Kennel Brukstorpets Blogg

I går fick jag ÄNTLIGEN åka och hälsa på min älskade Occra-Poccra-Lingonsylt! Jag har medvetet velat vänta ett tag för att hon ska kunna känna sig hemma hos dom innan jag kommer och hälsar på. Det har varit lååååånga veckor att vänta.... Det var med lite blanade känslor jag körde iväg till Kais och Lenas stuga utanför Köping. Den ligger jättefint ute i skogen med en stor sjö på andra sidan vägen. En stor tomt och massor av härlig skog att gå långa skogspromenader i.  Ett riktigt hundparadis! :-)

Occra stod vid grinden när jag kom och viftade glatt på svansen. Hon pussades och slickades så där som hon alltid brukar göra och backade snabbt upp i mitt knä för att parkera sig (ni vet sådär som hon alltid gör...)  Jag blev så glad att se henne och kunde givetvis inte hålla tillbaka tårarna som strömmade ner för kinderna. Min älskade lilla Occra!!!  Jag kan kanske inte påstå att hon kände igen mig för Occra blir ju lika glad att träffa vem som helst...:-) Jag blev i alla fall glad att träffa henne! :-)  Vi tittade runt lite där dom bodde och sedan gick vi en härlig skogspromenad i skogen med hundarna. Occra och Raffe är som två syskon och är så söta tillsammans! Nu löper Occra och ser ut som en babbian i rumpan... och är kanske lite slö:are än normalt. Raffe har fått P-spruta så han bryr sig inte det minsta om henne. Värre är det med grannens hund som går lös på tomten. Förvisso är han lärd att inte gå över på deras tomt, vilket funkar till 100% men jag är skeptisk hur det går när hon kommer i höglöp. Skulle det bli någon tjuvparning lär dom få med mig att göra... Occra ska INTE ha några fler kullar och defenitivt inte ihop med en stövarhane!!!  Jag tycker Kai och Lena har bra koll på Occra och dom binder upp henne om det är så att dom inte kan ha ögonen på henne, vilket jag tycker känns att dom verkligen tar sin del av ansvaret. Till hösten blir det sterelisering, men det är inte riktigt läge att göra i sommar med tanke på infektionsrisk etc. vilket jag tycker är bra tänkt av dom.

I skogen satte vi oss och fikade kaffe och bulle och Occra la sig snabbt tillrätta under en gran för att sova en slurk. Hon är verkligen en liten latmask - eller livsnjutare som jag brukar säga. Men så fort det är dags att hitta på något igen så är hon med!  Jag är ledsen Kai och Lena, men jag måste säga det.... Hon har också gått upp några kilon, eller ganska många...  Det var en riktigt liten rultig dam som sprang omkring i skogen och jag "skälde" lite på dom att dom har låtit henne gå upp så i vikt. Det är inte bra för hennes kropp och jag tror det också är en orsak till att hon är lite slö:are än vad jag är van att se henne.  Det är lite konstigt med tanke på hur mycket motion dom ger henne (långa promenader, simning, bollkastning etc.) och vad dom sa får hon inte heller särskilt mycket med mat. Kan vara någon form av ämnesomsättnings-rubbning?  Mitt tips är dock att dom begränsar hennes mat (morgon och kväll) och inte låter henne få "fri tillgång" som hon haft + mer motion (cykling, springa etc.) + sluta mata med bullar, köttbullar etc. Det är tydligen inget som direkt Kai och Lena gör, men hon har väääääldigt välvilliga grannar som skämmer bort henne. Det är dit hon "rymmer" när hon är borta och det är kanske inte så konstigt om det finns godis att vänta....

När vi kom tillbaka gick jag och Lena ett spår till Occra för att jag skulle visa hur man kan jobba med henne. Hon är ju van vid spår, sök, lydnad etc. som aktivering och är inte så mycket för att aktivera sig själv. Till skillnad mot Raffe som kan gå omkring och kasta med sina bollar och bära på pinnar i trädgården.  Det var tyvärr ett ganska torrt ställe och hon har inte gått spår på länge, så jag hade inte så höga förväntningar.  Sen hämtade vi Occra och hon blev så glad när jag sa att vi skulle gå spår och hoppade glatt in i min bil. Sele och lina kom fram och hon var såååå ivrig att få ge sig iväg.  Hon vimsade på i starten men sedan gick det riktigt bra. Tog fel i vinkeln men gick sedan jättefint i skogen där det inte var så torrt. Tillbaka på underlag som var nästan som jord där hon missade vinkeln ner mot vägen vilket gjorde att hon missade lite på slutet. Jag såg det på avstånd så jag kopplade loss henne och lät henne frispåra dit vilket hon gjorde bra. Skönt att det blev ett bra slut. Där blev det kamp och lek och Occra var så glad så glad. Vi körde tillbaka till stugan där hon snabbt gled in i skuggan och la sig för att vila....