Hundar i slagsmål !
Basta, Peters nya tjänstehund, är en trevlig dam som funkar bra i familjen, skog och mark, på promenader etc. Hur hon är i tjänst får Peter berätta om för jag har sett för lite träning med henne. Efter sin kennelhoste-släng är det nu bantning och hårdträning för att komma i form som gäller (ja, för oss alla kanske i familjen....) Då det är lite mer praktiskt att ha alla hundar i ett och samma rum och i samma flock tyckte vi att det var dags att låta Wixzi och Basta bekanta sig lite mer med varandra. W. har alltid varit väldigt duktig på att visa hundspråk, är vääääldigt "låg i rang" för dom som är äldre och när ex. Treo var här räckte det att han bara stelnade till lite så slängde hon sig ner på backen och visade att hon minsann bara var en tvärhand hög.... Även för mig har slutat att kaxa sig utan vet sin plats på skalan. Basta å sin sida är en ganska dominant tik då det gäller andra hundar, omgivning etc. men "vek" mot sin förare. Hundarna har i flera veckor nu stått i rummen mittemot varandra och har på så sätt vant sig vid varandras närhet. Tidigare i vår "flock" har vi bara släppt ihop sådana här hundar och det har inte varit några problem. (Simon, Arix mfl. som alla har passerat vårt hem)
Nemas problemas tänkte vi och släppte ihop även dessa två damer. Och PANG!!! Dom rök ihop i en sjuhelvetes fight som tyvärr inte Basta riktigt klarade av att reda ut... Eller, jag vet inte om jag ska säga att det blev ett riktigt slagsmål heller egentligen.... W. sprang fram till Basta och utmanade fröken genom att slänga upp tassen på hennes rygg. Det gör man inte hur som helst med damer som är både äldre och klokare, så Basta sög tag i nacken på henne och talade om livets alvar. W. som är som är snabb och smidig slingrade sig ur dom flesta brottargrepp som Basta tog på henne och hon ville inte alls lägga sig ner på backen som Basta ville att hon skulle göra. Istället blev det någon konstig kampsituation av det hela där B. med ett rejält tag om nacken på W. försökte tvinga ner henne (utan att ha direkt hög svans, ragg eller liknande). W. å sin sida gick helt enkelt in i blockering i ren kamp (inte hon heller var direkt aggressiv) och hon tänkte INTE ge sig!!! Det var nästan mera som en burdus "lek" men tyvärr med mycket "ljud", ruskningar, och käftar som sög tag..... Vi särade på dom och la ner dom på var sitt håll. Trodde W. skulle göra några omriktade beteenden mot mig när jag tog tag i ljumskarna på henne, men hon lugnade ner sig ganska med det samma. Vi kopplade upp dom och promenerade en sväng med dom på ängen där dom fick gå "fint" bredvid varandra. Då var det inga problem. Inga höga svansar eller att dom gick och spände sig. Inte från Wixzis sida i alla fall. Jag fick säga till henne några gånger att hon skulle gå ordentligt men annars gick det bra.
Summan av skador och blesyrer var ett litet jack i örat på W. samt päls-skav på halsen som tyvärr har blivit lite varigt och kletigt nu efter någon dag. Tänkte jag skulle raka bort lite päls och tvätta av det ordentligt. Tur det sitter uppe på halsen så hon inte kommer åt att slicka på det själv. Hon har heller inga hundkompisar i sitt rum så det ska nog snart läka ihop fint igen.
W. är lite mer på sin vakt inne i sitt rum när hon ser Basta tvärs över korridoren men annars märker man inget på dom. När vi får lite mera tid ska vi ta dom på lite lfer koppelpromenader där dom får "kolla av" varandra i lugn och ro innan vi gör ett nytt försök. När jag tänker efter har W. aldrig träffat så många andra tikar (mer än Akza men hon fanns ju här från när hon var liten) Tror ni det spelar roll i det hela???
Sånt här går så snabbt! Man skulle vilja ha någon som filmade det hela så man kunde se vad det var som egentligen var som hände och vilka signaler dom egentligen sänder till varandra. Hundslagsmål är något av det värsta jag vet!!!! Usch!!
Tänkte att W. skulle få vara här ute med mig i kväll, men ångrade mig snabbt när jag såg hur hon såg ut... Jag inser mer och mer fördelarna med boxerns korta päls.... Hennes grå/svarta päls gömmer de mest underliga ting som jag inte är så sugen på att få in i huset just nu. Vi har ju faktiskt preciiiiiis gjort vår årliga julstädning, och då kan det ju få vara lite fint fram till nyår i alla fall.... :-)
W. fick åka med in till stan i dag för att stadstränas. Hon har ju knappt sett en buss ens en gång... och tänkte att det var ypperligt tillfälle att binda upp henne på gågatan utan för Åhléns nu i rea-tider..... O.k Inte riktigt så tänkte jag väl, men en promenad på sta'n var i alla fall min tanke. Så gjorde jag misstaget att hämta upp min mamma först för att vi skulle köpa några FÅ saker.... Det tog TID vill jag lova er. Hon är nämligen av den sorten att hon först hittar något snyggt.. Sen ska hon klämma, känna, skrynkeltesta, kolla tvättråd, kolla andra färger och storlekar, prova, fråga expediten om råd, prova igen.... för att till sist lägga tillbaka plagget och gå ut ur affären utan att ha köpt något. *suck* EN sådan runda klarar man av, men inte flera.... När jag till slut hastade iväg för att ta ut W. på promenaden ringer Peter och säger att han har fått punka (han var med barnen i Lindesberg och badade på badhuset. Ja, han och övriga Lindesbergs befolkning....), så då får jag slänga mig iväg för att hämta honom och barnen. Och hans "sovtid" som han måste ha innan han jobbar natten i natt blev förkortad med en timma, och han själv var sur som ättika.. Tjoho!!! W. fick istället en 10 minuters promenad i skogen där 7 miunter bestod av att göra uppletande på liten pinnbit som jag gömde på lite olika ställen.
Åh, vad jag blir ledsen när jag känner att min hund inte har fått den aktivering som jag vill ge henne / hon kräver. Nu är hon trots detta ganska lugn när hon får ligga ensam i tvättstugan, men släpper jag ihop henne med Dimma så blir det full kalabalik där dom drar upp varandra till oanade busnivåer. Dimma får därför mest vara med Basta nuförtiden (som inte leker ett dugg med Dimma) vilket gör att Dimma forsätter att dra ner den tapet som W. har börjat med..., drar ner hundfilten på golvet samt gnager på grinden. Och så sover hon faktiskt en hel del. *pust* Hon är en väldig lätt valp att ha att göra med. Får se om det innebär att hon är en "sågbock" eller om hon bara är en "nervstark" och självsäker liten dam. Jag har minne av när W. var liten hur hon var högt och lågt och överallt (precis som hon är nu....) men det är ju inget som säger att det är ett bättre sätt att vara på än hur Dimma är.
I förrgår och i går fick jag i alla fall till långa promenader med W. Skönt för både mig och henne! Det sprang upp en kanin framför nosen på henne, men jag kallade in henne i "vanlig ton", och efter lite tvekan vände hon mot mig vilket blev "klick" och boll-lek.
Nä nu är det tv-dags. Har fått skriva av mig lite. Inte för att det är någon som läser det..... men ändå.
Tjing!
Vad gör man för fel...
Däremot tycker Wixzi att hundrummet tydlige måste tappetseras om samt att hennes hundsäng är på tok för gammal och måste bytas ut! Detta visar hon genom att dra ner tapeten med tänderna (!!!!!) och dra ut skumgummit ur madrassen i hundsängen. Små gula mjuka bollar över hela rummet som även Dimma roar sig att leka med...... Vad är det för fel på denna hund???!!! Hon går bara att ha i små, begränsade utrymmen med järnrör runt om henne. Helt enkelt en liten, trång bur...... *suck*
Jag kommer ihåg tiden när hon var liten och söt och var mitt lyckopiller som smälte mitt hjärta..... Kommer ni ihåg att hon var så här liten då???
Hmmm.... Jag måste kanske ändå erkänna ändå att vi hade väldigt roligt tillsammans på lydnadsträningen idag. Hon ÄR fantastiskt rolig att träna med. Bara jag är på rätt humör och tänker till hur jag ska lägga upp träningen på henne. För hon är kvick och lättlärd och snappar upp både bra och dåliga saker på studsen. Tog med apportbocken ut idag för första gången. Kastade bollen några vändor som hon kommer snabbt tillbaka med för att jag ska kasta iväg den igen. Tog sedan och överraskade henne med att slänga apportbocken istället vilket hon bara tyckte var roligt med en lite större och tyngre grej att få hämta. Hon kom glatt in med den också och vi varierade kastandet mellan boll och apportbock. Inga större "krav" än så i nuläget.
Några "fot" i lugn och ro med bara några enstaka steg i rätt position. Några "fot" som var i "vanligt tempo" där jag även där belönade den rätta positionen. Hon har en tendens att gå långt fram och ploga, vilket jag vill försöka jobba bort. Inkallningar där jag varierade direktbelöning med att hon skulle gå in på sidan innan hon fick belöning. Klarade hon galant! Lite "pass på" på mig själv (egentligen bara bus och lek) där jag belönade att hon tryckte på och ville framåt i " bevakningen". Belönade således dom tillfällen när hon avancerade framåt. Hon vill annars gärna sitta en bit ifrån mig/figuranten och det bästa tycker jag är om hon själv lär sig var hon ska sitta utan att vi måste ta till en massa "hjälper".
Nu är jag grymt sugen på att träna med lite andra kloka människor så jag inte går här och tragglar "fel" hela tiden. Dags för lite Ängsbackens-träning och kanske besök hos Maria och köra lite lydnad?! :-)
Ni märker att jag har jullov kan jag tänka.... TRE blogginlägg på 2 dagar??!!! Nytt personbästa kan jag tänka!
Tjing!
-Julafton..........barnen skriker, granen välter, hundarna skiter på mattan.....
Idag på juldagen har jag invigt Dimma, ja ni vet det där lilla åbäket från långt där nere som det är så varmt, i spåningens delikata konst genom att lägga en valpruta till henne. Hon imponerade väldigt på mig. Även om nu inte Johanna var så imponerad.........- Hon har ju svansen hängande lågt!- sa hon mitt i Dimmas "spårande" - Ja........svarade jag..........-Hon är ju för f-n koncentrerad!!!.............Äsch hon är bara avundsjuk tror jag. Men som sagt jag var mycket nöjd med hennes noggranhet och koncentration. Ska försöka hinna med en till innan det är dags att åka iväg och säkerställa mänsklighetens säkerhet i samhället denna juldag.
Vi hörs!!
Peter "Vaktmannen"
God Jul på er alla!
Morgonen började med att tomten lämnat julklapp till barnen på natten, som han lagt under granen. Jag lovar er att den bästa stunden på hela julaftonen är när barnen går upp och går fram till granen och blir verkligen HELT förundrade över att det ligger paket där till dom. HUR kom dom dit???!!! Båda tror fortfarande på tomten, men för Emelie börjar det väl snart bli gränsfall (hon fyller snart 8 år) Efter att ha jagat upp sina stackars föräldrar, dukas det fram julfrukost, släpps ut hundar, ger hundar mat etc. Det är plus-grader ute så hundarna blir såååååå skitiga av att vara ute. BLÄ!!! Det värsta vädret jag vet! Då tar jag hellre lite is och kyla.
Tjejerna tar på sig julklänningar (se hemsidans framsida) och mamma klämmer ner sig i någon julaktig utstyrsel som inte tåls att visas på bild.... och sedan åker vi till kyrkan där vi träffar mormor och morfar. Sjunger julsånger och hjälper till att plocka fram figurerna till krubban. Mysigt! Tillbaka hemma väntar kaffe, julkaka som morfar bakat och tårta som egentligen är misslyckad chokladtryffel... (den stelnade ju aldrig!!! Jag SÄGER ju att det är bättre att köpa sådant som någon annan redan har bakat!) Tårtan blev dock god i alla fall. Barnen spelade spel och sedan gick jag ut med Wixzi och min pappa på en promenad i skogen. Skönt att få röra lite på sig! Hon kom sedan in i hundhallen tillsammans med den söta lilla Dimma.
Här brukar dom vara tillsammans och det funkar ganska bra. Ibland blir det givetvis vilda diskussioner om vem som egentligen äger den dutten som Dimma för tillfället har på bifogad bild, men annars är dom mest två busiga unghundar som gör allt för att terrorisera sin omgivning. Har märkt att Wikzi är en jätteduktig fröken på att visa hur man gräver stora hål i trädgården. Åh, vad glad jag blir att denna färdighet kommer att gå i arv till nästa hund i flocken. Tack Wikzi!!! Annars är det mest lite gnag på tvättmaskinen och i skurmoppen - men det bjuder vi på så här i juletider!
Basta har slutat hosta (hon hade nog en släng av kennelhosta här för några dagar sedan. Tack och lov att valpkullen hann flytta innan!) Hon gör inte många knop idag men får vara med husse i bilen på jobbet istället i natt.
Well, efter hundpromenad gör Peter (mest) och jag (inte så mycket) i ordning det stundande julbordet. Mormor leker med barnen (Tack! Inte helt lätt att ha med 2 förväntansfulla, pirriga, "kommer -aldrig-tomten"-barn i närheten när man gör mat....) och dom hinner med att både dansa kring granen, leka "gömma nyckel" och spionera på morfar som sitter och sover i soffan i vardagsrummet.... :-) Mat, mat, mat och mat så att man håller på att spy..... Men gott är det! Och Peters berömda musslor är bara sååååå goda!!!
Kalle Anka på TV och helt plötsligt besök av tomten som knackar på!! Men han var ju så konstig, för han hade mask på sig??+!!! Men det måste han ju ha när det är kallt ute, eller hur det nu var.... Efter det var Emelie och Evelina tomtenissar som delade ut paket och dom blev såååå glada över vad dom fick. Ja rättare sagt - Evelina fick ett dockhus, strykbräda, strykjärn och Snövit-Barbie. Efter det hade vi inte behövt ge henne fler paket för då satt hon och lekte med det istället och slet bara upp några paket emellanåt för att vi tjatade på henne.... :-) Men det blev "bra" paket och helt lagom mängd. Hon fyller ju även snart år och får då ännu mera....
Emelie blev också glad för sina saker som ex. MP3-spelare, parfym, dagbok, smycken etc. Hon börjar bli stora tjejen och det är balansgång mellan att vilja ha leksaker och mer "tjej-saker". Själv fick jag GoreTex-skor/kängor, 2 tröjor, stegräknare och en välkommen-skylt till huset. Vi har sagt att vi inte ska ge så mycket till varandra, men Peter kan ju aldrig låta bli att köpa.... och jag blir inte så ledsen för det! :-) Kontrade med bl.a 5-pack svarta strumpor till honom.!! hahahaha! Jo, han blev jätteglad.....
Lek med julklapparna, chokladask, kaffe, hembakat julgodis (jo faktiskt! Jag och barnen lyckades få till 2 sorter i alla fall!). Peter åkte sedan till jobbet vid halv åtta (jobbar natt i natt) och vi lekte skola, åt tomtegröt och ostbricka. Allt i en salig blandning - men vad gör väl det när det är julafton och man egentligen är så mätt att man inte borde äta mera.... Mamma och pappa åkte hem vid tio-tiden och barnen lyckades faktiskt undvika något trötthets-utbrott utan gick lydigt och snälla i säng. Dock fick dom en sista julklapp.... Dom fick sova i pappa säng (brevid mig alltså) i natt, vilket dom tyckte var jättemysigt. Och jag med... :-)
Hundarna har hållt sig lugna trots lite aktivering, och har fått knapra på lite julgodsaker under kvällens lopp. Nu ligger dom och sover natten och jag ska snart ta plats i TV-soffan och kanske stoppa i mig ytterligare någon chokladbit... Avslutar med att visa en bild på vårt lilla charmtroll - Dimma - som är så otroligt cool och trygg i sig själv. Inte alls till något besvär utan traskar på i livet som dom vuxna hundarna utan att göra så mycket väsen av sig i vårt hus. Full i sjutton när man ber henne att "jobba" med oss, så det verkar lovande! Peter har ju förståss växlat till att nu vilja behålla henne ändå..... *suck*
En God fortsättning på julen!!!
Julkramar från mig.
Det är mycket nu...
Men det är säkert inte så mycket om mitt jobb ni vill höra, utan kanske lite mer om vad som händer/har hänt med våra hundar. Först en liten rapport från "valplådan". Förra helgen kom våra valpköpare för att hämta sina hundar. Först ut var Birgitta som skulle hämta Dixon, allas vår "Dumle". Jag har FORTFARANDE inte träffat denna människa vilket känns lite konstigt. Men jag litar på Peters goda omdömme (för en gång skull!) Har pratat med henne i telefon och haft lite mailkontakt, och det är mycket trevlig och duktig hundmänniska. Dixon tog sin flytt med ro- vad annat skulle han kunna göra denna självsäkre, stora, härliga valp?! Allt gick bra med hemresan och några dagar senare fick vi detta mail från Birgitta:
Jag ska försöka att ge en liten rapport från Dixon och hans hårt arbetande tillvaro.
Efter 5 dygn så förstår ni nog att han är fullständig aklimatiserad och har total koll på varenda
vrå i sitt nya hem och han kan klona sig själv och vara på flera ställen samtidigt.
Nyfiken och snabb och eventuella hinder, såsom stolar leksaker, människor, dörrar etc. är till
för att forceras. Att stanna upp och gå runt något finns inte tid till.
Han har tänder som en haj och biter hårt och skoningslöst. Det har jag jobbat med nu några
dagar och han har blivit mycket bättre. Sansar sig och slickar i stället. Men han måste ju testa ibland.
Han är duktig att leka själv under förutsättning att jag finns i samma rum. Häromdagen så hittade han metallapporten och sprang runt med den ett bra tag. Lovande!
Han utstrålar trygghet och självförtroende och han sover hela nätterna, vilket är toppen.
Han gillar att vara ute, men det har bara blivit kortare stunder p.g.a temperaturen. Bilåkning går jättebra.
Vi är jätteglada att det går så bra med honom och det ska bli jätteroligt att följa honom i framtiden!
Lördag eftermiddag kom sedan Dizels matte och husse och hämtade honom. Han åkte hem och fick där träffa Himla (Yes! Jag kom ihåg hennes namn!) och dom två verkar ha blivit riktigt goda vänner. Kampar och busar tillsammans. Rapporterna från Veronica tyder också på att det är en kampglad herre som gör allt för att göra matte och husse gråhåriga i förtid.... Vi vill gärna höra ännu mer hur det går för honom! :-)
Söndag förmiddag kom så Rickard och Maria (å Marcus) för att hämta Diva. Det går jättebra även med henne och hon och Gwen är värsta kompisarna! Ja, Gwen kanske mer ser Diva som sin personliga kamptrasa och drar henne tydligen över hela golvet i deras hus (för släppa vill ju inte Diva göra!) Maria skriver väldigt mycket och fotograferar ännu mera och allt om Divas liv kan ni läsa på www.hundkojan.nu En jättefin sida!
Söndag kväll sänkte sig lugnet över vårt hus i Närkes Kil..... Att ha 5 valpar är ju rena barnleken mot att ha 8 valpar! Vi var rätt bra trötta på dom innan dom åkte.... Jädrar vad dom höll på!!!!! *suck*
Måndag eftermiddag kom André från Norge för att hämta dom 4 hundar som ska till försvaret i Norge. Det blev mycket papper att skriva.... och det kändes allt en klump i magen när han packade in dom i bilen och körde iväg med dom. Usch! Dom kommer vi inte ha lika mycket koll på som dom andra vilket är tråkigt. Men å andra sidan vet vi att dom får det jättebra och verkligen får vara HUNDAR. Tränas ordentligt, testas noga etc. Vi funderar på att göra en Norge-resa till våren och se hur dom har det. Efter nyår ska vi även ringa och höra hur dom trivs i grannlandet i väster.
Kvar i huset har vi då bara lilla Dimma! Hon är en riktigt go' liten valp som tar livet med ro. I natt fick hon sova i sin bur för första gången (vid Peters säng) och hon sov hela natten utom en gång då hon pep till lite. Men sen somnade hon om igen. Hon har redan fattat att sitter man framför husse och tittar på honom så blir han väldigt glad! :-) Så det gör hon gärna. Och bitandet i händer och fötter har gått över till att istället pussas och slickas. Hon vill fortfarande vääääldigt gärna jaga Evelina och vi försöker säga till både Dimma och Evelina hur man ska umgås med varandra.... Nu sover hon "middag" i sin bur igen, då hon inte riktigt får ro någon annanstans när Evelina springer omkring, har sina kompisar här etc. Hon gick in där utan ett knyst och la sig för att sova direkt. Hon är verkligen en cool tjej som vi är jättenöjda med ännu så länge. Frågan är hur länge hon kommer att vara kvar....
Vi har nämligen en valp på gång från Swebox nästa kull (se deras hemsida), som tanken var att vi skulle placera ut på foder. Men nu äääääär ju Peter så himla svag för boxer och vill så gärna ha en boxer att köra IPO med. Så tanken är att vi fortsätter att söka efter bra fodervärdar, så får vi se till vem det blir. Ödet får hjälpa oss att välja!! :-) Det hade varit skitkul att ha en boxer i familjen igen, men samtidigt är Dimma en helt underbar hund också.... Ja, vi får se. Har ni kontakter på någon som önskar en schäfer- eller boxervalp (fodervärd) så hör av er!
När vi fortsätter att prata ämnet "omplacering av hundar" vilket är ett av våra favoritämnen..... (?!) så kan vi också meddela att Akza har flyttat till en ny matte i Eskilstuna som heter Sara! Hon vill ha henne till att tävla i spår (SBK) och jag tror det kommer bli riktigt bra. Äntligen kommer Akza till någon som har tid och engagemang för henne. Peter och hon har aldrig riktigt gått bra överens..... (Förarvek tik och "dominant" förare är kanske inte den bästa kombinationen!) och jag tror i ärlighetens namn inte att Peter är så jätteledsen över att hon är omplacerad. Hon är en stabil och bra kompis, underbar avelstik och en hund som har många goda egenskaper. Dessa hoppas vi får komma vidare i ytterligare en kull som vi ska ta på henne på näst-nästa löp. Det ska bli myyyyycket spännande att höra hur det går för Sara och Akza tillsammans. I april satsar dom på att tävla sin första tävling i Eskilstuna! (Woups Sara- det kanske jag inte fick avslöja?! :-) )
I går ringde Lena, Occras matte, och gav en liten rapport om livet med Occra. Hon verkar fortfarande ha det jätte-jätte-bra och man kan inte annat än mysa och bli varm i hjärtat när man hör om hur hon har det. I januari ska hon och Raffe börja gå och simma också, vilket jag tror är bra för Occras små bilringar.... *ler* Tyvärr är hennes "bror" Raffe ganska dålig i sin allergi och nu även njur- och leverproblem. Usch vad trist!! Vi håller verkligen tummarna för att han ska bli bättre snart igen! Är lite sugen på en utflyckt till Västerås i mellandagarna. Vi får väl se om det kan bli ett besök hos Occra-Poccra?!
Nej, nu ska jag baka julgodis med barn och grannbarn. Vet inte riktigt om jag själv inser vilket projekt jag gett mig in på...
En riktigt God Jul till er alla. Ta hand om era hundar och låt dom för guds skull få smaka lite på julskinkan!!
Kram
Stavfel...
Vinterkräksjukan är här!! Eller??
På kvällen sen när jag skulle lägga Evelina hörde jag ett himla tjutande och pipande ifrån hundrummet. Jag tänkte att det var väl som vanligt Akzas "ät-klocka" som hade ringt och tyckte det var dags för lite kvällsmat, men när jag kom upp lite senare såg jag att det inte var därför det hade pipits..... Nej, det var kära Wixzan som tyckte att hon skulle få gå ut och göra ifrån sig. Och när hon inte fick det efter att ha påkallat min uppmärksamhet ett bra tag, så kunde hon helt enkelt inte hålla sig längre.... Det hade verkligen SPRUTAT ut skit i hela hundrummet!!! Fy f-n vilken vidrig stank!!! Å stackars W som ändå försökte säga till mig att hon ville ut... L
Det blev till att ta fram skurhink och skurborste. Å så en klädnypa för näsan....
I morse när jag vaknade så kände jag åter igen att det luktade något förskräckligt mycket hundskit i huset igen. Wixzan hade dock inte gjort något utan låg tyst och stilla i sitt rum. Basta, som är van att stå i hundgård, kanske inte hade kunnat hålla sig? Men näää. Hon låg också och sov i godan ro på sitt rum.
Hmm... Kanske är valparna då? Och det VAR VERKLIGEN valparna!!!!! Om ni tänker er en valp som är lös i magen, och som sedan springer omkring i det och skuttar och leker lite, och sedan kampar och river i den tidningen som valpen precis har sprutat ut allt sitt bajs på...... Ta den tanken och multiplicera med 8 så får ni kanske en känsla för hur där såg ut!!! Och för att inte tala om hur där luktade!!!!! Herregud..... Jag förstår inte vad dom kan ha ätit för något? Det finns ju ingen gemensam nämnare för valparna och Wixzi mer än att dom dricker samma vatten. Vad katten är det för "kräksjuka" dom kan ha fått????? Vi får se hur dom mår senare här idag. Hoppas att det inte är någon fara med dom.
Återkommer med rapport under morgondagen!
Sjung Kilsbergens lov!!!
Börjar med att gå genom stugbyn som är den enda väg just nu som är någorlunda fri från vatten och lera.... Det är sjukt blött i skog och mark just nu!! Det är väl all snö som har smällt undan, och när det är åtta plusgrader så blir det ganska mjukt i backen.... Längs vägen busade och kampade vi med en brandslangs-bit som hon först blev lite förvånad över att jag kunde dra ur käften på henne så lätt. Men sen knep hon åt som bara tusan! Hon börjar bli en riktig jävel på att tillkämpa sig, och när hon har vunnit den och sprungit några ärevarv så kommer hon tillbaka till mig och uppmanar mig till ny lek. Gjorde några "stilla"-kommandon, spontana inkallningar med "stanna", skall-övningar, fot-position och annat smått och gott. Hela tiden med betoning på "lek" och inte så mycket alvar.
Vi gick sedan fram till en av stugorna där jag satte henne på ett sitt-stanna-kvar, och jag sedan gick runt stugan och gömde brandslangen. Hon var JÄTTEduktig på att stanna kvar fastän jag gick utom synhåll från henne! Och jag får nästan rysningar när jag ser hur oerhört duktig hon är på att använda sin nos! Gömde den svårare och svårare. På fönsterblecket, altanen, inkilad i grunden, högt uppe på en altanstolpe m.m Men det blev bingo varendaste gång och till slut visste jag inte hur jag skulle kunna gömma den svårare! :-) Hon hade nog varit hemskt rolig att köra räddning med, men det blir det tyvärr inte med denna hund. Kanske man ändå skulle satsa på att göra provet för insatsstyrkan? Jag tycker om att jobba "verklighet" med min hund och inte bara för att göra "konster" på lydnadsplanen. La ca. 15 minuters träning med detta.
Vidare ut i skogen där vi gick kringelikrokar i mossan, tränade lite hopp över omkullfalna träd etc. Wixzi har sån energi och livsglädje och springer runt mig i stora cirklar, hoppar fram mellan stenarna som en liten bergsget och galloperar runt som en yster fölunge. Så härligt att se! I skogen gick vi ca. 25 minuter. Bra träning för hennes muskler - och mina! Det är ganska mycket "upp och ner" och "trollskog" i Kilsbergen.
Vi kom sedan ut på den enda asfalterade större väg som finns i området, där vi tränade "gå fint i koppel" och hon även fick lite träning på att bilar och bussar svischade förbi oss. Hon är inte överförtjust i dom, men sköter sig bra ändå. Avslutade med att gå in på en av dom många och stora gräsplaner vi har på området, och gick där lite "seriös" lydnad med inkallningar, fot-position, sitt-ligg, skall och stanna. Gick ganska bra, och defenitivit mycket bättre när man är på bra humör (och inte så dåligt som jag hade i går då jag tyckte hon var den mest puckade hund i världen. Troligtvis tyckte hon det samma om sin matte...) Tillbaka till jobbet där hon får ligga plats medans jag byter om till jobbkläder igen. Hon ligger även kvar när jag går på toaletten, eller om jag måste gå till något annat rum och hämta saker etc. Duktig liten hund!!
Efter en sådan här lunchpromenad kan jag med gott samvete stänga in henne i sin lilla hörna som hon har på kontoret, ge henne mat och vatten, och sedan se hur hon bäddar ner sig i sin filt och snarkar och sover tills det är dags att gå hem på eftermiddagen. Min lilla pärla!
I dag på jobbet var det en kvinna på konferensen som hade en helt otrolig "rökar-röst". Hon lät konstant som hon morrade när hon pratade, och Wixzi blev helt galen och skälde som en tok!! Pinsamt, men jag förstår att hon reagerade som hon gjorde. Hon lugnade som tur var ner sig när jag sa till henne... Kunde ju inte heller säga till kunden att "det är nog din röst hon reagerar så på" för hon kanske hade värsta komplexet för den??? Har även haft en annan gäst idag som tyckte att Wixzi var såååååå sööööt och tog dit alla sina kollegor för att dom skulle titta på henne där hon låg på sin filt. Jag brukar försöka nonchalera sådana kunder och försöka få dom att gå vidare istället för att stå där och jollra och dumma sig med min hund...
I dag när jag kom hem lät jag Wixzi få vara ute i huset med 2 av valparna. Hon tyckte dom var liiiiite läbbiga när dom hela tiden skulle slicka henne och ville dia henne. Men hon var jätteduktig och la sig ner så dom fick klättra på henne etc. Tog sedan in henne på rummet igen och släppte ut hela kullen i huset. HERREGUD VILKA MONSTER!!!!! Jag fick hoppa upp på kösbordet för det var totalt omöjligt att sätta ner fötterna på golvet!!! När jag stod på golvet kom direkt Dakze och Dixon och högg ett rejält tag i var sitt byxben på mig. Sen ruskade dom... och ruskade... och ruskade... och kampade... och morrade och kampade lite till.... och jag kunde omöjligt flytta på mig!! Herregud.... Försökte flytta lite på mig, men då vaknade jaktinstinkten till liv i ytterligare 2 valpar som satte sig på andra sidan på varje ben vilket gjordet ÄNNU mer omöjligt att röra på sig. Försök själv med 4 kampande krokodiler i benen! Nej - det blev köksbordet som blev min räddning.... Tog fram lite roliga och konstiga leksaker till dom som dom roade sig glatt med. En klar favorit blev Evelinas kjol som låg på golvet, vilken hade resårband i midjan = lite elasticitet när dom kampade. Jippi!! En av Divas favoriter var en tom PET-flaska som man rullade på golvet. En tuff liten tjej det där som nog lär ge Maria och Rickard lite gråa hår..... Dizel lyckades ta sig in i tvättstugan där han grabbade tag i mattan och släpade ut den i köket. Sååååå stolt var han då! Man kan sitta och titta på valparna när dom leker hur länge som helst - ja om man får sitta på köksbordet vill säga...
Avslutade med att ta ut Wixzi till hela valpkullen men det tyckte hon var lite stressigt. Hon vill så gärna busa med dom och springa rundor, men det är inte så himla lätt på ett halt köksgolv.... Hon la sig även ner och lät alla klättra på henne, slicka på henne etc. Jätteduktig är hon med dom små. Kul att se!!
Gjorde rent i valplådan och lät dom sedan gå in där tillsammans med Akza. Hon var måttligt road av dom och fräste omkring sig. Dizza är den enda valpen som har lyckats att ta sig upp till henne förrut, och där har hon njutit av att kunna ta en extra slurk på morsan medans dom andra avundsjukt tittar på. Idag såg jag dock att ytterligare 2 valpar kravlade sig upp över kanten, så vi måste sätta på en planka för att Akza ska få lite lugn och ro när hon är instängd med dom.
Oj - det här blev jättelångt.... Men jag måste bara berätta också att Arix är tillbaka hos sin förra ägare i Karlsborg. Det var tyvärr för mycket jobb med honom för att få honom att funka som tjänstehund (framförallt platsen) och nu börjar Peters arbetsgivare tycka att det har tagit lite väl lång tid för honom (han började ju att försöka med Simon men det gick ju inte så bra...) Samma dag åkte han dock och hämtade hem en tik som heter Basta. Liten och kompakt men verkar trevlig. Vi får väl se hur det går med alla tikar i huset.... Akza, Basta, Wixzi och Dimma. Helt klart är det för många..... Hör av er om ni är intresserade av att ta över någon!
Trodde att valparna skulle vilja sova nu, men jag hör att det är full fart i valprummet igen... *suck*
Snart ger vi er mängdrabatt på kräken!
Tjing!
Ytterligare helvetes-kval...
Så här blev det i alla fall!
TIKAR:
Diva- (Grå valp. nr. 7) flyttar till Maria & Rickard i Stallarholmen. Där får hon sällskap av BC:n Gwen och katten Sockan.
Dukza- (Svart valp. nr3) flyttar till försvarsmakten i Norge!
Dizza - (Svart valp. nr8) flyttar även hon till försvarsmakten i Norge!
Dimma (Svart valp med bruna tecken. nr 1) stannar kvar hos oss tills vi hittar en intresserad fodervärd alt. för gott
HANAR:
Dizel - (Grå valp nr. 4) flyttar till Veronica med familj i Bålsta där även en annan schäfertik bor som jag nu alldeles tappade namnet på... (Sorry!)
Dixon - (Svart valp nr.2) flyttar till Värmdö där han kommer bo tillsammans med Birgitta och hennes man samt Birgittas 8-åriga tik som hon tävlar med.
Dakze - (Grå valp nr. 6) flyttar till försvarsmakten i Norge!
Dekzo- (Svart valp med bruna tecken. valp nr. 5) flyttar till försvarsmakten i Norge!
Så får det bli och i morgon skickas papperet in till SKK!
Nu har vi haft Wikzies "mamma och pappa" här på besök (Kattis och Jarmo) som har tittat på valparna och lärt mig lite mer om skillnaden på bra och dåliga figuranter... Nu är jag TRÖTT och jag tror faktiskt jag ska lägga mig i sängen - fastän klockan "bara" är tio. Det ni!!!
Tjing!