Kennel Brukstorpets Blogg

Ja så kan man beskriva helgen som varit, minst sagt!!!

Fick för en tid sedan en förfrågan om jag ville hjälpa ett glatt (????) gäng boxerägare som var lite nyfikna på det här med IPO. Tanken var att vi skulle köra en helg, där dessa glada boxerägare skulle få lite mer inblick i IPO:t och då framförallt i bitarbetet.

Redan några dagar innan helgen skulle gå av stapeln borde jag förstått att något inte var som det skulle. Då kom det ett mail där man redan i detta skede utlovade mig muta i form av en flaska Xanté.......

Började på fredagkväll med lite teoretisk genomgång av IPO-programmet och lite andra nyttiga kunskaper som kan vara bra att känna till, vi såg även en film så alla skulle se hur en IPO-tävling gick till. Redan här första kvällen började jag förstå att detta inte skulle bli en lätt helg..........tänk om jag redan då visste hur rätt jag skulle komma att få. Kanske tur det för då hade jag nog packat mina saker och lämnat kajutan kanske......:o). Nä då jag bara skämtar............eller????? Efter genomgången var det lite samkväm med lite alkoholhaltiga drycker. Jag gjorde vad jag kunde för att dränka mina bekymrade tankar som uppstått under teori"lektionen", jag försökte även få de andra att hänga med på mina handlingar...........dock utan vidare resultat. Ja förutom några enstaka tappra själar som var kvar en stund och höll mig sällskap, övriga pratade något om att vara seriösa och utvilade inför morgondagen. Förstod inte alls vad de menade då............detta blev jag först införstådd i dagen efter........

Lördagen började för min del men ett uppvaknande, där jag försökte få igång min kylskåpsviga kropp genom att sätta på kaffe och avnjuta detta. Gick sedan ut en promenad med hundarna. Begav mig efter det upp till samlingssalen för att få i mig någon form av frukost. Där möttes jag av ett glatt körrop:

-         GOD MORGON!!!!

-         "Morrn morrn" muttrade jag och försökte likt en B-skådis vinna en Oscar för mitt fantastiska skådespel. Enda  tanken som for genom mitt huvud var "Vad är det som är så jävla gott med denna morgonen, eller någon morgon överhuvudtaget".

Jaja efter mitt andra kaffeintag för morgonen och lite fast föda började jag känna mig lite gladare och piggare. Som den taktiker man är så skulle vi givetvis börja med lite lydnad efter frukosten. Detta egentligen för jag ville se lite på samarbetet mellan hundarna och förarna. Väl nere på planen fick jag se ett gäng härliga boxrar som hade mycket samarbetsvilja och arbetsglädje.........ja alla utom L då. L är en av få individer på denna jord som verkligen avgudar mig. När L får se mig existerar inget annat på denna jord.....hon är som värsta tonårsbruden som blivit så där riktigt tokkär för första gången i sitt liv.........

Sedan var det dags för lite bitarbete. Här fick vi se allt från hundar som knappt vågade sig fram och lukta på trasan, till hundar som gjorde dessa övningar för första gången och som bet som krokodiler och tillkämpade sig som värsta bulldozern. Mao en mycket blandad skara med hundar. Detta såg jag som mycket positivt för deltagarna då de får se hur man kan jobba med i princip alla typer av hundar. Sammanfattningsvis kan man säga att samtliga hundar hade lyft sig otroligt mycket efter första passet. Efter lunch var det dags för andra passet bitövningar. Glädjande nog hade samtliga hundar tagit med sig positiva minnesbilder från förmiddagens övningar. Det var helt andra hundar som kom in på planen under eftermiddagen. Kul! Dessutom hade nog värsta nervositeten släppt hos förarna också vilket märktes av, inte minst på hundarnas agerande. Det som var mindre positivt var att min lönnfeta kropp började kännas som om vi var inne i 8:de ronden mot Micke Tyson. Men det var bara att bita ihop. Trots boxerns relativt "låga" kroppsvikt är det en hund som ofta är otroligt "tung" att jobba med, eller är det bara jag som är klen kanske...........jaja det där ska vi inte fördjupa oss mer i.....

Då det inte fanns några bra torkmöjligheter för blöta kläder mm. då kom SmartPeter på den briljanta idén att hänga upp:

• Blöta skyddskläder
• Blöta skinn- och övriga blöta trasor
• Blöta skyddsarmar och bitkuddar
• Blöta skor
• Blöta handskar
• Blöta "allt annat" man har använt sig av under dagens träning

Detta kan ju tyckas vara smart!!!???!!! Men min idé bestod i att hänga upp detta i stugan höja värmen till ca 30 grader i förhoppning om att det skulle torka till dagen efter. Och i och för sig torkade det ganska bra till dagen efter. Men efter ett antal timmar efter middag och samkväm när jag kom tillbaka till stugan så kan INGEN som inte varit med om det föreställa sig stanken som slog mig som en högerkrog när jag öppnade dörren till min stuga. Det var det jävligaste jag varit med om helt obeskrivbart......

Efter middagen var det återigen dags för lite "samkväm", denna kväll var det mer folk som var kvar, vilket kanske inte var så konstig efter mina diverse hotelser om vad som skulle hända om inte mer folk stannade kvar längre på kvällen. Denna kväll bjöds på många skratt och många intressanta diskussioner. Det visade sig att detta var ett fantastiskt roligt gäng. Mutan som utlovats tidigare under veckan kom upp på bordet, och ungefär lika snabbt tog den slut. Folk blev gladare och gladare ju längre kvällen gick. Och inte bara gladare utan även mer vågade!! In på de senare kvällstimmarna fick jag bla. av en äldre och mogen kvinna (????) ett skamlig förslag, nämner inget namn men alla som var där vet vad jag pratar om:

-         Följ med mig hem så ska jag visa dig........

Ett sådant uttalande kan man bara tolka på ett sätt............eller????

Ja jösses vilken kväll det blev!!! På vägen ner till stugorna som vi bodde i gick man över en äng, med några diken i om man är lat vill säga. För det gick ju faktiskt en väg dit också men den gjorde turen säkert 100 m längre. Och som de flesta känner till är ju latheten en av människans bästa vänner. Eller ja diken är väl synd att påstå mer som 30 cm djupa fåror. Flertalet av de glada deltagarna gjorde frivolter i dessa fåror. Frivolter som hade fått vilken domare, i gymnastik, som helst att höja sin 10:a. Enligt ryktet ( då jag inte själv sov i denna stuga så var jag ju inte själv med om händelsen men jag antar att det finns ett antal personer som kan bekräfta detta) så skall dessutom en av deltagarn ha väckt hela sin stuga då denna blivit inlåst på toaletten då låset skulle ha gått i baklås, dock utan att dörren var låst?????????? För när de yrvakna rumskompisarna vaknade av att någon bankade och ropade som en brunstig vrålapa, och gick och öppnade toalettdörren utifrån så visade det sig att den inte ens var låst................

Det var ett något trött och segt gäng som möttes vid frukosten på söndagen. Det glada och käcka "God Morgon" hade nu mer bytts ut mot ett mumlande och knapp hörbart "god morgon". Men efter lite frukost och lite frisk luft hade alla piggnat till igen inför dagens första träningspass. Ja alla utom en då som ännu inte kommit upp ur sängen............men hon kom lagom till träningspasset. Dagens två träningspass fortsatte i samma positiva anda. Hundarna OCH förarna lyftes mer och mer. Denna dag var en ny deltagare med. En deltagare som hade två rottweiler. Kul tänkte jag då jag inte jobbat så mycket med rottweiler. Ena rottisen var en unghane på 6 månader som var mycket trevlig. Den andra var en fullvuxen rottishane stor som ett hus, enligt ägaren var detta en hane av mindre modell!!! Denna hane hade ett bett som skulle kunna deformera en skyddsarm gjord av rent gjutjärn. Han hade dessutom ett tillkämpande som får en bulldozer att kännas som om det satt en sparv fast i skyddsarmen. Helt allvarligt så fick jag efter varje "tillämpanderyck" kolla så att armen satt kvar på min lönnfeta kropp. Kändes som han ryckte loss varenda ben, sena, och muskel i kroppen på mig. Om detta är en "liten" rottis så vill jag inte ens tänka tanken på hur en "stor" rottishane av samma kaliber är att jobba med.......

Att efter en sådan här helg fått se boxrar som aldrig kört bitarbete tidigare ha sådana otroligt fina bett, mycket bra tillkämpanden och allt annat som gör en hund till en bra skyddshund inom IPO, medfött och naturligt gör mig glad. Att se hundar som inte ens vill lukta och undersöka trasan till att bita fullt hårt, och fast och dessutom tillkämpa sig som om de inte hade gjort något annat sedan de föddes (detta efter ett par pass) gör mig glad. Att se förare som växer i sin roll som just förare, att se en sådan glädje hos förarna när de ser sina hundar i denna typ av arbete, att se förare med ett sådant engagemang gör mig glad. Att se ekipage träna något de aldrig har gjort tidigare och tycka det är så roligt gör mig glad. Att NI dessutom är ett så roligt och trevligt gäng att umgås med gör mig glad.

Efter en sådan här trevlig helg så spelar det ingen roll att kroppen känns som den gått en fight med Micke Tyson i 48 timmar non stop. Det spelar ingen roll att man är trött som OS-guldmedaljören i marathon är när han passerar mållinjen. Det spelar ingen roll att man knappt sovit. Det är värt varenda sekund!!!

Tack för att jag fick förtroendet att dela denna helg med er!!!