Svåra beslut
Nu har jag bestämt mig för, att Occra ska omplaceras - OM jag hittar rätt familj vill säga!
Har varit på IPO-helg där det fanns ett antal Ängsbackens-hundar från olika kullar, och jag känner verkligen att det är schäfer som är "min" ras. Älskar dessa härliga, livliga, samarbetsvilliga hundar! Och inte gjorde det saken bättre att se deras kullar där alla hade otrooooliga bett och "av-på-knappar". Imponerande!
Ö.h.t var helgen väldigt inspirerande och rolig. Det var en dansk figurant vid namn Remmy Nielsen som höll i kursen. Lite egen.... men hela tiden noga med att vi själva skulle tänka hund och inte bara han som skulle stå och banka i oss olika "sanningar". Han var ganska tuff mot oss hundförare och ställde på oss i olika situationer. En käpphäst han hade var också att ska man kunna läsa hund måste man också kunna läsa förarna vilket hon praktiserade på oss på kvällarna.... Ja, jisses..... Lärorikt och intressant var det i alla fall! Tyckte särskilt om hans inställning till hur man ska behandla och träna hundarna genom schyssta metoder där anledningen till att det blir fel är för att vi människor inte kan läsa våra hundar. LÄS-LÄR-FÖRSTÅ var det han tyckte vi skulle komma ihåg från den helgen. Lättare sagt än gjort.... men det är verkligen kul att se så många olika hundar och deras "problem". Även pappa till min ev. blivande valp var med på kursen vilket var roligt att se. En stabil herre som inte haft det för lätt i livet (Importerad och körd på el och stackel med sin förra ägare). Verkar väldigt mentalt "trygg" och som komplement till Rappas höga temperament tror jag det kan bli kalasbra valpar.
Det är så härligt att vara iväg så här och bara tänka hund, prata hund, titta hund, träna hund, äta hund (öhh..) Vardagen känns väldigt avlägsen och det var lite kämpigt att ta sig upp och jobba på måndagen efteråt.... Varför kan man inte få jobba med hund på heltid istället??!! Hästar och hundar hela dagarna - det hade varit livet det! Kanske dags att se mig om efter ett nytt jobb....
Tanken kring att omplacera Occra har funnits där ett bra tag, men det är med väldigt dubbla känslor jag gör det. Hon ÄR en underbar liten hund som ligger mig varmt om hjärtat, och visst känns det som ett "nederlag" när jag har tagit beslut om att omplacera henne. Min dröm är att hon skulle komma till någon granne eller något, där jag ändå kunde hälsa på henne så mycket jag ville.... Vill ju vara med henne när hon blir gammal.... Men jag kommer ALDRIG mer ha två hundar samtidigt. Det klarar jag inte av då jag tycker det är otroligt stressande att känna att den andra hunden inte får den uppmärksamhet den förtjänar. Det är ju redan idag svårt med bara EN hund! Jag slängde ut en tråd om detta på ett hundforum, och det var intressant att se hur olika svar man fick. 8 av 10 tyckte det var rätt att omplacera henne medans övriga tyckte att dom "aldrig skulle kunna se sig själv i spegeln efter ett sådant svek mot hunden!".
Har fått lite svar på en annons jag satte ut, men inga som jag tycker är så där jättebra. Har ingen brådska. I värsta fall får hon vara kvar och var lite lekkompis till nya valpen. Det är ju ändå inte förrän efter ca. 1 år som den "riktiga" träningen börjar med valpen. Det är viktigast för mig att jag hittar ett BRA hem till henne!
Kära blogg-läsare. Om ni vet någon i er familj, släkt, vänner som är ute efter en trevlig hund till sällskap men ändå villiga att lägga tid på aktivering (man behöver inte ha mål att ge sig ut och tävla!) så hör av er till mig!!!
Nu ska jag gå och pussa lite på henne....
Tjing!
Har varit på IPO-helg där det fanns ett antal Ängsbackens-hundar från olika kullar, och jag känner verkligen att det är schäfer som är "min" ras. Älskar dessa härliga, livliga, samarbetsvilliga hundar! Och inte gjorde det saken bättre att se deras kullar där alla hade otrooooliga bett och "av-på-knappar". Imponerande!
Ö.h.t var helgen väldigt inspirerande och rolig. Det var en dansk figurant vid namn Remmy Nielsen som höll i kursen. Lite egen.... men hela tiden noga med att vi själva skulle tänka hund och inte bara han som skulle stå och banka i oss olika "sanningar". Han var ganska tuff mot oss hundförare och ställde på oss i olika situationer. En käpphäst han hade var också att ska man kunna läsa hund måste man också kunna läsa förarna vilket hon praktiserade på oss på kvällarna.... Ja, jisses..... Lärorikt och intressant var det i alla fall! Tyckte särskilt om hans inställning till hur man ska behandla och träna hundarna genom schyssta metoder där anledningen till att det blir fel är för att vi människor inte kan läsa våra hundar. LÄS-LÄR-FÖRSTÅ var det han tyckte vi skulle komma ihåg från den helgen. Lättare sagt än gjort.... men det är verkligen kul att se så många olika hundar och deras "problem". Även pappa till min ev. blivande valp var med på kursen vilket var roligt att se. En stabil herre som inte haft det för lätt i livet (Importerad och körd på el och stackel med sin förra ägare). Verkar väldigt mentalt "trygg" och som komplement till Rappas höga temperament tror jag det kan bli kalasbra valpar.
Det är så härligt att vara iväg så här och bara tänka hund, prata hund, titta hund, träna hund, äta hund (öhh..) Vardagen känns väldigt avlägsen och det var lite kämpigt att ta sig upp och jobba på måndagen efteråt.... Varför kan man inte få jobba med hund på heltid istället??!! Hästar och hundar hela dagarna - det hade varit livet det! Kanske dags att se mig om efter ett nytt jobb....
Tanken kring att omplacera Occra har funnits där ett bra tag, men det är med väldigt dubbla känslor jag gör det. Hon ÄR en underbar liten hund som ligger mig varmt om hjärtat, och visst känns det som ett "nederlag" när jag har tagit beslut om att omplacera henne. Min dröm är att hon skulle komma till någon granne eller något, där jag ändå kunde hälsa på henne så mycket jag ville.... Vill ju vara med henne när hon blir gammal.... Men jag kommer ALDRIG mer ha två hundar samtidigt. Det klarar jag inte av då jag tycker det är otroligt stressande att känna att den andra hunden inte får den uppmärksamhet den förtjänar. Det är ju redan idag svårt med bara EN hund! Jag slängde ut en tråd om detta på ett hundforum, och det var intressant att se hur olika svar man fick. 8 av 10 tyckte det var rätt att omplacera henne medans övriga tyckte att dom "aldrig skulle kunna se sig själv i spegeln efter ett sådant svek mot hunden!".
Har fått lite svar på en annons jag satte ut, men inga som jag tycker är så där jättebra. Har ingen brådska. I värsta fall får hon vara kvar och var lite lekkompis till nya valpen. Det är ju ändå inte förrän efter ca. 1 år som den "riktiga" träningen börjar med valpen. Det är viktigast för mig att jag hittar ett BRA hem till henne!
Kära blogg-läsare. Om ni vet någon i er familj, släkt, vänner som är ute efter en trevlig hund till sällskap men ändå villiga att lägga tid på aktivering (man behöver inte ha mål att ge sig ut och tävla!) så hör av er till mig!!!
Nu ska jag gå och pussa lite på henne....
Tjing!
Kommentarer
Trackback