"Ole, dole, doff....."
1. Hon ligger lugn och tyst på sin plats och väntar på att matte ska ta med henne ut på lunch
2. Hon hugger inte efter kollegor som kommer för att klappa henne/prata med henne....
3. Hon behvöver "testas" lite mer av oss för att vi ska få en uppfattning om vad hon är för typ av hund
4. Jag tycker väldigt mycket om henne och hennes sätt att vara....
Om man då gör jämförelsen med tok-Wixie istället så är det:
1. Hon ligger i och för sig tyst och lugn så länge jag sitter vid skrivbordet.... men om jag springer för mycket ut och in dom dagar då det är väldigt körigt och stressigt, då känner denna känsliga lilla dam direkt av mattes humör och blir pipig och orolig även hon
2. W värnar mycket som sin integritet! Helt o.k med människor som ignorerar henne och inte ska "kladda" på henne. På jobbet försöker jag uppfostra kollegorna, men tyvärr har dom fått lära sig den "hårda skolan" då hon har nafsat lite efter dom. TRIST!!! Ännu värre är herr X som alltid kommer in och ska prata med henne och TROR att han är så himla snäll när han pratar med henne. Men tyvärr så "grymt/morr-pratar" han med hundar vilket gör att W lägger sig och TOKstirrar på honom med musklerna spända... Om han hade sträckt fram handen för att klappa henne hade hon klippt till direkt... Jag försöker verkligen uppfostra mina kollegor men det är f-n imig inte lätt... *suck*
3. Ibland känns det som man gör samma saker på varje promenad med W. Tur att hon är tacksam för att jobba med vad det än gäller....
4. Jag älskar W arbetsglädje, livsglädje, energi, intensitet och totala tokspel som bara hon kan få. Det ger mig en sån otrolig glädjekick och man blir verkligen glad i hela kroppen efter varje träningspass med henne. Det är ju bara så in i bängen synd att hon stressar.... nafsar och inte riktigt går att ha i möblerade rum......
En kombination av dessa båda hundar hade varit underbart!!!!
Vad har vi gjort i veckan då? Dina har varit med på jobbet några dagar, och jag har tränat lite mer lydnad med henne. Hon är lättlärd, men precis som sina kullsyskon måste man vara tydlig i alla inlärning. Är man det sitter det direkt! Är man INTE det blir hon osäker och frågar mig om vad hon ska göra. (Till skillnad mot W som är typen som då provar 10 sätt att utföra det hon TROR jag menar!)
Hon skäller myyyyycket bättre nu och kommer igång riktigt ordentligt med bra tryck bakom. Lite skillnad mot hennes pip-skall i början.... Kampar som en tok, tillkämpar och kommer alltid och uppmanar till kamp igen efteråt. Vi har letat efter "dutten" i olika miljöer och det är inga som helts problem för henne. Problemet är för mig att kunna gömma den utan att hon ser det!!! Då hon inte kan "stanna kvar" ännu, och jag aldrig har koppel på henne.... så följer hon med mig överrallt i området där jag ska gömma saken. Men nu har jag lärt mig knepen hur jag lurar henne... *haha*
Hon har helt klart "vaknat till liv" om man jämför med hur hon var när hon kom (och då hon var i löp). Energisk, arbetsvillig, hopp & studs (vilket jag tillåter då jag vill släppa på det sociala trycket lite då vi tränar) och tycker det är såååå kul vad vi än gör. Springa-och-hämta-dutten-övningen som jag skrivit om tidigare, har hon verkligen fattat och far fram i skogen i full fart för att hämta dutten tillbaka till mig.
I veckan körde vi lite enkel bytesövnig på klubben med Peter. Det var isgata under snön så vi tog det försiktigt. Hon kämpade på bra och hon har riktigt fina bett!!! Precis som resten av kullen.... En genomhärlig hund på alla sätt och vis som jag gärna hade behållt!! Men nu har jag lovat mig själv att ALDRIG mer ha 2 hundar samtidigt så jag inte tycker jag har tiden till det....
Wixie var med mig på jobbet igår. Åhhhh - hon blev sååååå glad!!!!! Sprang ut till bilen och ville direkt hoppa in. Väl framme skuttade hon fram till dörren och man bara såg hur det lyste i ögonen på henne när hon fick springa in på kontoret. Där puttade hon upp grindarna direkt till sin lilla plats. Och hela förmiddagen var hon jättelugn och cool, låg och sov med ett halvt öga på matte och inte det minsta pip och stress. Det var precis som om hon ville visa mig att hon också minsann kunde vara så snäll och lugn som Dina är..... *haha* På lunchen fick hon sånt glädjefnatt så jag trodde nästan att hon skulle spricka. Hon sprang å sprang, letade upp kottar och pinnar som hon kom med till mig, hoppade och studsade och tyckte livet var toppen. Äntligen på promenad med matte igen!!!! Även vi gjorde "spring- och -hämta" , vilket hon har gjort många gånger förrut och därmed vet precis vad det handlar om. När jag la ner dutten och sa att hon inte fick ta den, och sedan fortsatte att gå så sprang W iväg som jag aldrig sett henne förrut.... Det var en blandning av kängruskutt och galoppsprång och när jag mätte spåren i snön så har hon alltså språng som är 4 meter långa!!!! I skogen!!!!! Hon är helt galen..... Eftersom hon är van vid den här övningen brukar jag gå lite längre sträcka och sedan skicka henne och hon kan verkligen springa snabbt den hunden. Kanske ett rapport-ämne???? Det är mycket snö i Kilsbergen så hon fick nog rejält med träning för sina muskler. Det är väl i princip det och skelett som den hunden består av.... Precis som sin matte!!! *hahahahahahaha* (Jag vet att Peter inte har slutat skratta ännu....)
Hon är härlig och jag kommer nog aldrig kunna "byta ut" henne mot Dina.... (även om jag tänkt tanken....) Får nog bara lära mig att stå ut med hennes nerviga, stressiga sätt och inse att det är en Formell 1-bil jag kör. Precis som min uppfödare "varnade" mig för innan jag köpte henne. Ibland hade det bara varit så skönt att ha en trygg gammal Volvo att köra omkring med istället.....
Nu ska hundarna in från hundgården och det ska tränas lite lydnad med W på ängen. Har förresten satt ut annons på Dina på blocket.... Ja, Kattis - jag vet att du dööööööör när du ser det!!!!! Men jag har ännu så länge bara positiva erfarenheter av det, och bara för att blocket uppfattas som "oseriöst" så betyder det knappast att jag säljer Dina till en oseriös person???!!! Jag kan tänka mig att stå på torget och sälja hundar om det skulle vara så - för fortfarande är det JAG som säljare som avgör vem som får köpa min hund!!!!
Ha det!
Förtydligande!
Så Dukza är alltså = Dina! Och det är bara EN hund vi har till salu.... inte två.... :-)
Tjing!
Intresset = 0 !
Hej och hå.... undrar hur länge vi kommer att ha kvar Dukza här i huset..... Det är i princip INGEN som har hört av sig om henne! Vi har gjort lite annonseringar på aktivhund, vovve.net, hemsidan, pratat med kompisar etc. Men det är ju synd att säga att dom står i kö till att få köpa henne. Vi är inte ute efter att "tjäna pengar" på henne utan det viktiga är att hon kommer till ett bra hem där hon får blomma ut och vara den underbara hund hon verkligen är!
I går försökte hon få igång tråk-Basta ute i hundhagen. Hon sprang å sprang och gjorde lekinviter å hoppade och studsade. Basta bara muttrar och går omkring som en gammal kärring.... Nej, dags att släppa ihop henne med Dimma lite så hon får busa och ha kul. Tror inte har haft så mycket med andra hundar att göra för hon verkar väldigt osäker och undvikande i kontakten med dom. Men jag tror inte det ska bli något problem att släppa ihop syskonen.
Det roliga är att nu när D har varit med mig på jobbet så har W varit hemma med Dimma på dagarna. Och dom har sååååå kul tillsammans!!!! Tidigare har det varit mycket maktkamp, dom har rykit ihop några gånger ec. Men nu har dom bara så kul tillsammans och busar på "lika villkor". Kanske har W varit för mycket med mig och "glömt" hur man ska bete sig i flocken tillsammans med andra hundar? Nyttigt för henne i alla fall. I dag ska Evelina på barnkalas mellan 14-16 så då ska jag äntligen träna lite med W. OCH Dukza förståss.... :-)
I går tränade jag och D lite med klickern här inne. Hon satt vid väggen i köket och jag ville egentligen bara att hon skulle ha kontakt med mig. Klick & sen godis. Spontant (inlärt hos fodervärden=) tog hon nosen mot ljusknappen som var på väggen. Hmmm..... kanske hon skulle passa som servicehund? Hon är ju så arbetsvillig och glad i människor, söker självmant deras kontakt, lugn i miljöer etc. Ingen aning hur det funkar med det där, men tyvärr kan vi ju inte ha kvar henne hemma så nu gäller det att komma på alla bra sätt att hitta ett nytt hem åt henne. Blocket nästa!!!!
Jag VET att folk tycker det är oseriöst etc. men jag säger som jag brukar: Hade det inte varit för annonsen på Blocket hade Occra ALDRIG fått det underbara hem som hon har nu för tiden!!!! Lena och Kaj som har henne har gett den hunden såååå mycket kärlek och omsorg. Dom tränar inte SBK-sök och SBK-spår men dom simmar med henne, går milslånga skogspromenader, låter henne "leta husse", m.m. Det är en livskvalitet som många gånger är bättre än vad mina andra hundkompisar ger sina hundar där dom har hunden i trädgården och sedan är ute och tränar dom 20 minuter om dagen.... (Inkl. mig själv!) Och detta tack vare Blocket!!!! Så se upp - snart hittar ni Dukza där....
Nej nu ska det hängas tvätt och tas in dösmutsiga och döblöta hundar! Tur man har en tvättstuga man kan stänga in dom i....
Tjing!
Bättre och bättre dag för dag!
Nu för tiden skuttar hon glatt iväg till min bil på morgonen. Först stannar vi till vid stallet där jag morgonfodrar och släpper ut hästarna. När hästarna är inne i stallet vågar hon inte riktigt gå in... men om jag kopplar upp henne så går hon in utan som helst problem! (Alltså jag draaar inte in henne!) Och sen är det helt ok att vara med matte i stallet. Hon följer med mig och lägger ut hö i hagen och snosar in senaste kattskitshögarna hos grannen.... Men alltid i min närhet och alltid med alla sinnen i gång. Brukar visa mig direkt om det är någon som kommer på vägen innan jag själv hör/ser det. Hon raggar inte eller så utan bara visar att hon har hört/sett något som hon vill berätta för mig.
När det är dags för mockning så hjälper hon till på sitt eget lilla sätt.... (say no more!) Hon är en lättlärd fröken för efter en dag i stallet lärde hon sig att "akta på dig" betyder att man inte får stå FRAMFÖR sopborsten när matte sopar. kan också bero på att hon fick känna av konsekvenserna av en sådan placering..... :-) På jobbet går hon lös med mig bland skidåkare, pulkabarn och andra som rör sig uppe på Kilsbergen. Nemas problemas. Hon ligger lugnt och stilla i sitt hundhörn och ligger mycket mer avslappnat än vad W brukar göra (som reagerar på det mesta!)
I dag när det var lunchdags gick jag till ett nytt ställe och körde uppletande av dutten bland "skrot och bråte". Inga problem för fröken... Körde även lite lydnad (= kontakt/går bredvid + sitt) Ungefär vad jag bryr mig om att göra med henne då vi inte ska ha henne kvar. "Fot-gåendet" är så klockrent på henne - och det utan att jag har begärt något av henne! Sen tränade vi lite på att skälla för att få igång figurant, och det går bättre och bättre måste jag säga. När man slänger iväg dutten kommer hon tillbaka med den varje gång, och vill att man ska kampa mera med henne. Fullt och fast bett och tillkämpar sig bättre och bättre. I like her A LOT!!!
Vi gick vidare genom stugbyn där jag körde lite "det är helt o.k att vara 50 meter från mig!" genom att lägga dutten på vägen och sedan gå vidare x antal meter. Därefter skicka henne på att springa och hämta den själv. Första gången var hon lite tveksam och stannade på halva vägen, men sen trillade poletten ner och hon sprang i full fart med öronen slickade på huvudet. Å matte stod ju faktiskt kvar och väntade på henne.... :-)
Avslutningsvis lite upplet av dutt i skogen och lite "drälla omkring-promenad" där hon gärna håller sig runt min sida. Sen sov hon gott 4 timmar till på mitt kontor.... :-)
Det ska bli spännande att se hur MH går på henne. Hon är ju lite försiktig av sig så det blir säkert många moment som hon löser om man går med henne fram. Men dom här testerna har förvånat en förrut så man ska aldrig säga aldrig.... 14 februari är det om ni är nyfikna på att komma och titta! Då kommer även Divas familj så vi kan dricka lite rosévin och fira födelsedagar!
För övrigt har vi fått svar på 3 norska hundar. Hanarna var A-höfter och armbågar. Tiken som är kvar hade tyvärr C.... Så hade även Dixon som är avlivad så ledstatistiken är inte lika bra på den här kullen som den var på A-kullen! Å andra sidan är vi såååå nöjda med att vi har fått in Ängsbackens-betten där hundarna kan sitta med "bytet" i munnen i lugn och ro huuuuur länge som helst. Vet att både jag och Peter blev så imponerade av deras "av och på-knapp" när Kattis och Jarmo körde skydd och sa att "det DÄR vill vi ha i våra framtida schäfrar". Och det fick vi!! Underbart att se! Det är en kull som har mognat/håller på att mogna väldigt sent, men det verkar som det också kommer från Ängsbackens T-kull. I alla fall när vi har pratat med Martin som har pappa "Treo" så säger han att så var fallet med honom. Inte som boxer i alla fall som aldrig blir vuxna.... *haha*
För övrigt kommer inte dom 2 norska hundarna (1 var redan borta på en storövning) till vårt MH. Vi är grymt besvikna för vi kände på oss redan när han var här och lämnade Dukza att dom inte skulle komma.... Det stod i vårt köpeavtal och vi tycker det är konstigt att det inte finns en ända norsk militärjäkel som kan skjutsa ner dom till Örebro!!! Det finns verkligen fördelar och nackdelar med att sälja dom dit..... Å andra sidan behöver vi inte vara oroliga för att det blir hundar som inte får jobba och "vara hundar" vilket känns bra på sitt sätt!
Nej nu får det vara slutbloggat för idag. Har firat vår underbara lilla prinsessa som fyller 5 år idag. Kalas med familjen, mormmor/morfar, kusiner/morbro i kväll och i morgon väntar prinsesskalas för några av hennes kompisar. Söndag ska hon iväg till en annan kompis som har sitt kalas. Mycket kalasande blir det!! :-)
Go' natt!
Dukza pryar som Wixie
På lunchen gick vi ut och skottade lite snö... (kuligt värre sa Dukza!), gick skogspromenad med bus, uppletande av bollen i både skogen och i min lilla "rädningsgrop". Hon har en otrolig näsa och hittar snabbt som tusan. Kul att se! Försökte få henne att skälla lite, ,men det har hon svårt för.... Egentligen kan hon bara ordet "sitt" och så mycket mer är ingen idé heller att vi lär henne då hon ändå inte ska stanna här.
Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att hon kommer till ett bra hem. Det är denna härliga hund verkligen värd!!
Over-and-out
Oj - nu får vi skämmas igen...
Det är väl ett under om någon ö.h.t är inne och läser vår blogg nu för tiden då vi är OTROLIGT dåliga på uppdatera den! Men trogna läsar som ni är har ni kanske inte gett upp hoppet alldeles ännu?....
Det har hänt så himla mycket på senare tid så jag tänker inte ens berätta om allt det för det kommer vara omöjligt för mig att båda komma ihåg och få plats i bloggen... Istället är det lika bra att kasta sig rakt in i verkligheten och berätta om NU:et istället. Det är ju så man ska leva - eller hur?!
I helgen har vi hunnit med att träna hund både lördag och söndag. Det blev "bara" jag och Peter hemma på vår egen äng men jag måste säga att det är skönt på sitt sätt att köra så då det blir bra kvalitet och bra "diskussioner" när vi tränar tillsammans. Det är på gott och ont att ha en figg som man känner så väl....
Wixie har börjat gå bättre och bättre i skyddet vilket gläder mig. Hon tar för sig mer, biter hårdare och hänger i trots att vi börjat belasta henne lite mera. Hon har dock även börjat ta för sig i lydnaden mellan de olika övningarna vilket gör att jag har börjat lägga in ett pass "skyddslydnad" på henne. Klassisk övning där hon ska gå fot och vid rätt beteende får gå på och bita på figg. Hon har gjort riktigt, riktigt bra bett i samband med dessa övningar då hon nästan blir ännu mer taggad av att man "packar ihop" henne i lydnaden först.
I övrigt kör vi på enligt den "röda tråd" som jag bestämt mig nu att köra efter. Hon måste stärkas i de olika momenten då hon inte är en "modig" hund på det sättet. Flykter, släppande, tysta bevakningar, modprov med figge som sticker, bevakning i skul är "grunden" till de flesta övningar vi kör. Sen försöker vi i detta skapa att hon har rätt "förväntningar" i de olika momenten som då också ska stärka henne till att göra rätt i de olika delarna. Ex. i modprovet kör vi att figgens rop ska vara en signal för henne att han också vänder och sticker. Sen är det bara att låta "vändandet" komma senare och senare för henne. Har funkat jättebra på henne även om hon aldrig kommer att bli en sådan självmordspilot som Basco var.... :-)
Har även kört lydnad och börjat lägga in ställande under språngmarch. Bäst funkar det på henne om man lägger bollen bakom henne.... Men det är bara att inse att man ALDRIG ska köra lydnad ensam!!! Så himla mycket smådetaljer som man inte ser när man har hunden vid sin sida, gör sättanden/lägganden etc. Klassikern att hunden inte riktigt sitter ner på rumpan har drabbat även mig....
Jag ska erkänna att jag har pendlat mellan "jag ska tävla SM" till "nu säljer jag henne och slutar med hund" under de sista månaderna. Inte för att hon är extrem jobbig (öh... eller jo... det är hon i och för sig) utan mer för att jag i så fall inte vill hålla på med hunderiet längre. Men alltid när jag bestämmer mig för att "nu lägger jag ner alla ambitioner på tävling. Hon får bara var min "skrutt- och -släng-hund", ja då kommer träningsglädjen tillbaka. Så jag håller det väl på den här nivån så får vi se om jag kommer ut på någon tävling till sist. På dagarna just nu är det lydnad och "räddning" i mitt eget lilla sökområdet på jobbet blandat med skogspromenader och "leta kotte". Kvällstid kan det bli en sväng till stallet där hon skuttar omkring (ända tills man tar in hästarna då hon sätter sig under bordet i sadelkammaren...) eller lite springande på löpbandet här hemma. Helgerna då det är ljust blir det skydd. Och kanske en och annan onsdag beroende på väder och vind. (Nej, vi har inte hjärta att låta Evelina stå ute i minus 20 grader och frysa medans mamma och pappa tränar....)
Sorgliga nyheter är att både Brukstorpets Bizzi och Brukstorpets Dixon är avlivade - och båda är avlivade utan att vi har fått veta något förrän efteråt!!!! Vi är djupt besvikna på ägarna till dessa hundar och hoppas att ni andra valpköpare verkligen förstår hur viktigt det är för oss att få veta sådant INNAN ni tar ett sådant beslut!
Glada nyheter är att 3 av våra 4 valpar från vår D-kull som vi sålde till Norge, har gått igenom deras "test" att fortsätta sin utbildning till hundar i försvarsmakten. En av hanarna (gråben) var dom mycket imponerade av vilket gläder ett uppfödarhjärta! :-) Den fjärde hunden, Brukstorpets Dukza (kallades Lillis i valplådan) har vi fått tillbaka och bor nu hemma hos oss. En genomgo' liten tik som man tar till sitt hjärta direkt! Okomplicerad att ha att göra med, social och söker gärna kontakt med oss 2-benta, mycket bra och fasta bett (som resten av kullen!) och har all potential att bli en riktigt trevlig tävlingshund, även om hon kanske aldrig kommer att slåss om medaljerna på IPO-SM.... Hon har bara varit hos oss i 3 dagar och är just nu i höglöp så det är svårt att riktigt säga vad som är hennes "rätta jag" ännu. Hör av er om det är någon som är intresserade av henne! Annars kanske vi fastnar för henne för mycket och vill behålla henne.... (Tänk att det är JAG som säger det som är så trött på alla hundar i huset. DÅ måste ni förstå hur mysig hon är! :-) )
Nej nu får det vara slutbloggat för i dag. Får ju nästan kramp i fingrarna... Tjing!