Jag är f-n i mig BÄST!!!!
Wixzi har sedan födsel och ohejdad vana (och en Matte som inte har så mycket förstånd...) spårat som en blandning mellan X2000, grävling, tivolikarusell och fågelskådare. Försök få ihop dom där 4 till en spårhund kan ni ju se hur lätt det är... Har kört alla typer av näringsspår med korv i varje, korv väldigt sällan, korv i stora högar, korv i små högar, korv högt och korv lågt och absolut ingenting har funkat. Jag har hela tiden haft känslan av att hon FATTAR liksom inte vad det här med spår går ut på! Och EN sak har jag lärt mig av min hund: Om jag visar henne på rätt sätt = att hon fattar så sitter det man har lärt henne. Otroligt lättlärd och vill alltid göra rätt!
MEN, som sagt, spåret tycker hon nog har varit det konstigaste i hennes liv som Matte har hittat på för henne.... Jag har i bakhuvudet alltid haft en teori om hur jag ska lära in det, men det är inget sätt som någon "IPO-människa" har sagt att man kan göra och då är det kanske inte rätt?????? Att man ska lita på sin magkänsla är också något jag börjar lära mig mer och mer..... ;-)
Well - vårt problem har varit att hon helt enkelt har varit på tok för slarvig när hon dundrar fram. Korv & godis betyder inte så mycket för henne och är därför ingen större motivation att leta efter. Å andra sidan vet jag att hon är otroligt NOGA när vi gör alla former av uppletande av saker i skog och mark och hon missar ALDRIG att hitta något som jag har "slängt ut". Alltså - varför inte ta med denna viljan till att alltid hitta saker genom att gömma saker i spåret? Visst - det finns ju en risk att hon bara vindar sig till allting men det var ändå värt ett försök.
Jag tog därför 5 stycken små centimeterstora pinnbitar som jag satte lite tejp på (för att se att hon verkligen tog rätt pinnar). Gick ut ett spår där jag grävde ner pinnarna under grästuvorna (så dom inte blev direkt synliga på marken utan att det blev lite utmaning). La dom med kanske 10-15 steg emellan i det första spåret jag gick. Hämtade sedan W. som KLOCKRENT gick ut detta spår med näsa och hjärna i full koncentration och svansen i ett "normalläge" (inte som den flaggstång hon haft förrut!). När hon kom till första pinnen blev hon väldigt intensiv, nosade på pinnen vilket jag klickade och belönade med godis. Hon ska ligga vid varje apport och får där godis och massor med beröm. Och man ser hur glad hon blir när Matte faktiskt är nöjd med det arbete hon presterar! Iväg och leta efter nästa apport.... och hon tycker det är SÅ kul !!! I dag, när jag gick det tredje spåret av den här typen, la jag in en 90-graders vinkel vilken hon tog utan att lyfta på nosen en milimeter från marken.....Snyggt!!!
Jag är SÅ peppad att spåra nu varje dag för helt plötsligt är det ju jävligt roligt!!! Vi ska träna in markeringarna lite bättre och sen ska vi ta hela våren, sommaren och hösten till att göra roliga, utmanande spår. YES!!!!! :-)
Kram från en stöddig men glad Wixzi-matte.... :-)
KENNELTRÄFF 1 MAJ !
För att vi ska få lite ordning och reda i vårt redan så förvirrade liv..... (ja ni kan ju själva försöka tänka er hur det är när man bor tillsammans med en nerdrogad, ynklig karl....) så skulle jag vilja att ALLA som läser detta och är valpköpare eller träningssugna vänner till oss, går in under "kommentarer" och skriver
1. Om ni kommer till träffen i Kilsbergen och i så fall HUR många, VILKEN dag/dagar och VILKEN typ av boende ni önskar. Då det gäller sistnämnda finns det 4B-stugor (800:-), 6B-stugor (1200:-) eller camping (200:-) Om ni är intresserade av att få ner kostnaden och därmed kan tänka er att dela stuga med någon annan så skriv även detta.
2. Om ni INTE kommer så skriv även en kommentar om detta så vi vet att ni har sett inbjudan. Sen vill vi givetvis veta vad det kan vara som är sååååå otroligt mycket viktigare än att komma och umgås med oss, bli full på päronkonjak, skratta åt Peter och Rickard när dom ska sätta upp sina förtält till husvagnarna och kanske någon liten stund även träna lite hund.....
Vid frågor - hör av er!!!
När vi män blir sjuka.....................
I söndags använde jag det inte men istället skulle jag figga lite åt Johanna och hennes Hurkonflurkon till hund. Direkt efter kände jag den där numer välbekanta känslan i kroppen, precis som jag känt när jag sprungit på löpbandet. INTE nu igen...................jaja tänkte jag det är väl bara till att bita i hop, hittade ett par "Blå-mannen-piller" i skåpet och knaprade i mig dem.
Första timmarna på arbetspasset kändes bra, jaja tänkte jag det var väl bara något tillfälligt. Men sedan runt 23.00-tiden ramlade förbannelsen ner över mig igen och svetten fullkomligen bara började rinna på mig, samtidigt som jag frös så jag skakade. Meddelade mina kollegor hur landet låg.................- Jaja inga problem vi kör på som bara den så vi kan hjälpa dig sedan om du inte orkar! Lät de meddela över radion. TACK gode Gud för att man har bra kollegor på jobbet. Åkte in till kontoret för att lägga mig och vila en stund på soffan. Då kände jag bara att det här funkar inte........................vid 02.30 så låg vi såpass bra till på jobbet så jag kunde åka hem och låta mina kollegor ta över resten av natten. Precis innan jag åkte hem hittade jag två alvedon på kontoret som jag tryckte i mig. Lagom till jag kom hem så hade de nog börjat verka, då jag kände mig ganska bra. Så jag fixade någrade mackor och åt, medan jag nästan skämdes för mig själv för att jag åkt hem, nu när jag mådde förhållandevis bra. Dämpade min ångest med att titta en stund på lite realityserie om poliser.................
Gick sedan tillsammans med Bastabus ut i den kära husvagnen för att sova, shit bara 12 grader i husvagnen!!! Bara till att höja upp värmen och låta underställ, strumpor och tröja sitta kvar på kroppen medan jag la mig under dubbla täcken. Somnade som ett litet barn...............................Efter ett antal timmars sömn vaknade jag (eller rättare sagt jag vaknade inte riktigt utan var så där mitt i mellan koma och sömndrucket tillstånd), och så insåg jag att jag är INTE frisk.............Svettades som en maratonlöpare, frös som en boxer på nordpolen, och kroppen kändes som den gått 24 ronder mot Tyson under hans glansdagar...................Kände att någon baddade min panna, - Det måste vara Dödsängeln som är här för att hämta mig! Tänkte jag i mitt halvt om halvt komatillstånd. - Men vad fan det var mig en sur gammal stinkande handduk ängeln använde tänkte jag samtidigt som jag slog upp ögonen och insåg att det inte alls var någon Dödsängel som baddade min panna utan Bastabus som stod och slickade mig i pannan. Efter ett tag började jag återfå medvetandet och insåg vilken planet jag befann mig på. Masade mig upp och tog snabbt på mig allt jag hittade i klädväg. Tog mig in i huset...............ingen hemma. Släppte ut hundarna i trädgården samtidigt som jag letade febrilt efter någon form av värktabletter hemma. Inte en enda tablett..............var ett tag inne på att knapra i mig Rimadyl med utgången datum, men tog mitt sunda förnuft tillfånga och lät bli..........
-Får väl ta mig en kopp kaffe och hoppas på det bästa tänkte jag. Efter ett par koppar kaffe insåg jag att om jag överhuvudtaget ska ha en chans att överleva denna dödsdömda sjukdom (någon kallade den för förkylning med feber men jag vet i fan...............) så måste jag nog gå in och lägga mig. När jag låg i sängen med underställ, t-shirt, arbetsbyxor, strumpor, fleecetröja samt dubbla duntäcken frös jag endast om högerfoten.......................jo det är sant fråga mig inte varför eller hur. Men jag var ganska nöjd med tillvaron att "bara" frysa om högerfoten och somnade återigen som ett barn.................................
Vaknade återigen efter ett par timmar, denna gång utan att någon Dödsängel baddade min panna, utan av att Hovnarren och Sambon kom hem. Dock kände jag mig precis som när jag vaknade i husvagnen. Men nu skulle allt bli bättre då Sambon varit på Medicinaffären och inhandlat en hel ask med "Blå-mannen-piller"..................... Snäll som hon är kom hon in med ett glas vatten och en liten vit mirakeltablett och la på sängbordet. Lyfte min arm mot bordet tog tabletten och vattnet, det kändes som det vore det sista jag gjorde i mitt liv......................stoppade tabletten i munnen och sköljde ner med vatten, och somnade om igen. Vaknade och kände mig genast mycket bättre....................
Dessa tabletter borde användas mer inom sjukvården då de verkar bota de mest svåra och omöjligaste fall av dödsledande sjukdomar..........................
Under tilfrisknande
Peter
Vart är samhället på väg.............
Tog mig i kragen och ringde vårdcentralen för att boka en tid hos någon mer kunnig än mig själv inom vård och hälsa. Blir mottagen av en telefonsvarare som upplyser mig om att det finns 3 olika alternativ. Ett av alternativen känns som om det passar mig, det alternativet som gick ut på att någon skulle ringa upp mig. Klappat och klart ca 1 timme senare skulle denna någon ringa upp mig. Jaja tänkte jag det är nog för att de ska kunna sålla lite bland hypokondriker och normala människor.................
Ganska punktligt 1 timme senare ringer telefonen och denna någon visar sig vara en distriktssköterska (tror jag iaf det var!!!????). Förklarar för henne om min åkomma i min vänster arm. Om punkten på armbågen som ömmar otroligt när jag klämmer där, om molande värken i underarmen och ut i handen. Upplyser även om att jag har ont i axeln, eventuellt beroende på snedbelastning el dyl. från den andra åkomman. Upplyser även om uppkomsten av åkomman och min hobby som skyddsfigurant. -Är det typ som agilty och dressyr frågar hon mig??? - Öh nej svarar jag och försöker förklara för henne vad en skyddsfigurant är för något. Tror inte hon fattade ett dugg Men men................... - Har du provat med Ipren? frågar kvinnan i andra luren. -Nej svarar jag. -Då tycker jag att du ska prova det i 7-10 dagar svarar hon. Jaja tänker jag det är nog lite i förebyggande syfte då det säkert är någon veckas väntan ´för att få träffa en expert i vit rock tänker jag. -Sedan ska jag be en sjukgymnast ringa upp dig. Va ringa upp mig??? Månne det vara en telepatisk sjukgymnast tänker jag????? Är inte en sjukgymnast en person som klämmer och känner och kommer med goda råd efter det?????????? Jaja då man inte är helt van vid vitrockar så säger man ju bara -Tack och amen och bugar sig. Nästa problem: Sjukgymnasten kan bara ringa upp mellan 11-12. Då förklarar jag så pedagogiskt jag bara kan att då får hon ringa måndag udda vecka eller tors eller fredag då jag jobbar natt. Hör några fundersamma guterala läten från andra sidan luren. -Hmmmmm..........ok..........hmmmmm......... -Kan hon inte ringa dig på arbetstid då? Frågar den nu enligt mitt tycke mindre begåvade kvinnan i andra sidan luren. - Jo då det blir alldeles utmärkt svarar jag ironiskt. -Om sjukgymnasterna jobbar kvälls och nattetid så går det bra svarar jag än mer ironiskt. Ännu mer funderasamma guterala läten......................-Det kanske är bättre att du ringer upp sjukgymnasten själv. -Öhhhh ok ......svarar jag och får 3 olika nummer som tydligen sjukgymnasten ska vara anträffbar på.
När jag har ont och äntligen vill träffa en doktor så vill jag väl för fan inte få rådet att käka Ipren (har hon provision på dessa tabletter eller????) som en jävla Ipren-man. Definitivt vill jag inte ha råd från en sjukgymnast på telefon.............jag vill träffa någon med vit rock som jag känner förtroende för som klämmer och känner på mig och som kan ställa en diagnos och tala om för mig vad jag ska göra för att bli bra i armen!!!!! Jösses mössa.............jag säger det igen ......Vart är vi på väg?????????
Besviken Peter
Vad som gör livet värt att leva och inte....
I går var jag helpeppad på att lägga spår och hade tänkt ut precis hur jag skulle göra. Det får bli någon gång i juni stället verkar det som..... *suck*
Men, som jag skrev i början - det finns som tur är lite andra saker som ändå gör livet värt att leva! :-) Ex. mitt lyckopilller till hurko-flurko hund som heter Wixzi ! (observera stavningen!) I dag var hon jätteglad och pigg och sprang omkring i snön och jagade snöbollar. Har lagt ner fot-gående-träningen tills jag har speglar eller folk som tittar och kan klicka... Däremot har jag börjat göra om ingångarna på henne och nöjer mig inte med att hon sitter en bit ifrån längre. Ställande, sitt-stanna kvar- och lite annat blev det ockås. Mest bara en massa bus... och kamp med snörbollen. Trot eller ej men hon är JÄTTELÄTT att lägga ro på nuförtiden då hon har saker i munnen. Hmmm.... får väl se om det kommer att gå att applicera på skyddet framöver också. Efter litet "lydnadspass" blev det besök i vår räddningsgrop där jag gömde lite saker som hon fick leta upp. Hon var väldigt busig och uppspelt och precis vad jag behövde efter min "nu är det snö-igen-deppresion".... Liten sväng runt sjön där det blev koppelträning. Har bytt till ett "retriverkoppel" på henne istället vilket jag tycker funkar bättre en ex. en kedja som hon ligger på mera i. Retriverkopplet slackar så fort hon inte ligger på vilket jag tycker bättre om.
Nå - vad blev det då för träning i helgen måntro?
Fredag - skydd med Harry & Tobbe som var på genomresa. Wixzi gick bra. Peter drog pisken en gång, och då ser man hur lite som behövs för att skruva upp henne..... Hon är taggad och hon tycker det här är himla kul!
Lördag - spår med OG:t. Gjorde ett riktigt långspår föratt ser hur hon skulle reagera. Gjorde även lite bågar som var på tok för små vilket gjorde att det bara blev virrigt för henne. Grävde ner en 1 cm. lång pinnbit som slut vilket hon tog klockrent. Ny spårteori tog form i mitt huvud som jag ska prova så snart den förbannade snön har försvunnit här i Kilsbergen!!! Lördag e.m kom Tobbe förbi igen och vi körde lite skydd igen.
Söndag- till OG Åker och tränade. Härligt väder och trevliga människor! Evelina var riktig goding och klagade inte en sekund under hela dagen. Fick lite bakläxa av Kattis & Jarmo gällande vår träning. Vad annat hade jag väntat mig... :-) Får gå och köpa mig en handväska för tydligen får jag inte ha Wixzi till det längre (haha!) Dra upp henne högre i drift. Ta tre djupa andetag när det blir fel... och göra om igen. Få henne att knipa åt bättre (Holländaren). Kändes inspirerande att vara där och blev nästan sugen på att ta ett pass igen när vi kom hem... :-) Alltid lika kul att se hennes släktingar och så många "drag" och egenheter som man känner igen i henne! Körde även lite lydnad med Maria som hjälp. Ska ändra ingångarna och bara nöja mig med att hon sitter riktigt nära mig. Fotgående blir bara när någon kan klicka så jag vet att hon är rak.
I går kväll fick hon också ett pass på löpbandet på kvällen vilket hon tycker om. Hon kliver glatt upp på bandet och står och stirrar på sin fläck.... Körde inte mer än 8 minuter då jag vill vänja in henne vid det först. I går ökade vi dock tempot så att hon fick springa på ganska ordentligt. Hon är jätteduktig!
I dag har vi strålande sol så då känns det lite bättre med att det ligger snö på marken....
Tjing!
Wixzi tycker inte om veterinären....
I dag bar det av till veterinären. Dags för 12-månaders spruta. Hon kom in, nosade vääääldigt på golvet, viftade lite på svansen till veterinären och gick faktiskt med på att stå stilla när han stack sprutan i nacken på henne. Kors i taket! När jag ändå var där bad jag honom att titta lite på hennes analsäckar då jag tycker att hon har luktat lite äckligt på senare tid. DET tyckte Wixzi INTE om!!! Det var skruvstäd på hunden och veterinären upp med handen i rumpan på henne. "HUGG" sa Wixzi tillbaka och tänderna klapprade som kastanjetter på en grisfest på Mallis.... Dom var rejält inflamerade så han ville spola ur dom ordentligt och ge antibiotika. Men inte utan att han sövde henne först.... När han då ställde sig framför henne för att ge spruta i benet sa Wixzi "NO WAY!!!! " " Jag vet vad du har gjort med mina ädlaste delar och nu ska du fram och göra något taskigt med min mun säkert. Vill du verkligen se hur det ser ut i min mun? Vaaaaarsåååågod!!!! " Å så visade Wixzi alla sina tänder och hur dom såg ut när munnen var öppen och när munnen var stängd. Ja, det vill säga om man kanske filmade det i ultrarapid eller något för käftarna klapprade i full fart... Hon var inte arg utan mer i otrolig stress/panik och helt och fullt besluten om att INTE låta honom komma nära!
Sprutan tog i nacken istället och planen var att hon skulle somna och vara lydig och snäll.... Visst. Hon somnade, men så mycket snällare vet jag inte om hon blev... Vet. tog munnkorg och sedan försökte W. i något slags sömnigt tillstånd att göra motstånd. Och det kunde hon kan jag lova. Det blev till att hålla fast henne ordentligt. Fasstän ögonen nästan var stängda (hon sov alltså) så kunde den lilla besten göra motstånd ändå. *suck* Till slut blev hon ren och fin och fick gå ner från bordet. Munnkorgen av och när han närmade sig igen, så vände hon sig om och gjorde ytterligare ett försök att bita honom. Denna gång var hon dock så trött så hon missade med flera meter och tänderna gick saaaaaakta saaaakta ihop. Hon såg så rolig ut!!!
1000:- fattigare körde jag till jobbet där hon fick stanna kvar i bilen för att vakna upp ordentligt. Tog sedan ut henne på promenad och hon var verkligen inte sig själv. Vet ni vad jag kunde göra? Lägga RO!!!!!!!!! Ja, vet! Visst är det helt otroligt??!!!! Och hon var jätteduktig och lugn varenda gång. Höll dutten stenhårt i munnen och stod lugnt och stilla. Tror jag ska be om några sådana där sprutor som hon fick hos vet. ...... Vi lullade mest omkring och tittade på fåglarna och att gå med henne kändes som på den gamla goda tiden när man var ute och gick med Occra. Mysig känsla att inte ha en hund som gör allt i 200 kilometer i timmen! Men tråkigt i längden....
Försöker jobba lite men fastnar hela tiden på att kolla in buceron-sidor på nätet. NEJ vi ska inte ha ny ras... Men jag har en kompis som vill ha en sådan och tyvärr har hon fått kontakt med en kull som jag verkligen inte fattar varför uppfödaren tar kull på. Av 9 individer är 4 HD-belastade och 3 ej röntgade. Tiken som man tar kull på har röntgats 3 gånger, på olika klinker,för att till slut landa på HD-B.... 2 hundar har 3:or på skott, 1 hund har 5.a på skott, 1 hund gör MT men beskrivs som skottberörd. Varför väljer man att avla på denna linje???????? Ja, dom är ju i och för sig utställningschampinjoner i alla möjliga länder så vackra hundar blir det säkert....... *suck* Min kompis, som är nybörjare, har tittat på valparna och fått kontakt med uppfödarna och jag förstår mycket väl att hon vill köpa hund därifrån! Men jag hoppas, hoppas, hoppas verkligen att hon lyssnar på mig och förstår hur viktigt det är att man inte köper av sådana uppfödare! Inte konstigt att det avlas fram så mycket skit när det alltid finns någon som vill ha det! Min kompis är en otroligt ambitiös och duktig tjej som jag vet kommer att klara det här med hundägandet med glans. Men jag hoppas hon verkligen får förutsättningarna också för att kunna hitta det här underbara som man har tillsammans med sin hund. Inte helt lätt om man får en rädd och sjuk individ......
Håll tummarna att jag klarar av att övertala henne! Jag VILL henne så väl och jag VET hur mycket hon längtar efter en hund. Hoppas att hon inser sitt eget bästa....
O.k Ett sista ryck på jobbet och sedan hem till familjen. Wixie bara sover, sover, sover..... :-)
Tjing!
Bastabus.............eller ditt jävla hundkräk.............
Men så i morse var det dags igen....................kommer hem efter en hård och tuff natt på jobbet, där jag säkerställt landet så vanligt folk kan gå på gator och torg..............tar ut Dimma och Hundkräket i skogen, och jo jag har stenkoll på henne som vanligt............men................så råkar jag göra misstaget att vända mig om för att kolla var Dimma är. Det sista jag ser av Kräket när jag vänder mig om är en svans som står rätt upp och sedan ser jag bara ett grått streck försvinna i skogen. Vrålar som om jag vore besatt av Djävulen själv...........................nog att det funkar bara till att glömma. Gör några tappra försök att ropa efter henne..............lika lönlöst som att få Sambon att hålla sig vaken framför TV:n. Blir så djävla förbannad att jag vänder hemåt och hoppas att Kräket blir överkörd av ett helt universitet med slöa skridskor........................
Som vanligt efter ca 10 min ser jag Kräket gå ute i trädgården, öppnar dörren, försöker hålla igen min för stunden nästintill okontrollerbara aggression. Lägger ner henne på hallgolvet, står och tittar på henne medan jag funderar på om hon ska få en snabb och "behaglig" död, eller en mycket lång och plågsam död. Kan dock inte bestämma mig så jag tar in henne i hundrummet samtidigt som jag fortfarande funderar på vilket dödsalternativ hon ska få..................................
En sak har jag iaf bestämt mig för: Detta fungerar inte längre, något måste göras och det inom det snaraste................
En vanlig dag i dårhuset....
Efter uppvaknande och hund-frukost-circus ses jag och Peter i dörren.Jag TILL jobbet och han FRÅN jobbet. En heldag på jobbet mellan 7 och 16 med diverse konstiga typer att alltid möta med ett leende.... tusen bollar i luften (i vänster handen) och en piska att driva på personalen med (i höger handen). Tack å lov så har jag mitt lyckopiller med mig som jag kan ta vid lunchtid. Alltid lika roligt att ge sig ut i skogen eller träningsplanen med Wixie! I dag blev det skogspromenad och lite "stanna-träning". Gjorde även MH-passiviteten och inser att W. kommer att roa sig med att vinda, spåra, pipa och gnaga på pinnar den 10:e maj.... Passivitet vet hon ju inte riktigt vad det är för något om man inte är instängd i tvättstugan. Ligger liksom inte för henne att ta det lugnt i livet. Fullt ös ska det vara.
Just nu verkar det som om Olga är av samma åsikt. Hon kör boxer-race i köket och försöker samtidigt få Dimma att släppa ifrån sig någon av alla hennes leksaker. Så fort hon hittar något (strumpa, leksak, Evelinas leksaker eller något) så kommer Dimma farande och "tar tillbaka" det vilket resulterar i en nååååågot sur Olga! Hon är söt, men något konstig.....
Well, det var ju inte om vår rymdvarelse till hund jag skulle skriva nu. Var var jag nu..... Jo! När jobbet är slut, som oftast slutar i övertid och stress i att hinna till dagis i någorluda tid.... så hämtar jag Evelina vid dagis. Där är det oftast stora övertalningskampanjen som väntar och det gäller att man har sina "trumfkort" i bakfickan som kan vara allt från att vi ska åka till hästen, eller att vi ska äta hamburgare till middag, eller att vi ska förbi affären, eller att hon ska få låsa upp bilen..... Ja ännu så länge är det tacksamt att hon bara är 4 år! Och vi är också tacksamma över att hon trivs så himla bra på sitt dagis!
Vi kommer hem till ett , oftast, dukat bord eftersom Peter fixar middagen på kvällen. Sedan är det 20 minuter med konversation i stil med
"Heeeej! Hur har du haft det på dagis, Evelina?"
"Bra"
"Vad har ni gjort då?"
"Vet inte"
"O.k...."
Därefter försöker mamma och pappa föra ett någorlunda vuxet samtal om ex. att tänka på inför nästa dag, vad som har hänt på våra resp. jobb, saker att komma ihåg att göra och allmän "överlämning" av rapporter....
Dock avbryts allt detta av en fröken som börjar lära sig klockan.... vilket innebär att var 30 sekund hör man:
"Vad är klockan?"
"11 minuter över 17"
"Har klockan varit sex då?"
"Nej"
"Varfördå????"
Eller är konversationen på nivån då hon slänger ifrån sig besticken, tittar på mig med sina stora blå ögon och säger:
"Maaaaammaaaaa!!! Du är BARA min mamma!!!" vilket sedan följs av en stor puss på kinden, kram eller någon som kramlar sig fast vid armen som man precis är på väg att föra till munnen med en gaffel full med mat....
Gulligt? Javisst! Irriterande? Något.....
Efter 23 minuter är det puss och kram och hej då till pappa. Därefter är det antingen utsläpp av liten Olga som kissar och bajsar i hela huset om man inte stänger till alla dörrar... Eller så är det utsläpp av Olga och Dimma tillsammans vilket är helkul att sitta och titta på (Kommer ni ihåg Maria & Rickard?) men förenat med total livsfara för Evelina att över huvud taget beträda golvyta då det är två stycken attackerande hundar. En styck som vill pussas i ansiktet och en styck som biter i hälsenan....
I dag fick Wixie stå på löpbandet igen och det gick jättebra!! Hon fick bra med plats och tyckte det var helt o.k att stå där. 10 minuter rask promenad till att börja med och för lite "invänjning" vid bandet. Hon är HELT fokuserad på en och samma fläck med ögonen och hon här koncentrerar sig till 100%. Det är bra. Då blir hon trött.... Ska bli skönt att kunna låta henne springa av sig lite energi där på bandet när hon har blivit lite mera van!
Sen måste jag bara säga..... Dimma är en riktigt underbar hund. Så social och go, cool men ändå arbetsvillig och alltid "med" då det gäller. Lyhörd. Vill vara till lags. Bara "är" på sitt underbara sätt. Att vi ska omplacera henne känns inte alls bra..... Men det är husse som bestämmer då det är hans hundar. Jag har nog med min flurkon.....
Insåg i dag att jag måste börja skotträna henne lite. Kan tänka mig att hon med sitt temperament kommer att reagera lite på det. Annars måste jag säga att hon har vuxit/mognat mycket mera. Vi går förbi alla möjliga saker när vi är ute och går, men dom bryr hon sig inte alls om. N
Nej nu måste jag styra upp här hemma lite. Barnen skriker och hundarna ylar. Helt normalt har jag lärt mig! :-)
Kram på er!
Vänner, valpar och vin...
På fredag kväll kom Maria och Rickard hit med sin nya husvagn.... öh, förlåt, sin lyxiga sommarstuga kanske man ska skriva. Golvvärme... dimmat ljus....barskåp med sexy lightning... Men jag är rätt nöjd med vår egen husvagn ändå. Den har i alla fall en dörr man kan stänga! Hahaha!! Peter jobbade helgen så vi andra roade oss med att äta god mat (ja, ganska god i alla fall...), dricka lite vin och sova en slurk framför TV:n....
Lördag blev lite godisinköp (ok. Maria köpte myyyyycket!) och sedan ett skyddspass när Peter vaknat till liv. Diva är jätteduktig men verkar ha något med sina tänder nu, så dom ska inte köra så mycket med henne. Wixie var lite osäker på figurant och gjorde taffliga bett och inte alls så bra som hon brukar. Kände att vi måste arbeta upp hennes förtroende för figg. mera samt att hon ska våga "ta för sig" lite mera. Vi ändrade strategi inför söndagens pass. Efter skyddet körde Maria mig lite på lydnaden och kom med många bra tips. Bl.a fick jag äntligen till lite rakare fritt följ (extern belöning!) samt riktigt bra ställanden (en kombination av mitt "handgripliga" sätt + belöning bakåt) Det kändes riktigt bra och nu har jag lite att slipa på inför onsdagens träning. Kvällen var god mat - igen - och melodifestival. Ok... jag måste erkänna att jag somnade i soffan igen.... *skäms*
Söndag = mera skydd. Den här gången fick Peter agera med lite mer attityd och mindre rörelser vilket funkade på henne. Man måste vara i samma sinneststämning som man vill att hon ska agera på något sätt. Hon gjorde riktigt bra bett, tillkämpade sig jättebra (Peter hade armen i lina) och gick stolt omkring med bytet i munnen. Jag gör sedan en "paus" (lägger INTE ro!) då hon får coola ner sig. Inte kladda med ärmen utan sitta upp. Där får hon sitta medans jag lämnar ärm till figge och sedan är det full fart igen. Funkar bra på henne tycker jag. Jag kommer säkert att få höra att jag gör helt fel, men det funkar för både henne och mig så då förstår jag inte varför jag inte kan göra så.
Helene och Cobra var också här och vi fick "plåstra om" Cobra lite. Sen pratar vi inte mer om den saken.... :-0
Det blev en helg med mycket hundsnack och Maria & Rickard är sååå härliga att diskutera hund med. Jag älskar att umgås med folk som vågar ifrågasätta, fråga "varför", försöker förstå och inte bara hänger på alla andra och därför inte riktigt vet vad som pysslar med.
På onsdag är det dags för vårt träningsgäng igen. Gäller att göra läxan ordentligt för det är ett gäng som verkligen "ställer på" en när vi tränar. Härligt! :-)
Ska jag ställa mig på löpbandet eller ska jag äta lite ostbågar?...... Vi får väl se hur det blir.
Tjing!
Lycka är en egen skrothög!
Förutom ett pass här tränade vi även vidare på lydnaden. Lyder gör hon - inga problem. Totalfokuserad till tusen på att jobba med matte. Men nu är vi ju med i 100-100-100 där målet är det samma.... och då gäller det att slipa på detaljerna. Hon sitter mycket bättre & rakare i position nu, "tänker mer utåt" i belöningarna och tränger kanske liiiite mindre än vad hon gjort förrut.... Å så blir det lite "stanna"-träning som funkar sådär. Hon har inte riktigt fått kläm på det. Däremot i våra "bus-pass-på-övningar" där hon tidigare velat ha avstånd till mig och backa ut och skälla är hon nu väldigt på och sitter och "tränger" mig och skäller som en tok. Ni kommer väl ihåg den där tjejen som såg ut som en stumfilm när hon var liten.... Inte nu....
Hon löper - fortfarande och jag tycker det tar aldrig slut på eländet... Men hon är duktig på att "städa" efter sig själv.
Nej, eftersom jag och Olga sovit i soffan i kväll och jag nu måste låta henne rasa av sig lite innan jag kan bädda ner henne för natten.... så har jag suttit och bloggat en stund. Men NU orkar jag inte mera. John Blund ligger och väntar på mig i sängen! Olga ska tydigen först bara försöka att få med sig 5 kilo returpapper som vi har i en korg här i köket. Hon kampar och kampar och fötterna glider som bambifötter på is.... :-)
Tack å gonatt!
Olga!
Nu har Husses nya lilla kelgris börjat göra sig hemmastad i det "Brukstorpska"-residenset. Skiter och pissar inne, äter som en häst, älskar att jaga Hovnarren (yngsta dottern för er som inte vet) och bita henne i vaderna, biter sönder allt hon kommer åt. I övrigt kan man väl också säga att hon HATAR att gå ut, det är ju blött och kallt, det är ju trots allt en boxer.................... Varje gång hon har sovit och den ståtlige Husse reser sig upp för att ta henne under sina muskulösa biceps och bära ut henne för att göra sina behov försöker hon undkomma och springa iväg. Men än så länge är jag Gud över henne, dock lär det väl inte ta så lång tid förrän den lönnfete Husse inte har en chans att få tag på "Kulstöterskan". En annan icke önskvärd egenskap som Prinsessan från Gulag har är att vid ca 05.30-06.00 är det slutsovit anser hon. Jag har på bästa pedagogiska sätt försökt förklara för henne det där om hur fina hundar kan vara som dörrmattor, har även försökt förklara för henne att vissa asiatiska restauranger gärna betalar ett högt kilopris för henne. Dock utan vidare resultat, hon låter som ett flyglarm från andra världskriget ungefär, bara för att påtala för sin något morgontrötta Husse att det är dags att släppa ut henne från buren. Att sova i bur var inget större problem att få henne att göra. Det var lite protester första natten, men sedan har det gått bra. Har även börjat introducera klickern för henne.
Vid ett par tillfällen per dag får hon ett antal berömda boxertokspel. Dessa yttrar sig i lite olika skepnader, en gemensam nämnare är dock att de små tandpetarna till ben rör sig så vilken trummis som helst hade varit grön av avund. Antingen springer man och hämtar något och tar i munnen, en favorit är toalettpappersrullar som man tar i änden och springer allt man är värd, en annan är en stor gul plastfotboll som man hoppar och puttar på framför sig. Den minst uppskattade av Hovnarren är när hon tar en möbel eller docka från Hovnarrens heliga dockskåp och springer som en tok framåt och tillbaka med i munnen. Man kan även bara springa som en tok fram och tillbaka i huset för att helt plötsligt komma i full galopp mot den intet ont anande Husse och suga tag i hans barfota fot och bita till för att lika snabbt springa därifrån igen med en vrålande Husse bakom sig. Det verkar som om dessa aktiviteter är till för att kram ur den sista lilla musten ur den späda boxerkroppen för när aktiviteten är avslutad brukar hon gå till sin filt och toksomna på två röda sekunder.........
Vi har i alla fall en gemensam aktivitet som vi ÄLSKAR, både jag och Olga. Det är på kvällarna när lugnet har lagt sig över det Brukstorpska-residenset. Då lägger sig Husse på soffan framför TV:n och tar upp Olga och lägger henne på magen. Sedan tar det inte många minuter innan vi både är med i VM-finalen i snarka högst......................
Det otroligt kul att åter igen ha en alldeles egen liten boxervalp i hemmet. Sist jag hade det är ju typ 9 år sedan då Basco gjorde entré i Husses liv och höll på att få sin Husse att både begå självmord, bli hundmördare, hamna på sluten psykiatrisk anstalt m.m. Men jag kommer troligen aldrig att lära mig så mycket om hund som Basco lärde mig. Blir nästan lite tårögd när jag tänker på hur lycklig han skulle varit om han nu hade fått vara här då Olga finns i huset. Basco var nämligen vår lekfarbror, "Fabbo Bozze" när vi hade kullar hemma och han fortfarande var i livet. Innan Basco hade jag en boxer som hette Nico, och det får mig osökt att tänka på ett tillfälle som höll på att bli slutet på min hundkarriär, även höll på att bli sluter i frihet: Jag var ute och promenerade på stan med Nico som en stolt tupp........Första alldeles egna hunden, som dessutom var det finaste och bästa i världen, tyckte man då. Möter en mamma med hennes son som vid tillfället var kanske 5-6 år. Pojken utbrister glatt till sin mor, när de är ca 5 meter framför den stolta Hussen och hans Boxer....."- Mamma mamma titta titta en man är ute och går med en apa i koppel". I det läget kunde Husse lätt ha blivit barnamördare också..........han raserade hela min värld för tillfället.................. Den pojken kan inte ha gått långt i sitt liv, utan sitter säkert inne på livstid............................
En annan favoritsyselsättning är att busa och leka med Besten. Dock kan nämnas att då försvinner alla bestdrag från Besten och hon blir valp på nytt. Besten brukar lägga sig på rygg/sidan och låta Gulag-prinsessan bita och busa med henne samtidigt som hon buffar på henne med sina tassar. Dock så blir det så i bland att buffandet blir lite mer än bara buffande och Olga flyger ett par meter i luften när Besten skickar iväg henne med sina tassar. Olga brukar bara titta upp lite förvånat och undra vad som hände och hur hon kunde komma så långt bort från sin "leksak", skakar på sig och springer fram och fortsätter busa med Besten.
Idag ska jag och Hovnarren samt Olga åka i väg och handla både lördagsgodis åt barn och vuxna. Troligen blir det väl en godispåse fylld med godisar åt Hovnarren samt en eller ett par flaskor fyllda med alkoholhaltiga drycker åt Husse. För i helgen är vi själva jag och Narren. Modern är i väg och sjunger med Gospelkören i de djupaste småländska skogarna, vilket Husse tycker är jättetråkigt förståss..................eller not!!!! :o). Kan ju lätt bli en helg fylld av både X-box, Boxning på TV, samt en hel del gott vin. Vi ska även införskaffa ett halsband åt Olga då alla som vi har är ca 34,5 stl för stora.............hade helt glömt bort hur små boxervalpar är i jämförelse med schäfervalpar. Återkommer med mer rapporter vad det lider........................
På återhörande
Peter
Vaktmannen är inte alltid så imponerad av Besten............
Tänkte berätta om en liten händelse i lördagskväll....................
Då det förekommit mycket stölder och då främst kopparstölder på Guds anlagda Viloplatser för oss människor, kyrkogårdar. Så har det beslutats att dessa ska bevakas, och givetvis då av bla. Vaktmannen och hans elaka Best. Kommer körandes vi ca 23.00, på väg mot en av de värst utsatta Viloplatserna i staden. Den, för ovanlighetens skull, mycket vakna och alerta Vaktmannen ser då en mystisk person som ser ut att stå och prata i mobiletelefon vid en av de värst utsatta portalerna till Viloplatsen. "- Nu jävlars ska här gripas tjuvar" säger Vaktmannen till sin Best där bak i hundburen. Besten sätter sig upp, gäspar och tittar förundrat på sin Husse!!! "Här gäller det att planera ordentligt så de inte kommer undan" tänker Vaktmannen samtidigt som adrenalinet börjar pumpa i honom. Ropar upp en kollega som lyckligtvis finns bara någon minut från mig. "-Möt upp mig vid XXX" säger den något uppspelta Vaktmannen till sin Kollega..... "-Så vi får lägga upp en strategi". Strategin läggs upp och går i korthet ut på att Vaktmannen och hans Best ska smyga sig på dem från insidan medan kollegan ska täcka upp på utsidan med bilen. Man har väl hört de "riktiga" Poliserna hur de gör!!! Helt vattentätt.............. Tar ut Besten ur bilen som nu vaknat till liv och insett att det är något spännande på G. Smyger in på Viloplatsen och börjar bege mig bort mot portalen där mannen syntes tidigare. Med ca 100 m kvar ropar jag upp kollegan och säger till honom att köra fram med bilen och göra sig beredd för de snart de snart flyende tjuvarna. Med ca 50 m kvar börjar Besten vinda kraftfullt och adrenalinet börjar pumpa ordentligt i den nu "måttligt" uppspelta Vaktmannen. Väl framme vid portalen syns inte en människa till, inte heller en själ för den delen. Frågar kollegan via radion om han sett någon eller något........ett kort "-Nej" till svar. Fan tänker Vaktmannen och börjar känna besvikelsen stiga i den lönnfeta kroppen......... "-Men här står en olåst cykel utanför" låter kollegan meddela över radion. "-Yes" tänker Vaktmannen samtidigt som Besten försöker påtala för honom att hon är spårsugen. "-Har du något där" frågar jag henne. Jojominsann hon börjar pinna i väg i ett klockrent spår (jaja man kan ju alltid gå ut och rasta sin hund tänker jag)..........spåret drar iväg över en gräsmatta och bort mot ett buskage som ligger intill muren som omger Viloplatsen för de mindre levande. "Dumma människa tror du att du kan gömma dig i ett buskage för min lilla Best" tänker jag samtidigt som adrenalinet nu är uppe i 287,63% och fullkomligt sprutar ut ur mina öron, näsa och mun. Med ca 15 meter kvar till buskaget vid muren stannar Besten upp och börjar vinda in mot buskaget samtidigt som hon spetsar öronen och reser svansen............"-Bra gumsan viskar jag till henne"......."-Kom ut från buskarna" säger Vaktmannen med den myndigaste stämma han kan hitta i sin adrenalin kokande kropp. Ingen reaktion............"-Sista chansen, kom ut ur buskarna eller så släpper jag in hunden" säger jag med än mer myndig stämma.............fortfarande ingen reaktion. Viskar till Besten "-Kom igen nu tar vi honom"........och börjar gå mot buskaget. Plötsligt rasslar det till från buskarna både jag och Besten stelnade till som två pinnar, och ut far TVÅ stycken harar......samtidigt som Besten flyger efter dem.................Hade någon i det läget kommit fram till mig och frågat vad hunden kostade så hade jag nog erbjudit dem henne gratis, samtidigt gett dem vårt hus på köpet.................."-Din JÄVEL tänker" Vaktmannen och tar med sig hundkräket bort mot portalen. "Lita alltid på hunden" äh kyss mig i arslet.........vilken jävla klyscha................Tar med mig hunden bort mot portalen. Låter meddela kollegan att jag fortsätter in mot Viloplatsen och ser om jag hittar något där, och meddelar också honom åt vilket håll jag går. "-Ok" "-Hur gick det med spåret???" frågar kollegan..........."-Inget vidare" mumlade jag till svars. Beger mig bort och in mot Viloplatsen. Besten vindar och jag ser att hon har något, hon börjar vinda kraftigare ju längre in vi kommer. "-Fan ta dig om det är harar igen" låter jag meddela henne, vilket hon föga bryr sig om. Plötsligt ser jag en blixt...........äsch det var nog bara MagLiten som reflekterade i något tänker jag, efter ytterligare någon minut så ser jag två blixtar till. "Vad i helvete" tänker jag....... Besten börjar vinda mer och mer. Plötsligt ser jag en lång smal gestalt ca 50 meter fram. "-Vad fan gör kollegan här ute NU. Dumma människa" mumlar jag till Besten samtidigt som gestalten försvinner in bakom ett buskage. "Är du ute och traskar?" frågar jag kollegan något irriterat. "Nej" svarar kollegan något förvånat "Nämen se där, du har kanske rätt ändå" mumlade jag till Besten. Går framåt och då kommer gestalten ut från buskaget och börjar gå mot oss. "-Stanna" ropar jag till Gestalten. "-Varför då?" får jag till svars.........får bita mig tungan då jag säger "-För att jag ber dig! Och dessutom är min kompis här mindre förtjust i människor" säger jag bestämt till Gestalten. Och då stannar han. "-Vad gör du här?" frågar Vaktmannen honom. "-Vad gör du själv här??" replikerar Gestalten. Då har den i vanliga fall snälla och vänliga Vaktmannen svårt att behärska sig och får bita sig ordentligt i både tunga och kind. "-Får man inte promenera på kyrkogården på natten???" frågar Gestalten mig. "-Jo men tror du inte att det anses som lite märkligt att promenera på en kyrkogård som är becksvart vid 23.30-tiden på kvällen???" undrar jag. "-Nä varför det?" får jag till svars. Börjar inse att alla "hästar nog inte är hemma i stallet" på den här mannen. Efter ytterligare någon minuts "meningsfull" konversation inser den smarta Vaktmannen att detta är troligen bara är ännu en i mängden mindre normala människor, och knappast en iskall koppartjuv. Önskar Gestalten en fortsatt god kväll och beger mig tillbaka till bilen.
Jaja slutet gott allting gott, trots Harspår, så fick vi ändå någon form av ett lyckande i slutet.
Kan meddela att Besten var bra trött efter att jobbat effektivt i över 30 minuter.
Vi hörs!
Vaktmannen och Besten
Så var träningen igång...
I dag var det även premiär för Wixie att stå på bandet. Hon var faktiskt inte SÅ rädd som jag trodde att hon skulle vara. Dock inser jag att bandet är för kort!!!!!! Baktassarna får inte riktigt plats när hon går och jag ärligt talat inte om vi ska fortsätta med bandet då till henne. Jag vill ju inte att det ska göra mer skada än nytta. Eller kommer hon att lära sig att anpassa steget efter bandet? Någon som har erfarenhet av detta??????????
Nu är det Bastas tur. Får se hur det går...
Så här bra gick det! Hon var jätteduktig och husse tvingade henne att springa 2 km. Låååång tunga, men hon knatade på. Hon har mycket kortare kropp så det var nog lättare för henne.
Evelina är sjuk idag. Hög feber och har legat i soffan hela dagen och sovit, druckit vatten, kollat film, sovit ännu mera... Vi har även lyckats att åka iväg och kolla på ett hus idag. Det var med tillhörande stall, men det var inte mycket att ha. Vi stannar nog kvar en stund till i vårt lilla hus. Det är bara så förbannat synd att vi inte kan smälla upp lite hundgårdar så att hundarna kan vara ute lite mer. Vi har tyvärr lite för många grannar för att det ska funka. Så drömmen är att hitta ett lite bättre hundställe just i N.K så att inte Evelina behöver byta dagis osv. Vi har ingen panik härifrån så det är bara att avakta om det dyker upp något.
Nej, nu ser jag minsann att jag har massa tid över innan körövningen, så då hinner jag gå ut och träna lite lydnad på ängen med Wixie. Har ju min läxa att träna på till onsdag....
Hare bra!
Hälsning från Dixon!
Träningsdag!
Jag är så kär i min älskade lilla hund! Visst - hon är den hurkigaste och flurkigaste hund jag har ägt, men samtidigt är hon så underbar att jobba med. I går hade vi en riktig träningsdag tillsammans då Maria med Diva & Gwen också var med. Superkul och något som måste göras om mycket oftare!!!
Nu kanske ni tycker jag är egoistisk men jag kommer bara att skriva om W. träning....
Vi började med att köra lite skydd med Peter som figurant. Med på träningen var också Helene och Cobra. W. fick ha sin nya Björkis-sele för första gången. Sitter ganska bra men kanske blir för liten om ett tag. Tog även kedjan på henne och fick därmed jobba med dubbla koppel. Lite meckligt men det är väl en träningssak. Hon har vid senaste träningstillfället hos Ängsbackens varit lite "för lydig", vänt sig om och frågat mig, osäker på vad hon ska göra etc. Därför sa vi den här gången att hon får i princip göra vad hon vill. Så lilla W. baxade ner mina 70 kilo hängades efter henne ner på planen... Väl där gick övningen ut på "byte-byte-fokus-angrepp-vinst-ärevarv-lugn & ro". Jag har säääääkert fel ord och kanske t.o.m har uppfattat övningen fel....men det var så vi jobbade i alla fall. Gick SÅ himla bra!!!!! Första omgången hade jag inget koppel i halsbandet vilket gjorde att hon gärna ville lägga sig ganska omgående med bytet. Andra omgången kunde jag vara med och "tagga" henne lite så hon kunde springa lite bättre med bytet/ärmen. När vi stannar släpper hon ärmen och det får hon göra!!!! Jag kör inte det här med att hon ska hålla den i munnen och sitta i "ro". Om jag skulle göra det skulle det bli en GIGANTISK fight och massor av tvång, och jag ser ärligt talat inte riktigt vad det skulle tjäna till. Kanske kommer det av sig självt med tiden? Nu får hon släppa den och hon måste sitta/ligga och coola ner sig en stund. Hon får inte ligga och gnaska på den eller riva med tassarna etc. När vi sedan startar upp backar jag bak henne alt. sparkar ut ärmen till figg. Hon är ganska bra på att coola ner sig i den situationen och det är bara någon enstaka gång jag måste säga till henne att låta bli ärmen. Sista bettet när hon sprang till bilen stod hon sedan utanför bilen en lång stund med ärmen i munnen och jag berömde henne givetvis. Ärmen fick också följa med in i buren till henne.
Det var KUL att se att hon var så fokuserad och taggad utan att det blev snurr, osäkert, att jag är något "onödigt ont" som är med henne utan istället kände man verkligen att det var VI mot figuranten! Hon är fortfarande "lydig" och tittar på mig innan jag startar upp henne.. Jag ska bli duktigare på att starta upp henne när hon har full fokus på figuranten istället.
Efter förmiddagen med skyddsträning åkte vi vidare för spår och lydnad. W. har sååå bråttom i spåret! I förrgår la jag ett spår på mossa med bara några enstaka godisbitar instoppade i mossan + några små träpinnar i mossan. Spåret fick ligga 4,5 timma... Och W. knallade runt det precis som när hon går ett halvtimmas-liggtids-spår..... I går så la jag istället på jord. I början tyckte hon det var lite konstigt och svårt att fästa upp, men sen gick hon faktiskt riktigt bra. Så mera jord får det bli så får vi se om hon kanske kan "ställa om" lite i huvudet. Jag vill få henne att fokusera mer "neråt" istället för "framåt". Godis har ingen betydelse för henne och alltså är det inget viktigt att hitta. Känns också konstigt att jag ska spåret fullt med "motivation" som hon inte alls tar som motivation... Jag måste klura lite mer på det där... Men framför allt spåra MERA!!!!
Efter spåret blev det lite lydnad men mest bara för att "lajja" lite, visa Maria lite hur jag jobbar med henne osv. Hon är ju bara SÅ med mig och tycker det är SÅ kul att gå lydnad!!! Just nu fokuserar vi på vår läxa som vi har i "100-gruppen" (onsdagsgruppen) som innebär att jag måste belöna henne mer på vänster ytterkant i fotgåendet för att få henne lite rakare i kroppen. Programmera om hennes förväntan... Sen ska jag försöka få till ställande under gång, och där tror jag att jag för en gång skull INTE ska utnyttja hennes stora jaktinstinkt utan istället vara lite mer "fysisk" och stanna henne med handen, hålla i kroppen och tala om för henne hur jag vill att "stanna" ska vara. Jag har samma kommando i vardagslydnaden när vi är ute och går. Är det dumt eller inte tro????
Vi körde även lite MH-kontakt där Maria agerade testledare. W. skiter FULLSTÄNDIGT i människor så länge som dom struntar i henne. Att gå med Maria gick bra men att stanna en bit bort från mig skapade stress och osäkerhet. Ska köra det här lite mer med andra hundmänniskor och få det till en upplevelse som inte behöver betyda massa stress för henne. Ingen av dessa ska "kladda" på henne med att kolla öron etc. utan det ska jag först vänja henne vid själv så att hon är helt trygg med den hanteringen.
Sen var det slut med frökens träning och en härlig kebab-tallrik väntade istället.... J
I dag på lunchen var vi ute och jag försökte träna lite lydnad med henne. Men ute blåser det FULL STORM och W. hade jättesvårt att fokusera på mig då öronen fladdrade iväg och hon nästan fick borra ner klorna i marken för att inte blåsa bort... Istället körde vi lite "buslydnad" med skall, läggande, sättande på avstånd, inkallning med ställande etc. Inga "krav" utan bara bus. W löper för fullt men det är inget som jag direkt märker på henne i träningen. Efter buset gick vi en bit längs sjön i "koppelträning" och fortsatte sedan in i skogen där vi körde lite uppletande på kottar och små pinnbitar. Alla gamla SBK:are kommer att slita sitt hår när dom läser hur jag gör.... Men jag gör helt enkelt så att jag står på en stig med skog på vardera sidan. Sedan kastar jag ut pinnbiten/kotten i ovallad skog och låter W. leta upp den. Enkelt och smidigt! I dag fick hon på båda sidorna så när hon kom in med ena lilla pinnbiten fick hon sedan direkt springa ut på andra sidan och hitta kotten. Vi körde kanske 10 skick så där eller något. Det blåste ju storm som sagt.... Så det var inte helt lätt för henne. Men hon har en otrolig sökmotor och ger sig ALDRIG!!!! Hon var t.o.m lite "kelig" och gick med på att jag klappade om henne när hon kom in med sina fynd. Låter kanske konstigt i era öron... men W. är inte direkt någon knähund utan har mycket "integritet". Men det märks att vi blir tightare och tightare och att hon litar mer och mer på mig. Härlig känsla!!!
Nu har vi köpt ett löpband!!!! Kilon ska rasa (på mig!) och W. ska få utlopp för sin energi. Hoppas hon inte kommer att svimma av skräck på det....
Trevlig helg på er alla!!!
Blandade nyheter och annat trams....
Vad gör vi andra då måntro?
Tja, det gamla vanliga... jobbar... tränar hund på lunchen... hämtar Evelina på dagis.... träffar sambon i ganska exakt 21 minuter innan han åker till jobbet.... äter middag.... säger till Dimma & Wixzi att dom får skärpa sig lite och inte busa sönder heeeela rummet..... sätter på Bollibompa till Evelina och sätter mig själv vid datorn för att uppdatera mig lite på "mina" hemsidor som man alltid måste kolla in. Ve och fasa! Jag har praktikant som hänger över axeln på mig på jobbet!!!! När 17 ska man då hinna surfa?????....
I dag hittade jag en liten gräsplätt på jobbet. HURRA!! Det blev fritt följ, inkallningar, ställande, läggande, "pass på" för att träna skallet lite, vändningar på stället m. m Funkade hur bra som helst - även med störningen att det kom en pulka ner för pulkabacken innehållandes 10 ungar från någon högstadieskola som försökte sätta världsrekord i både "hur många får man plats i en pulka" OCH "hur högt kan man skrika utan att alla skogens djur flyr från Kilsbergen".... Men W. hade full koll på matte, stängd mun och vrålfokuserad.... Kul!! Dock tror jag det är just störningsträning jag skulle behöva lite mera. Det är lätt (?) att gå lydnad där uppe där det knappt finns både bilar eller folk. Å sen kommer man till klubben och ska köra där det finns andra hundar, trafik utanför etc. Men på onsdag ska det bli ändring!!! Då ska vi äntligen börja vår "seriösa-tävlings-grupp" på OG:t. Får se vilka det blir och hur träningen kommer att gå. Men en sak är i alla fall säker. Det ska BARA vara seriös träning med ekipage som seriöst satsar på att tävla!!!! Alla ska vara delaktiga och hjälpa alla. Ingen "fröken" som ska ta över och leda träningen, utan en träning som kräver fullt engagemang från ALLA!!! Har sagt till att Peter INTE får tro att det här är hans kurs där han ska vara instruktör.... *grrr*
På promenaden idag tog smart-Wixzi och hittade en väldigt passande plats för att uträtta sina "stora" behov. HÖGST uppe på ett stort snöberg!!! Till saken hör att det var barmark (grusplan) runt om denna snöhög men hon kämpade sig högst upp och satt belåtet och tittade sig omkring medans hon uträttade sina behov! Det fick mig att tänka på hur otroligt hurkon-flurkon hon är, och vilka väldiga personligheter jag har haft som hundar.
Min första hund var Ålli (Dimmas mormor). En bättre nybörjarhund kommer jag aldrig att få!! Hon var så otroligt stabil i nerver och psyke, men ändå med stor arbetsglädje och hon var mig en trogen följeslagare, Den som fick mig att börja med hund över huvud taget. Den som fick mig att lära känna alla underbara hundmänniskor i Göteborgs-området. Den som fick mig att träffa Peter..... Den som fick mig att köra räddning! Det var med stor sorg i hjärtat som jag omplacerade henne, men jag vet att det var ett beslut som gjorde att HON fick må så bra som hon också förtjänade. Att få vara enmanshund. Få jobba. Få känna att hon är den ende..... Som mamma till A-kullen kan hon vara mycket stolt för det är verkligen ett gäng härliga hundar som har presterat enorma resultat med sina förare!
Å så fick man hem en så totalt charmig och oemotståndlig liten boxervalp istället som heter Occra. Hon charmade verkligen ALLA med sitt sätt att vara!!! Och sååååå mycket myror i brallan som gjorde att det räckte att folk bara tittade på henne för att hon skulle explodera i glädje. Hennes "knorrningar" när hon tyckte livet var orättvist.... hennes snörvlingar när hon på myyyyycket nära håll skulle undersöka saker eller gå ett spår... hennes otroliga kärlek till allt som gav henne värme (människor, kaminer, en hög med kläder...). Det var mycket kärlek man fick från denna lilla hund! Hon var inte så förtjust i andra hundar.... men hon var en underbar mamma till B- och C-kullen ! Älskade att spåra och leta efter människor, men tog övriga "cirkuskonster" med ro.... Kände att det alltid blev en kamp mellan hur mycket jag ville och att hon gärna ville lite mindre.... så hon fick flytta till sitt "slott" i Västerås där Kai och Lena låter henne få vara den älskvärda lilla prinsessa som hon verkligen är! Men jag har många kära minnen med henne och har henne också att tacka för alla möten jag haft med alla underbara människor i Boxerklubben! Och alla våra Boxervalpköpare! Utan henne hade jag ju aldrig träffat er!!!
Med båda dessa hundar måste jag säga att jag har haft den väldiga förmånen att dom aldrig har varit sjuka! Underbart!
Å nu har jag en tredje hund som är HELT olik mina andra. En "turbo-hund" likt Basco, bara det att Basco tyckte om att ligga i knät och stensova.... Det gör INTE Wixzi. Hon är ganska osäker på det mesta i henne omgivning och det är jag som är tryggheten för henne. Ljudkänslig.... osäker på människor.... osäker på hundar.... Men tillsammans med mig så otroligt lyhörd, lättjobbad, livlig och glad, mattes lyckopiller.... Jag hoppas verkligen att det här med nerverna är något som kommer att lugna sig när hon blir lite äldre. Var ute och introducerade henne till det här med att cykla. Jo tjena.... Hon såg ut som om hon trodde att jag skulle anfalla henne med cykeln ungefär. Det ska bli väääääääldigt spännande att se hur hon kommer att ta sig igenom sitt MH till våren! Å så ska vi genomlida att vänta på röntgenresultat också i vår. Hjälp!! Tänk att det snart gått ett år sedan jag hämtade hem det lilla trollet från Ängsbackens!
Så en väldigt tråkig nyhet, men som ändå fått ett gott slut.... Våran Bonnie (Bizzi) i B-kullen har blivit påkörd av en bil, där hjulet på bilen körde över hennes huvud!!! Det kom tydligen blod ur nos och öron, blodsprängda ögon etc. men enligt veterinären inga innre skador som man kunde se nu i alla fall. Förhoppningsvis inget som ger några framtida men heller. Vi är glada över att det trots allt gick bra i allt elände och hoppas att hon är frisk och kry snart igen!
Till sist en underbar bild på systrarna Brukstorpets! Bellis till vänster och Cizco till höger. Vi är glada att vårt avelsmål att få fram dom snygga Bruksöronen" här visar sig finnas i BÅDA våra boxerkullar!!! :-)
Nej nu ska jag gå och kittla Evelina lite så hon inte degar till i soffan.
Tjing!
Bastabus fortsätter att imponera..........
Klockan cirkus 02.33 så glider Vaktmannen ner med sitt vrålåk till tjänstebil i ett garage. Meningen är att Vaktmannen och hans elaka best ska se till att inga obehöriga är där och försöker göra olagligheter. Har många gånger funderat över att vi inte har stött på någon "Bosse Kriminell" där nere. Men men med en sådan Vaktman så klart att ingen vågar sig dit............................Jaja hur som helst, jag plockar ut Besten från bilen och går fram till dörren som leder in till garaget, trött och sliten försöker jag fumla in nyckeln i nyckelhållet samtidigt som jag gäspar så käkarna håller på att gå ur led på mig..............Besten är inte dålig hon heller hade någon sett oss skulle de troligen tro att vi var i VM-final i grenen "Vem gäspar längst störst". Gör entré i det mycket välbevakade garaget..........."Men vad i ändå in i............" hinner jag tänka i den avslutande akten av gäspningen när jag ser Bestens svans åka upp, ja nästan så den slog knut på sig själv, precis när hon rundade ett hört.........adrenalinet hann precis komma upp i så där en lagom nivå när jag själv rundade hörnet beredd att gå till fullaste angrepp, om nu inte hunden skulle lösa uppgiften själv.................... det tog några sekunder innan jag insåg att jag inte alls stod öga mot öga med en galen psykopat som inte ville annat än att äta små Vaktmän och deras hundar till frukost.........utan detta..........
"Men vad ända in i skymningarnas djupa dalar............................" tänker den numer klarvakna Vaktmannen. Här förbereder man sig på en strid om liv och död och vad får man se jo en NALLE!!!!!!!! Men Besten verkade mycket nöjd med sitt fynd!!! Inte nog med att hon nästintill fått sin gamla Husse att svimma av adrenalinpump hon skulle dessutom prompt ha ned den från soptunnan.......................
............för att ordentligt undersöka denna konstiga varelse som befann sig i VÅRT garage...............
för att till slut konstatera "TITTA HUSSE VAD JAG HITTADE!!!"
Ja jag säger då det...............dessa hundar!!!!
Den oroliga Vaktmannen tittade sig om för att se efter så ingen såg oss. Då hade väl all respekt för Vaktmän med Bestar försvunnit..............................
Vi hörs!!!
Peter och Bastabus
Jaha då ska man bli med boxer igen då...........
Jag var en tur till Göteborg igår för att inspektera Swedbox O-kull. Vet inte vad det är med mig och boxer men det finns någon medfödd förkärlek till denna ras. Trots mängder av folk som försökt "tala mig till rätta" kan jag inte sluta älska denna ras. Det är väl som med alla droger en gång beroende alltid beroende antar jag......... Hursom helst kommer vi nu att göra ett sista tappert försök med boxeraveln inom vår kennel.
Valparna är endast 4 veckor gamla än så länge, så så mycket spännande är det inte att se ännu. Det blir mer intressant om två veckor när vi ska ner och titta igen. Dock är det en tik som utmärkte sig lite mer än de andra, dessutom är hon otecknad och tigrerad vilket det "Samuelssonska"-hjärtat bankar lite extra hårt för.
Det var en trevlig dag hemma hos Harry och Anette. Harry är en ambitiös boxermänniska som tävlar elitnivå med sina boxrar. Och Anette är den som står för marktjänsten. Det bjöds på både lunch och fika samt en massa boxersnack. Det var ju ett tag sedan man aktiv inom Boxerklubben så det kändes skönt att bli lite uppdaterad igen. Även om det mesta verkar vara sig likt inom boxervärlden i Sverige. Ett stort TACK till Harry och Anette för en mycket trevlig dag!!!!
Planerna är väl att vi ska behålla denna lilla krabat, som kommer att lystra till namnet "Olga", i ett antal månader för att utvärdera hurvida vi ska behålla henne själva eller placera ut på foder. Vi ska sedan bestämma oss för om vi ska sätta ut Dimma eller Olga på foder. Ska vi behålla henne är det tänkt att köra henne i IPO, så jag förhoppningsvis kan visa alla att boxer är en ypperlig hund att köra IPO med vilket jag hävdat under lång tid.
Återkommer med mer rapporter om Olga om två veckor när vi varit nere och tittat på kullen igen. För er som vill veta mer så kan ni gå in på Swedbox hemsida: www.swedbox.nu
Vi hörs!
Peter
Basta-den elaka besten.........
Har nu haft Basta i drygt två veckor i tjänst. Det är ju alltid lite konfunderande och spännande med en ny hund i tjänst. Varför gör hon si och varför gör hon så............kommer hon att fungera när det väl gäller är ju tankar som far runt i en Vaktmans huvud vid sådana här tillfällen. Jag har märkt att hon jobbar intensivt med nosen både i luft och på marken när vi är ute och knatar på nätterna. Men aldrig varit säker på vad hon jobbar efter. Här kommer två händelser från i fredags...........
Händelse 1
I fredags tidigt på kvällen gick jag en rond på ett nybygge med Basta. På ganska långt håll ser jag en man med mörka kläder, mössa och luvtröja. -"Perkfekt!!!!" tänkte jag nu ska vi passa på att träna. Jag förstod ganska snabbt att detta stackars lilla offer inte alls hade några som helst onda aningar utan helt enkelt bara gått in av misstag då han skulle till en närliggande fotbollsplan. Tar med mig hunden och går mot ett hörn på en byggnad som gör att "Offret" är dolt för Basta. Kommer runt hörnet varpå Basta mycket bestämt och kraftfullt talar om för det stackars "Offret" att där var inte så lämpligt att vara. Stackarn........han får en chockartad upplevelse när han på ett par meters håll får se hela garnityret samt vad Basta åt till middag, samt får höra ett öronbedövande skallande. "- Jjjjjjjjjjaaaaaaaggggggg sssssskkkkkkuuuullllleeee bbbbbaaarrrraaaa tttttttttttttttttiiiillll ffffffotboollsplllaaaaneeeeen" stammade han fram. Vid tillfället står vi i en passage på ca 3 m bred vilket inte gjorde situationen tråkigare för vare sig hundföraren eller hans elaka best............ "- Då har du gått fel" upplyser den vänliga vaktmannen honom samtidigt som han har "uppenbara problem" att hålla sin vargliknande best......... "-Då får du vända om och gå ut igen och gå runt" upplyser den fortfarande vänlige vaktmannen honom. Detta innebar givetvis att han skulle "tränga" sig mellan mig, besten och husväggen.............."-Man får inte vara dum" tänker jag och småler lite inom mig själv!!!! "-Så jaaaaaaaaa tyst nu inte skällaaaaaaa" säger jag till Basta i lugn ton samtidigt som jag långsamt stryker henne längs hela sidan i en ganska belönande handling. "-Ingen fara jag håller i hunden så gå du bara förbi oss" försäkrar jag för "Offret". Han tittar på mig med mycket skeptisk blick (vem hade inte gjort det när det står en Väktare med en rabiat hund som han nästan inte "klarar av att hålla". "Offret bestämmer sig dock för att lita på mig och går försiktitigt med händerna nästan i armhålorna, med nervös stirrande blick på hunden, förbi oss. "-Fan kan ju inte bli bättre träning i verkligheten" tänker jag och kan nästan inte hålla mitt leende borta!!! Precis när han passerar oss så lägger Basta in "turbon" och vrålar ut sin aggression så till den milda grad att även jag blir förvånad.........samtidigt som hon tar sats för att kasta sig upp och äta upp det stackars lilla "Offret"............när han kommit förbi oss småspringar han ut och jag berömmer Basta så tyst jag kan utan att han ska höra det!!!!! Jaja man får se det från den positiva sidan, jag fick ett kvitto på att Basta fungerar bra i dessa situationer och "Offret" kommer troligen aldrig mer i sitt liv sätta foten innanför ett inhägnat bygge.................*S*
Händelse 2
Samma fredag, dock har det blivit natt ca 03-tiden. Kommer ånyo in på ett bygge, dock inte samma som föregående händelse. Direkt börjar Basta "vinda"......"-Har du något" frågar jag henne medan hon vindar mer och mer.............."-Fan ta dig nu om jag ser att det står något vilt eller liknande någonstans på området" säger jag till en. Hon bryr sig föga över Vaktmannens påpekande utan fortsätter vinda allt mer och mer kraftfullt. "-Du ska veta att jag är inte sen att använda dig som dörrmatta om du inte verkligen har något" mumlar jag i tyst ton till henne. När vi kommer runt ett hörn på ett nybyggt stort hus blir hon alldeles galen i sin vindmarkering, går upp på bakbenen och vill liksom upp i luften. "-Det finns väl för fan inga fåglar i luften miss i nassen" tänker den mindre begåvade Vaktmannen. "-Men vad fan hon har verkligen något i snoken" mumlar jag för mig själv........samtidigt som jag lyfter mitt trötta huvud och tittar upp på en byggnadställning..............och vad får den mindre intelligenta Vaktmannen se där.............jo tre ännu mindre intelligenta killar som sitter trycker ca 12-15 meter upp i byggnadställningen. "-Kom genast när därifrån!" vrålar jag i den myndigaste stämma jag kan hitta inom mig. Varpå killarna inser att det nog är bäst att göra som jag säger till dem. Basta då.............jo hon håller fortfarande på för fullt och försöker vinda in doften och har inte förstått att Husse redan hittat dem. När de är halvvägs ner från trappstegen så upptäcker även Basta dem och talar om det på sitt lilla sätt............"-Jaja jag har redan sett dem" suckar jag till henne medan jag klappar om dem. Jag förklarar för killarna det olämpliga i att vara fulla och klättra upp ca 15 meter på en byggställning.........dessutom att de numer, om de inte tidigare var det, är kriminella individer. "-Fööööörlåt" stammar de i kör. Basta då..........tja hon såg väl inte dessa svartrockar/punkar-killar som något större hot, gläfste till någon gång då och då men mer var det inte. Osökt kände jag en besvikelse inom mig. Minnesbilden från tidigare på kvällen satt ju etsad fast i högra hjärbalken fortfarande. "- Vad är det där för något" säger en av de "Svarta" och gör en ansats att ta ett kliv framåt samtidigt som han pekar frågande på min ASP-batong. Så där gör man inte tyckte Basta och vrålade till samtidigt som hon kastar sig upp mot den "Svarta".........."Backa!!!!" hinner jag skrika till honom.......innan han av vinddraget från Bastas klapprande käftar självmant nästintill slänger sig bakåt. "Skit i det du!" svarar den belåtna Vaktmannen honom vänligt. "Så killar pinna nu i väg ut härifrån lika fort som ni kom in" säger jag till dem på myndigaste sätt. Vilket killarna nog tog som befriande ord från Väktaren och hans Best till hund................
Ja kort och gått kan jag lugnt konstatera att jag har en vaken, alert hund som iaf i dessa situationer fungerar alldeles utmärkt. Och märk väl detta utan att, jag iaf, har tränat någon form av objektträning. Nöjd...........ja det kan man säga. Nepp nu ska vi snart iväg för vårt sista pass innan långledighet (5 dagar) jag lovar att återkomma med mer berättelser i framtiden.
På återhörande
Peter och Bastabus
Måndag igen....
Lunchen blev riktigt bra lydnadsträning på gräsplanen. W. var laddad och som vanligt helt med på noterna. Hon är väldigt signalkänslig och vi jobbade lite på att när jag vänder mig åt vänster behöver det inte betyda "helt om" utan att det även kan innebära vänstersväng. Gjorde några "övertydliga" svängar och talade om för henne hur jag ville ha det samt att jag vill att hon flyttar med sig rumpan i svängen. Vi tränade på det några gånger med lite "bus" mellan för att hon inte skulle tröttna och "pang" så satt det - som allt annat man gör med henne. På slutet gjorde hon så snygga vänstersvängar så jag blev tårögd! :-) Vi strosade vidare genom den helt snöfria skogen (Tack Gode Gud! Låt gärna vintern fortsätta så här!!!) och det blev lite "uppletande" varav en gång som hon fick leta som attan!!! Jag satte mig på en sten och tänkte jag skulle se hur länge hon orkar hålla på utan att hon ger upp. Och där fick jag sitta.... Vid ett tillfälle stannade hon upp och tittade på mig och hoppades kanske på att få lite hjälp, men icke sa nicke. Så kul att se vilken teknik hon kör och hur hon själv anpassar sig efter hur vindarna blåser, från vilket hon hon ska närma sig saken för att få vittringen i näsan. Underbart att se!!! Hon hittade den lilla, lilla pinnbiten till slut.... och då blev det jubel från matte och en propellersvans på Wixzi! Vi försöker även alltid få med lite koppelträning och asfalt så hon får fortsätta sin tillvänjning vid bilar... I dag gick hon riktigt bra och lugnt men det var kanske för att jag tröttat ut henne med uppletet.... (haha)
Hon sov som en stock på sin plats hela eftermiddagen.... Efter jobbet åkte jag och handlade lite presenter till Evelina som fyller på onsdag. Bl.a ska hon få en ordentlig ridhjälm så att jag kan låta henne trilla av utan att oroa mig för huvudet i alla fall.... (Tur att Peter inte var med när det hände för han hade förbjudit mig att åka dit fler gånger!!) När jag kom hem åkte Evelina och jag ut till lite dagiskompisar och lämnade inbjudningar till hennes kalas. Hon ska bjuda två tjejer från dagis varav den ena, Alice, är hennes bästa kompis. Dom är så himla söta tillsammans och blir så glada när dom träffas! Alice blev också jätteglad att hon blev bjuden på kalaset.
Nu är det uppladdning inför måndagkvällen vid TVn som innebär 1,5 timma Ceasar Milan och sedan American Idol (ny säsong) Jag SÄGER ju att det är en riktigt bra måndag!!!! Dimma och W. får vara i "stora" hundrummet och dom är mer än lovligt galna.... Tänk sedan hur det blir när dom får sällskap av en 8 v. boxervalp!!
Tack för mig. Nu blir det inget mer bloggande idag. Tjing!