Träning
Hej hopp alla trogna bloggläsare!
Då Johanna inte uppfyller allmänhetens krav på nya blogginlägg så få väl jag ta på mig det ansvaret för tillfället. Jag tänkte passa på att skriva lite om nytillskottet Simon och gårdagens träning.
Allt började bra. Jag instruerade en figurant på klubben (som är relativt ny) hur jag ville ha det. Nåväl så var det dags för oss att göra entré. Gick ut och körde några bett i skyddsarmen och lite släppanden. Fungerade ganska bra......................efter ett tag tyckte Bubben (ja simon alltså) att han kunde sköta cirkusen på egen hand utan att behöva lyssna på "det-där-i-andra-ändan-av-kopplet". Självklart tyckte jag annorlunda vilket jag påtalade för Bubben. Detta tyckte inte han att jag skulle bry om .......................utan det klarade han på egen hand. När jag påtalade detta för honom igen så tyckte han nog att det var nog............så han vände upp och hoppade upp och nafsade mig i axeln, varpå jag påtalade det olämpliga i detta. Nu tyckte nog Bubben att det var nog och slut tjatat från husses sida så han tog tag i min hand och bet sig fast....................Min första blixtsnabba tanke var att "Jaja han tuggar ju inte i alla fall".............är man lite dum i huvudet eller????? Min andra tanke var att "Shit han håller på att glida ur halsbandet". Då jag inte känner honom så väl så har jag heller ingen aning om hur han skulle bete sig om han kom loss. Efter diverse mecklande får jag iaf ordning på situationen och Bubben inser sitt misstag.................."Fan han måste blöda ordentligt" tänker jag när jag ser att det rinner blod på sidan av honom. Börjar genast göra en snabb okulär kontroll av honom................."Hur kan blodet rinna uppifrån luften" hinner jag tänka innan jag inser att det är från min vänster hand det rinner blod. Ja det rinner verkligen för er som tror att jag överdriver. Men eftersom man hållt på ett tag med hund har man sett till att förse sig med träningskompisar som är allt från sjuksköterska, ambulansförare och allt annat man kan tänkas ha nytta av i livet. Snabbt och lätt blev jag ompysslad, vilket man inte är van ifrån hemma......................Hade Johanna varit med (vilket hon inte var idag när detta hände) så hade det nog låtit enligt följande: "Äsch sluta sjåpa dig, och tänk på att Akza har suttit i bilen länge nu och behöver gå ut hon också!!!" Ja ni förstår att jag inte har det lätt. Men hursomhelst blev jag ompysslad i klubbstugan sitter och bara njuter av stunden som jag vet inte återkommer så ofta (ja att bli ompysslad på det sättet), när en av mina passupper säger "Hmmmm det ser inte bra ut detta, men senan verkar ha klarat sig, men djupt är det. Det är då jag inser hur folk känner det som är nära döden.............Jaja det var bara till att packa in sig i en av träningskompisarnas bil och dra iväg till hospitalet. In i väntrummet och satte mig, efter inskrivningsprocedurer m.m. Han precis sätta mig ner på stolen när en vänligt leende sköterska sa "Peter Samuelsson varsågod" Jisses det här måste vara "nära-döden-allvarligt" om jag får komma in så snabbt. Och vilken uppståndelse det blev inne på akuten när jag fick komma in omgående. Jaja de förstod nog bara inte att jag var så nära att dö. In på ett rum för att ännu en gång bli riktigt ompysslad............det här är ju rena himmelriket sitter jag och tänker för mig själv. När doktorn frågar hur detta här gick till så ser jag riktigt hur skeptisk hon ser ut. När jag dessutom förklarar att det var min egna hund som gjort det så besannades nog Alla hennes tankar om Väktares höga intelligensnivå. Nu visade det sig inte vara så allvarligt med handen som jag inbillat mig (nog inte så vanligt att folk dör av ett hundbett i handen, men någon skall väl bli den första) när syster hade gjort rent och tejpat såret (som faktiskt var riktigt djupt) så skulle hon bandagera handen. "Lägg på ett riktigt stort bandage bad jag henne" -"Varför det?" undrade hon mycket frågande "Jo så jag åtminstone får lite medlidande när jag kommer hem" svarade jag. "Vi ska se vad vi kan ordna" sa hon och bandagerade in handen med ett svalt leende.................
Och för er som undrade hur det gick när jag kom hem så fick jag iaf lite och mycket temporärt medlidande från min älskade sambo....................... På återhörande!!!
Då Johanna inte uppfyller allmänhetens krav på nya blogginlägg så få väl jag ta på mig det ansvaret för tillfället. Jag tänkte passa på att skriva lite om nytillskottet Simon och gårdagens träning.
Allt började bra. Jag instruerade en figurant på klubben (som är relativt ny) hur jag ville ha det. Nåväl så var det dags för oss att göra entré. Gick ut och körde några bett i skyddsarmen och lite släppanden. Fungerade ganska bra......................efter ett tag tyckte Bubben (ja simon alltså) att han kunde sköta cirkusen på egen hand utan att behöva lyssna på "det-där-i-andra-ändan-av-kopplet". Självklart tyckte jag annorlunda vilket jag påtalade för Bubben. Detta tyckte inte han att jag skulle bry om .......................utan det klarade han på egen hand. När jag påtalade detta för honom igen så tyckte han nog att det var nog............så han vände upp och hoppade upp och nafsade mig i axeln, varpå jag påtalade det olämpliga i detta. Nu tyckte nog Bubben att det var nog och slut tjatat från husses sida så han tog tag i min hand och bet sig fast....................Min första blixtsnabba tanke var att "Jaja han tuggar ju inte i alla fall".............är man lite dum i huvudet eller????? Min andra tanke var att "Shit han håller på att glida ur halsbandet". Då jag inte känner honom så väl så har jag heller ingen aning om hur han skulle bete sig om han kom loss. Efter diverse mecklande får jag iaf ordning på situationen och Bubben inser sitt misstag.................."Fan han måste blöda ordentligt" tänker jag när jag ser att det rinner blod på sidan av honom. Börjar genast göra en snabb okulär kontroll av honom................."Hur kan blodet rinna uppifrån luften" hinner jag tänka innan jag inser att det är från min vänster hand det rinner blod. Ja det rinner verkligen för er som tror att jag överdriver. Men eftersom man hållt på ett tag med hund har man sett till att förse sig med träningskompisar som är allt från sjuksköterska, ambulansförare och allt annat man kan tänkas ha nytta av i livet. Snabbt och lätt blev jag ompysslad, vilket man inte är van ifrån hemma......................Hade Johanna varit med (vilket hon inte var idag när detta hände) så hade det nog låtit enligt följande: "Äsch sluta sjåpa dig, och tänk på att Akza har suttit i bilen länge nu och behöver gå ut hon också!!!" Ja ni förstår att jag inte har det lätt. Men hursomhelst blev jag ompysslad i klubbstugan sitter och bara njuter av stunden som jag vet inte återkommer så ofta (ja att bli ompysslad på det sättet), när en av mina passupper säger "Hmmmm det ser inte bra ut detta, men senan verkar ha klarat sig, men djupt är det. Det är då jag inser hur folk känner det som är nära döden.............Jaja det var bara till att packa in sig i en av träningskompisarnas bil och dra iväg till hospitalet. In i väntrummet och satte mig, efter inskrivningsprocedurer m.m. Han precis sätta mig ner på stolen när en vänligt leende sköterska sa "Peter Samuelsson varsågod" Jisses det här måste vara "nära-döden-allvarligt" om jag får komma in så snabbt. Och vilken uppståndelse det blev inne på akuten när jag fick komma in omgående. Jaja de förstod nog bara inte att jag var så nära att dö. In på ett rum för att ännu en gång bli riktigt ompysslad............det här är ju rena himmelriket sitter jag och tänker för mig själv. När doktorn frågar hur detta här gick till så ser jag riktigt hur skeptisk hon ser ut. När jag dessutom förklarar att det var min egna hund som gjort det så besannades nog Alla hennes tankar om Väktares höga intelligensnivå. Nu visade det sig inte vara så allvarligt med handen som jag inbillat mig (nog inte så vanligt att folk dör av ett hundbett i handen, men någon skall väl bli den första) när syster hade gjort rent och tejpat såret (som faktiskt var riktigt djupt) så skulle hon bandagera handen. "Lägg på ett riktigt stort bandage bad jag henne" -"Varför det?" undrade hon mycket frågande "Jo så jag åtminstone får lite medlidande när jag kommer hem" svarade jag. "Vi ska se vad vi kan ordna" sa hon och bandagerade in handen med ett svalt leende.................
Och för er som undrade hur det gick när jag kom hem så fick jag iaf lite och mycket temporärt medlidande från min älskade sambo....................... På återhörande!!!
Kommentarer
Postat av: steffie
men de är ju de jag sagt hela tiden, väktare är inte intelligenta! ;)
Postat av: Pia
Jo men det verkar ju helt ofarligt det där med IPO :)Tur att norrbaggar inte har förstått tjusningen än, då skulle väl Cami käka fingrar till frukost!
Trackback