Kennel Brukstorpets Blogg

....................och då var premiären över, och allt med den. Spelningen i sig gick väl ganska bra, om man bortser från några mindre misstag, samt ett större!!! Har kommit till låt nr 4 och det mesta börjar kännas ganska lugnt, tja man börjar nästan känna sig cool, nästan som en riktig rockmusiker. Låt nr 4 i vårt för kvällen specialdesignade låtarrangemang är Proud Mary. En låt som tolkats och spelats av säkert miljontals band. Så varför inte även av oss........................ Vi kör en ganska upptempo version av låten och har precis avslutat introt och glidit in på versen i låten när det händer................................*schlippa floppa* trumpinnen glider ur handen på mig och rakt ned på golvet. "Jaja" hinner jag tänka "vad gör väl det" och ska ta en ny ur mitt för kvällen nydesignade trumstock stativ......................man är väl lite förberedd.........precis när jag är på väg att ta upp en ny stock ser jag dessutom till min stora fasa att jag har ställt in helt fel ljud på trummodulen och just till den här låten måste jag nämligen ha ett visst ljud med på vissa partier. "Shit" hinner jag tänka innan det blir fullständigt kaos i hjärnan på mig. Ja ni kvinnor vet väl hur det är med oss karlar???? En sak tex. plocka upp en ny trumstock går väl bra................ men två saker trumstock och sedan byta ljud på trummorna samtidigt som man är på väg in i refrängen och snart är i akut behov av det där "speciella" ljudet tja hur kan man beskriva det.....................KAOS kanske. Där någonstans slutade min hjärna fungera för en stund och likaså trumspelandet hör jag någonstans i kaosdimman. Hur som helst på något underligt sätt lyckas jag efter en stund både få fram en ny trumstock och byta ljud............................... Och sedan flöt det väl på ganska bra tror jag fram till extranumret där nästa halvmiss kommer. Givetvis blir ju ett så här bra band inropat för ett extranummer vilket vi lite i smyg hade förberett oss på...................mest för att vi tänkte att publiken av ren snällhet skulle ropa in oss igen ............kanske för att låtsas att vi var bra. Vårt extranummer var en Winnerbäcklåt " Gå hem med dig". Johanna hade tjatat om att jag skulle göra någon "fräck" sak på trummorna och så fick det ju bli. Kände mig ju tvungen att ge henne något extra nu när jag hade fått mitt trumset. Så jag hade en liten speciell ingång på låten med några fräcka fills, iaf fräck för min nivå. Sagt och gjort jag började banka på som en tok där bakom trummorna och hör att jag inte har någon medhörning. Vilket innebär att man får en viss förskjutning på ljudet bakom trummorna innan ljudet "når" mig. Det är ju digitala trummor vi pratar om. Efter introt är det meningen att man direkt ska köra igång låten för att upprätthålla tempot men inte för oss. Nix Peter Puka får gå fram och kolla vad bekymret är med monitorhögtalarn.................."Puh" inget större problem bara någon som dragit ur strömkabeln. Ja sedan kunde vi köra igång. Och vi gjorde nog den snabbaste variant av låten som någonsin gjorts, den gick nog ungefär 289% snabbare än på skivan, och där går den ändå mycket fort.

Sedan blev det ju party som alla förstår. Alla rockmusiker efterfestar ju och så även vi.............................MEN vart tog alla groupies vägen??????? Någonstans hade man ju förväntat sig att det skulle stå minst 48 skrikande tonårstjejer som man kunde välja och vraka bland.................men icke. Det där med groupies är nog iaf överskattat!!!??!!!

Det hela gick nog iaf ganska bra tyckte Johanna för hon tyckte absolut att vi skulle spela på kennelträffen i september. Så vi får väl se om det blir så, lovar inget men ska undersöka saken.

Ha det!!!

Peter Puka