KENNELTRÄFF 1 MAJ !
Hej alla Brukstorpare!
För att vi ska få lite ordning och reda i vårt redan så förvirrade liv..... (ja ni kan ju själva försöka tänka er hur det är när man bor tillsammans med en nerdrogad, ynklig karl....) så skulle jag vilja att ALLA som läser detta och är valpköpare eller träningssugna vänner till oss, går in under "kommentarer" och skriver
1. Om ni kommer till träffen i Kilsbergen och i så fall HUR många, VILKEN dag/dagar och VILKEN typ av boende ni önskar. Då det gäller sistnämnda finns det 4B-stugor (800:-), 6B-stugor (1200:-) eller camping (200:-) Om ni är intresserade av att få ner kostnaden och därmed kan tänka er att dela stuga med någon annan så skriv även detta.
2. Om ni INTE kommer så skriv även en kommentar om detta så vi vet att ni har sett inbjudan. Sen vill vi givetvis veta vad det kan vara som är sååååå otroligt mycket viktigare än att komma och umgås med oss, bli full på päronkonjak, skratta åt Peter och Rickard när dom ska sätta upp sina förtält till husvagnarna och kanske någon liten stund även träna lite hund.....
Vid frågor - hör av er!!!
För att vi ska få lite ordning och reda i vårt redan så förvirrade liv..... (ja ni kan ju själva försöka tänka er hur det är när man bor tillsammans med en nerdrogad, ynklig karl....) så skulle jag vilja att ALLA som läser detta och är valpköpare eller träningssugna vänner till oss, går in under "kommentarer" och skriver
1. Om ni kommer till träffen i Kilsbergen och i så fall HUR många, VILKEN dag/dagar och VILKEN typ av boende ni önskar. Då det gäller sistnämnda finns det 4B-stugor (800:-), 6B-stugor (1200:-) eller camping (200:-) Om ni är intresserade av att få ner kostnaden och därmed kan tänka er att dela stuga med någon annan så skriv även detta.
2. Om ni INTE kommer så skriv även en kommentar om detta så vi vet att ni har sett inbjudan. Sen vill vi givetvis veta vad det kan vara som är sååååå otroligt mycket viktigare än att komma och umgås med oss, bli full på päronkonjak, skratta åt Peter och Rickard när dom ska sätta upp sina förtält till husvagnarna och kanske någon liten stund även träna lite hund.....
Vid frågor - hör av er!!!
När vi män blir sjuka.....................
Jag tror det där löpbandet som vi köpte har fört med sig en förbannelse in i det "Brukstorpska" residenset. Jag har bara använt det två gånger men efter varje gång jag använt det så har jag blivit sjuk..........................
I söndags använde jag det inte men istället skulle jag figga lite åt Johanna och hennes Hurkonflurkon till hund. Direkt efter kände jag den där numer välbekanta känslan i kroppen, precis som jag känt när jag sprungit på löpbandet. INTE nu igen...................jaja tänkte jag det är väl bara till att bita i hop, hittade ett par "Blå-mannen-piller" i skåpet och knaprade i mig dem.
Första timmarna på arbetspasset kändes bra, jaja tänkte jag det var väl bara något tillfälligt. Men sedan runt 23.00-tiden ramlade förbannelsen ner över mig igen och svetten fullkomligen bara började rinna på mig, samtidigt som jag frös så jag skakade. Meddelade mina kollegor hur landet låg.................- Jaja inga problem vi kör på som bara den så vi kan hjälpa dig sedan om du inte orkar! Lät de meddela över radion. TACK gode Gud för att man har bra kollegor på jobbet. Åkte in till kontoret för att lägga mig och vila en stund på soffan. Då kände jag bara att det här funkar inte........................vid 02.30 så låg vi såpass bra till på jobbet så jag kunde åka hem och låta mina kollegor ta över resten av natten. Precis innan jag åkte hem hittade jag två alvedon på kontoret som jag tryckte i mig. Lagom till jag kom hem så hade de nog börjat verka, då jag kände mig ganska bra. Så jag fixade någrade mackor och åt, medan jag nästan skämdes för mig själv för att jag åkt hem, nu när jag mådde förhållandevis bra. Dämpade min ångest med att titta en stund på lite realityserie om poliser.................
Gick sedan tillsammans med Bastabus ut i den kära husvagnen för att sova, shit bara 12 grader i husvagnen!!! Bara till att höja upp värmen och låta underställ, strumpor och tröja sitta kvar på kroppen medan jag la mig under dubbla täcken. Somnade som ett litet barn...............................Efter ett antal timmars sömn vaknade jag (eller rättare sagt jag vaknade inte riktigt utan var så där mitt i mellan koma och sömndrucket tillstånd), och så insåg jag att jag är INTE frisk.............Svettades som en maratonlöpare, frös som en boxer på nordpolen, och kroppen kändes som den gått 24 ronder mot Tyson under hans glansdagar...................Kände att någon baddade min panna, - Det måste vara Dödsängeln som är här för att hämta mig! Tänkte jag i mitt halvt om halvt komatillstånd. - Men vad fan det var mig en sur gammal stinkande handduk ängeln använde tänkte jag samtidigt som jag slog upp ögonen och insåg att det inte alls var någon Dödsängel som baddade min panna utan Bastabus som stod och slickade mig i pannan. Efter ett tag började jag återfå medvetandet och insåg vilken planet jag befann mig på. Masade mig upp och tog snabbt på mig allt jag hittade i klädväg. Tog mig in i huset...............ingen hemma. Släppte ut hundarna i trädgården samtidigt som jag letade febrilt efter någon form av värktabletter hemma. Inte en enda tablett..............var ett tag inne på att knapra i mig Rimadyl med utgången datum, men tog mitt sunda förnuft tillfånga och lät bli..........
-Får väl ta mig en kopp kaffe och hoppas på det bästa tänkte jag. Efter ett par koppar kaffe insåg jag att om jag överhuvudtaget ska ha en chans att överleva denna dödsdömda sjukdom (någon kallade den för förkylning med feber men jag vet i fan...............) så måste jag nog gå in och lägga mig. När jag låg i sängen med underställ, t-shirt, arbetsbyxor, strumpor, fleecetröja samt dubbla duntäcken frös jag endast om högerfoten.......................jo det är sant fråga mig inte varför eller hur. Men jag var ganska nöjd med tillvaron att "bara" frysa om högerfoten och somnade återigen som ett barn.................................
Vaknade återigen efter ett par timmar, denna gång utan att någon Dödsängel baddade min panna, utan av att Hovnarren och Sambon kom hem. Dock kände jag mig precis som när jag vaknade i husvagnen. Men nu skulle allt bli bättre då Sambon varit på Medicinaffären och inhandlat en hel ask med "Blå-mannen-piller"..................... Snäll som hon är kom hon in med ett glas vatten och en liten vit mirakeltablett och la på sängbordet. Lyfte min arm mot bordet tog tabletten och vattnet, det kändes som det vore det sista jag gjorde i mitt liv......................stoppade tabletten i munnen och sköljde ner med vatten, och somnade om igen. Vaknade och kände mig genast mycket bättre....................
Dessa tabletter borde användas mer inom sjukvården då de verkar bota de mest svåra och omöjligaste fall av dödsledande sjukdomar..........................
Under tilfrisknande
Peter
I söndags använde jag det inte men istället skulle jag figga lite åt Johanna och hennes Hurkonflurkon till hund. Direkt efter kände jag den där numer välbekanta känslan i kroppen, precis som jag känt när jag sprungit på löpbandet. INTE nu igen...................jaja tänkte jag det är väl bara till att bita i hop, hittade ett par "Blå-mannen-piller" i skåpet och knaprade i mig dem.
Första timmarna på arbetspasset kändes bra, jaja tänkte jag det var väl bara något tillfälligt. Men sedan runt 23.00-tiden ramlade förbannelsen ner över mig igen och svetten fullkomligen bara började rinna på mig, samtidigt som jag frös så jag skakade. Meddelade mina kollegor hur landet låg.................- Jaja inga problem vi kör på som bara den så vi kan hjälpa dig sedan om du inte orkar! Lät de meddela över radion. TACK gode Gud för att man har bra kollegor på jobbet. Åkte in till kontoret för att lägga mig och vila en stund på soffan. Då kände jag bara att det här funkar inte........................vid 02.30 så låg vi såpass bra till på jobbet så jag kunde åka hem och låta mina kollegor ta över resten av natten. Precis innan jag åkte hem hittade jag två alvedon på kontoret som jag tryckte i mig. Lagom till jag kom hem så hade de nog börjat verka, då jag kände mig ganska bra. Så jag fixade någrade mackor och åt, medan jag nästan skämdes för mig själv för att jag åkt hem, nu när jag mådde förhållandevis bra. Dämpade min ångest med att titta en stund på lite realityserie om poliser.................
Gick sedan tillsammans med Bastabus ut i den kära husvagnen för att sova, shit bara 12 grader i husvagnen!!! Bara till att höja upp värmen och låta underställ, strumpor och tröja sitta kvar på kroppen medan jag la mig under dubbla täcken. Somnade som ett litet barn...............................Efter ett antal timmars sömn vaknade jag (eller rättare sagt jag vaknade inte riktigt utan var så där mitt i mellan koma och sömndrucket tillstånd), och så insåg jag att jag är INTE frisk.............Svettades som en maratonlöpare, frös som en boxer på nordpolen, och kroppen kändes som den gått 24 ronder mot Tyson under hans glansdagar...................Kände att någon baddade min panna, - Det måste vara Dödsängeln som är här för att hämta mig! Tänkte jag i mitt halvt om halvt komatillstånd. - Men vad fan det var mig en sur gammal stinkande handduk ängeln använde tänkte jag samtidigt som jag slog upp ögonen och insåg att det inte alls var någon Dödsängel som baddade min panna utan Bastabus som stod och slickade mig i pannan. Efter ett tag började jag återfå medvetandet och insåg vilken planet jag befann mig på. Masade mig upp och tog snabbt på mig allt jag hittade i klädväg. Tog mig in i huset...............ingen hemma. Släppte ut hundarna i trädgården samtidigt som jag letade febrilt efter någon form av värktabletter hemma. Inte en enda tablett..............var ett tag inne på att knapra i mig Rimadyl med utgången datum, men tog mitt sunda förnuft tillfånga och lät bli..........
-Får väl ta mig en kopp kaffe och hoppas på det bästa tänkte jag. Efter ett par koppar kaffe insåg jag att om jag överhuvudtaget ska ha en chans att överleva denna dödsdömda sjukdom (någon kallade den för förkylning med feber men jag vet i fan...............) så måste jag nog gå in och lägga mig. När jag låg i sängen med underställ, t-shirt, arbetsbyxor, strumpor, fleecetröja samt dubbla duntäcken frös jag endast om högerfoten.......................jo det är sant fråga mig inte varför eller hur. Men jag var ganska nöjd med tillvaron att "bara" frysa om högerfoten och somnade återigen som ett barn.................................
Vaknade återigen efter ett par timmar, denna gång utan att någon Dödsängel baddade min panna, utan av att Hovnarren och Sambon kom hem. Dock kände jag mig precis som när jag vaknade i husvagnen. Men nu skulle allt bli bättre då Sambon varit på Medicinaffären och inhandlat en hel ask med "Blå-mannen-piller"..................... Snäll som hon är kom hon in med ett glas vatten och en liten vit mirakeltablett och la på sängbordet. Lyfte min arm mot bordet tog tabletten och vattnet, det kändes som det vore det sista jag gjorde i mitt liv......................stoppade tabletten i munnen och sköljde ner med vatten, och somnade om igen. Vaknade och kände mig genast mycket bättre....................
Dessa tabletter borde användas mer inom sjukvården då de verkar bota de mest svåra och omöjligaste fall av dödsledande sjukdomar..........................
Under tilfrisknande
Peter
Vart är samhället på väg.............
...........kan man undra!!??!!
Tog mig i kragen och ringde vårdcentralen för att boka en tid hos någon mer kunnig än mig själv inom vård och hälsa. Blir mottagen av en telefonsvarare som upplyser mig om att det finns 3 olika alternativ. Ett av alternativen känns som om det passar mig, det alternativet som gick ut på att någon skulle ringa upp mig. Klappat och klart ca 1 timme senare skulle denna någon ringa upp mig. Jaja tänkte jag det är nog för att de ska kunna sålla lite bland hypokondriker och normala människor.................
Ganska punktligt 1 timme senare ringer telefonen och denna någon visar sig vara en distriktssköterska (tror jag iaf det var!!!????). Förklarar för henne om min åkomma i min vänster arm. Om punkten på armbågen som ömmar otroligt när jag klämmer där, om molande värken i underarmen och ut i handen. Upplyser även om att jag har ont i axeln, eventuellt beroende på snedbelastning el dyl. från den andra åkomman. Upplyser även om uppkomsten av åkomman och min hobby som skyddsfigurant. -Är det typ som agilty och dressyr frågar hon mig??? - Öh nej svarar jag och försöker förklara för henne vad en skyddsfigurant är för något. Tror inte hon fattade ett dugg Men men................... - Har du provat med Ipren? frågar kvinnan i andra luren. -Nej svarar jag. -Då tycker jag att du ska prova det i 7-10 dagar svarar hon. Jaja tänker jag det är nog lite i förebyggande syfte då det säkert är någon veckas väntan ´för att få träffa en expert i vit rock tänker jag. -Sedan ska jag be en sjukgymnast ringa upp dig. Va ringa upp mig??? Månne det vara en telepatisk sjukgymnast tänker jag????? Är inte en sjukgymnast en person som klämmer och känner och kommer med goda råd efter det?????????? Jaja då man inte är helt van vid vitrockar så säger man ju bara -Tack och amen och bugar sig. Nästa problem: Sjukgymnasten kan bara ringa upp mellan 11-12. Då förklarar jag så pedagogiskt jag bara kan att då får hon ringa måndag udda vecka eller tors eller fredag då jag jobbar natt. Hör några fundersamma guterala läten från andra sidan luren. -Hmmmmm..........ok..........hmmmmm......... -Kan hon inte ringa dig på arbetstid då? Frågar den nu enligt mitt tycke mindre begåvade kvinnan i andra sidan luren. - Jo då det blir alldeles utmärkt svarar jag ironiskt. -Om sjukgymnasterna jobbar kvälls och nattetid så går det bra svarar jag än mer ironiskt. Ännu mer funderasamma guterala läten......................-Det kanske är bättre att du ringer upp sjukgymnasten själv. -Öhhhh ok ......svarar jag och får 3 olika nummer som tydligen sjukgymnasten ska vara anträffbar på.
När jag har ont och äntligen vill träffa en doktor så vill jag väl för fan inte få rådet att käka Ipren (har hon provision på dessa tabletter eller????) som en jävla Ipren-man. Definitivt vill jag inte ha råd från en sjukgymnast på telefon.............jag vill träffa någon med vit rock som jag känner förtroende för som klämmer och känner på mig och som kan ställa en diagnos och tala om för mig vad jag ska göra för att bli bra i armen!!!!! Jösses mössa.............jag säger det igen ......Vart är vi på väg?????????
Besviken Peter
Tog mig i kragen och ringde vårdcentralen för att boka en tid hos någon mer kunnig än mig själv inom vård och hälsa. Blir mottagen av en telefonsvarare som upplyser mig om att det finns 3 olika alternativ. Ett av alternativen känns som om det passar mig, det alternativet som gick ut på att någon skulle ringa upp mig. Klappat och klart ca 1 timme senare skulle denna någon ringa upp mig. Jaja tänkte jag det är nog för att de ska kunna sålla lite bland hypokondriker och normala människor.................
Ganska punktligt 1 timme senare ringer telefonen och denna någon visar sig vara en distriktssköterska (tror jag iaf det var!!!????). Förklarar för henne om min åkomma i min vänster arm. Om punkten på armbågen som ömmar otroligt när jag klämmer där, om molande värken i underarmen och ut i handen. Upplyser även om att jag har ont i axeln, eventuellt beroende på snedbelastning el dyl. från den andra åkomman. Upplyser även om uppkomsten av åkomman och min hobby som skyddsfigurant. -Är det typ som agilty och dressyr frågar hon mig??? - Öh nej svarar jag och försöker förklara för henne vad en skyddsfigurant är för något. Tror inte hon fattade ett dugg Men men................... - Har du provat med Ipren? frågar kvinnan i andra luren. -Nej svarar jag. -Då tycker jag att du ska prova det i 7-10 dagar svarar hon. Jaja tänker jag det är nog lite i förebyggande syfte då det säkert är någon veckas väntan ´för att få träffa en expert i vit rock tänker jag. -Sedan ska jag be en sjukgymnast ringa upp dig. Va ringa upp mig??? Månne det vara en telepatisk sjukgymnast tänker jag????? Är inte en sjukgymnast en person som klämmer och känner och kommer med goda råd efter det?????????? Jaja då man inte är helt van vid vitrockar så säger man ju bara -Tack och amen och bugar sig. Nästa problem: Sjukgymnasten kan bara ringa upp mellan 11-12. Då förklarar jag så pedagogiskt jag bara kan att då får hon ringa måndag udda vecka eller tors eller fredag då jag jobbar natt. Hör några fundersamma guterala läten från andra sidan luren. -Hmmmmm..........ok..........hmmmmm......... -Kan hon inte ringa dig på arbetstid då? Frågar den nu enligt mitt tycke mindre begåvade kvinnan i andra sidan luren. - Jo då det blir alldeles utmärkt svarar jag ironiskt. -Om sjukgymnasterna jobbar kvälls och nattetid så går det bra svarar jag än mer ironiskt. Ännu mer funderasamma guterala läten......................-Det kanske är bättre att du ringer upp sjukgymnasten själv. -Öhhhh ok ......svarar jag och får 3 olika nummer som tydligen sjukgymnasten ska vara anträffbar på.
När jag har ont och äntligen vill träffa en doktor så vill jag väl för fan inte få rådet att käka Ipren (har hon provision på dessa tabletter eller????) som en jävla Ipren-man. Definitivt vill jag inte ha råd från en sjukgymnast på telefon.............jag vill träffa någon med vit rock som jag känner förtroende för som klämmer och känner på mig och som kan ställa en diagnos och tala om för mig vad jag ska göra för att bli bra i armen!!!!! Jösses mössa.............jag säger det igen ......Vart är vi på väg?????????
Besviken Peter
Vad som gör livet värt att leva och inte....
Efter helgens trevliga umgänge med båda fyrbenta och tvåbenta (kommer mer om det längre ner), i en värmande vårsol och med en glad Evelina och en pigg sambo så tänkte jag att det HÄR är verkligen det som gör livet värt att leva!! TILLS jag slog upp mina ljusblå i morse... Nu är det dags att slipa rakbladen, samla på sig piller och leta upp ett lämpligt rep igen..... för det som i går var en härlig vårdag är idag SNÖSTORM!!!!! Vad hände????????? Herregud.... Jag går vårklädd på jobbet (hade lagt fram kläderna i går och ville inte väcka hela huset genom att rota igenom garderoben i morse), vilket alla förvånat har kommenterat.. Men konstigt då??? Det var ju vår igår och jag var helt övertygad om att vi nu snart kunde ligga på playan och jobba på solbrännan. Men ack nej. Gick in och kollade väderprognosen för veckan och det ska snöa hela veckan! Som tur är blir det lite plus-grader också så jag hoppas att det inte blir så hiskeligt mycket snö på marken.
I går var jag helpeppad på att lägga spår och hade tänkt ut precis hur jag skulle göra. Det får bli någon gång i juni stället verkar det som..... *suck*
Men, som jag skrev i början - det finns som tur är lite andra saker som ändå gör livet värt att leva! :-) Ex. mitt lyckopilller till hurko-flurko hund som heter Wixzi ! (observera stavningen!) I dag var hon jätteglad och pigg och sprang omkring i snön och jagade snöbollar. Har lagt ner fot-gående-träningen tills jag har speglar eller folk som tittar och kan klicka... Däremot har jag börjat göra om ingångarna på henne och nöjer mig inte med att hon sitter en bit ifrån längre. Ställande, sitt-stanna kvar- och lite annat blev det ockås. Mest bara en massa bus... och kamp med snörbollen. Trot eller ej men hon är JÄTTELÄTT att lägga ro på nuförtiden då hon har saker i munnen. Hmmm.... får väl se om det kommer att gå att applicera på skyddet framöver också. Efter litet "lydnadspass" blev det besök i vår räddningsgrop där jag gömde lite saker som hon fick leta upp. Hon var väldigt busig och uppspelt och precis vad jag behövde efter min "nu är det snö-igen-deppresion".... Liten sväng runt sjön där det blev koppelträning. Har bytt till ett "retriverkoppel" på henne istället vilket jag tycker funkar bättre en ex. en kedja som hon ligger på mera i. Retriverkopplet slackar så fort hon inte ligger på vilket jag tycker bättre om.
Nå - vad blev det då för träning i helgen måntro?
Fredag - skydd med Harry & Tobbe som var på genomresa. Wixzi gick bra. Peter drog pisken en gång, och då ser man hur lite som behövs för att skruva upp henne..... Hon är taggad och hon tycker det här är himla kul!
Lördag - spår med OG:t. Gjorde ett riktigt långspår föratt ser hur hon skulle reagera. Gjorde även lite bågar som var på tok för små vilket gjorde att det bara blev virrigt för henne. Grävde ner en 1 cm. lång pinnbit som slut vilket hon tog klockrent. Ny spårteori tog form i mitt huvud som jag ska prova så snart den förbannade snön har försvunnit här i Kilsbergen!!! Lördag e.m kom Tobbe förbi igen och vi körde lite skydd igen.
Söndag- till OG Åker och tränade. Härligt väder och trevliga människor! Evelina var riktig goding och klagade inte en sekund under hela dagen. Fick lite bakläxa av Kattis & Jarmo gällande vår träning. Vad annat hade jag väntat mig... :-) Får gå och köpa mig en handväska för tydligen får jag inte ha Wixzi till det längre (haha!) Dra upp henne högre i drift. Ta tre djupa andetag när det blir fel... och göra om igen. Få henne att knipa åt bättre (Holländaren). Kändes inspirerande att vara där och blev nästan sugen på att ta ett pass igen när vi kom hem... :-) Alltid lika kul att se hennes släktingar och så många "drag" och egenheter som man känner igen i henne! Körde även lite lydnad med Maria som hjälp. Ska ändra ingångarna och bara nöja mig med att hon sitter riktigt nära mig. Fotgående blir bara när någon kan klicka så jag vet att hon är rak.
I går kväll fick hon också ett pass på löpbandet på kvällen vilket hon tycker om. Hon kliver glatt upp på bandet och står och stirrar på sin fläck.... Körde inte mer än 8 minuter då jag vill vänja in henne vid det först. I går ökade vi dock tempot så att hon fick springa på ganska ordentligt. Hon är jätteduktig!
I dag har vi strålande sol så då känns det lite bättre med att det ligger snö på marken....
Tjing!
I går var jag helpeppad på att lägga spår och hade tänkt ut precis hur jag skulle göra. Det får bli någon gång i juni stället verkar det som..... *suck*
Men, som jag skrev i början - det finns som tur är lite andra saker som ändå gör livet värt att leva! :-) Ex. mitt lyckopilller till hurko-flurko hund som heter Wixzi ! (observera stavningen!) I dag var hon jätteglad och pigg och sprang omkring i snön och jagade snöbollar. Har lagt ner fot-gående-träningen tills jag har speglar eller folk som tittar och kan klicka... Däremot har jag börjat göra om ingångarna på henne och nöjer mig inte med att hon sitter en bit ifrån längre. Ställande, sitt-stanna kvar- och lite annat blev det ockås. Mest bara en massa bus... och kamp med snörbollen. Trot eller ej men hon är JÄTTELÄTT att lägga ro på nuförtiden då hon har saker i munnen. Hmmm.... får väl se om det kommer att gå att applicera på skyddet framöver också. Efter litet "lydnadspass" blev det besök i vår räddningsgrop där jag gömde lite saker som hon fick leta upp. Hon var väldigt busig och uppspelt och precis vad jag behövde efter min "nu är det snö-igen-deppresion".... Liten sväng runt sjön där det blev koppelträning. Har bytt till ett "retriverkoppel" på henne istället vilket jag tycker funkar bättre en ex. en kedja som hon ligger på mera i. Retriverkopplet slackar så fort hon inte ligger på vilket jag tycker bättre om.
Nå - vad blev det då för träning i helgen måntro?
Fredag - skydd med Harry & Tobbe som var på genomresa. Wixzi gick bra. Peter drog pisken en gång, och då ser man hur lite som behövs för att skruva upp henne..... Hon är taggad och hon tycker det här är himla kul!
Lördag - spår med OG:t. Gjorde ett riktigt långspår föratt ser hur hon skulle reagera. Gjorde även lite bågar som var på tok för små vilket gjorde att det bara blev virrigt för henne. Grävde ner en 1 cm. lång pinnbit som slut vilket hon tog klockrent. Ny spårteori tog form i mitt huvud som jag ska prova så snart den förbannade snön har försvunnit här i Kilsbergen!!! Lördag e.m kom Tobbe förbi igen och vi körde lite skydd igen.
Söndag- till OG Åker och tränade. Härligt väder och trevliga människor! Evelina var riktig goding och klagade inte en sekund under hela dagen. Fick lite bakläxa av Kattis & Jarmo gällande vår träning. Vad annat hade jag väntat mig... :-) Får gå och köpa mig en handväska för tydligen får jag inte ha Wixzi till det längre (haha!) Dra upp henne högre i drift. Ta tre djupa andetag när det blir fel... och göra om igen. Få henne att knipa åt bättre (Holländaren). Kändes inspirerande att vara där och blev nästan sugen på att ta ett pass igen när vi kom hem... :-) Alltid lika kul att se hennes släktingar och så många "drag" och egenheter som man känner igen i henne! Körde även lite lydnad med Maria som hjälp. Ska ändra ingångarna och bara nöja mig med att hon sitter riktigt nära mig. Fotgående blir bara när någon kan klicka så jag vet att hon är rak.
I går kväll fick hon också ett pass på löpbandet på kvällen vilket hon tycker om. Hon kliver glatt upp på bandet och står och stirrar på sin fläck.... Körde inte mer än 8 minuter då jag vill vänja in henne vid det först. I går ökade vi dock tempot så att hon fick springa på ganska ordentligt. Hon är jätteduktig!
I dag har vi strålande sol så då känns det lite bättre med att det ligger snö på marken....
Tjing!
Wixzi tycker inte om veterinären....
Först måste jag bara erkänna en sak... Jag kan INTE stava min hunds namn!!! Pinsamt... Jag skriver Wixie, Wixi, Wixzie, Wiksi...... Rätt stavning var jag tvungen att gå in på SKK för att kolla... *haha* Det ska vara: WIXZI och inget annat! Lättare att kalla henne "hurk-flurk"....
I dag bar det av till veterinären. Dags för 12-månaders spruta. Hon kom in, nosade vääääldigt på golvet, viftade lite på svansen till veterinären och gick faktiskt med på att stå stilla när han stack sprutan i nacken på henne. Kors i taket! När jag ändå var där bad jag honom att titta lite på hennes analsäckar då jag tycker att hon har luktat lite äckligt på senare tid. DET tyckte Wixzi INTE om!!! Det var skruvstäd på hunden och veterinären upp med handen i rumpan på henne. "HUGG" sa Wixzi tillbaka och tänderna klapprade som kastanjetter på en grisfest på Mallis.... Dom var rejält inflamerade så han ville spola ur dom ordentligt och ge antibiotika. Men inte utan att han sövde henne först.... När han då ställde sig framför henne för att ge spruta i benet sa Wixzi "NO WAY!!!! " " Jag vet vad du har gjort med mina ädlaste delar och nu ska du fram och göra något taskigt med min mun säkert. Vill du verkligen se hur det ser ut i min mun? Vaaaaarsåååågod!!!! " Å så visade Wixzi alla sina tänder och hur dom såg ut när munnen var öppen och när munnen var stängd. Ja, det vill säga om man kanske filmade det i ultrarapid eller något för käftarna klapprade i full fart... Hon var inte arg utan mer i otrolig stress/panik och helt och fullt besluten om att INTE låta honom komma nära!
Sprutan tog i nacken istället och planen var att hon skulle somna och vara lydig och snäll.... Visst. Hon somnade, men så mycket snällare vet jag inte om hon blev... Vet. tog munnkorg och sedan försökte W. i något slags sömnigt tillstånd att göra motstånd. Och det kunde hon kan jag lova. Det blev till att hålla fast henne ordentligt. Fasstän ögonen nästan var stängda (hon sov alltså) så kunde den lilla besten göra motstånd ändå. *suck* Till slut blev hon ren och fin och fick gå ner från bordet. Munnkorgen av och när han närmade sig igen, så vände hon sig om och gjorde ytterligare ett försök att bita honom. Denna gång var hon dock så trött så hon missade med flera meter och tänderna gick saaaaaakta saaaakta ihop. Hon såg så rolig ut!!!
1000:- fattigare körde jag till jobbet där hon fick stanna kvar i bilen för att vakna upp ordentligt. Tog sedan ut henne på promenad och hon var verkligen inte sig själv. Vet ni vad jag kunde göra? Lägga RO!!!!!!!!! Ja, vet! Visst är det helt otroligt??!!!! Och hon var jätteduktig och lugn varenda gång. Höll dutten stenhårt i munnen och stod lugnt och stilla. Tror jag ska be om några sådana där sprutor som hon fick hos vet. ...... Vi lullade mest omkring och tittade på fåglarna och att gå med henne kändes som på den gamla goda tiden när man var ute och gick med Occra. Mysig känsla att inte ha en hund som gör allt i 200 kilometer i timmen! Men tråkigt i längden....
Försöker jobba lite men fastnar hela tiden på att kolla in buceron-sidor på nätet. NEJ vi ska inte ha ny ras... Men jag har en kompis som vill ha en sådan och tyvärr har hon fått kontakt med en kull som jag verkligen inte fattar varför uppfödaren tar kull på. Av 9 individer är 4 HD-belastade och 3 ej röntgade. Tiken som man tar kull på har röntgats 3 gånger, på olika klinker,för att till slut landa på HD-B.... 2 hundar har 3:or på skott, 1 hund har 5.a på skott, 1 hund gör MT men beskrivs som skottberörd. Varför väljer man att avla på denna linje???????? Ja, dom är ju i och för sig utställningschampinjoner i alla möjliga länder så vackra hundar blir det säkert....... *suck* Min kompis, som är nybörjare, har tittat på valparna och fått kontakt med uppfödarna och jag förstår mycket väl att hon vill köpa hund därifrån! Men jag hoppas, hoppas, hoppas verkligen att hon lyssnar på mig och förstår hur viktigt det är att man inte köper av sådana uppfödare! Inte konstigt att det avlas fram så mycket skit när det alltid finns någon som vill ha det! Min kompis är en otroligt ambitiös och duktig tjej som jag vet kommer att klara det här med hundägandet med glans. Men jag hoppas hon verkligen får förutsättningarna också för att kunna hitta det här underbara som man har tillsammans med sin hund. Inte helt lätt om man får en rädd och sjuk individ......
Håll tummarna att jag klarar av att övertala henne! Jag VILL henne så väl och jag VET hur mycket hon längtar efter en hund. Hoppas att hon inser sitt eget bästa....
O.k Ett sista ryck på jobbet och sedan hem till familjen. Wixie bara sover, sover, sover..... :-)
Tjing!
I dag bar det av till veterinären. Dags för 12-månaders spruta. Hon kom in, nosade vääääldigt på golvet, viftade lite på svansen till veterinären och gick faktiskt med på att stå stilla när han stack sprutan i nacken på henne. Kors i taket! När jag ändå var där bad jag honom att titta lite på hennes analsäckar då jag tycker att hon har luktat lite äckligt på senare tid. DET tyckte Wixzi INTE om!!! Det var skruvstäd på hunden och veterinären upp med handen i rumpan på henne. "HUGG" sa Wixzi tillbaka och tänderna klapprade som kastanjetter på en grisfest på Mallis.... Dom var rejält inflamerade så han ville spola ur dom ordentligt och ge antibiotika. Men inte utan att han sövde henne först.... När han då ställde sig framför henne för att ge spruta i benet sa Wixzi "NO WAY!!!! " " Jag vet vad du har gjort med mina ädlaste delar och nu ska du fram och göra något taskigt med min mun säkert. Vill du verkligen se hur det ser ut i min mun? Vaaaaarsåååågod!!!! " Å så visade Wixzi alla sina tänder och hur dom såg ut när munnen var öppen och när munnen var stängd. Ja, det vill säga om man kanske filmade det i ultrarapid eller något för käftarna klapprade i full fart... Hon var inte arg utan mer i otrolig stress/panik och helt och fullt besluten om att INTE låta honom komma nära!
Sprutan tog i nacken istället och planen var att hon skulle somna och vara lydig och snäll.... Visst. Hon somnade, men så mycket snällare vet jag inte om hon blev... Vet. tog munnkorg och sedan försökte W. i något slags sömnigt tillstånd att göra motstånd. Och det kunde hon kan jag lova. Det blev till att hålla fast henne ordentligt. Fasstän ögonen nästan var stängda (hon sov alltså) så kunde den lilla besten göra motstånd ändå. *suck* Till slut blev hon ren och fin och fick gå ner från bordet. Munnkorgen av och när han närmade sig igen, så vände hon sig om och gjorde ytterligare ett försök att bita honom. Denna gång var hon dock så trött så hon missade med flera meter och tänderna gick saaaaaakta saaaakta ihop. Hon såg så rolig ut!!!
1000:- fattigare körde jag till jobbet där hon fick stanna kvar i bilen för att vakna upp ordentligt. Tog sedan ut henne på promenad och hon var verkligen inte sig själv. Vet ni vad jag kunde göra? Lägga RO!!!!!!!!! Ja, vet! Visst är det helt otroligt??!!!! Och hon var jätteduktig och lugn varenda gång. Höll dutten stenhårt i munnen och stod lugnt och stilla. Tror jag ska be om några sådana där sprutor som hon fick hos vet. ...... Vi lullade mest omkring och tittade på fåglarna och att gå med henne kändes som på den gamla goda tiden när man var ute och gick med Occra. Mysig känsla att inte ha en hund som gör allt i 200 kilometer i timmen! Men tråkigt i längden....
Försöker jobba lite men fastnar hela tiden på att kolla in buceron-sidor på nätet. NEJ vi ska inte ha ny ras... Men jag har en kompis som vill ha en sådan och tyvärr har hon fått kontakt med en kull som jag verkligen inte fattar varför uppfödaren tar kull på. Av 9 individer är 4 HD-belastade och 3 ej röntgade. Tiken som man tar kull på har röntgats 3 gånger, på olika klinker,för att till slut landa på HD-B.... 2 hundar har 3:or på skott, 1 hund har 5.a på skott, 1 hund gör MT men beskrivs som skottberörd. Varför väljer man att avla på denna linje???????? Ja, dom är ju i och för sig utställningschampinjoner i alla möjliga länder så vackra hundar blir det säkert....... *suck* Min kompis, som är nybörjare, har tittat på valparna och fått kontakt med uppfödarna och jag förstår mycket väl att hon vill köpa hund därifrån! Men jag hoppas, hoppas, hoppas verkligen att hon lyssnar på mig och förstår hur viktigt det är att man inte köper av sådana uppfödare! Inte konstigt att det avlas fram så mycket skit när det alltid finns någon som vill ha det! Min kompis är en otroligt ambitiös och duktig tjej som jag vet kommer att klara det här med hundägandet med glans. Men jag hoppas hon verkligen får förutsättningarna också för att kunna hitta det här underbara som man har tillsammans med sin hund. Inte helt lätt om man får en rädd och sjuk individ......
Håll tummarna att jag klarar av att övertala henne! Jag VILL henne så väl och jag VET hur mycket hon längtar efter en hund. Hoppas att hon inser sitt eget bästa....
O.k Ett sista ryck på jobbet och sedan hem till familjen. Wixie bara sover, sover, sover..... :-)
Tjing!
Bastabus.............eller ditt jävla hundkräk.............
Ja tiden går, och med den börjar Besten bli mer och mer hemmastad och börjar visa upp väldigt oönskade sidor. Dessa sidor kan få Vaktmannen att flå henne levande och långsamt!!!! Vilka sidor??? Jo en sjuhelvetes jaktinstinkt...................att rasta henne lös på jobbet är inte att tänka på efter det att hon drog för mig vid ett tillfälle när vi var sisådär 50 m från E20. Här hemma har hon dragit ett par gånger också. Dock har det funkat relativt bra sista två veckorna. Jag har haft stenkoll på henne, och hunnit stoppa henne i god tid innan den där jävla jaktinstinkten satt griller i huvudet på henne.
Men så i morse var det dags igen....................kommer hem efter en hård och tuff natt på jobbet, där jag säkerställt landet så vanligt folk kan gå på gator och torg..............tar ut Dimma och Hundkräket i skogen, och jo jag har stenkoll på henne som vanligt............men................så råkar jag göra misstaget att vända mig om för att kolla var Dimma är. Det sista jag ser av Kräket när jag vänder mig om är en svans som står rätt upp och sedan ser jag bara ett grått streck försvinna i skogen. Vrålar som om jag vore besatt av Djävulen själv...........................nog att det funkar bara till att glömma. Gör några tappra försök att ropa efter henne..............lika lönlöst som att få Sambon att hålla sig vaken framför TV:n. Blir så djävla förbannad att jag vänder hemåt och hoppas att Kräket blir överkörd av ett helt universitet med slöa skridskor........................
Som vanligt efter ca 10 min ser jag Kräket gå ute i trädgården, öppnar dörren, försöker hålla igen min för stunden nästintill okontrollerbara aggression. Lägger ner henne på hallgolvet, står och tittar på henne medan jag funderar på om hon ska få en snabb och "behaglig" död, eller en mycket lång och plågsam död. Kan dock inte bestämma mig så jag tar in henne i hundrummet samtidigt som jag fortfarande funderar på vilket dödsalternativ hon ska få..................................
En sak har jag iaf bestämt mig för: Detta fungerar inte längre, något måste göras och det inom det snaraste................
Men så i morse var det dags igen....................kommer hem efter en hård och tuff natt på jobbet, där jag säkerställt landet så vanligt folk kan gå på gator och torg..............tar ut Dimma och Hundkräket i skogen, och jo jag har stenkoll på henne som vanligt............men................så råkar jag göra misstaget att vända mig om för att kolla var Dimma är. Det sista jag ser av Kräket när jag vänder mig om är en svans som står rätt upp och sedan ser jag bara ett grått streck försvinna i skogen. Vrålar som om jag vore besatt av Djävulen själv...........................nog att det funkar bara till att glömma. Gör några tappra försök att ropa efter henne..............lika lönlöst som att få Sambon att hålla sig vaken framför TV:n. Blir så djävla förbannad att jag vänder hemåt och hoppas att Kräket blir överkörd av ett helt universitet med slöa skridskor........................
Som vanligt efter ca 10 min ser jag Kräket gå ute i trädgården, öppnar dörren, försöker hålla igen min för stunden nästintill okontrollerbara aggression. Lägger ner henne på hallgolvet, står och tittar på henne medan jag funderar på om hon ska få en snabb och "behaglig" död, eller en mycket lång och plågsam död. Kan dock inte bestämma mig så jag tar in henne i hundrummet samtidigt som jag fortfarande funderar på vilket dödsalternativ hon ska få..................................
En sak har jag iaf bestämt mig för: Detta fungerar inte längre, något måste göras och det inom det snaraste................
En vanlig dag i dårhuset....
Att skriva blogg är ju att ge en inblick i hur andra människor har det, och jag har hela tiden tyckt att vårt liv är så sjukt så det vågar jag inte skriva om.... Men nu har jag kommit till insikten, genom att läsa ANDRA människors bloggar, att vi är nog ganska normala ändå.....
Efter uppvaknande och hund-frukost-circus ses jag och Peter i dörren.Jag TILL jobbet och han FRÅN jobbet. En heldag på jobbet mellan 7 och 16 med diverse konstiga typer att alltid möta med ett leende.... tusen bollar i luften (i vänster handen) och en piska att driva på personalen med (i höger handen). Tack å lov så har jag mitt lyckopiller med mig som jag kan ta vid lunchtid. Alltid lika roligt att ge sig ut i skogen eller träningsplanen med Wixie! I dag blev det skogspromenad och lite "stanna-träning". Gjorde även MH-passiviteten och inser att W. kommer att roa sig med att vinda, spåra, pipa och gnaga på pinnar den 10:e maj.... Passivitet vet hon ju inte riktigt vad det är för något om man inte är instängd i tvättstugan. Ligger liksom inte för henne att ta det lugnt i livet. Fullt ös ska det vara.
Just nu verkar det som om Olga är av samma åsikt. Hon kör boxer-race i köket och försöker samtidigt få Dimma att släppa ifrån sig någon av alla hennes leksaker. Så fort hon hittar något (strumpa, leksak, Evelinas leksaker eller något) så kommer Dimma farande och "tar tillbaka" det vilket resulterar i en nååååågot sur Olga! Hon är söt, men något konstig.....
Well, det var ju inte om vår rymdvarelse till hund jag skulle skriva nu. Var var jag nu..... Jo! När jobbet är slut, som oftast slutar i övertid och stress i att hinna till dagis i någorluda tid.... så hämtar jag Evelina vid dagis. Där är det oftast stora övertalningskampanjen som väntar och det gäller att man har sina "trumfkort" i bakfickan som kan vara allt från att vi ska åka till hästen, eller att vi ska äta hamburgare till middag, eller att vi ska förbi affären, eller att hon ska få låsa upp bilen..... Ja ännu så länge är det tacksamt att hon bara är 4 år! Och vi är också tacksamma över att hon trivs så himla bra på sitt dagis!
Vi kommer hem till ett , oftast, dukat bord eftersom Peter fixar middagen på kvällen. Sedan är det 20 minuter med konversation i stil med
"Heeeej! Hur har du haft det på dagis, Evelina?"
"Bra"
"Vad har ni gjort då?"
"Vet inte"
"O.k...."
Därefter försöker mamma och pappa föra ett någorlunda vuxet samtal om ex. att tänka på inför nästa dag, vad som har hänt på våra resp. jobb, saker att komma ihåg att göra och allmän "överlämning" av rapporter....
Dock avbryts allt detta av en fröken som börjar lära sig klockan.... vilket innebär att var 30 sekund hör man:
"Vad är klockan?"
"11 minuter över 17"
"Har klockan varit sex då?"
"Nej"
"Varfördå????"
Eller är konversationen på nivån då hon slänger ifrån sig besticken, tittar på mig med sina stora blå ögon och säger:
"Maaaaammaaaaa!!! Du är BARA min mamma!!!" vilket sedan följs av en stor puss på kinden, kram eller någon som kramlar sig fast vid armen som man precis är på väg att föra till munnen med en gaffel full med mat....
Gulligt? Javisst! Irriterande? Något.....
Efter 23 minuter är det puss och kram och hej då till pappa. Därefter är det antingen utsläpp av liten Olga som kissar och bajsar i hela huset om man inte stänger till alla dörrar... Eller så är det utsläpp av Olga och Dimma tillsammans vilket är helkul att sitta och titta på (Kommer ni ihåg Maria & Rickard?) men förenat med total livsfara för Evelina att över huvud taget beträda golvyta då det är två stycken attackerande hundar. En styck som vill pussas i ansiktet och en styck som biter i hälsenan....
I dag fick Wixie stå på löpbandet igen och det gick jättebra!! Hon fick bra med plats och tyckte det var helt o.k att stå där. 10 minuter rask promenad till att börja med och för lite "invänjning" vid bandet. Hon är HELT fokuserad på en och samma fläck med ögonen och hon här koncentrerar sig till 100%. Det är bra. Då blir hon trött.... Ska bli skönt att kunna låta henne springa av sig lite energi där på bandet när hon har blivit lite mera van!
Sen måste jag bara säga..... Dimma är en riktigt underbar hund. Så social och go, cool men ändå arbetsvillig och alltid "med" då det gäller. Lyhörd. Vill vara till lags. Bara "är" på sitt underbara sätt. Att vi ska omplacera henne känns inte alls bra..... Men det är husse som bestämmer då det är hans hundar. Jag har nog med min flurkon.....
Insåg i dag att jag måste börja skotträna henne lite. Kan tänka mig att hon med sitt temperament kommer att reagera lite på det. Annars måste jag säga att hon har vuxit/mognat mycket mera. Vi går förbi alla möjliga saker när vi är ute och går, men dom bryr hon sig inte alls om. N
Nej nu måste jag styra upp här hemma lite. Barnen skriker och hundarna ylar. Helt normalt har jag lärt mig! :-)
Kram på er!
Efter uppvaknande och hund-frukost-circus ses jag och Peter i dörren.Jag TILL jobbet och han FRÅN jobbet. En heldag på jobbet mellan 7 och 16 med diverse konstiga typer att alltid möta med ett leende.... tusen bollar i luften (i vänster handen) och en piska att driva på personalen med (i höger handen). Tack å lov så har jag mitt lyckopiller med mig som jag kan ta vid lunchtid. Alltid lika roligt att ge sig ut i skogen eller träningsplanen med Wixie! I dag blev det skogspromenad och lite "stanna-träning". Gjorde även MH-passiviteten och inser att W. kommer att roa sig med att vinda, spåra, pipa och gnaga på pinnar den 10:e maj.... Passivitet vet hon ju inte riktigt vad det är för något om man inte är instängd i tvättstugan. Ligger liksom inte för henne att ta det lugnt i livet. Fullt ös ska det vara.
Just nu verkar det som om Olga är av samma åsikt. Hon kör boxer-race i köket och försöker samtidigt få Dimma att släppa ifrån sig någon av alla hennes leksaker. Så fort hon hittar något (strumpa, leksak, Evelinas leksaker eller något) så kommer Dimma farande och "tar tillbaka" det vilket resulterar i en nååååågot sur Olga! Hon är söt, men något konstig.....
Well, det var ju inte om vår rymdvarelse till hund jag skulle skriva nu. Var var jag nu..... Jo! När jobbet är slut, som oftast slutar i övertid och stress i att hinna till dagis i någorluda tid.... så hämtar jag Evelina vid dagis. Där är det oftast stora övertalningskampanjen som väntar och det gäller att man har sina "trumfkort" i bakfickan som kan vara allt från att vi ska åka till hästen, eller att vi ska äta hamburgare till middag, eller att vi ska förbi affären, eller att hon ska få låsa upp bilen..... Ja ännu så länge är det tacksamt att hon bara är 4 år! Och vi är också tacksamma över att hon trivs så himla bra på sitt dagis!
Vi kommer hem till ett , oftast, dukat bord eftersom Peter fixar middagen på kvällen. Sedan är det 20 minuter med konversation i stil med
"Heeeej! Hur har du haft det på dagis, Evelina?"
"Bra"
"Vad har ni gjort då?"
"Vet inte"
"O.k...."
Därefter försöker mamma och pappa föra ett någorlunda vuxet samtal om ex. att tänka på inför nästa dag, vad som har hänt på våra resp. jobb, saker att komma ihåg att göra och allmän "överlämning" av rapporter....
Dock avbryts allt detta av en fröken som börjar lära sig klockan.... vilket innebär att var 30 sekund hör man:
"Vad är klockan?"
"11 minuter över 17"
"Har klockan varit sex då?"
"Nej"
"Varfördå????"
Eller är konversationen på nivån då hon slänger ifrån sig besticken, tittar på mig med sina stora blå ögon och säger:
"Maaaaammaaaaa!!! Du är BARA min mamma!!!" vilket sedan följs av en stor puss på kinden, kram eller någon som kramlar sig fast vid armen som man precis är på väg att föra till munnen med en gaffel full med mat....
Gulligt? Javisst! Irriterande? Något.....
Efter 23 minuter är det puss och kram och hej då till pappa. Därefter är det antingen utsläpp av liten Olga som kissar och bajsar i hela huset om man inte stänger till alla dörrar... Eller så är det utsläpp av Olga och Dimma tillsammans vilket är helkul att sitta och titta på (Kommer ni ihåg Maria & Rickard?) men förenat med total livsfara för Evelina att över huvud taget beträda golvyta då det är två stycken attackerande hundar. En styck som vill pussas i ansiktet och en styck som biter i hälsenan....
I dag fick Wixie stå på löpbandet igen och det gick jättebra!! Hon fick bra med plats och tyckte det var helt o.k att stå där. 10 minuter rask promenad till att börja med och för lite "invänjning" vid bandet. Hon är HELT fokuserad på en och samma fläck med ögonen och hon här koncentrerar sig till 100%. Det är bra. Då blir hon trött.... Ska bli skönt att kunna låta henne springa av sig lite energi där på bandet när hon har blivit lite mera van!
Sen måste jag bara säga..... Dimma är en riktigt underbar hund. Så social och go, cool men ändå arbetsvillig och alltid "med" då det gäller. Lyhörd. Vill vara till lags. Bara "är" på sitt underbara sätt. Att vi ska omplacera henne känns inte alls bra..... Men det är husse som bestämmer då det är hans hundar. Jag har nog med min flurkon.....
Insåg i dag att jag måste börja skotträna henne lite. Kan tänka mig att hon med sitt temperament kommer att reagera lite på det. Annars måste jag säga att hon har vuxit/mognat mycket mera. Vi går förbi alla möjliga saker när vi är ute och går, men dom bryr hon sig inte alls om. N
Nej nu måste jag styra upp här hemma lite. Barnen skriker och hundarna ylar. Helt normalt har jag lärt mig! :-)
Kram på er!
Vänner, valpar och vin...
Tja, jag vet inte om det blev riktigt rätt sammanfattning av helgen.... men det har i alla fall varit en väldigt trevlig och intensiv helg i goda vänners lag!
På fredag kväll kom Maria och Rickard hit med sin nya husvagn.... öh, förlåt, sin lyxiga sommarstuga kanske man ska skriva. Golvvärme... dimmat ljus....barskåp med sexy lightning... Men jag är rätt nöjd med vår egen husvagn ändå. Den har i alla fall en dörr man kan stänga! Hahaha!! Peter jobbade helgen så vi andra roade oss med att äta god mat (ja, ganska god i alla fall...), dricka lite vin och sova en slurk framför TV:n....
Lördag blev lite godisinköp (ok. Maria köpte myyyyycket!) och sedan ett skyddspass när Peter vaknat till liv. Diva är jätteduktig men verkar ha något med sina tänder nu, så dom ska inte köra så mycket med henne. Wixie var lite osäker på figurant och gjorde taffliga bett och inte alls så bra som hon brukar. Kände att vi måste arbeta upp hennes förtroende för figg. mera samt att hon ska våga "ta för sig" lite mera. Vi ändrade strategi inför söndagens pass. Efter skyddet körde Maria mig lite på lydnaden och kom med många bra tips. Bl.a fick jag äntligen till lite rakare fritt följ (extern belöning!) samt riktigt bra ställanden (en kombination av mitt "handgripliga" sätt + belöning bakåt) Det kändes riktigt bra och nu har jag lite att slipa på inför onsdagens träning. Kvällen var god mat - igen - och melodifestival. Ok... jag måste erkänna att jag somnade i soffan igen.... *skäms*
Söndag = mera skydd. Den här gången fick Peter agera med lite mer attityd och mindre rörelser vilket funkade på henne. Man måste vara i samma sinneststämning som man vill att hon ska agera på något sätt. Hon gjorde riktigt bra bett, tillkämpade sig jättebra (Peter hade armen i lina) och gick stolt omkring med bytet i munnen. Jag gör sedan en "paus" (lägger INTE ro!) då hon får coola ner sig. Inte kladda med ärmen utan sitta upp. Där får hon sitta medans jag lämnar ärm till figge och sedan är det full fart igen. Funkar bra på henne tycker jag. Jag kommer säkert att få höra att jag gör helt fel, men det funkar för både henne och mig så då förstår jag inte varför jag inte kan göra så.
Helene och Cobra var också här och vi fick "plåstra om" Cobra lite. Sen pratar vi inte mer om den saken.... :-0
Det blev en helg med mycket hundsnack och Maria & Rickard är sååå härliga att diskutera hund med. Jag älskar att umgås med folk som vågar ifrågasätta, fråga "varför", försöker förstå och inte bara hänger på alla andra och därför inte riktigt vet vad som pysslar med.
På onsdag är det dags för vårt träningsgäng igen. Gäller att göra läxan ordentligt för det är ett gäng som verkligen "ställer på" en när vi tränar. Härligt! :-)
Ska jag ställa mig på löpbandet eller ska jag äta lite ostbågar?...... Vi får väl se hur det blir.
Tjing!
På fredag kväll kom Maria och Rickard hit med sin nya husvagn.... öh, förlåt, sin lyxiga sommarstuga kanske man ska skriva. Golvvärme... dimmat ljus....barskåp med sexy lightning... Men jag är rätt nöjd med vår egen husvagn ändå. Den har i alla fall en dörr man kan stänga! Hahaha!! Peter jobbade helgen så vi andra roade oss med att äta god mat (ja, ganska god i alla fall...), dricka lite vin och sova en slurk framför TV:n....
Lördag blev lite godisinköp (ok. Maria köpte myyyyycket!) och sedan ett skyddspass när Peter vaknat till liv. Diva är jätteduktig men verkar ha något med sina tänder nu, så dom ska inte köra så mycket med henne. Wixie var lite osäker på figurant och gjorde taffliga bett och inte alls så bra som hon brukar. Kände att vi måste arbeta upp hennes förtroende för figg. mera samt att hon ska våga "ta för sig" lite mera. Vi ändrade strategi inför söndagens pass. Efter skyddet körde Maria mig lite på lydnaden och kom med många bra tips. Bl.a fick jag äntligen till lite rakare fritt följ (extern belöning!) samt riktigt bra ställanden (en kombination av mitt "handgripliga" sätt + belöning bakåt) Det kändes riktigt bra och nu har jag lite att slipa på inför onsdagens träning. Kvällen var god mat - igen - och melodifestival. Ok... jag måste erkänna att jag somnade i soffan igen.... *skäms*
Söndag = mera skydd. Den här gången fick Peter agera med lite mer attityd och mindre rörelser vilket funkade på henne. Man måste vara i samma sinneststämning som man vill att hon ska agera på något sätt. Hon gjorde riktigt bra bett, tillkämpade sig jättebra (Peter hade armen i lina) och gick stolt omkring med bytet i munnen. Jag gör sedan en "paus" (lägger INTE ro!) då hon får coola ner sig. Inte kladda med ärmen utan sitta upp. Där får hon sitta medans jag lämnar ärm till figge och sedan är det full fart igen. Funkar bra på henne tycker jag. Jag kommer säkert att få höra att jag gör helt fel, men det funkar för både henne och mig så då förstår jag inte varför jag inte kan göra så.
Helene och Cobra var också här och vi fick "plåstra om" Cobra lite. Sen pratar vi inte mer om den saken.... :-0
Det blev en helg med mycket hundsnack och Maria & Rickard är sååå härliga att diskutera hund med. Jag älskar att umgås med folk som vågar ifrågasätta, fråga "varför", försöker förstå och inte bara hänger på alla andra och därför inte riktigt vet vad som pysslar med.
På onsdag är det dags för vårt träningsgäng igen. Gäller att göra läxan ordentligt för det är ett gäng som verkligen "ställer på" en när vi tränar. Härligt! :-)
Ska jag ställa mig på löpbandet eller ska jag äta lite ostbågar?...... Vi får väl se hur det blir.
Tjing!
Lycka är en egen skrothög!
Ni vet ju alla att jag alltid brukar sjunga "Kilsbergens lov" då det är det perfekta jobbet att ha när man har hund.... Men nu måste jag bara säga att det VERKLIGEN är så! Körde nämligen "räddning" i dag med Wixie. Hur kul som helst!!! Där finns nämligen en lite plätt med allsköns bråte på. Plåt att gå på, rör att krypa igenom, stor låda med koner och annat roligt där hon kan hoppa ner och leta efter saker, stora plåttunnor som skramlar m.m Ja, alla ni som har kört räddning - ett klassiskt ställe för ytsök! Och vi äääääääälskar detta ställe! W. har verkligen inga problem med miljöer när det kommer till att leta och jobba med nosen. Hon skuttar runt överallt och är verkligen duktig på att leta också. Försöker nu göra svårare med legor som är höga, eller får konstig vind eller väldigt små saker jag gömmer osv. Inga problem!!! Gulliga, söta underbara W. som verkligen är min arbetsnarkoman!
Förutom ett pass här tränade vi även vidare på lydnaden. Lyder gör hon - inga problem. Totalfokuserad till tusen på att jobba med matte. Men nu är vi ju med i 100-100-100 där målet är det samma.... och då gäller det att slipa på detaljerna. Hon sitter mycket bättre & rakare i position nu, "tänker mer utåt" i belöningarna och tränger kanske liiiite mindre än vad hon gjort förrut.... Å så blir det lite "stanna"-träning som funkar sådär. Hon har inte riktigt fått kläm på det. Däremot i våra "bus-pass-på-övningar" där hon tidigare velat ha avstånd till mig och backa ut och skälla är hon nu väldigt på och sitter och "tränger" mig och skäller som en tok. Ni kommer väl ihåg den där tjejen som såg ut som en stumfilm när hon var liten.... Inte nu....
Hon löper - fortfarande och jag tycker det tar aldrig slut på eländet... Men hon är duktig på att "städa" efter sig själv.
Nej, eftersom jag och Olga sovit i soffan i kväll och jag nu måste låta henne rasa av sig lite innan jag kan bädda ner henne för natten.... så har jag suttit och bloggat en stund. Men NU orkar jag inte mera. John Blund ligger och väntar på mig i sängen! Olga ska tydigen först bara försöka att få med sig 5 kilo returpapper som vi har i en korg här i köket. Hon kampar och kampar och fötterna glider som bambifötter på is.... :-)
Tack å gonatt!
Förutom ett pass här tränade vi även vidare på lydnaden. Lyder gör hon - inga problem. Totalfokuserad till tusen på att jobba med matte. Men nu är vi ju med i 100-100-100 där målet är det samma.... och då gäller det att slipa på detaljerna. Hon sitter mycket bättre & rakare i position nu, "tänker mer utåt" i belöningarna och tränger kanske liiiite mindre än vad hon gjort förrut.... Å så blir det lite "stanna"-träning som funkar sådär. Hon har inte riktigt fått kläm på det. Däremot i våra "bus-pass-på-övningar" där hon tidigare velat ha avstånd till mig och backa ut och skälla är hon nu väldigt på och sitter och "tränger" mig och skäller som en tok. Ni kommer väl ihåg den där tjejen som såg ut som en stumfilm när hon var liten.... Inte nu....
Hon löper - fortfarande och jag tycker det tar aldrig slut på eländet... Men hon är duktig på att "städa" efter sig själv.
Nej, eftersom jag och Olga sovit i soffan i kväll och jag nu måste låta henne rasa av sig lite innan jag kan bädda ner henne för natten.... så har jag suttit och bloggat en stund. Men NU orkar jag inte mera. John Blund ligger och väntar på mig i sängen! Olga ska tydigen först bara försöka att få med sig 5 kilo returpapper som vi har i en korg här i köket. Hon kampar och kampar och fötterna glider som bambifötter på is.... :-)
Tack å gonatt!
Olga!
Nu har Husses nya lilla kelgris börjat göra sig hemmastad i det "Brukstorpska"-residenset. Skiter och pissar inne, äter som en häst, älskar att jaga Hovnarren (yngsta dottern för er som inte vet) och bita henne i vaderna, biter sönder allt hon kommer åt. I övrigt kan man väl också säga att hon HATAR att gå ut, det är ju blött och kallt, det är ju trots allt en boxer.................... Varje gång hon har sovit och den ståtlige Husse reser sig upp för att ta henne under sina muskulösa biceps och bära ut henne för att göra sina behov försöker hon undkomma och springa iväg. Men än så länge är jag Gud över henne, dock lär det väl inte ta så lång tid förrän den lönnfete Husse inte har en chans att få tag på "Kulstöterskan". En annan icke önskvärd egenskap som Prinsessan från Gulag har är att vid ca 05.30-06.00 är det slutsovit anser hon. Jag har på bästa pedagogiska sätt försökt förklara för henne det där om hur fina hundar kan vara som dörrmattor, har även försökt förklara för henne att vissa asiatiska restauranger gärna betalar ett högt kilopris för henne. Dock utan vidare resultat, hon låter som ett flyglarm från andra världskriget ungefär, bara för att påtala för sin något morgontrötta Husse att det är dags att släppa ut henne från buren. Att sova i bur var inget större problem att få henne att göra. Det var lite protester första natten, men sedan har det gått bra. Har även börjat introducera klickern för henne.
Vid ett par tillfällen per dag får hon ett antal berömda boxertokspel. Dessa yttrar sig i lite olika skepnader, en gemensam nämnare är dock att de små tandpetarna till ben rör sig så vilken trummis som helst hade varit grön av avund. Antingen springer man och hämtar något och tar i munnen, en favorit är toalettpappersrullar som man tar i änden och springer allt man är värd, en annan är en stor gul plastfotboll som man hoppar och puttar på framför sig. Den minst uppskattade av Hovnarren är när hon tar en möbel eller docka från Hovnarrens heliga dockskåp och springer som en tok framåt och tillbaka med i munnen. Man kan även bara springa som en tok fram och tillbaka i huset för att helt plötsligt komma i full galopp mot den intet ont anande Husse och suga tag i hans barfota fot och bita till för att lika snabbt springa därifrån igen med en vrålande Husse bakom sig. Det verkar som om dessa aktiviteter är till för att kram ur den sista lilla musten ur den späda boxerkroppen för när aktiviteten är avslutad brukar hon gå till sin filt och toksomna på två röda sekunder.........
Vi har i alla fall en gemensam aktivitet som vi ÄLSKAR, både jag och Olga. Det är på kvällarna när lugnet har lagt sig över det Brukstorpska-residenset. Då lägger sig Husse på soffan framför TV:n och tar upp Olga och lägger henne på magen. Sedan tar det inte många minuter innan vi både är med i VM-finalen i snarka högst......................
Det otroligt kul att åter igen ha en alldeles egen liten boxervalp i hemmet. Sist jag hade det är ju typ 9 år sedan då Basco gjorde entré i Husses liv och höll på att få sin Husse att både begå självmord, bli hundmördare, hamna på sluten psykiatrisk anstalt m.m. Men jag kommer troligen aldrig att lära mig så mycket om hund som Basco lärde mig. Blir nästan lite tårögd när jag tänker på hur lycklig han skulle varit om han nu hade fått vara här då Olga finns i huset. Basco var nämligen vår lekfarbror, "Fabbo Bozze" när vi hade kullar hemma och han fortfarande var i livet. Innan Basco hade jag en boxer som hette Nico, och det får mig osökt att tänka på ett tillfälle som höll på att bli slutet på min hundkarriär, även höll på att bli sluter i frihet: Jag var ute och promenerade på stan med Nico som en stolt tupp........Första alldeles egna hunden, som dessutom var det finaste och bästa i världen, tyckte man då. Möter en mamma med hennes son som vid tillfället var kanske 5-6 år. Pojken utbrister glatt till sin mor, när de är ca 5 meter framför den stolta Hussen och hans Boxer....."- Mamma mamma titta titta en man är ute och går med en apa i koppel". I det läget kunde Husse lätt ha blivit barnamördare också..........han raserade hela min värld för tillfället.................. Den pojken kan inte ha gått långt i sitt liv, utan sitter säkert inne på livstid............................
En annan favoritsyselsättning är att busa och leka med Besten. Dock kan nämnas att då försvinner alla bestdrag från Besten och hon blir valp på nytt. Besten brukar lägga sig på rygg/sidan och låta Gulag-prinsessan bita och busa med henne samtidigt som hon buffar på henne med sina tassar. Dock så blir det så i bland att buffandet blir lite mer än bara buffande och Olga flyger ett par meter i luften när Besten skickar iväg henne med sina tassar. Olga brukar bara titta upp lite förvånat och undra vad som hände och hur hon kunde komma så långt bort från sin "leksak", skakar på sig och springer fram och fortsätter busa med Besten.
Idag ska jag och Hovnarren samt Olga åka i väg och handla både lördagsgodis åt barn och vuxna. Troligen blir det väl en godispåse fylld med godisar åt Hovnarren samt en eller ett par flaskor fyllda med alkoholhaltiga drycker åt Husse. För i helgen är vi själva jag och Narren. Modern är i väg och sjunger med Gospelkören i de djupaste småländska skogarna, vilket Husse tycker är jättetråkigt förståss..................eller not!!!! :o). Kan ju lätt bli en helg fylld av både X-box, Boxning på TV, samt en hel del gott vin. Vi ska även införskaffa ett halsband åt Olga då alla som vi har är ca 34,5 stl för stora.............hade helt glömt bort hur små boxervalpar är i jämförelse med schäfervalpar. Återkommer med mer rapporter vad det lider........................
På återhörande
Peter