Kennel Brukstorpets Blogg

Det är väl ett under om någon ö.h.t är inne och läser vår blogg nu för tiden då vi är OTROLIGT dåliga på uppdatera den! Men trogna läsar som ni är har ni kanske inte gett upp hoppet alldeles ännu?....

Det har hänt så himla mycket på senare tid så jag tänker inte ens berätta om allt det för det kommer vara omöjligt för mig att båda komma ihåg och få plats i bloggen... Istället är det lika bra att kasta sig rakt in i verkligheten och berätta om NU:et istället. Det är ju så man ska leva - eller hur?!

I helgen har vi hunnit med att träna hund både lördag och söndag. Det blev "bara" jag och Peter hemma på vår egen äng men jag måste säga att det är skönt på sitt sätt att köra så då det blir bra kvalitet och bra "diskussioner" när vi tränar tillsammans. Det är på gott och ont att ha en figg som man känner så väl....

Wixie har börjat gå bättre och bättre i skyddet vilket gläder mig. Hon tar för sig mer, biter hårdare och hänger i trots att vi börjat belasta henne lite mera. Hon har dock även börjat ta för sig i lydnaden mellan de olika övningarna vilket gör att jag har börjat lägga in ett pass "skyddslydnad" på henne. Klassisk övning där hon ska gå fot och vid rätt beteende får gå på och bita på figg. Hon har gjort riktigt, riktigt bra bett i samband med dessa övningar då hon nästan blir ännu mer taggad av att man "packar ihop" henne i lydnaden först.

I övrigt kör vi på enligt den "röda tråd" som jag bestämt mig nu att köra efter. Hon måste stärkas i de olika momenten då hon inte är en "modig" hund på det sättet. Flykter, släppande, tysta bevakningar, modprov med figge som sticker, bevakning i skul är "grunden" till de flesta övningar vi kör. Sen försöker vi i detta skapa att hon har rätt "förväntningar" i de olika momenten som då också ska stärka henne till att göra rätt i de olika delarna. Ex. i modprovet kör vi att figgens rop ska vara en signal för henne att han också vänder och sticker. Sen är det bara att låta "vändandet" komma senare och senare för henne. Har funkat jättebra på henne även om hon aldrig kommer att bli en sådan självmordspilot som Basco var.... :-)

Har även kört lydnad och börjat lägga in ställande under språngmarch. Bäst funkar det på henne om man lägger bollen bakom henne.... Men det är bara att inse att man ALDRIG ska köra lydnad ensam!!! Så himla mycket smådetaljer som man inte ser när man har hunden vid sin sida, gör sättanden/lägganden etc. Klassikern att hunden inte riktigt sitter ner på rumpan har drabbat även mig....

Jag ska erkänna att jag har pendlat mellan "jag ska tävla SM" till "nu säljer jag henne och slutar med hund" under de sista månaderna. Inte för att hon är extrem jobbig (öh... eller jo... det är hon i och för sig) utan mer för att jag i så fall inte vill hålla på med hunderiet längre. Men alltid när jag bestämmer mig för att "nu lägger jag ner alla ambitioner på tävling. Hon får bara var min "skrutt- och -släng-hund", ja då kommer träningsglädjen tillbaka. Så jag håller det väl på den här nivån så får vi se om jag kommer ut på någon tävling till sist. På dagarna just nu är det lydnad och "räddning" i mitt eget lilla sökområdet på jobbet blandat med skogspromenader och "leta kotte".  Kvällstid kan det bli en sväng till stallet där hon skuttar omkring (ända tills man tar in hästarna då hon sätter sig under bordet i sadelkammaren...) eller lite springande på löpbandet här hemma. Helgerna då det är ljust blir det skydd. Och kanske en och annan onsdag beroende på väder och vind. (Nej, vi har inte hjärta att låta Evelina stå ute i minus 20 grader och frysa medans mamma och pappa tränar....)

Sorgliga nyheter är att både Brukstorpets Bizzi och Brukstorpets Dixon är avlivade - och båda är avlivade utan att vi har fått veta något förrän efteråt!!!!  Vi är djupt besvikna på ägarna till dessa hundar och hoppas att ni andra valpköpare verkligen förstår hur viktigt det är för oss att få veta sådant INNAN ni tar ett sådant beslut! 

Glada nyheter är att 3 av våra 4 valpar från vår D-kull som vi sålde till Norge, har gått igenom deras "test" att fortsätta sin utbildning till hundar i försvarsmakten. En av hanarna (gråben) var dom mycket imponerade av vilket gläder ett uppfödarhjärta! :-)  Den fjärde hunden, Brukstorpets Dukza (kallades Lillis i valplådan) har vi fått tillbaka och bor nu hemma hos oss. En genomgo' liten tik som man tar till sitt hjärta direkt! Okomplicerad att ha att göra med, social och söker gärna kontakt med oss 2-benta, mycket bra och fasta bett (som resten av kullen!) och har all potential att bli en riktigt trevlig tävlingshund, även om hon kanske aldrig kommer att slåss om medaljerna på IPO-SM.... Hon har bara varit hos oss i 3 dagar och är just nu i höglöp så det är svårt att riktigt säga vad som är hennes "rätta jag" ännu. Hör av er om det är någon som är intresserade av henne! Annars kanske vi fastnar för henne för mycket och vill behålla henne.... (Tänk att det är JAG som säger det som är så trött på alla hundar i huset. DÅ måste ni förstå hur mysig hon är! :-) )

Nej nu får det vara slutbloggat för i dag. Får ju nästan kramp i fingrarna... Tjing!