Kennel Brukstorpets Blogg

Vi har i måndags bestämt oss för att låta Dizel få en spruta och somna in pga av sin klåda. Detta innebär också slutet på vår tiklinje, som vi inte kommer att avla vidare på. Detta känns otroligt tungt och jobbigt då det var en linje som visade sig hade mycket positivt i sig. Vi har nu dissat två linjer, en boxerlinje och en schäferlinje. Är vi förlagda med någon jävla förbannelse eller??????? Eller är vi för "petnoga"?????? Jag tror mer på det förstnämnda!!!!! Men det är som vår allas goda vän Kattis i Gåsingeskogen sa vid något tillfälle: "Det är inte bara hundarna som måste ha en rejäl portion kamplust utan även uppfödarna!" Tack för de goda visdomsorden, det ligger mycket i dem!!! Så nu sätter vi vår förhoppning till Johannas tik Wixzie, och hoppas samt ber till högre makter att det inte blir något knas där också........................... Sedan är det bara att sätta sig ner och försöka hitta någon ny linje som är intressant och som man vill avla vidare på och börja om på ny kula..................*suck*..........

Och nu till en helt annan sak.......

Vi har ju en dotter som de flesta känner till, som går under många smeknamn. Jag har ju också klargjort att genetiskt sätt så har hon fått allt det goda från faderslinjen och allt det mindre goda från moderslinjen. Men efter en hel del klurande har jag faktiskt lyckats rota fram en dålig egenskap i den genetiska djungeln som måste härstamma från faderslinje.........................Morgonhumöret!!!!!

För det mesta när jag ska gå in och väcka henne på morgonen låter det ungefär så här:

- Evelina, Evelina dags att vakna (viskande i knapp hörbar ton)
- Evelina dags att vakna (fortfarande i viskande knapp hörbar ton med en liten smekning på huvudet)
- JAG VIIIIIIIIIIIILLLLLL IIIIIIINNNNNNTTTTEEEEE (volymen är nu uppe i ungefär 162,54 decibel)
- Nä jag vet att du inte vill men vi måste gå upp så vi inte missar ...............(här gör man ett tappert försök att komma på något roligt som kommer att hända på dagis)
- JAG VIIIIIIIIIILLLLLLL IIIIINNNNNNNNTTTEEEE (volymen stiger något till ca 164,76 decibel)
- JAAAAG ÄÄÄRRRR TRÖÖÖÖÖÖÖÖTTTTT!!!!!

Och så där fortsätter det i ca en halvtimme eller något innan hovnarren kommer upp i sängen och sätter sig vid frukostbordet sur som ättika. Då jag vet hur känslig denna morgonhumörsgen är så gör jag allt som står i min makt för att inte väcka den allt för mycket, precis som min gamle far alltid har gjort.

I morse var det ju dags igen att gå in och väcka henne. Satt först och laddade upp med lite surfning, andades djupa andetag för att liksom komma i harmoni med mig själv, vilket givetvis är omöjligt när man jobbat 12 timmar och dessutom haft en stressig natt. Då var det dags, reser mig från datorn och går in i hennes sovrum:

- Evelina, Evelina dags att vakna (viskande i knapp hörbar ton)
- Evelina dags att vakna (fortfarande i viskande knapp hörbar ton med en liten smekning på huvudet)

Plötsligt är det något under täcket som rör sig och sätter sig hastigt upp i sängen. Håret står åt alla håll, ungefär som man skulle kunna tro att sängen är strömförande med 3-fas, sömniga ögon.........................

- Åhhhhhhhh min älsklingspappa, Evelina älskar dig!!!!!!

Sådan sekunder är det till och med svårt för en machoVaktman av min kaliber att hålla tårarna borta......................

Peter