Visst är hon sig fortfarande lik?.... :-)
Så här läser ni...
Möte med Occra- del 2
Eftersom min blogg alltid skiter sig så delar jag upp den idag... :-)
Kai och Lena bjöd på smaskig pastalunch. Mums! Hundarna vilade och laddade upp för en liten badtur då jag skulle få se alla deras badplatser. Flytvästarna kom fram och hundarna blev superglada. Särskilt Raffe som visste att han skulle få simma efter sina älskade tennisbollar.... Dom var så söta i sina flytvästar där dom skuttade ner till bryggan. Occra travade frejdigt ut på bryggan men sen var det stopp.... Raffe däremot kastade sig i vattnet med liv och lust och simmade som en tok. Det är verkligen en härlig hund! Sen gick vi till den "barnvänliga" stranden så även Occra fick simma lite. Man måste vänja henne vid vattnet så sakta men säkert kom hon längre och längre ut och till slut simmade även hon. Hon var jätteduktig och tyckte det var roligt för hon kom alltid tillbaka med bollen och la den vid fötterna så man skulle kasta ut den igen till henne.
Vi gick tillbaka till stugan för kaffe och jordgubbar vid den soliga husväggen. Kunde inte heller låta bli att gå lite lydnad med Occra (hon har ju så fint kryp!) och även lite med Raffe. Han är inte direkt tränad i det men har helt klart potential då han har bra kamp och föremålsintresse. Kast med tennisboll (Tack för kastaren jag fick!) och Occra segade omkring lite.... Hon slänger sig ner på backen om det inte händer något....
Hela dagen berättade Kai och Lena, och jag frågade och frågade, om allt som hade med Occra att göra. Hur funkar det med andra hundar, var sover hon på natten, vad hittar ni på om dagarna, hur är hon när hon träffar nytt folk etc. och det var så skönt att höra att hon har det så bra! Hon får så mycket kärlek och uppmärksamhet att hon verkligen lever som en riktig liten prinsessa. Jag är SÅ glad att våra vägar möttes och att hon får bo hos Kai och Lena! Nu har jag hotat med att om hon inte har gått ner 10 kilo tills jag träffar henne nästa gång så tar jag med henne hem igen..... Får se om det funkar.... :-) Jag hoppas att dom testar på det här med att spåra lite mer med henne då jag vet att hon tycker det är så fantastiskt roligt. Allt som har med nosen att göra är mer hennes grej än att springa efter bollar och pinnar etc. Men dom gör ändå lite sådana grejer med henne även om det inte är "SBK" så att säga. Dom brukar gömma sig i skogen, slänga ut godisar på gräsmattan, gömma leksaker i trädgården etc.
Jag var glad när jag körde där ifrån för jag tycker att hon har det så bra hos dom och jag är så lycklig över det! Men när jag var nästan hemma blev jag plötsligt så ledsen att tårarna började strömma igen. Det kändes så TOMT att komma hem till övriga familjen med hundarna och barnen och att inte Occra var med i familjen längre. Hon har ju alltid haft en så självklar plats i vår familj. Har funnits där längre än vad barnen har! Och nu skulle jag hem till en familj som inte längre var "hel" utan att det fattades något. Det kändes så TUNGT, även om jag givetvis vet att hon har det bra. *suck* Det är sådant man får "skylla sig själv" när man omplacerar någon....
Som tröst var Wixzi glad att se mig igen i alla fall och vi "bustränade" lite i trädgården då hon var jätterolig att jobba med. Där är inte någon som lägger sig ner och sover i alla fall.... Och det var ju därför jag omplacerade Occra för att få en hund som tycker det är roligt att träna tillsammans med mig. Får väl se hur det blir med det framöver....
Jag hade kameran med mig så det kommer bilder på Occra snart.
STOR puss till er alla blogg-läsare från världens bästa Occra-Poccra! Och TACK Lena och Kai med familj för ALLT ni gör för henne. Ni är guld värda!!!!
Jag har träffat Occra!!!
Occra stod vid grinden när jag kom och viftade glatt på svansen. Hon pussades och slickades så där som hon alltid brukar göra och backade snabbt upp i mitt knä för att parkera sig (ni vet sådär som hon alltid gör...) Jag blev så glad att se henne och kunde givetvis inte hålla tillbaka tårarna som strömmade ner för kinderna. Min älskade lilla Occra!!! Jag kan kanske inte påstå att hon kände igen mig för Occra blir ju lika glad att träffa vem som helst...:-) Jag blev i alla fall glad att träffa henne! :-) Vi tittade runt lite där dom bodde och sedan gick vi en härlig skogspromenad i skogen med hundarna. Occra och Raffe är som två syskon och är så söta tillsammans! Nu löper Occra och ser ut som en babbian i rumpan... och är kanske lite slö:are än normalt. Raffe har fått P-spruta så han bryr sig inte det minsta om henne. Värre är det med grannens hund som går lös på tomten. Förvisso är han lärd att inte gå över på deras tomt, vilket funkar till 100% men jag är skeptisk hur det går när hon kommer i höglöp. Skulle det bli någon tjuvparning lär dom få med mig att göra... Occra ska INTE ha några fler kullar och defenitivt inte ihop med en stövarhane!!! Jag tycker Kai och Lena har bra koll på Occra och dom binder upp henne om det är så att dom inte kan ha ögonen på henne, vilket jag tycker känns att dom verkligen tar sin del av ansvaret. Till hösten blir det sterelisering, men det är inte riktigt läge att göra i sommar med tanke på infektionsrisk etc. vilket jag tycker är bra tänkt av dom.
I skogen satte vi oss och fikade kaffe och bulle och Occra la sig snabbt tillrätta under en gran för att sova en slurk. Hon är verkligen en liten latmask - eller livsnjutare som jag brukar säga. Men så fort det är dags att hitta på något igen så är hon med! Jag är ledsen Kai och Lena, men jag måste säga det.... Hon har också gått upp några kilon, eller ganska många... Det var en riktigt liten rultig dam som sprang omkring i skogen och jag "skälde" lite på dom att dom har låtit henne gå upp så i vikt. Det är inte bra för hennes kropp och jag tror det också är en orsak till att hon är lite slö:are än vad jag är van att se henne. Det är lite konstigt med tanke på hur mycket motion dom ger henne (långa promenader, simning, bollkastning etc.) och vad dom sa får hon inte heller särskilt mycket med mat. Kan vara någon form av ämnesomsättnings-rubbning? Mitt tips är dock att dom begränsar hennes mat (morgon och kväll) och inte låter henne få "fri tillgång" som hon haft + mer motion (cykling, springa etc.) + sluta mata med bullar, köttbullar etc. Det är tydligen inget som direkt Kai och Lena gör, men hon har väääääldigt välvilliga grannar som skämmer bort henne. Det är dit hon "rymmer" när hon är borta och det är kanske inte så konstigt om det finns godis att vänta....
När vi kom tillbaka gick jag och Lena ett spår till Occra för att jag skulle visa hur man kan jobba med henne. Hon är ju van vid spår, sök, lydnad etc. som aktivering och är inte så mycket för att aktivera sig själv. Till skillnad mot Raffe som kan gå omkring och kasta med sina bollar och bära på pinnar i trädgården. Det var tyvärr ett ganska torrt ställe och hon har inte gått spår på länge, så jag hade inte så höga förväntningar. Sen hämtade vi Occra och hon blev så glad när jag sa att vi skulle gå spår och hoppade glatt in i min bil. Sele och lina kom fram och hon var såååå ivrig att få ge sig iväg. Hon vimsade på i starten men sedan gick det riktigt bra. Tog fel i vinkeln men gick sedan jättefint i skogen där det inte var så torrt. Tillbaka på underlag som var nästan som jord där hon missade vinkeln ner mot vägen vilket gjorde att hon missade lite på slutet. Jag såg det på avstånd så jag kopplade loss henne och lät henne frispåra dit vilket hon gjorde bra. Skönt att det blev ett bra slut. Där blev det kamp och lek och Occra var så glad så glad. Vi körde tillbaka till stugan där hon snabbt gled in i skuggan och la sig för att vila....
Stackar Wixzi!
Hon går lös här på hela området och gör inga större utflykter utan håller sig i min närhet. Hon är en socialt vek tjej och det är inte mycket man behöver "bråka med henne" för att hon ska lyssna. Enda gången hon inte vill vara med är när vi går till bilen. Har börjat koppla henne istället för att undvika bråk. Hon brukar bli ganska åksjuk när vi åker bilen, så jag tror det är därför hon inte är så pigg på att hoppa in där. I går när vi var ute och gick vädrade hon väldigt intensivt mot ett buskage. Jag gick vidare och tänker att hon kommer väl snart. Och visst - strax kom en liten Wixzi springande med svansen stolt och högt upp i vädret. När hon kommer närmare ser jag något stort, brunt oidentifierbart som hon har i munnen. Helt övertygad om att det är värsta bajshögen hon har hittat, så jag bänder upp käften på henne (jag vet - inte särkilt bra inför kommande apporteringsövningar!) och får henne att spotta ut föremålet. Och vad ser jag landar på grusgången om inte en PANNBIFF!!! Vad nu den gjorde i buskarna förtäljer inte historien. Senast vi hade det på menyn var första helgen i juni, och jag måste säga att den såg förvånadsvärt aptitlig ut för att ha legat utomhus i en vecka i gassande solsken... Wixzi var väldigt ledsen över att jag tog bort hennes fynd och gick länge och snosade omkring sig och undrade vart den hade tagit vägen (för matte KAN väl ändå inte vara så nedrig att hon tog den ifrån mig. Hon måste ju bara ha gömt den någonstans!)
I kväll är det IPO-träning och jag tror vi ska köra lite valptrasa igen. Det tyckte hon var så himla skojsigt förra gången. Nyttig träning för henne att vara med på klubben bland alla hundar. Hon blir lite lätt exalterad kan man väl säga...
Chipp Chopp!
Hur gör man för att valpen ska få vatten????
Gick upp i morse och tänkte att "vad skönt. Det HÄR är alldeles lagom värme idag!" Tittade sedan på klockan och insåg att den var 07.30 vilket innebär att värmen lär nog stiga ytterligare några grader.... Det ÄR varmt, men visst är det härligt?! Lite grillade kycklingspett och tsatsiki så behöver man väl inte lägga ut pengar på charter till Grekland inte!
Hundarna tycker inte det är vidare roligt dock. Minst en gång om dagen brukar W. stå vid gallret och bara tjuta och skrika för att hon vill komma in. Då slänger hon sig ner på golvet och somnar på två röda. Skönt att man har AC ! Trodde väl aldrig riktigt att vi skulle få användning av just den funktionen på värmepumpen.... Det är ju bara så in i basken svårt att se till att dom får sitt vatten! Jag fyller på en stor vattenskål och ställer på trappan. Basco skyndar sig dit och dricker, Akza får sedan på nåder dricka lite (medans Basco står och övervakar) och sen kommer då Wixzi dit och kör sin vattenshow. Hon hugger i vattnet, slänger upp huvudet och spottar ut vattnet så det kommer över henne igen, börjar lite försiktigt med att krafsa med ena tassen i vattnet för att på slutet hoppa jämnfota med tassarna, välta hela skålen och dra ner den från trappan. Inte mycket vatten blir det att hon dricker och bredvid står dom stora hundarna och suckar och längtar efter att få dricka mera.... Hur f-n gör jag om jag inte vill gå ut och vara vattenvakt hela dagen??????
När W. är lagom blöt om tassar och nos går hon vidare till någon jordig hörna i vår rabatt och gräver ett stort hål vilket gör att hennes nos ser ut som en chokladdoppad schäfernos istället. När ja tittar ut nu genom fönstret står hon och kampar med våra otroligt vackra djuprosa pioner så kronbladen yr omkring. *suck* Hon har alltid något bus hon hittar på när hon är ute. Hon och Basco är ju fortfarande polarnas polare och står och smågnabbas hela dagarna. Svårt att få till någon vettig träning med henne i värmen. Hon växer i alla fall så det knakar. T.o.m så att jag själv ser det. Blir mer och mer lik en malle..... (Undrar jag om jag fick med mig rätt valp hem? Dom kanske bara ska testa hur långt våra kunskaper räcker om hur exteriören på en schäfer ska vara? )
Nä nu jävlar måste jag ut och stoppa monstret. Nu har hon nämligen släpat ut 3 av stolsdynor på gräsmattan och står och hoppar jämnfota på dom. Med blöta + jordiga - alltså leriga - tassar. Stoppa valpterrorismen i denna värld!!!