upp i drift (byte) och bytet ska verkligen VARA byte hela vägen. Hon ska fånga bytet, tillkämpa sig och därmed växa i att hon faktiskt är "kung" över figuranten. Inget med bevakningar och figuranter som pressar på utan bara få upp hennes självförtroende. Hon ÄR väldigt knepig med människor och så sent som i dag var det en kille som ville klappa henne då hon istället ryggade undan och inte ville vara med. Detta spelar givetvis roll även i skyddet! Övningen gick bra första gångerna. Hon är i lina och tillsammans kämpar vi oss bakåt med bytet. Andra omgången blev jag lite trött på att hon alltid draaaaar in mig på planen vilket gjorde att jag satte tummen i ögat på henne på vägen in. Detta tror jag påverkade arbetet, för så fort hon inte kände att jag var med bak i linan så blev det lite tugg/osäkerhet. Jisses - kan man inte bara köpa en självsäkerhets-medicin och ge henne????!!!! Jag var lite deppig efter andra omgången, men mina kamrater peppade mig att ge övningen lite tid och se vad resultatet blir. Hon ska även få gå utan "lydnad" in på planen, då jag kände igår att det är ändå väldigt lätt att få tillbaka henne med fokus på mig. Det tar vi då hon har ätiti upp sin självsäkerhets-medicin-kur....
Mål inför hösten: BH-prov på OG Åker i oktober och BSL-tävling på OG Hagatorp i november. Har lite att putsa på tills dess... Blev inget om min semester. Kommer kanske i annat blogginlägg. Sammanfattning är i alla fall att det har varit härliga, kaos-dagar i Hamburg, slappa dagar i husvagnen och häst och hund i helt lagom doser! :-)
Nu måste jag jobba på lite så jag kan åka hem till min familj som är hemma och har sommarlov. Fubbigt!
Tjing!
Knallar bort till en av mina träningsplatser och binder upp henne i en stolpe. Tar därefter och lägger ett spår med mycket vinklar till både höger och vänster. Lägger små träpinnar som apporter och även en kotte. I brist på snygga, välsvarvade tävlingsapporter så funkar även det... Tillbaka till W. som är jätteduktig på att sitta stilla och tyst och vänta på vad som komma skall. Kanske jag ska skola om henne till rapport-hund? Börjar att träna lite med apportbocken. Gick ganska bra men ibland får hon små "återfall" och tuggar på den. Hon tycker i alla fall att det är ett väldigt roligt moment och kommer glatt med den till sin matte! Jag har fått lite tips av Peter och gör nu så att jag när jag säger "apport" får hon ta den där jag står och håller den. Ibland försöker hon "tjuva" då hon är så "på" men se det får hon INTE göra! När hon håller den håller jag en hand under hakan och den andra klappar och berömmer. Vid ev. tugg blir det ett bestämt "nej" och ev. att jag håller ihop nosen på henne. När hon håller tag i den flyttar jag händerna saaaaaakta till "klumparna" på sidorna vilket gör att hon skapar anspänning och biter ihop som en tok. För när jag har händerna på apportbocken så säger jag "tjipp", som är ett ord jag använder med samma betydelse som klickern har, och DÅ blir det massor av tok-kampande med apportbocken och hon får den när hon kämpar bakåt och vill vinna den. Jag ska fixa en apportbock med snöre på och hoppas att jag på så sätt ska kunna få till det ännu bättre. Innan har han suttit och hållt den sååååå löst så det har räckt att blåsa på den så tappar hon den. Men nu börjar hon knipa åt lite bättre vilket är syftet. Vi får väl se hur det går.
Gjorde därefter lite fritt följ, men fröken var sig inte riktigt lik. Hon var inte alls så "taggad" som hon brukar vara vilket gör matte frustrerad. Framför allt har jag börjat reta mig på att hon i vänstersvängarna nästan alltid släpper kontakten ETT steg (precis när jag svänger) och det gör mig gaaaaaaaaalen!!!!! Det går bra när man går jäääättesakta, eller när man bara gör vänster-vänster-vänster-vänster, men sen kommer hon in i gamla vanor igen. Dumma, korkade Johanna tänkte att jag kopplar upp henne och taggar till henne när hon släpper istället. Fick totalt motsatt effekt + en hund som tyckte att jag var skittrist att träna med som bara gick omkring och ryckte i henne... Satte mig ner och tog några djupa andetag så att min frustration kunde lägga sig lite... och insåg att det jag måste gör att är att öka hennes motivation att titta på mig istället. Sagt och gjort hämtade jag bollen och höll den på rak arm utanför hennes vänstersida. Det gick lite bättre några gånger, men sen tog jag bort den för snabbt, hon föll tillbaka i gamla vanor och jag blev irriterad..... Jag la helt enkelt NER hela den övningen och får ta nya tag när jag är på bättre humör!
Så istället för att bråka med henne i lydnaden så gick jag iväg för att bråka med henne i spåret istället..... Hade ingen belöning med mig mer än rösten men tänkte att det går väl bra att bara klappa om henne lite... Inte långa spårkopplet utan korta dressyrkopplet vilket gjorde att jag var väldigt nära henne.... påsläpp, bra början, markering första pinnen, klick och klapp och beröm. Sen vindade hon i nästa vinkel vilket jag förhindrade henne genom att stå stilla och hon då dansade runt mig i kopplets längd och blev mycket förvirrad.... nästa pinne markerade hon men tog iupp i munnen.... pinnen därpå markerade hon men la sig inte ner.... vinklarna gjorde hon allt från att snurra fullständigt till att ta klockrent.... ganska hög näsa och ointresse i spåret. Hon spårade bäst där jag lagt en spetsvinkel där det helt enkelt blev lite svårare för henne. Intensiv men slarvig. URUSLA markeringar av pinnarna. Kotten ville hon inte markera alls.... Humöret blev inte bättre.... Kopplade av och lekte lite med henne. Insåg sedan att jag vid sidan om detta spår har heeeeeelt underbar jordmark att spåra på! Vi har nämligen lagt ner jordvärme här uppe vilket nu är övertäckt och plattat till, jordigt och bra! Tröstade mig med att jag i morgon ska lägga ett sådant spår till henne istället och att jag ska ta det direkt utan massa lydnadstjafs och dåligt humör.
I går tränade vi också skydd med onsdags-gänget. Väldigt trevligt, bra träning, alla engagerade och kommenterade. Kul!!! W. tuggar.... därför hon är så osäker på människor i alla sammahang. Blir då inte bättre av en stöddig figurant... Jakob som figgar för mig, för det däremot JÄTTEBRA och jag är jättenöjd med hur han figgar för mig!!! Min tanke är att hon ska upp i drift (byte) och bytet ska verkligen VARA byte hela vägen. Hon ska fånga bytet, tillkämpa sig och därmed växa i att hon faktiskt är "kung" över figuranten. Inget med bevakningar och figuranter som pressar på utan bara få upp hennes självförtroende. Hon ÄR väldigt knepig med människor och så sent som i dag var det en kille som ville klappa henne då hon istället ryggade undan och inte ville vara med. Detta spelar givetvis roll även i skyddet! Övningen gick bra första gångerna. Hon är i lina och tillsammans kämpar vi oss bakåt med bytet. Andra omgången blev jag lite trött på att hon alltid draaaaar in mig på planen vilket gjorde att jag satte tummen i ögat på henne på vägen in. Detta tror jag påverkade arbetet, för så fort hon inte kände att jag var med bak i linan så blev det lite tugg/osäkerhet. Jisses - kan man inte bara köpa en självsäkerhets-medicin och ge henne????!!!! Jag var lite deppig efter andra omgången, men mina kamrater peppade mig att ge övningen lite tid och se vad resultatet blir. Hon ska även få gå utan "lydnad" in på planen, då jag kände igår att det är ändå väldigt lätt att få tillbaka henne med fokus på mig. Det tar vi då hon har ätiti upp sin självsäkerhets-medicin-kur....
Mål inför hösten: BH-prov på OG Åker i oktober och BSL-tävling på OG Hagatorp i november. Har lite att putsa på tills dess... Blev inget om min semester. Kommer kanske i annat blogginlägg. Sammanfattning är i alla fall att det har varit härliga, kaos-dagar i Hamburg, slappa dagar i husvagnen och häst och hund i helt lagom doser! :-)
Nu måste jag jobba på lite så jag kan åka hem till min familj som är hemma och har sommarlov. Fubbigt!
Tjing!
Nu är det bara att hålla tummarna...
W. har röntgat höfter och armbågar! Gick bra hos veterinären. Hon kunde t.o.m sitta i väntrummet tillsammans med två lurviga småhundar, och hon gjorde inte så mycket större affär av det än att hon stressade upp sig lite. Både matte och hund börjar lära sig hur man ska vara i andras sällskap.Märker vilken otrolig skillnad det gör direkt när jag nu VET att hon aldrig skulle hoppa på en annan hund "oprovocerat". Jag blir lugnare-hon blir lugnare-jag blir ännu lugnare... Helt logiskt men något som jag inte klarade av med ex. Occra där jag istället spände mig och lilla rara fröken gjorde ett snyggt utfall.
Jag fick bästa veterinären i sta'n, Hogfors, som satte en spruta i henne medan han lät henne ha nosen i sitt knä. Jag som vet att W. bästa reflex är den där man öppnar käften och biter till, hann tänka tanken att jag kanske blir skadeståndsskyldigt för avbitna pungkulor på veterinären... men det gick bra. Veterinären lugn... Wixzi lugn..... Efter detta inträdde det behagliga tillståndet hos hurk-flurk som bara infinner sig vid kraftig sedering... Röntgenbilderna togs och jag fick titta på skärmen. *gulp* Såg tyvärr inte 100%-igt bra ut. Dels var hon sned i bäckenet (tydligen inte helt ovanligt) och dels låg vänster kula lite högt upp i höftskålen. Höger höft såg däremot jättefin ut. Sköterskan uttalade sig inte så mycket (ganska stressig dag för dom) och det är ju bara att inse att jag ändå inte kan göra så mycket åt saken mer än invänta avläsningen. Resten av kullen har A/B på höfter och UA på armbågar.... så det vore ju typiskt om lilla fröken skulle ha en belastning. Det kan inte vara något gravare fel i alla fall med tanke på hur hon far fram i skog och mark med en kropp som är så smidig och vaken att jag blir alldeles stum av förvåning varje gång jag ser henne. Inget hinder är för stort, för brett, för långt eller för svårt för henne att forcera. Jag kör ju lite "egen" räddning på ett område vid mitt jobb, och där hoppade hon först upp på en soptunna för att leta, och därefter klättrade hon med 2 språng upp på en stor timmerhög som låg där. Allt innom loppet av 2 sekunder vilket gjorde att jag förståss inte hann stoppa henne.... Men bollen hittade hon i alla fall! :-) Om hon inte vinner VM i IPO så ska jag skola om henne till räddningshund, bombhund, narkotikahund eller något liknande. Det är synd och skam på hennes otroliga sökmotor och sökVILJA att hon inte får jobba med den typen av uppgifter! Nej, istället ska hon gå på välklippt gräsplan och leta synliga pinnar (svåååååååårt!!) samt jaga och bita "busar" som vi springer på (hon biter ju vad och vem som helst så det är ju inte någon direkt utmaning för henne...)
Ta det lugnt nu Kattis - jag bara skojar! Jag vet att IPO är mer än så... Men faktum kvarstår att jag måste hitta på ett bra sätt för henne att få använda sin sök-motor, då hon är en medfödd talang för detta!
Det kan också vara så att hennes E-höft (?) hålls i hop av dom otroliga muskler hon har. Bakkärran är bara muskler på henne.... beror nog på att vi kör träning i slalombacken ibland samt simning. Sistnämnda tycker hon är jättekul! Så kul att hon DYKER efter saker på botten!!! Första gången trodde jag hon höll på drunkna, men nu har jag lärt mig att hon helt enkelt tycker om att dyka. Vi har en "grusgrop" med en badplats och helt klart vatten vilket gör att man ser hur hon far omkring på botten. Ser HELT galet ut !!!! Då cykeln tyvärr har punka så blir det lite löpning på bandet också emellanåt. Hon tycker det är jättekul och kastar sig direkt upp på bandet och väntar på att jag ska sätta igång det.
I övrigt försöker jag ta tag i hennes "hurk-flurk" lite mera. Det är inga som helst problem när vi tränar! Inte heller i skyddet där vi hade lite duster i början. Men när hon är "utanför kommando" då börjar hjärnan att flippra. Det är stress, stress, hopp, studs, klapprande tänder... Men nu har jag läst Cesars bok och börjat fundera lite annorlunda. Köper helt hans resonemang om det här med "energier" och även att hunden måste få vara en hund i första hand. I andra hand vår "cirkusråtta" som vi gör lydnadskonster med.... Försöker vara mer konsekvent mot henne, inte belöna hennes stress utan vänta ut att hon lugnar ner sig, ge henne mer utlopp för hennes energi med långa koppelpromenader osv. Förhoppningsvis gör det att även jag inte blir irriterad på hennes "hysteri" vilket gör att hon också blir lugnare och den "goda" cirkeln är i gång. Jag har INTE jobbat så här hennes första 1,5 år, så det är ju inget jag vänder i en handvändning. Men skam den som ger sig!!!
För övrigt är hon en HELT underbar hund att träna med! Fria följet går jättefint. Gick i grupp i onsdags och det skötte hon jättebra (första gången hon gick där). Kommer inte blir några problem om jag får träna det lite mera. Ställande, sättande och läggande är klockrent. Har nu börjat att "blanda" kommandona lite mera så att hon lär sig att lyssna på vad jag säger. Inkallning är full sula. Kan sitta lite rakare i ingången. Apporteringen har jag tagit tag i trots att det är mitt tråkmoment.... Vi tränar " håll fast" några gånger om dagen och snart trillar nog poletten ner hos fröken. Framåtsändande gör vi fortfarande på "kul-stadiet" = hon vet att bollen är där och drar i 100 knyck. Inte så svårt att lära in just den biten... Ska träna mer på störningar av olika slag, platsliggning när annan hund kör och givetvis slipa på detaljerna. Funderar på BH-prov till hösten.
Oj! Har ju massor att skriva om mina häst-tankar och funderingar.... men det får bli annan gång. Nu ska nämligen jag och barnen åka till Karslund och kolla lite på hopptävling samt sitta i gräset och fika och ha det mysigt. Härligt när man har 2 hästintresserade hästtjejer hemma... :-)
Det finns härliga bilder på Wixzi på den här adressen: http://www.hundkojan.nu/ Gå in på galleri så ser ni Wixzi i action. Tack Maria & Rickard för härliga bilder!
Tjing!
Jag fick bästa veterinären i sta'n, Hogfors, som satte en spruta i henne medan han lät henne ha nosen i sitt knä. Jag som vet att W. bästa reflex är den där man öppnar käften och biter till, hann tänka tanken att jag kanske blir skadeståndsskyldigt för avbitna pungkulor på veterinären... men det gick bra. Veterinären lugn... Wixzi lugn..... Efter detta inträdde det behagliga tillståndet hos hurk-flurk som bara infinner sig vid kraftig sedering... Röntgenbilderna togs och jag fick titta på skärmen. *gulp* Såg tyvärr inte 100%-igt bra ut. Dels var hon sned i bäckenet (tydligen inte helt ovanligt) och dels låg vänster kula lite högt upp i höftskålen. Höger höft såg däremot jättefin ut. Sköterskan uttalade sig inte så mycket (ganska stressig dag för dom) och det är ju bara att inse att jag ändå inte kan göra så mycket åt saken mer än invänta avläsningen. Resten av kullen har A/B på höfter och UA på armbågar.... så det vore ju typiskt om lilla fröken skulle ha en belastning. Det kan inte vara något gravare fel i alla fall med tanke på hur hon far fram i skog och mark med en kropp som är så smidig och vaken att jag blir alldeles stum av förvåning varje gång jag ser henne. Inget hinder är för stort, för brett, för långt eller för svårt för henne att forcera. Jag kör ju lite "egen" räddning på ett område vid mitt jobb, och där hoppade hon först upp på en soptunna för att leta, och därefter klättrade hon med 2 språng upp på en stor timmerhög som låg där. Allt innom loppet av 2 sekunder vilket gjorde att jag förståss inte hann stoppa henne.... Men bollen hittade hon i alla fall! :-) Om hon inte vinner VM i IPO så ska jag skola om henne till räddningshund, bombhund, narkotikahund eller något liknande. Det är synd och skam på hennes otroliga sökmotor och sökVILJA att hon inte får jobba med den typen av uppgifter! Nej, istället ska hon gå på välklippt gräsplan och leta synliga pinnar (svåååååååårt!!) samt jaga och bita "busar" som vi springer på (hon biter ju vad och vem som helst så det är ju inte någon direkt utmaning för henne...)
Ta det lugnt nu Kattis - jag bara skojar! Jag vet att IPO är mer än så... Men faktum kvarstår att jag måste hitta på ett bra sätt för henne att få använda sin sök-motor, då hon är en medfödd talang för detta!
Det kan också vara så att hennes E-höft (?) hålls i hop av dom otroliga muskler hon har. Bakkärran är bara muskler på henne.... beror nog på att vi kör träning i slalombacken ibland samt simning. Sistnämnda tycker hon är jättekul! Så kul att hon DYKER efter saker på botten!!! Första gången trodde jag hon höll på drunkna, men nu har jag lärt mig att hon helt enkelt tycker om att dyka. Vi har en "grusgrop" med en badplats och helt klart vatten vilket gör att man ser hur hon far omkring på botten. Ser HELT galet ut !!!! Då cykeln tyvärr har punka så blir det lite löpning på bandet också emellanåt. Hon tycker det är jättekul och kastar sig direkt upp på bandet och väntar på att jag ska sätta igång det.
I övrigt försöker jag ta tag i hennes "hurk-flurk" lite mera. Det är inga som helst problem när vi tränar! Inte heller i skyddet där vi hade lite duster i början. Men när hon är "utanför kommando" då börjar hjärnan att flippra. Det är stress, stress, hopp, studs, klapprande tänder... Men nu har jag läst Cesars bok och börjat fundera lite annorlunda. Köper helt hans resonemang om det här med "energier" och även att hunden måste få vara en hund i första hand. I andra hand vår "cirkusråtta" som vi gör lydnadskonster med.... Försöker vara mer konsekvent mot henne, inte belöna hennes stress utan vänta ut att hon lugnar ner sig, ge henne mer utlopp för hennes energi med långa koppelpromenader osv. Förhoppningsvis gör det att även jag inte blir irriterad på hennes "hysteri" vilket gör att hon också blir lugnare och den "goda" cirkeln är i gång. Jag har INTE jobbat så här hennes första 1,5 år, så det är ju inget jag vänder i en handvändning. Men skam den som ger sig!!!
För övrigt är hon en HELT underbar hund att träna med! Fria följet går jättefint. Gick i grupp i onsdags och det skötte hon jättebra (första gången hon gick där). Kommer inte blir några problem om jag får träna det lite mera. Ställande, sättande och läggande är klockrent. Har nu börjat att "blanda" kommandona lite mera så att hon lär sig att lyssna på vad jag säger. Inkallning är full sula. Kan sitta lite rakare i ingången. Apporteringen har jag tagit tag i trots att det är mitt tråkmoment.... Vi tränar " håll fast" några gånger om dagen och snart trillar nog poletten ner hos fröken. Framåtsändande gör vi fortfarande på "kul-stadiet" = hon vet att bollen är där och drar i 100 knyck. Inte så svårt att lära in just den biten... Ska träna mer på störningar av olika slag, platsliggning när annan hund kör och givetvis slipa på detaljerna. Funderar på BH-prov till hösten.
Oj! Har ju massor att skriva om mina häst-tankar och funderingar.... men det får bli annan gång. Nu ska nämligen jag och barnen åka till Karslund och kolla lite på hopptävling samt sitta i gräset och fika och ha det mysigt. Härligt när man har 2 hästintresserade hästtjejer hemma... :-)
Det finns härliga bilder på Wixzi på den här adressen: http://www.hundkojan.nu/ Gå in på galleri så ser ni Wixzi i action. Tack Maria & Rickard för härliga bilder!
Tjing!
Slaveri............
..............är det närmsta man kommer på när man tänker på natten som gått. Den i särklass värsta natten sedan jag började på detta jobb för ca 10 månader sedan. Har jobbat 12 timmar utan att hinna sitta en enda sekund och ta det lugnt. Äh nu överdrev jag, jag satt ju faktiskt i 4 minuter på rast i natt innan den blev avbruten av mer jobb......................*suck*. Och då ska tilläggas för de invigda att det varit tokstressigt under samtliga av de 12 timmarna. Inbrottslarmen har fullkomligt haglat in under natten. Någon sa till mig under gårdagskvällen att det var fredagen den 13:de, jag brukar inte vara så vidskeplig men man kan ju börja undra. Mina kollegor, och då främst den som brukar vara min ersättare när jag är ledig, vilket jag ju är en del i sommar tyckte bara det var rätt åt mig att få känna på hur han normalt har det när jag är ledig................hmmmmmm i egenskap som gruppledare borde man väl kunna bestraffa sådana uttalanden kraftfullt................................
Raka motsatsen var det i går natt när jag som jag nämnde i tidigare inlägg skulle vakta grannstaden då det var skolavslutning för högstadiekidsen. Vaktmannen och Besten hade laddat upp ordentligt för denna uppgift, spänningen och förväntan var mycket hög. Och vad hände................................ABSOLUT ingenting, jag säger då bara "Vad är det för fel på dagens ungdomar, annat var det på Vaktmannens undoms glans dagar" och speciellt vid sådana högtider som högstadieskoleavslutningar dock bör inte sådana uppgifter komma ut till allmänheten så de lär blir konfidentiella och gå med mig i graven........... Som sagt det var otroligt lugnt, eller ja mycket fylla m.m. som tillhör sådana här dagar. Men ingen spydig finnig testosteronstinn snorvalp som skulle spela "Allanballan" mot Vaktmannen på provocera hans Best, inga tonårstjejer som ville klappa hunden som senare skulle få åka hem och byta byxor då det blivit brun rand i dem efter det att Besten talat om det olämpliga i att klappa henne...................nä inget sådant som förgyller en trött och gammal Vaktman i hans tillvaro. Lite träning blev det ju ändå, tränade framförgående genom folkmassa med munkorg. De flesta ungdomarna hade samlats vid en sjö för att fira sin avgång vilket gjorde att det blir ordentligt med folksamling. Momentet jag själv uppfunnit och är ganska roligt att göra. På med munkorgen gå rakt mot folkmassan kommendera "Före" ca 20 m innan folksamlingen. Då skapas en ca 2 m Eriksgata för Vaktmannen och hans Best att gå på.......*S* BÖrjar förstå hur det kändes för polaren Jesus (eller var det Moses) när han delade på vattnet och gick över..........:o)
Jaja det var ju lättförtjänta pengar iaf, som dessutom innebar övertidsersättning................ Vad beträffar Besten så var hon nog nöjd och glad ialla fall för hon fick pyssla i över 1 timma med det som hon älskar mest i hela livet tror jag...................ja näst efter sin husse då vill säga
Men som sagt skillnad var det natten som var. Det var dock mestadels "tråkiga" jobb som inte innebar någon större insats från Vaktmannen och hans Best, mer än att de skapade stress i tillvaron. Dock hände en incident som fick sätta Bestens arbetsglädje på prov...........
Har ett bygge där det till och från sover folk på byggtoaletterna, värme, varmvatten och toalett vad kan bli bättre för en som saknar egen bostad. Varför man inte satt lås på dessa är för mig en gåta men, men.............. Problemet är att varje gång det sovit folk i dessa så hör de "sovande" när man rullar in med bilen och försvinner innan man kommer fram. Detta har stört den gamle Vaktmannen så nu har han trängt undan sin lathet och ställt bilen en bra bit ifrån så de inte hör den när man kommer. Dessutom har den smarta Vaktmanne börjat "rigga" dörren så jag skall se på ca 30 meters håll om någon gått in där. Börjar gå mot toaletten trött efter all stress under natten och får se att "riggningen" är borta. Ser dessutom två cyklar stå parkerade i närheten. I den ena cykelkorgen ligger en avbitartång, och en skruvmejsel av större modell, vilket är ett relativt säkert tecken på en viss typ av människor. Laddar upp Besten ordentligt de sista 15 metrarna innan vi kommer fram. Och ser att dörrlåset "lyser" rött. "YES YES YES ÄNTLIGEN" tänker jag............... Smyger upp min "lilla" behändig Maglite som precis som så många gånger förr får agera multiverktyg, denna gång som egenskap av minislägga. Tar sats och slår ett par kraftfulla bankningar på dörren....................Ingen reaktion..............väntar typ 30 sek. Då hör jag en viskning innifrån toaletten från en kvinnoröst -"Har han gått?" .....................-"Vet inte" viskar en mansröst röst innifrån"..................Tar ånyo sats med "Maggen" och slår ännu ett par kraftfulla bankningar på dörren samtidigt som jag säger högt och tydligt -"NÄ HAN HAR INTE GÅTT!!! SE TILL ATT KOMMA UT NU!!!!" Dörrlåset vrids om och jag tar Besten i halsbandet och håller fram henne ca en halvmeter från dörren. Dörren öppnas och Besten får ett så där lagom utbrott. När dörren öppnas ser jag att det är XX, en känd missbrukare som gärna tar till våld för att lösa de obehagliga situationer han sätter sig i. När han får se mig och Besten blir han fullkomligt galen och börjar vråla, skrika och kalla mig för div. könsord m.m. Börjar banka och slå och vifta med sina långa armar.....................Ohhhhh jösses mössa vad svart Besten blev, hon blev fullkomligt galen, jag har till och med svårt att hålla henne.............För er som läst om inlägget med den stackars killen som en gång gick fel in på ett bygge. Det aggressionsutbrottet från Besten då var bara ca 10% av det hon nu visade upp. Trodde inte det fanns sådana resurser i henne............men ack så fel jag hade!!!!! Börjar inse att här kanske man skulle behöva lite backup i form av arbetsglada kollegor. Kopplar upp radion och berättar min position och att jag behöver backup NU!!! Inget svar.................jävlar fan också..............kopplar ner och kopplar upp ännu en gång med samma meddelande...............inget svar.............. Nu stänger XX dörren på toaletten. -"ÖPPNA DÖRREN" vrålar jag till honom.............-"Dra åt helvete din jävla...........xxxxxxxxxx (massa okvädes och könsord) -"ÖPPNA DÖRREN ANNARS FÅR NI SÄLLSKAP AV HUNDEN DÄR INNE" I detta ögonblick sparkas dörren upp av XX varpå "cirkus Best" drog i gång ännu mer..................... Ut kommer XX och hans för natten kvinnliga sällskap. När de gått ut och gått ca 5-10 meter bestämmer sig XX för att vända om för att ånyo påminna Vaktmannen om vilka könsord som bäst passar in på honom. Samtidigt börjar han gå mot mig och viftar med sina aplånga armar. -" BACKA" vrålar jag samtidigt som jag släpper ut den fullkomligt galna Besten ytterligare en meter och drar min fina och ståtliga ASP-batong. Besten går upp i ansiktshöjd på mannen och talar om det olämpliga i att komma närmare, vilket XX också förstår. -"ETT STEG TILL OCH JAG SLÄPPER HUNDEN" vrålar jag till XX, han drar ånyo sin harrang av div. könsord och vad han skulle vilja se och göra med mig. En snabb tanke om att gripa honom för olaga hot far genom mitt huvud. Men då mina kollegor inte varken svarat eller dykt upp så beslutar jag mig för att låta det vara. Efter ett tag beslutar sig XX för att lämna området...........................
Efter detta "jobb" gick jag tillbaka till bilen och gav Besten vatten..................jösses hon drack över en liter vatten.................. som en extra bonus fick hon dessutom halva min ostmacka som jag suttit och knaprat på under färden mot bygget, vilket mottogs med glädje av Besten. Dessutom fick hon en ordentlig kram med en efterföljande puss av Vaktmannen........ja jag vet att det är lite fjolligt men man kan inte annat än älska sin hund efter en sådan här mysig stund tillsammans.........
¨
Vad beträffar mina kollegor som inte dök upp så svarade de -"Va vad då vi har inte hört att du ropat!?! Jag hörde att radion kopplade upp flera gånger men ingen sa något" Och vilken besvikelse när jag berättade vad som hänt och insikten av vad de missat kröp fram till dem...... Kanske dags att se över så radioapparaturen fungerar ordentligt................
Jag har under mina nu 8 år (11 år totalt) som Vaktman i denna stad aldrig varit så nära av att släppa min hund på någon som jag var i natt. Dock så här i efterhand känns det skönt att jag slapp göra det, då jag av erfarenhet tidigare vet vilka konsekvenser det kan medföra. Fick ju ändå ett rejält kvitto på att min hund verkligen fungerar, och det fanns inga tveksamheter hurvida Besten skulle agerat om jag hade släppt henne...........
Nu ska jag gå och ge min GoseBest ännu en puss och ta mig en dusch (och där fick jag nästan till ett rim också), för att inom kort åka i väg till jobbet och se vad denna natt har att erbjuda........................
See ya!
Peter och GoseBasta!
Raka motsatsen var det i går natt när jag som jag nämnde i tidigare inlägg skulle vakta grannstaden då det var skolavslutning för högstadiekidsen. Vaktmannen och Besten hade laddat upp ordentligt för denna uppgift, spänningen och förväntan var mycket hög. Och vad hände................................ABSOLUT ingenting, jag säger då bara "Vad är det för fel på dagens ungdomar, annat var det på Vaktmannens undoms glans dagar" och speciellt vid sådana högtider som högstadieskoleavslutningar dock bör inte sådana uppgifter komma ut till allmänheten så de lär blir konfidentiella och gå med mig i graven........... Som sagt det var otroligt lugnt, eller ja mycket fylla m.m. som tillhör sådana här dagar. Men ingen spydig finnig testosteronstinn snorvalp som skulle spela "Allanballan" mot Vaktmannen på provocera hans Best, inga tonårstjejer som ville klappa hunden som senare skulle få åka hem och byta byxor då det blivit brun rand i dem efter det att Besten talat om det olämpliga i att klappa henne...................nä inget sådant som förgyller en trött och gammal Vaktman i hans tillvaro. Lite träning blev det ju ändå, tränade framförgående genom folkmassa med munkorg. De flesta ungdomarna hade samlats vid en sjö för att fira sin avgång vilket gjorde att det blir ordentligt med folksamling. Momentet jag själv uppfunnit och är ganska roligt att göra. På med munkorgen gå rakt mot folkmassan kommendera "Före" ca 20 m innan folksamlingen. Då skapas en ca 2 m Eriksgata för Vaktmannen och hans Best att gå på.......*S* BÖrjar förstå hur det kändes för polaren Jesus (eller var det Moses) när han delade på vattnet och gick över..........:o)
Jaja det var ju lättförtjänta pengar iaf, som dessutom innebar övertidsersättning................ Vad beträffar Besten så var hon nog nöjd och glad ialla fall för hon fick pyssla i över 1 timma med det som hon älskar mest i hela livet tror jag...................ja näst efter sin husse då vill säga
Men som sagt skillnad var det natten som var. Det var dock mestadels "tråkiga" jobb som inte innebar någon större insats från Vaktmannen och hans Best, mer än att de skapade stress i tillvaron. Dock hände en incident som fick sätta Bestens arbetsglädje på prov...........
Har ett bygge där det till och från sover folk på byggtoaletterna, värme, varmvatten och toalett vad kan bli bättre för en som saknar egen bostad. Varför man inte satt lås på dessa är för mig en gåta men, men.............. Problemet är att varje gång det sovit folk i dessa så hör de "sovande" när man rullar in med bilen och försvinner innan man kommer fram. Detta har stört den gamle Vaktmannen så nu har han trängt undan sin lathet och ställt bilen en bra bit ifrån så de inte hör den när man kommer. Dessutom har den smarta Vaktmanne börjat "rigga" dörren så jag skall se på ca 30 meters håll om någon gått in där. Börjar gå mot toaletten trött efter all stress under natten och får se att "riggningen" är borta. Ser dessutom två cyklar stå parkerade i närheten. I den ena cykelkorgen ligger en avbitartång, och en skruvmejsel av större modell, vilket är ett relativt säkert tecken på en viss typ av människor. Laddar upp Besten ordentligt de sista 15 metrarna innan vi kommer fram. Och ser att dörrlåset "lyser" rött. "YES YES YES ÄNTLIGEN" tänker jag............... Smyger upp min "lilla" behändig Maglite som precis som så många gånger förr får agera multiverktyg, denna gång som egenskap av minislägga. Tar sats och slår ett par kraftfulla bankningar på dörren....................Ingen reaktion..............väntar typ 30 sek. Då hör jag en viskning innifrån toaletten från en kvinnoröst -"Har han gått?" .....................-"Vet inte" viskar en mansröst röst innifrån"..................Tar ånyo sats med "Maggen" och slår ännu ett par kraftfulla bankningar på dörren samtidigt som jag säger högt och tydligt -"NÄ HAN HAR INTE GÅTT!!! SE TILL ATT KOMMA UT NU!!!!" Dörrlåset vrids om och jag tar Besten i halsbandet och håller fram henne ca en halvmeter från dörren. Dörren öppnas och Besten får ett så där lagom utbrott. När dörren öppnas ser jag att det är XX, en känd missbrukare som gärna tar till våld för att lösa de obehagliga situationer han sätter sig i. När han får se mig och Besten blir han fullkomligt galen och börjar vråla, skrika och kalla mig för div. könsord m.m. Börjar banka och slå och vifta med sina långa armar.....................Ohhhhh jösses mössa vad svart Besten blev, hon blev fullkomligt galen, jag har till och med svårt att hålla henne.............För er som läst om inlägget med den stackars killen som en gång gick fel in på ett bygge. Det aggressionsutbrottet från Besten då var bara ca 10% av det hon nu visade upp. Trodde inte det fanns sådana resurser i henne............men ack så fel jag hade!!!!! Börjar inse att här kanske man skulle behöva lite backup i form av arbetsglada kollegor. Kopplar upp radion och berättar min position och att jag behöver backup NU!!! Inget svar.................jävlar fan också..............kopplar ner och kopplar upp ännu en gång med samma meddelande...............inget svar.............. Nu stänger XX dörren på toaletten. -"ÖPPNA DÖRREN" vrålar jag till honom.............-"Dra åt helvete din jävla...........xxxxxxxxxx (massa okvädes och könsord) -"ÖPPNA DÖRREN ANNARS FÅR NI SÄLLSKAP AV HUNDEN DÄR INNE" I detta ögonblick sparkas dörren upp av XX varpå "cirkus Best" drog i gång ännu mer..................... Ut kommer XX och hans för natten kvinnliga sällskap. När de gått ut och gått ca 5-10 meter bestämmer sig XX för att vända om för att ånyo påminna Vaktmannen om vilka könsord som bäst passar in på honom. Samtidigt börjar han gå mot mig och viftar med sina aplånga armar. -" BACKA" vrålar jag samtidigt som jag släpper ut den fullkomligt galna Besten ytterligare en meter och drar min fina och ståtliga ASP-batong. Besten går upp i ansiktshöjd på mannen och talar om det olämpliga i att komma närmare, vilket XX också förstår. -"ETT STEG TILL OCH JAG SLÄPPER HUNDEN" vrålar jag till XX, han drar ånyo sin harrang av div. könsord och vad han skulle vilja se och göra med mig. En snabb tanke om att gripa honom för olaga hot far genom mitt huvud. Men då mina kollegor inte varken svarat eller dykt upp så beslutar jag mig för att låta det vara. Efter ett tag beslutar sig XX för att lämna området...........................
Efter detta "jobb" gick jag tillbaka till bilen och gav Besten vatten..................jösses hon drack över en liter vatten.................. som en extra bonus fick hon dessutom halva min ostmacka som jag suttit och knaprat på under färden mot bygget, vilket mottogs med glädje av Besten. Dessutom fick hon en ordentlig kram med en efterföljande puss av Vaktmannen........ja jag vet att det är lite fjolligt men man kan inte annat än älska sin hund efter en sådan här mysig stund tillsammans.........
¨
Vad beträffar mina kollegor som inte dök upp så svarade de -"Va vad då vi har inte hört att du ropat!?! Jag hörde att radion kopplade upp flera gånger men ingen sa något" Och vilken besvikelse när jag berättade vad som hänt och insikten av vad de missat kröp fram till dem...... Kanske dags att se över så radioapparaturen fungerar ordentligt................
Jag har under mina nu 8 år (11 år totalt) som Vaktman i denna stad aldrig varit så nära av att släppa min hund på någon som jag var i natt. Dock så här i efterhand känns det skönt att jag slapp göra det, då jag av erfarenhet tidigare vet vilka konsekvenser det kan medföra. Fick ju ändå ett rejält kvitto på att min hund verkligen fungerar, och det fanns inga tveksamheter hurvida Besten skulle agerat om jag hade släppt henne...........
Nu ska jag gå och ge min GoseBest ännu en puss och ta mig en dusch (och där fick jag nästan till ett rim också), för att inom kort åka i väg till jobbet och se vad denna natt har att erbjuda........................
See ya!
Peter och GoseBasta!
Ja jag vet att jag är en usel människa.................
....................kollade igenom bloggens tidigare inlägg och såg till min stora förskräckelse att den senaste bloggningen jag gjorde var 15 april!!!!!! Och dessvärre har det ju inte hänt speciellt mycket heller, eller har det????
Hur som helst nu är man ju inne i semestertider, vilket för Vaktmannen och hans Best sträcker sig fram till sista augusti, tråkigt va???? Ibland är det vissa fördelar med att vara Vaktman!!! Från 1 juni tom 31 augusti jobbar jag enbart varannan helg och är ledig resten, inte så tokigt va???? Det blir förvisso ingen direkt långledighet men vad gör väl det när man är ledig ca 1,5 veckor efter att slitit en helg................ hela sommaren sommaren dessutom.
På jobbfronten händer inte mycket, verkar som om busets rädslor fortfarande hänger i sig när jag och Besten jobbar. Eller??? För så fort vi inte jobbar då är det tydligen fullt ös medvetslös som gäller för mina kollegor. I natt kanske det blir ändring då man beställt Vaktmannen och Bestens tjänster i en närliggande stad. Skolavslutningstider!!!!! Oddsen är ju ganska goda att något ska hända, massa fulla ungdomar som är både King Kong och Rambo i samma personlighet, samt i en annan stad där vårt rykte inte bör vara så vida känt. Rapport kommer så fort vi hinner.......
I övrigt har jag, Hovnarren och 2/3 delar av hundarna tillbringat en vecka i husvagnen. Hovnarren har stormtrivts och likaså har jag. Under en vecka har jag läst ut inte mindre än 3 pocketböcker. Inget dåligt resultat för att vara mig.......*nöjd*. I övrigt så har vi slappat, slappat och sedan slappat lite till, varit och badat, slappat, grillat, slappat, lekt slappat, grillat, badat, slappat och till sist har vi också slappat lite. Ett liv som passar en gammal utsliten Vaktman alldeles förträffligt och inte har Hovnarren klagat heller.................Ja och sedan har vi ju givetvis tränat lite hund också. Dimma går så ruskigt bra i skyddet så jag blir nästan tårögd. Vi har ju inte direkt varit överambitiösa med träningen jag och Dimma och ändå så går hon som en klocka i skyddet. Lydnaden börjar också ta sig. Vad gäller spåret så glömmer vi det för ett tag och återkommer...............;o). Besten ja hon saknar nog sitt jobb på nätterna för nu har hon tröttnat på slappandet och börjat vakta objekt 116 (vår husvagnsplats på campingen), hon talar mer än gärna om för förbipasserandet att hon äger den delen av campingen varpå det konstant kommer en röst från husvagnen eller tältet: BAAAAAASTAAAAAA TYYYSSSST följt av ett eko baaaasstaaaaa tyyyysssst från Hovnarren. Stackars grannen som går allt som oftast och pilliduttar runt sin husvagn, han blir konstant utskälld. Men han ler alltid så glatt och vinkar upp. Undrar hur länge han kommer att vara så glad över Bestens gläfsande. Vi har ju även köpt oss en hundtrailer då vi nu bestämt, till min stora sorg, att sälja "Vanen". Måste bara säga att trailen är ju guld värd när det varit så varmt som det varit. Tror inte jag sett hundarna hässja en enda gång i den. Stora burar är det dessutom i den 75 cm X105 cm så de får gått och väl plats. Ur hundsynpunkt är den nog betydligt bättre, men ur Vaktmanssynpunkt sämre, det är något visst med att starta en V8 och höra dess muller............................ Husvagnen kommer nog att bli välbesökt av den "Brukstorpska familjen" då vi ska spendera så mycket tid vi hinner där för att passa på att träna med våra vänner på Åker. Och för min del blir det ju mer eller mindre hela sommaren då jag ska vara ledig så pass mycket, och jag misstänker att Hovnarren också är nöjd med det.
Nepp nu ska jag gå och göra mig vacker inför kvällens begivenheter.............
Vi hörs!
Peter
Hur som helst nu är man ju inne i semestertider, vilket för Vaktmannen och hans Best sträcker sig fram till sista augusti, tråkigt va???? Ibland är det vissa fördelar med att vara Vaktman!!! Från 1 juni tom 31 augusti jobbar jag enbart varannan helg och är ledig resten, inte så tokigt va???? Det blir förvisso ingen direkt långledighet men vad gör väl det när man är ledig ca 1,5 veckor efter att slitit en helg................ hela sommaren sommaren dessutom.
På jobbfronten händer inte mycket, verkar som om busets rädslor fortfarande hänger i sig när jag och Besten jobbar. Eller??? För så fort vi inte jobbar då är det tydligen fullt ös medvetslös som gäller för mina kollegor. I natt kanske det blir ändring då man beställt Vaktmannen och Bestens tjänster i en närliggande stad. Skolavslutningstider!!!!! Oddsen är ju ganska goda att något ska hända, massa fulla ungdomar som är både King Kong och Rambo i samma personlighet, samt i en annan stad där vårt rykte inte bör vara så vida känt. Rapport kommer så fort vi hinner.......
I övrigt har jag, Hovnarren och 2/3 delar av hundarna tillbringat en vecka i husvagnen. Hovnarren har stormtrivts och likaså har jag. Under en vecka har jag läst ut inte mindre än 3 pocketböcker. Inget dåligt resultat för att vara mig.......*nöjd*. I övrigt så har vi slappat, slappat och sedan slappat lite till, varit och badat, slappat, grillat, slappat, lekt slappat, grillat, badat, slappat och till sist har vi också slappat lite. Ett liv som passar en gammal utsliten Vaktman alldeles förträffligt och inte har Hovnarren klagat heller.................Ja och sedan har vi ju givetvis tränat lite hund också. Dimma går så ruskigt bra i skyddet så jag blir nästan tårögd. Vi har ju inte direkt varit överambitiösa med träningen jag och Dimma och ändå så går hon som en klocka i skyddet. Lydnaden börjar också ta sig. Vad gäller spåret så glömmer vi det för ett tag och återkommer...............;o). Besten ja hon saknar nog sitt jobb på nätterna för nu har hon tröttnat på slappandet och börjat vakta objekt 116 (vår husvagnsplats på campingen), hon talar mer än gärna om för förbipasserandet att hon äger den delen av campingen varpå det konstant kommer en röst från husvagnen eller tältet: BAAAAAASTAAAAAA TYYYSSSST följt av ett eko baaaasstaaaaa tyyyysssst från Hovnarren. Stackars grannen som går allt som oftast och pilliduttar runt sin husvagn, han blir konstant utskälld. Men han ler alltid så glatt och vinkar upp. Undrar hur länge han kommer att vara så glad över Bestens gläfsande. Vi har ju även köpt oss en hundtrailer då vi nu bestämt, till min stora sorg, att sälja "Vanen". Måste bara säga att trailen är ju guld värd när det varit så varmt som det varit. Tror inte jag sett hundarna hässja en enda gång i den. Stora burar är det dessutom i den 75 cm X105 cm så de får gått och väl plats. Ur hundsynpunkt är den nog betydligt bättre, men ur Vaktmanssynpunkt sämre, det är något visst med att starta en V8 och höra dess muller............................ Husvagnen kommer nog att bli välbesökt av den "Brukstorpska familjen" då vi ska spendera så mycket tid vi hinner där för att passa på att träna med våra vänner på Åker. Och för min del blir det ju mer eller mindre hela sommaren då jag ska vara ledig så pass mycket, och jag misstänker att Hovnarren också är nöjd med det.
Nepp nu ska jag gå och göra mig vacker inför kvällens begivenheter.............
Vi hörs!
Peter
*sur*
Jävla skithelvetes förbannade skitfaaan!!!!!!!!!!!!! Det blev ingen medryttarhäst för mig.... I går meddelade hon att hon valt en annan av dom tjejerna som var där, och det vara bara för hon tyckte att jag kanske inte riktigt skulle ha tid med en häst då jag hade så mycket annat..... ARRRRRGGGHHH!!!!!!!! Jag ville sååååå himla gärna komma igång med ridningen igen! Kände hur mycket jag verkligen har saknat det när jag hoppade upp på Sorrento i söndags. *suck* I stallet där Jim står finns det en fjording som går Western-ridning och en kallblodstravare som är snäll och vacker men nästan aldrig riden.... Så där finns det inget för mig att rida på.
Usch! Nu är jag bara så besviken!!!! Och säkert kommer jag att få en kommentar från mamma som tycker att jag svär för mycket också......
BLÄÄÄÄÄ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Usch! Nu är jag bara så besviken!!!! Och säkert kommer jag att få en kommentar från mamma som tycker att jag svär för mycket också......
BLÄÄÄÄÄ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Häst & Hund
Var precis inne på www.hundkojan.nu och bad dom vänligt men bestämt att uppdatera sin sida med lite nya dagboksinlägg, bilder och annat. Kom sedan på att jag har inte varit på duktig på det jag heller, så nu är jag här och plitar ner några rader för att slippa allt för stora vredesutbrott från Maria & Rickard....:-)
Peter åkte i torsdags till Gnosjö där han har hälsat på sina föräldrar och även har haft Emelie med sig. Dom har levt campingliv...., fiskat, haft släktkalas och annat småtrevligt. Är nog inte ensam om att ha ålderskris för han har rapporterat att han har GÅTT 45 minuter med Basta 2 gånger om dagen, och idag kom ett SMS att han har varit ute och gått klockan 07.00 i 45 minuter!!!!! Ni som känner Peter vet ju hur pigg han är på morgonen, så det här är en stor bedrift av honom! Hoppas det håller i sig!
Måndag till onsdag är han på kurs i Göteborg. Har med sig Basta och lämnar lilla kräket vid namn Dimma hemma hos mig.... Nej då. Det har gått bra med henne. Men hon ÄR en lite lustig hund individ. Mer skriver jag inte eftersom vi har henne ute till salu. Vill ju inte avskräcka ev. köpare.... *haha*
Jag och Evelina har varit ensamma hemma vilket har gått ganska så bra med undantag av några större utbrott från både mig och henne.... Vi började torsdagkvällen med en helkväll i "vårt" stall där vi spanade in den nya hästen som har flyttat in. Ett 9-årigt kallblodstravar-sto som jag inte hade så höga förväntningar på... men GUD vad snygg hon är!!! Lång "sagohäst-man", kolsvart, jättevackert huvud och underbara sammetsögon. Matte Ulrika var jättenöjd! Vi tog också in Jim och borstade lite på honom och gjorde rent hans hovar från småsten. Den här veckan kommer skor på fram vilket ska bli skönt. Där bak har han ju tyvärr sitt stora HÅL rakt in i hoven vilket jag hoppas snart ska växa igen lite mera då det alltid fastnar stora stenar där som göra att han inte kan gå. *suck* Han är i alla fall inte halt vilket är skönt, men han är väldigt ömfotad när han går på grusplanen.
Fredagkväll kom Ella, vår grannflicka, över till Evelina för att sova över här hos henne. Det blev lite mys och filmtittande och sedan hoppade dom 2 väääääldigt fnissiga tjejerna i säng och det var fniss och gapskratt en bra bit in på kvällen för att sedan bli tvärtyst! Jag tänkte att nu gör dom väl världens bus och kommer och smyger på mig, men nej då. Dom låg och sov så vackert i sina sängar.... Jag förväntade mig sovmorgon eftersom Evelina brukar vilja sova till niosnåret när hon har varit uppe länge. Men kl. 07.00 kommer det in två barn i sovrummet som KRÄVER frukost annars döööööör dom! Det var den lördagsmorgonen.... Sen blev det till affären för att handla hundmat, hästsaker, lördagsgodis och annat. Ella var med och hela dagen sprang dom mig i hasorna så jag höll på att bli gaaaaalen! Ja förrutom Ella var det ju även hennes lillasyster Milla och grannpojken Jonathan. *suck* Jag försökte få dom att leka ute eller hemma hos någon annan, men uppenbarligen gjorde de andra föräldrarna det samma för dom kom alltid tillbaka hit.... Framåt eftermiddagen åkte vi till stallet och gjorde i ordning Jim för en liten skrittrunda i gräshagen. Hade honom i longeringslina så Evelina kunde styra själv vilket inte var så lätt... och då tröttnade hon och ville gå in igen... Mockade boxarna och gjorde snyggt i stallet. Jag älskar att gå och pyssla i stall!! När man lämnar stallet ska man inte se ett halmstrå på golvet, allt ska ara upphängt på sin plats, boxarna ska vara nyströade och hästarna ska glänsa och stå och mumsa på sitt hö. Det märks att jag inte har eget stall va?..... Lördag kväll blev taccos och melodifestivalen. Evelina somnade innan signaturen börjat och jag somnade väl strax efter bidrag nr. 18.... Hade lite roliga SMS-konversationer med Peter samt min syster i Tyskland som har en helt annan musiksmak...men sen tog mitt batteri slut och då somnade jag. Kan i alla fall konstatera att jag visst kan hålla mig vaken framför TV:n - OM jag får SMS:a med någon samtidigt. Låter det sunt eller????
Söndag morgon ringde en kompis till Evelina och undrade om dom skulle leka. Det var första gången Evelina var hos den tjejen så det tyckte hon skulle bli jättespännande. Jag skjutsade dit henne och åkte sedan hem för att klippa gräset, rasta hundar och plocka undan i huset. Sen var det dusch om ombyte och hämta Evelina då vi skulle iväg med mina föräldrar och min bror och hans familj för att äta "mors-dag-middag" på en restaurang i närheten. Gott och trevligt! Evelina tog årets första bad tillsammans med sin kusin Adam. Och min kära mamma, snart 70 år, gungade gungbräda med barnbarnen så att hon trillade rätt ner i backen! Hon har i alla fall barnasinnet kvar.... :-)
Tillbaka hemma så drog JAG på mig ridkläderna!! Har svarat på en annons om en tjej som sökte medryttare till sin 14-åriga läromästare som tävlat MSV-dressyr. Blev jättesugen och tog därför kontakt med henne och bestämde en dag vi skulle ses i hennes stall. Hon står i ett inackorderingsstall en bit utanför sta'n men ändå på "rätt sida" för min del. Hästen är en valack som är 1.80 i mankhöjd!!! Jag höll på dåna när jag såg honom. Såååååå stooooooor!!!! Men en helt underbar individ. Snäll och jättemysig att ha att göra med men pigg och framåt att rida. Det var liiiite kämpigt att rida honom efter 8 års frånvaro från hästryggen (ja, inte om man räknar mitt mellanspel på ridskolan här bredvid) men det gick ändå ganska bra. Mycket häst att rida men ändå med mycket "vilja" och glädje över att få jobba. Paddocken var verkligen inte den bästa... och dammig som tusan! Och min kondition????!!!! Jisses... det blev några varv i trav och galopp, sen var jag helt slut!! Skärpning!!! OM jag ska bli medryttare så är det 2 dagar i veckan. Känner en annan tjej i stallet också vilket är lite roligare när man ska rida ut etc. Den shettis som Evelina red på först, Pippi, ska också flytta dit. Tänk vad världen är liten? Nu är ju den stora frågan om man har tid... Hundträning får jag en timma varje dag, så för den delen är jag inte orolig. Det är mer att det är svårt att pussla så att man inte alltid måste ha med sig Evelina till stallet. Hmmm..... tåls att funderas på... men jag är GRYMT sugen!!!! Ja, sen är det ju den lilla detaljen att hon ska "välja" mig som medryttare också?! Hon skulle träffa 3 stycken och sedan höra av sig med ett besked. Kan man inte bara låta "ödet" bestämma? OM hon vill ha mig som medryttare så är det helt enkelt meningen att jag ska satsa lite på det här med ridningen nu, eller???? Det är ju verkligen en dröm som jag har gått och burit på såååå länge att få hålla mer med hästar - ska man då inte förverkliga sina drömmar????? För övrigt var tjejen som har hästen en väldigt trevlig tjej som jag direkt kände att jag trivdes med. Nog så viktigt om man ska "dela" häst.
Söndag kväll och Evelina var omöjlig att få i säng.... Till slut somnade hon och mamma med....
Hundarna då? Vad har dom hittat på? NADA!!! Ja, dom har ju varit ute nästan hela dagarna vilket dom trivs väldigt bra med. Dimma går och lägger sig i vår nya "brottnings-arena" (sandplätt där poolen stod innan) och lägger sig i solen. W. springer omkring med sin nya kärlek - fotbollen!!! Hon är helt galen med den och kan roa sig väldigt bra på egen hand. När jag är på jobbet får hundarna ligga i bilen. Går en sväng på lunchen då Dimma håller sig mest i min direkta närhet medans W. springer precis överallt i ett rasande tempo. Vi gör lite "kotte-uppletande" vilket båda två tycker är hiskeligt roligt. Bara lite olika teknik att hitta sakerna.... När vi kommer hem på eftermiddagen får dom vara ute en stund och när dom sedan kommer in så är dom faktiskt döööö-trötta! Dom slänger sig direkt på golvet och stensover tills det är dags för kvällsmat. Var lite rädd att jag skulle ha två hundar som var tok-rastlösa men så blev det inte! Men måste erkänna att det suger i tarmen att träna lite med W. Det var många dagar sedan nu.... Kanske skönt för henne som omväxling att bara få gå och skrota?
Nej, nu ska jag försöka få Evelina i säng lite tidigare. Det är ju jag som är ansvarig för lämning på dagis nu när Peter är borta och det är iiiiinte lätt att få upp henne på morgonen. Förstår inte hur jag skulle klara av livet som ensamstående morsa?! VEM ska då lämna barnet? VEM ska då se till att middagen står på bordet när man kommer hem? VEM ska klippa gräset och fixa trädgården? Men det klart... man kanske kan sätta ut en annons efter en au-pair???? (Bara skojar älskling! Jag längtar faktiskt tills du kommer hem på onsdag! )
Tjing!
Peter åkte i torsdags till Gnosjö där han har hälsat på sina föräldrar och även har haft Emelie med sig. Dom har levt campingliv...., fiskat, haft släktkalas och annat småtrevligt. Är nog inte ensam om att ha ålderskris för han har rapporterat att han har GÅTT 45 minuter med Basta 2 gånger om dagen, och idag kom ett SMS att han har varit ute och gått klockan 07.00 i 45 minuter!!!!! Ni som känner Peter vet ju hur pigg han är på morgonen, så det här är en stor bedrift av honom! Hoppas det håller i sig!
Måndag till onsdag är han på kurs i Göteborg. Har med sig Basta och lämnar lilla kräket vid namn Dimma hemma hos mig.... Nej då. Det har gått bra med henne. Men hon ÄR en lite lustig hund individ. Mer skriver jag inte eftersom vi har henne ute till salu. Vill ju inte avskräcka ev. köpare.... *haha*
Jag och Evelina har varit ensamma hemma vilket har gått ganska så bra med undantag av några större utbrott från både mig och henne.... Vi började torsdagkvällen med en helkväll i "vårt" stall där vi spanade in den nya hästen som har flyttat in. Ett 9-årigt kallblodstravar-sto som jag inte hade så höga förväntningar på... men GUD vad snygg hon är!!! Lång "sagohäst-man", kolsvart, jättevackert huvud och underbara sammetsögon. Matte Ulrika var jättenöjd! Vi tog också in Jim och borstade lite på honom och gjorde rent hans hovar från småsten. Den här veckan kommer skor på fram vilket ska bli skönt. Där bak har han ju tyvärr sitt stora HÅL rakt in i hoven vilket jag hoppas snart ska växa igen lite mera då det alltid fastnar stora stenar där som göra att han inte kan gå. *suck* Han är i alla fall inte halt vilket är skönt, men han är väldigt ömfotad när han går på grusplanen.
Fredagkväll kom Ella, vår grannflicka, över till Evelina för att sova över här hos henne. Det blev lite mys och filmtittande och sedan hoppade dom 2 väääääldigt fnissiga tjejerna i säng och det var fniss och gapskratt en bra bit in på kvällen för att sedan bli tvärtyst! Jag tänkte att nu gör dom väl världens bus och kommer och smyger på mig, men nej då. Dom låg och sov så vackert i sina sängar.... Jag förväntade mig sovmorgon eftersom Evelina brukar vilja sova till niosnåret när hon har varit uppe länge. Men kl. 07.00 kommer det in två barn i sovrummet som KRÄVER frukost annars döööööör dom! Det var den lördagsmorgonen.... Sen blev det till affären för att handla hundmat, hästsaker, lördagsgodis och annat. Ella var med och hela dagen sprang dom mig i hasorna så jag höll på att bli gaaaaalen! Ja förrutom Ella var det ju även hennes lillasyster Milla och grannpojken Jonathan. *suck* Jag försökte få dom att leka ute eller hemma hos någon annan, men uppenbarligen gjorde de andra föräldrarna det samma för dom kom alltid tillbaka hit.... Framåt eftermiddagen åkte vi till stallet och gjorde i ordning Jim för en liten skrittrunda i gräshagen. Hade honom i longeringslina så Evelina kunde styra själv vilket inte var så lätt... och då tröttnade hon och ville gå in igen... Mockade boxarna och gjorde snyggt i stallet. Jag älskar att gå och pyssla i stall!! När man lämnar stallet ska man inte se ett halmstrå på golvet, allt ska ara upphängt på sin plats, boxarna ska vara nyströade och hästarna ska glänsa och stå och mumsa på sitt hö. Det märks att jag inte har eget stall va?..... Lördag kväll blev taccos och melodifestivalen. Evelina somnade innan signaturen börjat och jag somnade väl strax efter bidrag nr. 18.... Hade lite roliga SMS-konversationer med Peter samt min syster i Tyskland som har en helt annan musiksmak...men sen tog mitt batteri slut och då somnade jag. Kan i alla fall konstatera att jag visst kan hålla mig vaken framför TV:n - OM jag får SMS:a med någon samtidigt. Låter det sunt eller????
Söndag morgon ringde en kompis till Evelina och undrade om dom skulle leka. Det var första gången Evelina var hos den tjejen så det tyckte hon skulle bli jättespännande. Jag skjutsade dit henne och åkte sedan hem för att klippa gräset, rasta hundar och plocka undan i huset. Sen var det dusch om ombyte och hämta Evelina då vi skulle iväg med mina föräldrar och min bror och hans familj för att äta "mors-dag-middag" på en restaurang i närheten. Gott och trevligt! Evelina tog årets första bad tillsammans med sin kusin Adam. Och min kära mamma, snart 70 år, gungade gungbräda med barnbarnen så att hon trillade rätt ner i backen! Hon har i alla fall barnasinnet kvar.... :-)
Tillbaka hemma så drog JAG på mig ridkläderna!! Har svarat på en annons om en tjej som sökte medryttare till sin 14-åriga läromästare som tävlat MSV-dressyr. Blev jättesugen och tog därför kontakt med henne och bestämde en dag vi skulle ses i hennes stall. Hon står i ett inackorderingsstall en bit utanför sta'n men ändå på "rätt sida" för min del. Hästen är en valack som är 1.80 i mankhöjd!!! Jag höll på dåna när jag såg honom. Såååååå stooooooor!!!! Men en helt underbar individ. Snäll och jättemysig att ha att göra med men pigg och framåt att rida. Det var liiiite kämpigt att rida honom efter 8 års frånvaro från hästryggen (ja, inte om man räknar mitt mellanspel på ridskolan här bredvid) men det gick ändå ganska bra. Mycket häst att rida men ändå med mycket "vilja" och glädje över att få jobba. Paddocken var verkligen inte den bästa... och dammig som tusan! Och min kondition????!!!! Jisses... det blev några varv i trav och galopp, sen var jag helt slut!! Skärpning!!! OM jag ska bli medryttare så är det 2 dagar i veckan. Känner en annan tjej i stallet också vilket är lite roligare när man ska rida ut etc. Den shettis som Evelina red på först, Pippi, ska också flytta dit. Tänk vad världen är liten? Nu är ju den stora frågan om man har tid... Hundträning får jag en timma varje dag, så för den delen är jag inte orolig. Det är mer att det är svårt att pussla så att man inte alltid måste ha med sig Evelina till stallet. Hmmm..... tåls att funderas på... men jag är GRYMT sugen!!!! Ja, sen är det ju den lilla detaljen att hon ska "välja" mig som medryttare också?! Hon skulle träffa 3 stycken och sedan höra av sig med ett besked. Kan man inte bara låta "ödet" bestämma? OM hon vill ha mig som medryttare så är det helt enkelt meningen att jag ska satsa lite på det här med ridningen nu, eller???? Det är ju verkligen en dröm som jag har gått och burit på såååå länge att få hålla mer med hästar - ska man då inte förverkliga sina drömmar????? För övrigt var tjejen som har hästen en väldigt trevlig tjej som jag direkt kände att jag trivdes med. Nog så viktigt om man ska "dela" häst.
Söndag kväll och Evelina var omöjlig att få i säng.... Till slut somnade hon och mamma med....
Hundarna då? Vad har dom hittat på? NADA!!! Ja, dom har ju varit ute nästan hela dagarna vilket dom trivs väldigt bra med. Dimma går och lägger sig i vår nya "brottnings-arena" (sandplätt där poolen stod innan) och lägger sig i solen. W. springer omkring med sin nya kärlek - fotbollen!!! Hon är helt galen med den och kan roa sig väldigt bra på egen hand. När jag är på jobbet får hundarna ligga i bilen. Går en sväng på lunchen då Dimma håller sig mest i min direkta närhet medans W. springer precis överallt i ett rasande tempo. Vi gör lite "kotte-uppletande" vilket båda två tycker är hiskeligt roligt. Bara lite olika teknik att hitta sakerna.... När vi kommer hem på eftermiddagen får dom vara ute en stund och när dom sedan kommer in så är dom faktiskt döööö-trötta! Dom slänger sig direkt på golvet och stensover tills det är dags för kvällsmat. Var lite rädd att jag skulle ha två hundar som var tok-rastlösa men så blev det inte! Men måste erkänna att det suger i tarmen att träna lite med W. Det var många dagar sedan nu.... Kanske skönt för henne som omväxling att bara få gå och skrota?
Nej, nu ska jag försöka få Evelina i säng lite tidigare. Det är ju jag som är ansvarig för lämning på dagis nu när Peter är borta och det är iiiiinte lätt att få upp henne på morgonen. Förstår inte hur jag skulle klara av livet som ensamstående morsa?! VEM ska då lämna barnet? VEM ska då se till att middagen står på bordet när man kommer hem? VEM ska klippa gräset och fixa trädgården? Men det klart... man kanske kan sätta ut en annons efter en au-pair???? (Bara skojar älskling! Jag längtar faktiskt tills du kommer hem på onsdag! )
Tjing!
Jag är en ny människa i ålderskris....
Jag har varit hemma sedan i torsdags lunch. Då orkade jag inte längre! Kroppen och orken tog slut av att hela tiden vara i full fart på jobbet. Det är en otrolig press och man hinner aldrig med det som ska göras = psykisk press som tär på humör och ork. Jag ligger alltid en halv sekund före... och borde ligga minst dagar före... Det är avstämningar med kunder, visningar, offerter, fakturor, rutiner som ska sättas, organisation som ska utvecklas, hemsida som ska "snickras" och alla dessa möten, möten, möten... Telefonen som ringer, mailen som hela tiden "plingar", människor som drar i en och vill att man ska ta beslut och ge besked.... I vanliga fall är detta inga som helst problem. Jag har alltid älskat mitt jobb!!! Och gör det fortfarande. Men det är så otroligt frustrerande när man inte hinner med det man ska!!! Och nu sa kroppen ifrån.
Jag åkte hem, bäddade ner mig med en bra bok, sov... tittade på TV, sov ännu mera men tog faktiskt även med mig jobbet hem. Var tvungen att komma ifrån alla människor och "måsten". Gick igenom alla mina papper och min kalender för att få struktur på vad det är jag håller på med, vad det är jag ska prioritera, vad jag kan delegera. Och faktiskt - nu, fredag eftermiddag, känner jag friden, arbetsglädjen och inspirationen komma tillbaka. Kanske t.o.m att jag lägger in lite texter på vår nya hemsida i helgen om andan faller på?! Dom ringde från jobbet vid flera tillfällen i morse men jag kände att det KAN inte bero på om jag svarar eller inte om företaget ska funka ändå. Dom måste lära sig att fixa saker själva! Och det var faktiskt en skön känsla att stänga av ljudet på mobilen och fortsätta läsa sin bok. Ett jobb är bara ett jobb!!! Det har alltid varit min filosofi och kommer alltid att vara! Det som räknas i livet är allt det andra. Min familj. Mina vänner. Mina fritid och det jag gör för att vara lycklig och må bra. Sen vet jag att en stor del av det även ligger i mitt jobb då jag känner en stor tillfredställelse i det jag gör. Men ändå... det är bara ett jobb!
Satt vi middagen och bedyrade Peter att jag VISST kommer att passa som hemmafru på heltid. Han bara himlade med ögonen och påminde mig om tiden när jag var mammaledig... och den korta period jag var arbetslös.... "Men tänk om vi vann några miljoner och jag kunde gå hemma och bara vara så här trevlig som jag är idag?! Avslappnad, pigg, i harmoni, städar, lagar mat, leker med Evelina med ett leende på läpparna, pussar dig hejdå innan du går till jobbet, stryker dina skjortor...Visst vore det underbart så säg?! " Peter berättar då om sin tennisarm och hur ont det gör varpå jag säger "men stackars dig. Jag har inte fattat att det gör SÅ ont. Det är ju faktiskt synd om dig!" Han lägger då ner besticken och stirrar mig djupt in i ögonen. "Älskling! Du ÄR verkligen sjuk och utarbetad! Du har ALDRIG tyckt synd om mig annars!" "Nä, där ser du! Det skulle ju vara jättebra om jag var hemma och var hemmafru! "
Något annat som oroar mig är att jag och Evelina ska baka kanelbullar i kväll. KANELBULLAR!!!! Jag är 35 år och 363 dagar gammal och jag har ALDRIG ställt mig och bakat bullar förrut. (Ja inte mer än att jag hjälpt mamma när jag bodde hemma) Är det ett tecken på att man börjar bli mogen eller att man börjar bli gammal? I morgon är det i alla fall min födelsedag och då ska det bjudas på nybakade kanelbullar. Så det så! :-) Peter jobbar i helgen men på lördag kväll kommer mina tjejkompisar för en kväll i självömkan och klagosång över våra män och barn... På söndag eftermiddag kommer sedan min familj för tårtkalas och beundran av mina nybakade bullar...
Oj, nu har Evelina börjat att plocka fram alla ingredienser. Bäst att man är med nu så att inte hon kommer ta åt sig all ära av bullarna. Hon är ju för fasiken bara 4 år och har 32 år på sig att göra sina egna bullar!!!
Ha en bra helg!
Jag åkte hem, bäddade ner mig med en bra bok, sov... tittade på TV, sov ännu mera men tog faktiskt även med mig jobbet hem. Var tvungen att komma ifrån alla människor och "måsten". Gick igenom alla mina papper och min kalender för att få struktur på vad det är jag håller på med, vad det är jag ska prioritera, vad jag kan delegera. Och faktiskt - nu, fredag eftermiddag, känner jag friden, arbetsglädjen och inspirationen komma tillbaka. Kanske t.o.m att jag lägger in lite texter på vår nya hemsida i helgen om andan faller på?! Dom ringde från jobbet vid flera tillfällen i morse men jag kände att det KAN inte bero på om jag svarar eller inte om företaget ska funka ändå. Dom måste lära sig att fixa saker själva! Och det var faktiskt en skön känsla att stänga av ljudet på mobilen och fortsätta läsa sin bok. Ett jobb är bara ett jobb!!! Det har alltid varit min filosofi och kommer alltid att vara! Det som räknas i livet är allt det andra. Min familj. Mina vänner. Mina fritid och det jag gör för att vara lycklig och må bra. Sen vet jag att en stor del av det även ligger i mitt jobb då jag känner en stor tillfredställelse i det jag gör. Men ändå... det är bara ett jobb!
Satt vi middagen och bedyrade Peter att jag VISST kommer att passa som hemmafru på heltid. Han bara himlade med ögonen och påminde mig om tiden när jag var mammaledig... och den korta period jag var arbetslös.... "Men tänk om vi vann några miljoner och jag kunde gå hemma och bara vara så här trevlig som jag är idag?! Avslappnad, pigg, i harmoni, städar, lagar mat, leker med Evelina med ett leende på läpparna, pussar dig hejdå innan du går till jobbet, stryker dina skjortor...Visst vore det underbart så säg?! " Peter berättar då om sin tennisarm och hur ont det gör varpå jag säger "men stackars dig. Jag har inte fattat att det gör SÅ ont. Det är ju faktiskt synd om dig!" Han lägger då ner besticken och stirrar mig djupt in i ögonen. "Älskling! Du ÄR verkligen sjuk och utarbetad! Du har ALDRIG tyckt synd om mig annars!" "Nä, där ser du! Det skulle ju vara jättebra om jag var hemma och var hemmafru! "
Något annat som oroar mig är att jag och Evelina ska baka kanelbullar i kväll. KANELBULLAR!!!! Jag är 35 år och 363 dagar gammal och jag har ALDRIG ställt mig och bakat bullar förrut. (Ja inte mer än att jag hjälpt mamma när jag bodde hemma) Är det ett tecken på att man börjar bli mogen eller att man börjar bli gammal? I morgon är det i alla fall min födelsedag och då ska det bjudas på nybakade kanelbullar. Så det så! :-) Peter jobbar i helgen men på lördag kväll kommer mina tjejkompisar för en kväll i självömkan och klagosång över våra män och barn... På söndag eftermiddag kommer sedan min familj för tårtkalas och beundran av mina nybakade bullar...
Oj, nu har Evelina börjat att plocka fram alla ingredienser. Bäst att man är med nu så att inte hon kommer ta åt sig all ära av bullarna. Hon är ju för fasiken bara 4 år och har 32 år på sig att göra sina egna bullar!!!
Ha en bra helg!
Nu är det dags för lite uppdatering!
Nä men nu var det bra länge sedan jag bloggade här på hemsidan! Skäms på mig! Men när ska man hinna säg? Nu när det är ljust på kvällarna har jag svårt att komma in. Och när jag väl är inne ska jag bara... och när jag väl har gjort alla mina "bara" så ska jag bara kolla in något på TV och när jag väl ska kolla något på TV så ramlar ögonen bara ihop... Det är jag och Steffi! :-)
Tja. Vad har då hänt sen sist? Jag tar det som det poppar upp i hjärnan. Säkert inte i rätt och riktig ordning...
Wixzi har gjort sitt MH i lördags! Först hade jag inte tänkt att hon skulle göra det då hon har varit riktigt dum i all hantering. Tänderna har klapprat och folk har dragit händerna åt sig. Det har hon ganska snabbt lärt sig att hon vinner på... Tänkte då istället att jag skulle vänta tills efter sommaren då jag har kunnat vara mycket i Åker med "bra" hundfolk som har kunnat hantera henne. Men nu när jag var i E-tuna och såg att det var bra testledare & figuranter (bl.a Leif Hjelm) så blev jag lite peppad att göra det nu ändå. Även kul för Kattis och Jarmo (sistnämnda var på plats) att få en samlad bedömning av sina hundar. Dom flesta var på plats vilket var roligt att se. Några gemensamma nämnare kunde man se, men det var särskilt en av hanhundarna som var väldigt lik W. i sättet. "Hurk- och flurk" om jag säger så.... (men på ett bra sätt!) W. själv gjorde ett helt o.k test. Trodde nog att hon skulle vara lite mera "på" och vara mer intensiv vilket hon är när man tränar med henne. Nu är det ju en helt annan situation plus att det var väldans varmt. Helt o.k MH blev det ändå!
Lek inga problem. Lilla jakten gick hon på andra gången (nästan ingen av W-hundarna gick på lilla). Avståndslek gjorde hon bra och när figuranten var passiv gjorde hon en fin-fin bevakning.... *ler* Dumpen fick hon stor reaktion på, som väntat, och kastade sig bak i skogen. Gick dock fram när jag gick halva vägen. Skramlet gick hon fram själv efter lite fördröjning. Spökena stod hon tätt vid min sida helt BLICKSTILLA. Rörde inte en min, gjorde inte ett ljud. Hade koll på båda men ingen "reaktion". Skotten stannade hon av sin lek men fortsatte sen igen. Hon var väldigt nyfiken på alla moment och drog mig fram mellan dom olika stationerna ivrigt spårandes i marken. Hon har verkligen en stor arbetsvilja & motor. Tror Jarmo var relativt nöjd med helheten på kullen. Kul att träffa många av kullsyskonen också. Blev så förvånad att en av tikägarna sa att hennes hund inte tyckte det var kul att samarbeta (i lydnaden ex.) ???????? Såg nog ut som ett enda stort frågetecken för är det är totalt motsatsen till Wixzi. Hon vill BARA samarbeta. Hela tiden och mest alltid.... Som sagt mycket energi...
Och DET fick jag ännu mer belägg för efter gårdagens lunchpromenad. Vi var nämligen ute i skogen tillsammans med vår aktivites-leverantör, och skulle leta efter nya, bra platser för grupperna att vara på. Det blev 2 timmars promenad över stock och sten, uppför slalombacken, nerför slalombacke, uppför berg och nerför stup, snårskog och snubbelskog, förbi sjöar & bäckar.... Och vad tror ni Wixzi gör? Jo hon är förståss 10 meter framför oss hela tiden och släpar på kottar, pinnar, stockar. Hon badar, simmar, dyker, hämtar fler pinnar och bär på nya kottar... HELA tiden!!!! Ju längre vi gick dessto mer gick hon "upp" sig och inte "ner" sig... Det är något fel på den hunden och jag hävdar fortfarande att om hon var människa så skulle hon vara intagen på psyk för länge sedan...
I helgen har vi också ställt upp husvagnen på Löts Camping. Det blev en jättebra plats undet ett träd där det inte blir så himla varmt för hundarna. Vi var beredda på kaos när dom var där... men alla tre har skött sig jättebra och i har kunnat koppla upp dom utanför förtältet där dom har legat och spanat på folk och hundar. Trots att det kommer andra hundar förbi så säger dom inget utan bara sitter och tittar på dom. Ö.h.t så är W. väldigt bra med andra hundar och när hon ser dom. Har aldrig haft tendenser till utfall eller liknande utan hon bara står och viftar lite på sin svans. Basta är väl den som morrar mest, särskilt när hon är i bilen, men med lite lydnad så höll hon också käften efter ett tag. Vi kommer ju aldrig lämna dom ensamma där, inte ens för att gå på toa, men det är ändå skönt att veta att dom kan vara med oss ute. Dom har även fått en egen hörna i förtältet. Det finns ganska bra ställen att rasta på runt om campingen. Tyvärr ganska risigt (kalhyggen etc.) men i alla fall så man kan släppa dom så dom får springa fritt. Det finns även hundbad vilket är kul då W. och Basta älskar att simma! Dimma tror jag knappt har sett vatten.... På campingen sänker vi medelåldern med 50 år... och alla ska hälsa och säga "godmorgon" och prata och jag är inte ett dugg trevlig tillbaka utan tittar ner i marken... Jisses! Varför ska alla campingmänniskor vara så himla klämkäcka och trevliga???!!! Jag har nog av det där på mitt jobb - och här får jag ju inte ens betalt för att vara trevlig!! Peter satt och myste på kvällen med sitt glas vin... och jag måste erkänna att det är något särskilt med att bo i husvagn. Det blir nog en bra sommar där. Evelina tycker det är såååååå mysigt att vara där!
Tyvärr har jag en känsla av att jag kanske blir rastlös.... men nu har vi planer på att ta med oss Jim! Han kan gå på lösdrift hos en kompis till Maria, och då får Evelina också lite att göra på dagarna som HON tycker är roligt. Inte bara hundträning....Det skulle vara jättekul om det kunde funka! Får väl se hur han är i flocken med dom andra bara... Han är 21 år och otroligt snäll/undvikande, så jag tror inte det ska bli några problem. Det tråkiga är att sist vi var i stallet så gick han inte att rida. Han hade såååå ont i sina hovar och ben och staplade fram som en gammal gubbe. Inte alls den pigga och glada Jim som vi är vana vid. Jag hoppas verkligen att det bara är som han är ömfotad (går utan skor på grusväg) och att det hela blir bättre när han får på sig ett par skor. Hovis kommer i slutet av månaden. Håll tummarna att han blir bättre!
Vill ni förresten se några uuuuunderbara bilder på Evelina och Jim så kolla in på Marias hemsida www.hundkojan.nu och klicka in på "galleri". Här är ett litet smakprov på vad ni har att vänta er...
Det finns även underbara bilder på Wixzi (och andra hundar) från när vi var i Ånnaboda och tränade. TACK Maria och Rickard för att ni hade kameran med er. Sååå fina bilder!!!
AAAAARRRRRGGGHHHHH!!!!!!! Nu SKITER jag i att blogga mera!!!!!!! Hade skrivit jättelångt och mycket med massor av Wixzi-text där jag skrev om hennes träning m.m När jag sedan trycker på "spara" så blir det ERROR och webbsidan finns inte...... Då blir det bara kvar den text som är senast sparad. Eftersom jag inte sparar efter VARJE mening så är det nu borta... och jag blir GAAAAALEN!!!!!!!
Nu lär det dröja innan jag bloggar igen. SUR är jag!!!!! God Natt!!!
Tja. Vad har då hänt sen sist? Jag tar det som det poppar upp i hjärnan. Säkert inte i rätt och riktig ordning...
Wixzi har gjort sitt MH i lördags! Först hade jag inte tänkt att hon skulle göra det då hon har varit riktigt dum i all hantering. Tänderna har klapprat och folk har dragit händerna åt sig. Det har hon ganska snabbt lärt sig att hon vinner på... Tänkte då istället att jag skulle vänta tills efter sommaren då jag har kunnat vara mycket i Åker med "bra" hundfolk som har kunnat hantera henne. Men nu när jag var i E-tuna och såg att det var bra testledare & figuranter (bl.a Leif Hjelm) så blev jag lite peppad att göra det nu ändå. Även kul för Kattis och Jarmo (sistnämnda var på plats) att få en samlad bedömning av sina hundar. Dom flesta var på plats vilket var roligt att se. Några gemensamma nämnare kunde man se, men det var särskilt en av hanhundarna som var väldigt lik W. i sättet. "Hurk- och flurk" om jag säger så.... (men på ett bra sätt!) W. själv gjorde ett helt o.k test. Trodde nog att hon skulle vara lite mera "på" och vara mer intensiv vilket hon är när man tränar med henne. Nu är det ju en helt annan situation plus att det var väldans varmt. Helt o.k MH blev det ändå!
Lek inga problem. Lilla jakten gick hon på andra gången (nästan ingen av W-hundarna gick på lilla). Avståndslek gjorde hon bra och när figuranten var passiv gjorde hon en fin-fin bevakning.... *ler* Dumpen fick hon stor reaktion på, som väntat, och kastade sig bak i skogen. Gick dock fram när jag gick halva vägen. Skramlet gick hon fram själv efter lite fördröjning. Spökena stod hon tätt vid min sida helt BLICKSTILLA. Rörde inte en min, gjorde inte ett ljud. Hade koll på båda men ingen "reaktion". Skotten stannade hon av sin lek men fortsatte sen igen. Hon var väldigt nyfiken på alla moment och drog mig fram mellan dom olika stationerna ivrigt spårandes i marken. Hon har verkligen en stor arbetsvilja & motor. Tror Jarmo var relativt nöjd med helheten på kullen. Kul att träffa många av kullsyskonen också. Blev så förvånad att en av tikägarna sa att hennes hund inte tyckte det var kul att samarbeta (i lydnaden ex.) ???????? Såg nog ut som ett enda stort frågetecken för är det är totalt motsatsen till Wixzi. Hon vill BARA samarbeta. Hela tiden och mest alltid.... Som sagt mycket energi...
Och DET fick jag ännu mer belägg för efter gårdagens lunchpromenad. Vi var nämligen ute i skogen tillsammans med vår aktivites-leverantör, och skulle leta efter nya, bra platser för grupperna att vara på. Det blev 2 timmars promenad över stock och sten, uppför slalombacken, nerför slalombacke, uppför berg och nerför stup, snårskog och snubbelskog, förbi sjöar & bäckar.... Och vad tror ni Wixzi gör? Jo hon är förståss 10 meter framför oss hela tiden och släpar på kottar, pinnar, stockar. Hon badar, simmar, dyker, hämtar fler pinnar och bär på nya kottar... HELA tiden!!!! Ju längre vi gick dessto mer gick hon "upp" sig och inte "ner" sig... Det är något fel på den hunden och jag hävdar fortfarande att om hon var människa så skulle hon vara intagen på psyk för länge sedan...
I helgen har vi också ställt upp husvagnen på Löts Camping. Det blev en jättebra plats undet ett träd där det inte blir så himla varmt för hundarna. Vi var beredda på kaos när dom var där... men alla tre har skött sig jättebra och i har kunnat koppla upp dom utanför förtältet där dom har legat och spanat på folk och hundar. Trots att det kommer andra hundar förbi så säger dom inget utan bara sitter och tittar på dom. Ö.h.t så är W. väldigt bra med andra hundar och när hon ser dom. Har aldrig haft tendenser till utfall eller liknande utan hon bara står och viftar lite på sin svans. Basta är väl den som morrar mest, särskilt när hon är i bilen, men med lite lydnad så höll hon också käften efter ett tag. Vi kommer ju aldrig lämna dom ensamma där, inte ens för att gå på toa, men det är ändå skönt att veta att dom kan vara med oss ute. Dom har även fått en egen hörna i förtältet. Det finns ganska bra ställen att rasta på runt om campingen. Tyvärr ganska risigt (kalhyggen etc.) men i alla fall så man kan släppa dom så dom får springa fritt. Det finns även hundbad vilket är kul då W. och Basta älskar att simma! Dimma tror jag knappt har sett vatten.... På campingen sänker vi medelåldern med 50 år... och alla ska hälsa och säga "godmorgon" och prata och jag är inte ett dugg trevlig tillbaka utan tittar ner i marken... Jisses! Varför ska alla campingmänniskor vara så himla klämkäcka och trevliga???!!! Jag har nog av det där på mitt jobb - och här får jag ju inte ens betalt för att vara trevlig!! Peter satt och myste på kvällen med sitt glas vin... och jag måste erkänna att det är något särskilt med att bo i husvagn. Det blir nog en bra sommar där. Evelina tycker det är såååååå mysigt att vara där!
Tyvärr har jag en känsla av att jag kanske blir rastlös.... men nu har vi planer på att ta med oss Jim! Han kan gå på lösdrift hos en kompis till Maria, och då får Evelina också lite att göra på dagarna som HON tycker är roligt. Inte bara hundträning....Det skulle vara jättekul om det kunde funka! Får väl se hur han är i flocken med dom andra bara... Han är 21 år och otroligt snäll/undvikande, så jag tror inte det ska bli några problem. Det tråkiga är att sist vi var i stallet så gick han inte att rida. Han hade såååå ont i sina hovar och ben och staplade fram som en gammal gubbe. Inte alls den pigga och glada Jim som vi är vana vid. Jag hoppas verkligen att det bara är som han är ömfotad (går utan skor på grusväg) och att det hela blir bättre när han får på sig ett par skor. Hovis kommer i slutet av månaden. Håll tummarna att han blir bättre!
Vill ni förresten se några uuuuunderbara bilder på Evelina och Jim så kolla in på Marias hemsida www.hundkojan.nu och klicka in på "galleri". Här är ett litet smakprov på vad ni har att vänta er...
Det finns även underbara bilder på Wixzi (och andra hundar) från när vi var i Ånnaboda och tränade. TACK Maria och Rickard för att ni hade kameran med er. Sååå fina bilder!!!
AAAAARRRRRGGGHHHHH!!!!!!! Nu SKITER jag i att blogga mera!!!!!!! Hade skrivit jättelångt och mycket med massor av Wixzi-text där jag skrev om hennes träning m.m När jag sedan trycker på "spara" så blir det ERROR och webbsidan finns inte...... Då blir det bara kvar den text som är senast sparad. Eftersom jag inte sparar efter VARJE mening så är det nu borta... och jag blir GAAAAALEN!!!!!!!
Nu lär det dröja innan jag bloggar igen. SUR är jag!!!!! God Natt!!!
Återfall och abstinens..........
Har nu jobbat som hundförare i typ 8 månader och trivs som fina fisken med det. Nästan all abstinens från BK (butikskontrollant)-jobbet har lagt sig. Man brukar ju säga en gång alkolist alltid alkolist, det samma gäller BK-jobbet. Det gäller att inte få några återfall när man hållt sig från det så här länge. MEN............vad händer jo jag får ett återfall och tackar jag till två dagars jobb.....................*suck*. Jaja tänker jag det blir nog bra för då får jag se att det inte var så kul att knata runt hela dagarna och leta tjuvar i affärerna. Första rundan dag 1 blir i en välkänd "allt-i-allo-butik". 4 timmar av fullkomlig utråkighet!!! Har aldrig varit med om så lite folk i denna butik. Trots sol och ett underbart väder, vilket annars brukar vara ett trumfkort när det gäller tjuvarnas framfart. Efter 4 timmar i denna butik så börjar jag känna mig nöjd. Med denna målbild i huvudet kommer det inte att bli så svårt att bli av med ev. abstinens efter passen. Jag och kollega gick för att äta en snabblunch för att sedan gå vidare till en matbutik av större modell.
Efter en nyttig lunch som bestod av sallad (jo det är sant) så gör vi entré i matbutiken. Själv har jag inte gått i denna butik förut så jag går runt och bekantar mig med den i ca 20 minuter, då jag plötsligt får syn på en kille som jag redan när jag ser honom gå in i butiken bestämmer mig för att han är en tjuv. Den där bekanta och underbara känslan infinner sig, den går inte att beskriva i ord utan måste upplevas kan mest beskrivas som eufori (eller hur det nu stavas). Och mycket riktigt ca 5 minuter senare är killen på väg ut från butiken med en jacka och en solhatt för barn (??????) som han inte ämmade betala för. Meddelar kollegan att det är dags att göra själ för bidraget vi får från arbetsgivaren varje månad. Förbereder mig på strid likt ett lejon som ska fånga sitt byte, då jag har mina föraningar om att denna kille inte helt frivilligt kommer att följa med oss in då han är påverkad av icke lagliga preparat.......................... Kommer i kapp killen på utsidan och legitimerar oss är helt förberedd på en högersving ...................åtminstone en uppfriskande språngmarsch. - Öhhhhhh förlåt, är allt killen säger och följer med oss in i butiken och dess "tjuvarum". Jaja efter ca en timma senare när de statliga tjänstemännen i blåa uniformer behaga dyka upp ger vi oss ånyo ut i butiken på tjuvjakt. Alltid lika skönt med tjuvar som är trevliga och inser att matchen liksom är slut. Vi skulle snart bli varse om att alla tjuvar inte är lika lätta att ha med att göra................. Hade väl knatat runt i ca 15 minuter när min kollega via telefon meddelar mig att hon har en kille som försöker bryta upp ett dataspel och dess säkerhetsbox. Gör henne sällskap medan vi tillsammans står och tittar förundrat på denna lilla energiska tonåring som verkligen kämpar och sliter för att få upp spelet. Han hoppar på boxen, sliter och rycker, hoppar igen osv. Så här fortsätter det i ca 20 minuter innan han äntligen lyckas få upp det. Vad tänker han på???? Tror han inte att någon ska upptäcka honom???? Jag kan lova att det hörs nästan över hela butiken när han håller på. Då jag haft med denna "typ" av tjuvar att göra tidigare så vet jag att de har en förkärlek att försöka springa ifrån oss BK och jag vet av erfarenhet att Vaktmannens odds inte är goda. Jag lägger därmed upp en vattentät taktik för att fånga in denna tjuv när han ev. försöker springa ifrån oss. Mycket riktigt så hinner min kollega knappt legitimera sig förrän snoristjuven försöker springa från henne. Tyvärr springer han rakt in i armarna på mig, och då menar jag bokstavligen, han är precis lagom lång för att springa rakt in i mitt armveck så jag får ett perfekt nacksving på honom och han faller likt en skadeskjuten kråka, sprattlandes till marken, med ca 90 kilo Vaktman över sig. Men tro inte att han inser att matchen är slut där, han skriker och sprattlar som om han hade ADHD x 32. Försöker få honom att lugna sig vilket är lika lönlöst som att få E att vilja vakna på morgonen. Tur är att han är ca 1,70 lång och väger ca 12,3 kilogram. När vi väl får in honom i butiken så liksom stannar hela den fulla butiken med handlande svenssons upp och bara stirrar på ekipaget med en fullkomligt galen, skrikande och sprattlande tonåring mellan två "elaka" vakter på var sida.
- Här var vi effektiva minsann! Sa den ena av de två statliga tjänstemännen i blå uniform när de två som tidigare varit och tagit hand om förra tjuven dök upp.
- Japp svarade jag med ett mycket nöjt leende.
Sedan var det nästan hemgång, bara 30 minuter kvar. När vi gått runt och kännt oss nöjda över dagsverket en stund och det bara var 10 minuter kvar innan vi skulle sluta så var det dags igen. Två män i 30-40 års åldern som tyckte att de behövde lite nya kläder nu så här inför stundande vår och sommar. Att de inte tänkte betala för dessa kläder var ganska tydligt och uppenbart. Den ena var stor som en jätte (nästan iaf) ca 2 meter lång och relativt välbyggd och den andre något mer normal. Dock kände vi att detta kunde bli uppenbara och stora problem vid gripandet då vi förmodade att dessa två kommer definitivt inte vilja följa med Vaktmannen och Vaktkvinnan in frivilligt. Så vi ringde Statliga byrån och bad om assistans, vilket inte var några problem. När männen gått runt i butiken och sett ut som två små oskyldiga lamm en stund gick de ut utan att betala för de kläder som det tagit med sig och väl där utanför så stod två mycket stiliga statliga tjänstemän med blå uniformer och tog emot dem, med oss hack i häl. Med facit i hand så var det nog tur att vi ringde den Statliga byrån och fick assitans då, precis som vi befarat, Jätten inte var någon snäll liten duvunge som frivilligt skulle följt med oss in.
Summa sumarum blev 4 gripna på 3 timmar och en helvetisk period framför mig med abstinens. Jag citerar E:s favorit uttryck från en Nalle Puh film där åsnan Ior säger....."Precis vad jag ville ha...............precis vad jag inte ville ha!!!!" Självklart vill man fånga tjyvar och banditer när man jobbar, men samtidigt vet jag att abstinensen kommer att bli oliiiiiidlig ett tag framöver. Detta är en yrkessjukdom som drabbar BK som inte kan beskrivas i ord utan måste upplevas.
Ha det gott i sommarvärmen!!!
AbstinensVaktmannen
Efter en nyttig lunch som bestod av sallad (jo det är sant) så gör vi entré i matbutiken. Själv har jag inte gått i denna butik förut så jag går runt och bekantar mig med den i ca 20 minuter, då jag plötsligt får syn på en kille som jag redan när jag ser honom gå in i butiken bestämmer mig för att han är en tjuv. Den där bekanta och underbara känslan infinner sig, den går inte att beskriva i ord utan måste upplevas kan mest beskrivas som eufori (eller hur det nu stavas). Och mycket riktigt ca 5 minuter senare är killen på väg ut från butiken med en jacka och en solhatt för barn (??????) som han inte ämmade betala för. Meddelar kollegan att det är dags att göra själ för bidraget vi får från arbetsgivaren varje månad. Förbereder mig på strid likt ett lejon som ska fånga sitt byte, då jag har mina föraningar om att denna kille inte helt frivilligt kommer att följa med oss in då han är påverkad av icke lagliga preparat.......................... Kommer i kapp killen på utsidan och legitimerar oss är helt förberedd på en högersving ...................åtminstone en uppfriskande språngmarsch. - Öhhhhhh förlåt, är allt killen säger och följer med oss in i butiken och dess "tjuvarum". Jaja efter ca en timma senare när de statliga tjänstemännen i blåa uniformer behaga dyka upp ger vi oss ånyo ut i butiken på tjuvjakt. Alltid lika skönt med tjuvar som är trevliga och inser att matchen liksom är slut. Vi skulle snart bli varse om att alla tjuvar inte är lika lätta att ha med att göra................. Hade väl knatat runt i ca 15 minuter när min kollega via telefon meddelar mig att hon har en kille som försöker bryta upp ett dataspel och dess säkerhetsbox. Gör henne sällskap medan vi tillsammans står och tittar förundrat på denna lilla energiska tonåring som verkligen kämpar och sliter för att få upp spelet. Han hoppar på boxen, sliter och rycker, hoppar igen osv. Så här fortsätter det i ca 20 minuter innan han äntligen lyckas få upp det. Vad tänker han på???? Tror han inte att någon ska upptäcka honom???? Jag kan lova att det hörs nästan över hela butiken när han håller på. Då jag haft med denna "typ" av tjuvar att göra tidigare så vet jag att de har en förkärlek att försöka springa ifrån oss BK och jag vet av erfarenhet att Vaktmannens odds inte är goda. Jag lägger därmed upp en vattentät taktik för att fånga in denna tjuv när han ev. försöker springa ifrån oss. Mycket riktigt så hinner min kollega knappt legitimera sig förrän snoristjuven försöker springa från henne. Tyvärr springer han rakt in i armarna på mig, och då menar jag bokstavligen, han är precis lagom lång för att springa rakt in i mitt armveck så jag får ett perfekt nacksving på honom och han faller likt en skadeskjuten kråka, sprattlandes till marken, med ca 90 kilo Vaktman över sig. Men tro inte att han inser att matchen är slut där, han skriker och sprattlar som om han hade ADHD x 32. Försöker få honom att lugna sig vilket är lika lönlöst som att få E att vilja vakna på morgonen. Tur är att han är ca 1,70 lång och väger ca 12,3 kilogram. När vi väl får in honom i butiken så liksom stannar hela den fulla butiken med handlande svenssons upp och bara stirrar på ekipaget med en fullkomligt galen, skrikande och sprattlande tonåring mellan två "elaka" vakter på var sida.
- Här var vi effektiva minsann! Sa den ena av de två statliga tjänstemännen i blå uniform när de två som tidigare varit och tagit hand om förra tjuven dök upp.
- Japp svarade jag med ett mycket nöjt leende.
Sedan var det nästan hemgång, bara 30 minuter kvar. När vi gått runt och kännt oss nöjda över dagsverket en stund och det bara var 10 minuter kvar innan vi skulle sluta så var det dags igen. Två män i 30-40 års åldern som tyckte att de behövde lite nya kläder nu så här inför stundande vår och sommar. Att de inte tänkte betala för dessa kläder var ganska tydligt och uppenbart. Den ena var stor som en jätte (nästan iaf) ca 2 meter lång och relativt välbyggd och den andre något mer normal. Dock kände vi att detta kunde bli uppenbara och stora problem vid gripandet då vi förmodade att dessa två kommer definitivt inte vilja följa med Vaktmannen och Vaktkvinnan in frivilligt. Så vi ringde Statliga byrån och bad om assistans, vilket inte var några problem. När männen gått runt i butiken och sett ut som två små oskyldiga lamm en stund gick de ut utan att betala för de kläder som det tagit med sig och väl där utanför så stod två mycket stiliga statliga tjänstemän med blå uniformer och tog emot dem, med oss hack i häl. Med facit i hand så var det nog tur att vi ringde den Statliga byrån och fick assitans då, precis som vi befarat, Jätten inte var någon snäll liten duvunge som frivilligt skulle följt med oss in.
Summa sumarum blev 4 gripna på 3 timmar och en helvetisk period framför mig med abstinens. Jag citerar E:s favorit uttryck från en Nalle Puh film där åsnan Ior säger....."Precis vad jag ville ha...............precis vad jag inte ville ha!!!!" Självklart vill man fånga tjyvar och banditer när man jobbar, men samtidigt vet jag att abstinensen kommer att bli oliiiiiidlig ett tag framöver. Detta är en yrkessjukdom som drabbar BK som inte kan beskrivas i ord utan måste upplevas.
Ha det gott i sommarvärmen!!!
AbstinensVaktmannen
... fortsättning då inte slutet kom med på förra...
... och kanske finns det inte marknad för den typen av boxer? Och kanske är det inte "boxer" vi försöker få fram utan att vi vill se andra egenskaper i rasen som inte "ska" finnas där? Precis som sport-schäfer-folket gör med sina hundar... (Kattis, du får säga vad du vill men Wixzi är jag helt övertygad om är 50% malle, 10% schäfer och 40% något som jävulen har kommit med....)
Ja, jag vet inte om det här blev så mycket bättre slut än mitt förra inlägg... men nu MÅSTE jag rusa till jobbet!!
Mer filosofiska tankar kommer kanske en annan dag....
Tjing Bing!
Ja, jag vet inte om det här blev så mycket bättre slut än mitt förra inlägg... men nu MÅSTE jag rusa till jobbet!!
Mer filosofiska tankar kommer kanske en annan dag....
Tjing Bing!
Vad håller man på med?
Ja, det är ju verkligen sådant man kan fråga sig själv i tid och otid... Min senaste fråga jag går och grubblar på är: VARFÖR håller vi på med avel???????? Vi sitter och tittar efter hus vi kan flytta till så att vi kan ha fler hundgårdar, ev. valpar vi får tillbaka som vi måste kunna husera osv. Något man ändå måste kunna göra om man ska räkna sig till släktet "seriösa uppfödare". Har vi då själva 3 hundar och står med 2 osålda valpar och en valp vi får tillbaka av någon anledning, ja då kan ni själva räkna ut att Peter snart måste börja använda sin älskade husvagn till att husera hundarna i.... Nä skämt å sido. Vi är inte typerna som klarar av hundar som dräller omkring högt och lågt. Särskilt inte när vi har barn, grannens barn och andra som springer ut och in hos oss på dagarna.
Vi trivs bra här i vårt område! Nära till båda våra jobb, nära för Evelina att leka med grannbarnen, trevlig "by" att växa upp i, närhet till skogar och fält, närhet till stall och ridhus, närhet till träningskompisar.... Enda anledningen att vi skulle flytta är i så fall för fler hundrum, plats för hundgårdar och ett ev. eget stall. Å andra sidan ligger ett sådant hus lite mer avsides vilket skulle göra att det blir andra "minusfaktorer" att fundera över.
Å tänk om vi istället för att skicka hundar till höger och vänster, kassera sådana som inte går att avla på osv., istället behålla 3 hundar som vi trivs med (Wixzi, Basta (tjänstehund) och en ev. IPO-hund till Peter) Dessa skulle vi sedan satsa 100% på och träna för att tävla och framför allt har roligt med! Det skulle inte bli avbrutna uppladdningar i träning bara för att tiken du har ska paras och valpa... det skulle inte bli den stora våndan att hitta en lämplig hane... det skulle inte avlas utan någon "mening". Nu menar jag inte att vi har avlat utan någon "mening" utan givetvis har vi trott på det vi har gjort. Men man kan samtidigt fråga sig vad vår avel "tjänar till" ? Vi har en kull vartannat år ungefär. Och vad tror vi att vi kan åstadkomma med det????? Knappast några större förändringar.... På schäfer finns det massor av uppfödare som får fram minst lika bra och absolut bättre hundar än vad vi gör!!! På boxer känns det som man stångar huvudet blodigt när man försöker få fram den typen av boxer som vi vill ha - och kanske är det inte
Vi trivs bra här i vårt område! Nära till båda våra jobb, nära för Evelina att leka med grannbarnen, trevlig "by" att växa upp i, närhet till skogar och fält, närhet till stall och ridhus, närhet till träningskompisar.... Enda anledningen att vi skulle flytta är i så fall för fler hundrum, plats för hundgårdar och ett ev. eget stall. Å andra sidan ligger ett sådant hus lite mer avsides vilket skulle göra att det blir andra "minusfaktorer" att fundera över.
Å tänk om vi istället för att skicka hundar till höger och vänster, kassera sådana som inte går att avla på osv., istället behålla 3 hundar som vi trivs med (Wixzi, Basta (tjänstehund) och en ev. IPO-hund till Peter) Dessa skulle vi sedan satsa 100% på och träna för att tävla och framför allt har roligt med! Det skulle inte bli avbrutna uppladdningar i träning bara för att tiken du har ska paras och valpa... det skulle inte bli den stora våndan att hitta en lämplig hane... det skulle inte avlas utan någon "mening". Nu menar jag inte att vi har avlat utan någon "mening" utan givetvis har vi trott på det vi har gjort. Men man kan samtidigt fråga sig vad vår avel "tjänar till" ? Vi har en kull vartannat år ungefär. Och vad tror vi att vi kan åstadkomma med det????? Knappast några större förändringar.... På schäfer finns det massor av uppfödare som får fram minst lika bra och absolut bättre hundar än vad vi gör!!! På boxer känns det som man stångar huvudet blodigt när man försöker få fram den typen av boxer som vi vill ha - och kanske är det inte
Ännu en dag i det underbara stallet!
Så har vi kommit hem efter ännu en underbar dag i stallet! Jo, ni läste rätt... Evelina har en liten shettis vid namn Jim som står i ett stall i granngården här. Jim är 21 år gammal och en klok liten herre som är "uppvuxen" med barn och HELT underbar liten lärohäst för Evelina! I början var Evelina lite tveksam, då hon är en försiktig liten tjej, men nu tar hon själv och hämtar honom i hagen, gör i ordning honom för ridningen, skrittar och travar och pysslar och fixar. Hon tycker det är sååååå kul och sitter mest och skrattar och filosoferar hela ridturerna. Mamma Johanna är lika glad hon.... för äntligen får hon ett stall där hon kan mocka och fixa (dom har totalt 4 hästar), och jag borstar lite på Jim och "tjuvrider" honom ibland genom att gå bredvid honom och rida honom genom att hålla i tyglarna och driva på honom med rösten. Han är så duktig och tuggar glatt på bettet, går i form och jobbar på med sina små, små, energiska steg. Till slut brukar Evelina sitta och skrika att det är faktiskt HENNES tur att rida någon gång!!!
Jag är så sugen på att rida lite själv också! Det står en stor häst i stallet, men nu är den såld och ska åka iväg på söndag... Hoppas att hon snart köper en ny häst som jag kan rida lite på! Har ju också kvar mina drömmar om en welsh-ponny, men nu börjar jag bli lite tveksam. Kanske är det dumt att satsa på en ponny som Evelina i princip har vuxit ur när hon är stor nog att rida den? Kanske bättre att ta ex. en new-forest eller en större modell av welsh? Jag vet ju vilket ras Lotta (Bacco) vill att jag ska köpa... :-)
Det är en helt underbar dag i dag med härligt vårväder! Dimma och Wixzi är ute i trädgården och kvällsbusar lite efter att ha ätit kvällsmaten. Dimma har dock den fula ovanan att dra iväg med alla matskålar då hon har ätit klart. Sen får man gå runt och försöka leta upp dom. Inte så kul när mörket faller på...
Sen har stackars W. fått problem med analsäckarna igen. Det luktade illa i veckan och jag har tid hos veterinären på onsdag igen för att dom ska få spolat rent dom. Såg i kväll att hon blöder lite där, så det är nog inte bara kul för henne... Men hon "klagar" inte, kasar inte på rumpan, biter sig där bak eller så. Bara slickar sig lite extra. Har hört att man kan operera bort dom. För om det ska fortsätta med problem en gång i månaden så är det ju inte bara roligt... Åhhh!!!! Nu tog Dimma och släpade iväg med Peter stövlar ut på gräsmattan också... *suck* Vad är det för psykogener vi har fått in från dessa Ängsbackens-hundar egentligen???? ;-)
Nej, nu ska jag försöka få min stalltjej i säng. Hon håller på för fullt och leker hopptävling med sin käpphäst och har klätt ut sig i "tävlingskläder", hjälmen på hvuudet och full galopp här hemma i köket..
Ha en skön helg alla! :_)
Jag är så sugen på att rida lite själv också! Det står en stor häst i stallet, men nu är den såld och ska åka iväg på söndag... Hoppas att hon snart köper en ny häst som jag kan rida lite på! Har ju också kvar mina drömmar om en welsh-ponny, men nu börjar jag bli lite tveksam. Kanske är det dumt att satsa på en ponny som Evelina i princip har vuxit ur när hon är stor nog att rida den? Kanske bättre att ta ex. en new-forest eller en större modell av welsh? Jag vet ju vilket ras Lotta (Bacco) vill att jag ska köpa... :-)
Det är en helt underbar dag i dag med härligt vårväder! Dimma och Wixzi är ute i trädgården och kvällsbusar lite efter att ha ätit kvällsmaten. Dimma har dock den fula ovanan att dra iväg med alla matskålar då hon har ätit klart. Sen får man gå runt och försöka leta upp dom. Inte så kul när mörket faller på...
Sen har stackars W. fått problem med analsäckarna igen. Det luktade illa i veckan och jag har tid hos veterinären på onsdag igen för att dom ska få spolat rent dom. Såg i kväll att hon blöder lite där, så det är nog inte bara kul för henne... Men hon "klagar" inte, kasar inte på rumpan, biter sig där bak eller så. Bara slickar sig lite extra. Har hört att man kan operera bort dom. För om det ska fortsätta med problem en gång i månaden så är det ju inte bara roligt... Åhhh!!!! Nu tog Dimma och släpade iväg med Peter stövlar ut på gräsmattan också... *suck* Vad är det för psykogener vi har fått in från dessa Ängsbackens-hundar egentligen???? ;-)
Nej, nu ska jag försöka få min stalltjej i säng. Hon håller på för fullt och leker hopptävling med sin käpphäst och har klätt ut sig i "tävlingskläder", hjälmen på hvuudet och full galopp här hemma i köket..
Ha en skön helg alla! :_)
Liten frågelek!
Nu ska ni få vara med om en lien frågelek så här på morgonkvisten. Tänk er följande scenario:
Wixzi sitter bredvid mig i full fokus och koncentration. När jag säger det förlösande "varsågod" kastar hon sig fram och drar i väg en hejdundrande galopp med öronen tätt bakåtslickade på huvudet & kroppen som arbetar med varendaste liten muskel för att ta sig fram så snabbt som det bara är möjligt. Frågan är då: VAD är det som får henne att springa så förbenat snabbt?
A. Grannens katt springer förbi utanför vårt hus och matte, som inte tycker om katter, bussar den lydiga lilla hunden på katten så att den ska förstå att man inte ostraffat sätter sig och bajsar i våra rabatter någon fler gång....
B. Peter står på planen och viftar okontrollerat med en skyddsarm samtidigt som han skriker, brölar och vrålar i ren och skär skräck och förtvivlan för att den aggresiva och vilda skyddshunden som matte släpper för gå till attack...
C. Wixzi ser den stora, blå bilen (våran Cheva-van alltså) och blir så in i bängen glad över att få åka i den....
Rätt svar är C. !
Hon är HELT galen när man ska iväg och kastar sig in i buren (är den inte öppen så kastar hon sig in och studsar ut lika snabbt igen när burdörren tar emot... Hon kommer snart se ut som en boxer i trynet...)
Men hon är också en helt underbar liten varelse full av energi och glädje. Älskar verkligen att träna med henne! Inkallningarna gör hon sååå snyggt! fotgåendet måste bli rakare... måste även ta tag i mitt hat-moment: apporteringen. Ska börja med framåtsändande och sittande under gång och samtidigt lägga ner ställandet och läggandet som jag har tjatat nu i tid och otid...
Woups! Nu måste jag gå och jobba. Tjing!
Wixzi sitter bredvid mig i full fokus och koncentration. När jag säger det förlösande "varsågod" kastar hon sig fram och drar i väg en hejdundrande galopp med öronen tätt bakåtslickade på huvudet & kroppen som arbetar med varendaste liten muskel för att ta sig fram så snabbt som det bara är möjligt. Frågan är då: VAD är det som får henne att springa så förbenat snabbt?
A. Grannens katt springer förbi utanför vårt hus och matte, som inte tycker om katter, bussar den lydiga lilla hunden på katten så att den ska förstå att man inte ostraffat sätter sig och bajsar i våra rabatter någon fler gång....
B. Peter står på planen och viftar okontrollerat med en skyddsarm samtidigt som han skriker, brölar och vrålar i ren och skär skräck och förtvivlan för att den aggresiva och vilda skyddshunden som matte släpper för gå till attack...
C. Wixzi ser den stora, blå bilen (våran Cheva-van alltså) och blir så in i bängen glad över att få åka i den....
Rätt svar är C. !
Hon är HELT galen när man ska iväg och kastar sig in i buren (är den inte öppen så kastar hon sig in och studsar ut lika snabbt igen när burdörren tar emot... Hon kommer snart se ut som en boxer i trynet...)
Men hon är också en helt underbar liten varelse full av energi och glädje. Älskar verkligen att träna med henne! Inkallningarna gör hon sååå snyggt! fotgåendet måste bli rakare... måste även ta tag i mitt hat-moment: apporteringen. Ska börja med framåtsändande och sittande under gång och samtidigt lägga ner ställandet och läggandet som jag har tjatat nu i tid och otid...
Woups! Nu måste jag gå och jobba. Tjing!
Sorg och Glädje!
Vi har i måndags bestämt oss för att låta Dizel få en spruta och somna in pga av sin klåda. Detta innebär också slutet på vår tiklinje, som vi inte kommer att avla vidare på. Detta känns otroligt tungt och jobbigt då det var en linje som visade sig hade mycket positivt i sig. Vi har nu dissat två linjer, en boxerlinje och en schäferlinje. Är vi förlagda med någon jävla förbannelse eller??????? Eller är vi för "petnoga"?????? Jag tror mer på det förstnämnda!!!!! Men det är som vår allas goda vän Kattis i Gåsingeskogen sa vid något tillfälle: "Det är inte bara hundarna som måste ha en rejäl portion kamplust utan även uppfödarna!" Tack för de goda visdomsorden, det ligger mycket i dem!!! Så nu sätter vi vår förhoppning till Johannas tik Wixzie, och hoppas samt ber till högre makter att det inte blir något knas där också........................... Sedan är det bara att sätta sig ner och försöka hitta någon ny linje som är intressant och som man vill avla vidare på och börja om på ny kula..................*suck*..........
Och nu till en helt annan sak.......
Vi har ju en dotter som de flesta känner till, som går under många smeknamn. Jag har ju också klargjort att genetiskt sätt så har hon fått allt det goda från faderslinjen och allt det mindre goda från moderslinjen. Men efter en hel del klurande har jag faktiskt lyckats rota fram en dålig egenskap i den genetiska djungeln som måste härstamma från faderslinje.........................Morgonhumöret!!!!!
För det mesta när jag ska gå in och väcka henne på morgonen låter det ungefär så här:
- Evelina, Evelina dags att vakna (viskande i knapp hörbar ton)
- Evelina dags att vakna (fortfarande i viskande knapp hörbar ton med en liten smekning på huvudet)
- JAG VIIIIIIIIIIIILLLLLL IIIIIIINNNNNNTTTTEEEEE (volymen är nu uppe i ungefär 162,54 decibel)
- Nä jag vet att du inte vill men vi måste gå upp så vi inte missar ...............(här gör man ett tappert försök att komma på något roligt som kommer att hända på dagis)
- JAG VIIIIIIIIIILLLLLLL IIIIINNNNNNNNTTTEEEE (volymen stiger något till ca 164,76 decibel)
- JAAAAG ÄÄÄRRRR TRÖÖÖÖÖÖÖÖTTTTT!!!!!
Och så där fortsätter det i ca en halvtimme eller något innan hovnarren kommer upp i sängen och sätter sig vid frukostbordet sur som ättika. Då jag vet hur känslig denna morgonhumörsgen är så gör jag allt som står i min makt för att inte väcka den allt för mycket, precis som min gamle far alltid har gjort.
I morse var det ju dags igen att gå in och väcka henne. Satt först och laddade upp med lite surfning, andades djupa andetag för att liksom komma i harmoni med mig själv, vilket givetvis är omöjligt när man jobbat 12 timmar och dessutom haft en stressig natt. Då var det dags, reser mig från datorn och går in i hennes sovrum:
- Evelina, Evelina dags att vakna (viskande i knapp hörbar ton)
- Evelina dags att vakna (fortfarande i viskande knapp hörbar ton med en liten smekning på huvudet)
Plötsligt är det något under täcket som rör sig och sätter sig hastigt upp i sängen. Håret står åt alla håll, ungefär som man skulle kunna tro att sängen är strömförande med 3-fas, sömniga ögon.........................
- Åhhhhhhhh min älsklingspappa, Evelina älskar dig!!!!!!
Sådan sekunder är det till och med svårt för en machoVaktman av min kaliber att hålla tårarna borta......................
Peter
Och nu till en helt annan sak.......
Vi har ju en dotter som de flesta känner till, som går under många smeknamn. Jag har ju också klargjort att genetiskt sätt så har hon fått allt det goda från faderslinjen och allt det mindre goda från moderslinjen. Men efter en hel del klurande har jag faktiskt lyckats rota fram en dålig egenskap i den genetiska djungeln som måste härstamma från faderslinje.........................Morgonhumöret!!!!!
För det mesta när jag ska gå in och väcka henne på morgonen låter det ungefär så här:
- Evelina, Evelina dags att vakna (viskande i knapp hörbar ton)
- Evelina dags att vakna (fortfarande i viskande knapp hörbar ton med en liten smekning på huvudet)
- JAG VIIIIIIIIIIIILLLLLL IIIIIIINNNNNNTTTTEEEEE (volymen är nu uppe i ungefär 162,54 decibel)
- Nä jag vet att du inte vill men vi måste gå upp så vi inte missar ...............(här gör man ett tappert försök att komma på något roligt som kommer att hända på dagis)
- JAG VIIIIIIIIIILLLLLLL IIIIINNNNNNNNTTTEEEE (volymen stiger något till ca 164,76 decibel)
- JAAAAG ÄÄÄRRRR TRÖÖÖÖÖÖÖÖTTTTT!!!!!
Och så där fortsätter det i ca en halvtimme eller något innan hovnarren kommer upp i sängen och sätter sig vid frukostbordet sur som ättika. Då jag vet hur känslig denna morgonhumörsgen är så gör jag allt som står i min makt för att inte väcka den allt för mycket, precis som min gamle far alltid har gjort.
I morse var det ju dags igen att gå in och väcka henne. Satt först och laddade upp med lite surfning, andades djupa andetag för att liksom komma i harmoni med mig själv, vilket givetvis är omöjligt när man jobbat 12 timmar och dessutom haft en stressig natt. Då var det dags, reser mig från datorn och går in i hennes sovrum:
- Evelina, Evelina dags att vakna (viskande i knapp hörbar ton)
- Evelina dags att vakna (fortfarande i viskande knapp hörbar ton med en liten smekning på huvudet)
Plötsligt är det något under täcket som rör sig och sätter sig hastigt upp i sängen. Håret står åt alla håll, ungefär som man skulle kunna tro att sängen är strömförande med 3-fas, sömniga ögon.........................
- Åhhhhhhhh min älsklingspappa, Evelina älskar dig!!!!!!
Sådan sekunder är det till och med svårt för en machoVaktman av min kaliber att hålla tårarna borta......................
Peter
En dag i Vaktmannens "privata" liv.........
Kom hem i morse och kände mig ovanligt pigg efter mitt 12-timmars pass. Hade dessutom haft med mig en praktikant från Säkerhetsgymnasiet hela natten, vilket också tär på en Vaktmans späda krafter. Men ändå var jag pigg som en lärka i morse. När jag och E sitter och äter frukost innan jag ska köra henne till dagis, hör jag mig själv säga -Ska du vara hemma från dagis i dag? Så kan vi kanske hitta på något kul! Innan den lilla hjärna på Vaktmannen hinner reflektera vad munnen sagt så säger 4-åringen -JAAAAAAAAA det vill jag. Inser då att det redan är försent......................
Jaja två Emilfilmer i sängen senare och lite slummer från Vaktmannen var det dags att börja hitta på något tyckte E. -Ska vi åka in till stan och handla lite kläder till pappa?? -Ja det gör vi får jag till svar. Sagt och gjort, tog en sväng in till HM för att se om det fanns några kläder som kunde sitta snyggt på denna fulländade kropp................ Hittade lite grann och gick i väg till provhytten, där följande samtal utspelas.
-Pappa
-Ja
-Det är så bra att handla kläder med dig.
-Hur menar du nu?
-Jo för när mamma och jag handlar kläder blir jag så trött.
-Hur menar du?
-Det tar ju så låååååååång tid.
Ja .............kommentarer är väl överflödiga.......................
När man har arbetat så hårt i ca 15 minuter med att hitta lite kläder och dessutom köpt dessa är man förtjänt av en fika vilket E inte alls hade några invändningar mot. Och vad gör man då, jo man ringer och kollar vilka före detta kollegor som jobbar som BK (butikskontrollanter) i staden och ser till att fika i hop med dem så man får höra vilka de senaste gripen är, om det dykt upp några nya tjyvar i stan osv. Nä då man är inte alls yrkesskadad......... Sagt och gjort gick till ett café och handlade div. godsaker. Jag vill redan nu upplysa om att jag endast tog en kopp kaffe och inget annat onyttigt. Träffar först S som också hänger med och fikar. E blir alltid lite blyg när hon möter halvkända ansikten trots att hon träffat S flertal gånger och dessutom varit med och praktiserat som BK ihop med mig och S, återigen nej då man är inte yrkesskadad. Man gör ju bara samhället en tjänst.................... När vi suttit och fikat en stund börjar E:s blygsamhet släppa. Då kommer EM dit, EM är en mörkhyad jätte på säkert 2,8 meter och mycket vältränad (enklaste beskrivningen). Nu blir E mycket skeptisk!!! EM som är världens snällaste människa såvida man inte retar upp honom vilket i sig är en bedrift om man lyckas med, försöker säga några vänliga ord till E...................E tittar på honom med en blick som är värd allt guld i världen för att få se....................... Jaja sedan åtnjuts diverse yrkesmässigt skvaller........................... En gång Vaktman alltid Vaktman, även på fritiden!!!
Vet inte om man börjar bli blödig eller gammal eller något annat otäckt, men man njuter av varenda stund när man går runt med E på stan. Glad, sprallig och helt underbar. Men det är väl som jag alltid sagt, allt bra har du fått av pappa och resten är mammas gener....................
Nepp nu ska jag och E laga lite middag!!!
Vi hörs!
Vaktmannen och E
Jaja två Emilfilmer i sängen senare och lite slummer från Vaktmannen var det dags att börja hitta på något tyckte E. -Ska vi åka in till stan och handla lite kläder till pappa?? -Ja det gör vi får jag till svar. Sagt och gjort, tog en sväng in till HM för att se om det fanns några kläder som kunde sitta snyggt på denna fulländade kropp................ Hittade lite grann och gick i väg till provhytten, där följande samtal utspelas.
-Pappa
-Ja
-Det är så bra att handla kläder med dig.
-Hur menar du nu?
-Jo för när mamma och jag handlar kläder blir jag så trött.
-Hur menar du?
-Det tar ju så låååååååång tid.
Ja .............kommentarer är väl överflödiga.......................
När man har arbetat så hårt i ca 15 minuter med att hitta lite kläder och dessutom köpt dessa är man förtjänt av en fika vilket E inte alls hade några invändningar mot. Och vad gör man då, jo man ringer och kollar vilka före detta kollegor som jobbar som BK (butikskontrollanter) i staden och ser till att fika i hop med dem så man får höra vilka de senaste gripen är, om det dykt upp några nya tjyvar i stan osv. Nä då man är inte alls yrkesskadad......... Sagt och gjort gick till ett café och handlade div. godsaker. Jag vill redan nu upplysa om att jag endast tog en kopp kaffe och inget annat onyttigt. Träffar först S som också hänger med och fikar. E blir alltid lite blyg när hon möter halvkända ansikten trots att hon träffat S flertal gånger och dessutom varit med och praktiserat som BK ihop med mig och S, återigen nej då man är inte yrkesskadad. Man gör ju bara samhället en tjänst.................... När vi suttit och fikat en stund börjar E:s blygsamhet släppa. Då kommer EM dit, EM är en mörkhyad jätte på säkert 2,8 meter och mycket vältränad (enklaste beskrivningen). Nu blir E mycket skeptisk!!! EM som är världens snällaste människa såvida man inte retar upp honom vilket i sig är en bedrift om man lyckas med, försöker säga några vänliga ord till E...................E tittar på honom med en blick som är värd allt guld i världen för att få se....................... Jaja sedan åtnjuts diverse yrkesmässigt skvaller........................... En gång Vaktman alltid Vaktman, även på fritiden!!!
Vet inte om man börjar bli blödig eller gammal eller något annat otäckt, men man njuter av varenda stund när man går runt med E på stan. Glad, sprallig och helt underbar. Men det är väl som jag alltid sagt, allt bra har du fått av pappa och resten är mammas gener....................
Nepp nu ska jag och E laga lite middag!!!
Vi hörs!
Vaktmannen och E
Den hjälpsamma samariten....................
Det har tyvärr inte hänt så mycket den senaste tiden då Vaktmannen och hans Best har jobbat. Det måste bero på att ryktet har gått.................... På andra skiftsidan verkar det ju alltid hända saker men inte på vår....................eller kan det vara så att Vaktmannen blivit tröttare och mer ouppmärksam???? Nä det kan jag väl aldrig tro.......
Hur som helst..............i fredags när jag kom åkandes i den glänsande fina vaktbilen så reflekterade mitt högra öga till över något som inte var som det skulle. När jag vände huvudet åt höger så såg jag en man som låg på trottoaren med en cykel över sig. Ställde mig på bromsen så stackars Besten flög in i hundburen, jaja nöden har ingen lag som man säger. -Här ska göras en insats för mänskligheten tänkte den snälla Vaktmannen. Sagt och gjort hoppade ur bilen och började gå mot mannen på trottoaren. - Jävlar, helvete....................*spott och fräs* cykelfan (osv.) dessa guterala läten kom från mannen med cykeln över sig. Mitt skarpa sinne gjorde att jag började förstå att mannen nog inte var riktigt nykter................ Det skarpa sinnet svek mig inte utan det visade sig att mannen var aspackad och lite till. Saken blev inte bättre när han fick se Vaktmannen i sin stiliga uniform.........- Far å flyg åt helvete med dig.........skrek mannen samtidigt som han försökte fästa sina korpögon någonstans i närheten av Vaktmannen. -Oups en människa med dålig erfarenhet av uniformer tänkte Vaktmannen. - Det ska vi snart råda bot på tänkte jag......... -Hur gick det här då? Har du skadat dig? - Far åt helvete schaaa jag. Fick den hjälpsamma Vaktmannen till svar. - Nä vad ska jag hem till dig och göra tänkte jag. - Ska jag hjälpa dig upp frågade jag. Då började mannen nog inse att Vakten kanske inte var så elak. - Ja det vore jävla schnnnällt. Tog upp mina handskar ur fickan och började ta på mig dem. -Vad fan ska du med handskarna till???? -Öhhhhhh jo man får lite bättre tag och tappar inte greppet så lätt med dem på ljög Vaktmannen. - Är du Polisch eller? Nöjde mig med ett enkelt -Nej till svar. Insåg nu att här skulle Vaktmannen få samla alla sina späda krafter för att få upp mannen från gatan, skulle tippa på att han minst vägde 150-160 pannor. Tog tag i mannens händer och gjorde ett tappert försök att dra upp mannen. Det var som att försöka dra upp en långtradare för Kebenekaise..............tvär stopp med andra ord. -Kan du försöka resa dig upp samtidigt som jag drar frågade jag mannen vänligt. - Jasschooo jaja. Efter ett antal försök så kom mannen äntligen upp. Precis när jag skulle ta i för kung och fosterland för att få upp mannen de sista cm så kände jag hur det small till i vänster arm. Ohhhhh gudars skymning vad ont det gjorde. Inte för att armen var läkt innan (se tidigare inlägg) men det här gjorde ju definitivt inte saken bättre kan jag lova...... - Det var jävla schnällt av dig. -Mmmmmmmmm svarade Vaktmannen samtidigt som han bet i hop tänderna så jag inte skulle skrika ut min smärta.......... - Gå nu förschiktigt hem sa Vaktmannen med sammanbitna tänder. - Du får man hälscha på hunden eller???? Frågade mannen och pekade med ostadig hand mot bilen som nu studsade och hoppade som en gummiboll då Basta var helt jävla galen i bilen................. - Nä det är nog inte så bra, hon är inte så förtjust i människor, gå du hem och sov istället svarade Vaktmannen i vänlig ton. - Det är kanschke bäst........hon låter lite arg svarade mannen och lunkade i väg, förhoppningsvis hem................................
Ja där fick man för att man skulle spela hjälpsam samarit. Men vad är väl smärta mot hjälpsamhet mot en medmänniska...................(????????????!!!!!!!!!!!)
Filosofiska tankar!
Peter och Bastabus
Hur som helst..............i fredags när jag kom åkandes i den glänsande fina vaktbilen så reflekterade mitt högra öga till över något som inte var som det skulle. När jag vände huvudet åt höger så såg jag en man som låg på trottoaren med en cykel över sig. Ställde mig på bromsen så stackars Besten flög in i hundburen, jaja nöden har ingen lag som man säger. -Här ska göras en insats för mänskligheten tänkte den snälla Vaktmannen. Sagt och gjort hoppade ur bilen och började gå mot mannen på trottoaren. - Jävlar, helvete....................*spott och fräs* cykelfan (osv.) dessa guterala läten kom från mannen med cykeln över sig. Mitt skarpa sinne gjorde att jag började förstå att mannen nog inte var riktigt nykter................ Det skarpa sinnet svek mig inte utan det visade sig att mannen var aspackad och lite till. Saken blev inte bättre när han fick se Vaktmannen i sin stiliga uniform.........- Far å flyg åt helvete med dig.........skrek mannen samtidigt som han försökte fästa sina korpögon någonstans i närheten av Vaktmannen. -Oups en människa med dålig erfarenhet av uniformer tänkte Vaktmannen. - Det ska vi snart råda bot på tänkte jag......... -Hur gick det här då? Har du skadat dig? - Far åt helvete schaaa jag. Fick den hjälpsamma Vaktmannen till svar. - Nä vad ska jag hem till dig och göra tänkte jag. - Ska jag hjälpa dig upp frågade jag. Då började mannen nog inse att Vakten kanske inte var så elak. - Ja det vore jävla schnnnällt. Tog upp mina handskar ur fickan och började ta på mig dem. -Vad fan ska du med handskarna till???? -Öhhhhhh jo man får lite bättre tag och tappar inte greppet så lätt med dem på ljög Vaktmannen. - Är du Polisch eller? Nöjde mig med ett enkelt -Nej till svar. Insåg nu att här skulle Vaktmannen få samla alla sina späda krafter för att få upp mannen från gatan, skulle tippa på att han minst vägde 150-160 pannor. Tog tag i mannens händer och gjorde ett tappert försök att dra upp mannen. Det var som att försöka dra upp en långtradare för Kebenekaise..............tvär stopp med andra ord. -Kan du försöka resa dig upp samtidigt som jag drar frågade jag mannen vänligt. - Jasschooo jaja. Efter ett antal försök så kom mannen äntligen upp. Precis när jag skulle ta i för kung och fosterland för att få upp mannen de sista cm så kände jag hur det small till i vänster arm. Ohhhhh gudars skymning vad ont det gjorde. Inte för att armen var läkt innan (se tidigare inlägg) men det här gjorde ju definitivt inte saken bättre kan jag lova...... - Det var jävla schnällt av dig. -Mmmmmmmmm svarade Vaktmannen samtidigt som han bet i hop tänderna så jag inte skulle skrika ut min smärta.......... - Gå nu förschiktigt hem sa Vaktmannen med sammanbitna tänder. - Du får man hälscha på hunden eller???? Frågade mannen och pekade med ostadig hand mot bilen som nu studsade och hoppade som en gummiboll då Basta var helt jävla galen i bilen................. - Nä det är nog inte så bra, hon är inte så förtjust i människor, gå du hem och sov istället svarade Vaktmannen i vänlig ton. - Det är kanschke bäst........hon låter lite arg svarade mannen och lunkade i väg, förhoppningsvis hem................................
Ja där fick man för att man skulle spela hjälpsam samarit. Men vad är väl smärta mot hjälpsamhet mot en medmänniska...................(????????????!!!!!!!!!!!)
Filosofiska tankar!
Peter och Bastabus