För omplacering!
Vi söker nu nytt hem för omplacering av vår tik från E-kullen; Brukstorpets Evelina!
Hon kommer från en kombination av mycket framstående, meriterade, sunda och mentalt starka föräldrar. Tyvärr blev det endast en valp i denna kull detta året. Hon är i dagsläget 2 år gammal och har förärvat en del mindre bra egenskaper som kan bli svåra att arbeta bort....
Anledningen till att hon nu omplaceras är att vi är mindre nöjda med hennes mentala egenskaper och det beteende hon har. Hon har en extremt stark egen vilja som inte alltid är lätt att tygla vilket leder till konflikter där hon lätt tar till sitt väl tilltagna aggresionspaket. Hennes brist på komunikation gör att hon är svår att förstå i de flesta lägen och frustrationen över detta övergår oftast i okontrollerade utbrott från hennes sida. Hon har svårt att vara ifrån sin ledare för flocken några längre stunder och alla plötsliga förändringar gör att hon blir väldigt osäker och då tar fram sin något vekare sida. Det går då inte att höja rösten till henne då hon kryper iväg med svansen mellan benen. En individ för dig som har nerver av stål, tålamod som få och mycket kärlek att ge!
Med rätt förare räknar vi med att hon kommer att kunna vara kvar i sin flock de närmaste 16 åren, eventuellt längre, och att hon med rätt träning kan komma långt!
*******************************************************************************************************************
(Skrivet av Johanna efter en dag hemma med en extremt klängig, snorig, envis, trotsig och genomjäklig unge!!! Men ni behvöer inte vara oroliga.... Jag älskar henne och kommer INTE att omplacera henne!
Ännu en dag i snö och kyla
Jaha, vad har vi hittat på idag då kanske ni undrar?
Förmiddag blev som vanligt promenad i skogen med Peter och alla hundar. Liten tur till stora staden och snika till sig en middag hos föräldrarna, lite OS-tittande och en kopp kaffe.
Väl hemma igen tog jag ut Occra för lite lyndadsträning. Ja, det var ju tanken men det hela slutade i mest en massa bus med hennes pipleksak. Dock tyckte hon det var riktigt lattjo lajban och jädrans vad hon var på hugget! Skällde och gjorde lekinviter, otroooooligt snygga fritt följ, lite halvbra ingångar (IPO) och framåtsändanden med krut i (IPO-varianten). Är väldigt sugen på att börja någon kurs eller liknande där jag får lära mig mer om det här med IPO. Inget fel på Peters kunskaper, men vi ska ju också ha tid att träna tillsammans någon gång....
Kom att tänka på att ni kanske undrar lite mer om vilka hundar vi egentligen har och tänkte därför ge mig på en kort beskrivning av dom här.
Basco - flockens ledare och husses f.d. tjänstehund (väktare) och även den som kommit upp i den aktningsvärda åldern av 8 år. Han är så grå om nosen (precis som sin mor blev) så många tror att han snarare är 88 år.... Han har ett temperament utan dess like och har egentligen bara två lägen. Full fart eller fullt sovande.... Så fort man tar ut honom för att hitta på något stressar han upp sig och är så "på" att han nafsar i allt som han tror kan vara något att kampa med eller äta upp. Detta inkluderar mina vantar, Evelinas mössa, koppel, jacksnoddar etc. För att han inte ska missa någon håller han sig två milimeter bakom ens hälar vilket innebär att när man pendlar med armarna så åker ens fingrar in i hans gap då han måste kolla så att man inte helt plötsligt har prepparerat händerna med köttbullar utan att han har märkt något..... Han är samtidigt friden själv med dom andra hundarna och skulle aldrig komma på tanken att mucka gräl med dom (eller någon annan heller för den delen). Han är otroligt nyfiken på allt och alla vilket innebär att han måste springa fram till sopgubbarna när dom kommer för att hämta soporna, hoppa över staketet för att hälsa på det stackars hundrädda paret som gjorde misstaget att gå förbi våran tomt (det var INNAN vi bygde vårt sju meter höga staket!) m.fl. Kan tyvärr bli lite väl "het" på barn om han är instängd i hundhallen och ex. Evelina går omkring utanför och viftar med sina vantar och dockor och annat som Basco tycker är extreeeeemt orättvist att hon får ha och inte han! Vi skulle aldrig låta dom två vara ensamma med varandra, även om vi vet att OM Basco skulle göra något så skulle han bara "nafsa" och aldrig göra det med ont uppsåt (han vill ju bara leka! Även om något burdust...) Han har en otrolig kamp och föremålsintresse. En väldigt speciell hund som jag har dubbla känslor till. Han är lätt att älska då han har en sådan extrem personlighet, men å andra sidan är han väldigt lätta att låta bli att älska när han tjuvar mat från bordet, inte lyssnar på när man säger till honom, tuggar upp bajsblöjor eller kissar inne (har problem med njurarna). Ett "damp-barn".....
Hans raka motsatts är schäfersyrran Akza. Hon är 3 år i år och är en försiktig dam som inte vet hur man gör när man är kaxig... När dom andra hundarna far fram mot staketet och skäller på främlingar, då står Akza bara och tittar på.... Hon vill alltid vara till lags och tar alla tillfällen i akt att övertyga oss om hur låg hon är i rang, vilket innebär att ska man knyta skorna tex. så får man räkna med att man får 1000 slickar i ansiktet. Om man då blir lite arg på henne och säger till henne så får man ytterligare 10000 slickar i ansiktet.... Hon tär på sin husses tålamod, som egentligen inte tycker om veka hundar.... (bra kombination med dom två?) Hon har varit svår att göra ny inlärning på då hon är lite osäker på vad husse menar (vek) och då tar till lite (mycket enl. husse) pip och tjut. Men samtidigt är hon en underbart härlig schäfer!!! Full av bus och vill alltid vara med och jobba när det bjuds. Har lätt att koppla när det är "vila" och lätt att ha med i nya miljöer, nytt folk etc. (till skillnad mot Basco som sagt....) Är en riktigt enmanshund = hussehund och är den hund som jag nog gjort minst aktiviteter med. (Får inte för husse!) Gjorde en strålande korning, är en riktig träningsnarkoman och kommer nog att kunna gå ganska långt med husse i IPO. Sen är hon även våran kommande avelstik i kenneln vilket ska bli spännande att se vad hon ger för avkommor.
Så har vi ju mattes lilla älskling... Occra! Hon blir 6 år i höst och är en väldigt speciell dam som jag har haft svårt att "komma på" efter att ha jobba med min schäfer, Ålli, som alltid var med på noterna och gav hundra procent i all träning (se hur hennes dotter Akza har blivit...) Occra däremot är lite av en tjuren Ferdinand ibland. Hon tycker det är jätteroligt när vi två hittar på saker, men tycker hon inte att det är rätt motivation som jag erbjuder så blir hon lite loj och bjuder inte till det där lilla extra. Har ett litet halvbra föremålsintresse och en kamp som blir bättre och bättre med rätt träning. Hon älskar att ligga framför elden och värma sig. Hon älskar att sitta i knät och bli klappad och ompysslad. Hon älskar att ligga i mattes säng och kura i hop sig vid fötterna (detta händer endast när husse är borta och inget han vet om så säg inget till honom!) Då hon har ett visst mått av osäkerhet så har hon haft lite problem med hur hon ska hantera umgänget med andra hundar, men detta var mest när hon var unghund. Nu tar hon livet med ro och är inte den som hetsar upp sig för så stora saker. Hon är uuuuunderbar med barn och inga som helst problem med att ha med i konstiga miljöer, vara med på jobbet eller liknande. Blir jätteglad när matte tar fram spårlinan men hon får fullständiga glädjefnatt när matte istället har med sig sökskynket och sökrullen. Hennes absoluta favoritgren där hon får kombinera två av dom saker hon tycker bäst om : att springa i skogen och nosa upp människor och sedan DESSUTOM få sitta i knät och gosa & äta godis hos dom. Lyckan är total!! Hon är en jätteduktig valp-mamma och har tagit hand om sina två kullar på ett alldeles utmärkt sätt! Kanske inte så mycket "ensamhund" som min schäfer var, men det har blivit jätteskillnad på det sedan Ålli flyttade. Nu går inte Occra många steg utan mig, vilket är lite rörande att se. 6 år tillsammans sätter ändå sina spår.... Tack Teamwork för att jag fick köpa henne!
Nej nu har jag skrivit TOK-mycket! Nu får det vara nog på ett tag.....
Förmiddag blev som vanligt promenad i skogen med Peter och alla hundar. Liten tur till stora staden och snika till sig en middag hos föräldrarna, lite OS-tittande och en kopp kaffe.
Väl hemma igen tog jag ut Occra för lite lyndadsträning. Ja, det var ju tanken men det hela slutade i mest en massa bus med hennes pipleksak. Dock tyckte hon det var riktigt lattjo lajban och jädrans vad hon var på hugget! Skällde och gjorde lekinviter, otroooooligt snygga fritt följ, lite halvbra ingångar (IPO) och framåtsändanden med krut i (IPO-varianten). Är väldigt sugen på att börja någon kurs eller liknande där jag får lära mig mer om det här med IPO. Inget fel på Peters kunskaper, men vi ska ju också ha tid att träna tillsammans någon gång....
Kom att tänka på att ni kanske undrar lite mer om vilka hundar vi egentligen har och tänkte därför ge mig på en kort beskrivning av dom här.
Basco - flockens ledare och husses f.d. tjänstehund (väktare) och även den som kommit upp i den aktningsvärda åldern av 8 år. Han är så grå om nosen (precis som sin mor blev) så många tror att han snarare är 88 år.... Han har ett temperament utan dess like och har egentligen bara två lägen. Full fart eller fullt sovande.... Så fort man tar ut honom för att hitta på något stressar han upp sig och är så "på" att han nafsar i allt som han tror kan vara något att kampa med eller äta upp. Detta inkluderar mina vantar, Evelinas mössa, koppel, jacksnoddar etc. För att han inte ska missa någon håller han sig två milimeter bakom ens hälar vilket innebär att när man pendlar med armarna så åker ens fingrar in i hans gap då han måste kolla så att man inte helt plötsligt har prepparerat händerna med köttbullar utan att han har märkt något..... Han är samtidigt friden själv med dom andra hundarna och skulle aldrig komma på tanken att mucka gräl med dom (eller någon annan heller för den delen). Han är otroligt nyfiken på allt och alla vilket innebär att han måste springa fram till sopgubbarna när dom kommer för att hämta soporna, hoppa över staketet för att hälsa på det stackars hundrädda paret som gjorde misstaget att gå förbi våran tomt (det var INNAN vi bygde vårt sju meter höga staket!) m.fl. Kan tyvärr bli lite väl "het" på barn om han är instängd i hundhallen och ex. Evelina går omkring utanför och viftar med sina vantar och dockor och annat som Basco tycker är extreeeeemt orättvist att hon får ha och inte han! Vi skulle aldrig låta dom två vara ensamma med varandra, även om vi vet att OM Basco skulle göra något så skulle han bara "nafsa" och aldrig göra det med ont uppsåt (han vill ju bara leka! Även om något burdust...) Han har en otrolig kamp och föremålsintresse. En väldigt speciell hund som jag har dubbla känslor till. Han är lätt att älska då han har en sådan extrem personlighet, men å andra sidan är han väldigt lätta att låta bli att älska när han tjuvar mat från bordet, inte lyssnar på när man säger till honom, tuggar upp bajsblöjor eller kissar inne (har problem med njurarna). Ett "damp-barn".....
Hans raka motsatts är schäfersyrran Akza. Hon är 3 år i år och är en försiktig dam som inte vet hur man gör när man är kaxig... När dom andra hundarna far fram mot staketet och skäller på främlingar, då står Akza bara och tittar på.... Hon vill alltid vara till lags och tar alla tillfällen i akt att övertyga oss om hur låg hon är i rang, vilket innebär att ska man knyta skorna tex. så får man räkna med att man får 1000 slickar i ansiktet. Om man då blir lite arg på henne och säger till henne så får man ytterligare 10000 slickar i ansiktet.... Hon tär på sin husses tålamod, som egentligen inte tycker om veka hundar.... (bra kombination med dom två?) Hon har varit svår att göra ny inlärning på då hon är lite osäker på vad husse menar (vek) och då tar till lite (mycket enl. husse) pip och tjut. Men samtidigt är hon en underbart härlig schäfer!!! Full av bus och vill alltid vara med och jobba när det bjuds. Har lätt att koppla när det är "vila" och lätt att ha med i nya miljöer, nytt folk etc. (till skillnad mot Basco som sagt....) Är en riktigt enmanshund = hussehund och är den hund som jag nog gjort minst aktiviteter med. (Får inte för husse!) Gjorde en strålande korning, är en riktig träningsnarkoman och kommer nog att kunna gå ganska långt med husse i IPO. Sen är hon även våran kommande avelstik i kenneln vilket ska bli spännande att se vad hon ger för avkommor.
Så har vi ju mattes lilla älskling... Occra! Hon blir 6 år i höst och är en väldigt speciell dam som jag har haft svårt att "komma på" efter att ha jobba med min schäfer, Ålli, som alltid var med på noterna och gav hundra procent i all träning (se hur hennes dotter Akza har blivit...) Occra däremot är lite av en tjuren Ferdinand ibland. Hon tycker det är jätteroligt när vi två hittar på saker, men tycker hon inte att det är rätt motivation som jag erbjuder så blir hon lite loj och bjuder inte till det där lilla extra. Har ett litet halvbra föremålsintresse och en kamp som blir bättre och bättre med rätt träning. Hon älskar att ligga framför elden och värma sig. Hon älskar att sitta i knät och bli klappad och ompysslad. Hon älskar att ligga i mattes säng och kura i hop sig vid fötterna (detta händer endast när husse är borta och inget han vet om så säg inget till honom!) Då hon har ett visst mått av osäkerhet så har hon haft lite problem med hur hon ska hantera umgänget med andra hundar, men detta var mest när hon var unghund. Nu tar hon livet med ro och är inte den som hetsar upp sig för så stora saker. Hon är uuuuunderbar med barn och inga som helst problem med att ha med i konstiga miljöer, vara med på jobbet eller liknande. Blir jätteglad när matte tar fram spårlinan men hon får fullständiga glädjefnatt när matte istället har med sig sökskynket och sökrullen. Hennes absoluta favoritgren där hon får kombinera två av dom saker hon tycker bäst om : att springa i skogen och nosa upp människor och sedan DESSUTOM få sitta i knät och gosa & äta godis hos dom. Lyckan är total!! Hon är en jätteduktig valp-mamma och har tagit hand om sina två kullar på ett alldeles utmärkt sätt! Kanske inte så mycket "ensamhund" som min schäfer var, men det har blivit jätteskillnad på det sedan Ålli flyttade. Nu går inte Occra många steg utan mig, vilket är lite rörande att se. 6 år tillsammans sätter ändå sina spår.... Tack Teamwork för att jag fick köpa henne!
Nej nu har jag skrivit TOK-mycket! Nu får det vara nog på ett tag.....
Varför man ska skaffa barn
Kommer ni ihåg hur tjockisen såg ut när hon väntade B-kullen?....... :-)
Hej på er alla Blogg-läsare!
Det finns många bra anledningar att skaffa barn, men två av dom bättre heter "Barnbidrag" och "Tillfällig Föräldrapeng". Sistnämnda kan man nämligen ta ut när ens barn är sjukt, vilket innebär att man får en sån där helt underbar dag som jag har fått idag. Och man slipper jobba... och man är ändå hemma utan att vara sjuk (vilket annars oftast är orsaken när man är hemma från jobbet). Ok, nu vet jag att alla morsor runt om i landet kommer att tycka att jag är en kallhjärtad moder som njuter av att mitt barn inte mår bra.... men det får ni tycka då!!!
Evelina är snorig, hostig, rosslig och emellanåt lite febrig. Men hon är inte speciellt gnällig förutom när man ska torka näsan på henne, så hon kämpar på bra och håller igång som hon brukar. I dag innebar det alltså en ganska lugn förmiddag, Peter var ute med hundarna på promenad i skogen på förmiddagen och efter lunch, när Evelina låg och sov middag, så byltade jag på mig och gav mig ut på en kort promenad och därefter ett uppletande. Jag vallade av en ruta på kanske 20 x 50 meter där jag sedan hängde upp lite olika saker en bit upp från marken. Sedan fick Occra börja och vindade sig till de 2 första föremålen. Släppte henne sedan att springa fritt på ytterligare 3, vilket hon gjorde jättebra med hög och fin näsa. Sedan blev det kanske lite jobbigt för henne med djupsnö och allt, så hon började istället att spåra vilket gjorde att jag åter kopplade upp henne och lät henne vinda sig fram till de 2 sista föremålen. Så fort hon kom in med dom kampade och busade vi med föremålet vi plockat in. Hon var i full gång och tyckte det var jättekul att få jobba lite "näsa" igen. Satte henne i bilen en stund för att sedan kunna köra lite lydnad med henne.
Näste man till rakning var käre Basco. Han är GRYM på det här med uppletande! Det som imponerar mest är att han för kanske 2 år sedan var helt tokig i rutan och bara sprang, sprang och sprang. Husse har inte kört så mycket upplet med honom så jag förstår inte riktigt vad som har fått "poletten att trilla ner". Han plockade in alla föremålen på nolltid och missade inte något. Ett förmål låg på en rishög som Basco kom galopperande mot i full fart, hoppade över, vände sig själv i luften för att sedan hugga föremålet och rusa vidare mot mig. Såg helhäftigt ut! Synd man inte hade kamera! (nä, den har inte kommit ännu.... suck!)
Akza som också skulle få leta fick inte göra det eftersom Evelina vaknade. Jag gick in för att ta upp henne och då somnade hon om!!! Hmm.... orkade inte klä på mig igen utan satte mig för att läsa en bok och dricka kaffe. LYX!!!
Eftermiddag med sovande hundar och därefter kvällsmål för fyrbenta och tvåbenta och avslutningsvis ett "minerat hus" form av utplacerade hundgodisar i hela nedervåningen. Hundarna letade på som attan medans jag och Evelina tittade på film och myste i soffan.
Nu ligger dom helt utslagna vid våran kamin och det är det absolut bästa jag vet när hundarna ligger och sover och verkligen är trötta för att dom har fått jobba lite! Inte för att dom bara har långtråkigt.... I morgon är det lördag och då tänkte jag köra lite lydnad med Occra och ev. försöka få husse knalla ut i skogen så hon får köra lite "sök" på honom. Söndag f.m är det storstädning.... samt visning av huset för en intresserad familj kl. 14.30. Jag hoppas verkligen att jag hinner komma ut och träna lite också, för sedan är det måndag och jobb igen och på veckorna är det BEDRÖVLIGT lite hundträning! Jag blir så ledsen för att det är så, men det verkar inte som om det går någon större nöd på Occra. Hon är så härlig min lilla hund! En egen liten dam som man inte gör hur som helst med....
Nej nu ska jag fortsätta med min spännande bok! Trevlig Helg på er alla!
Några funderingar............................
Fy fxn vad jag hatar snö.......................enligt min högst personliga åsikt så kan det komma ett "toksnöfall" ca klockan 14.00 på julafton för att sedan sluta vik 17.00 samma dag. Då har vi ju vitt och fint när tomten kommer. Sedan runt 20.00 strax innan man ska gå ut och rasta hundar så kan det komma en tropisk storm på ca 68,3 s/m med ca 50 grader. Har varit ute och pölsat i skogen i ca 50 cm djup snö, efter ca 15 min började blodsmaken göra sig påmind i munnen (och nej det beror inte på dålig kondis eller ålderdom, synd va!!!). Dessutom har jag lite feber och ont i halsen (och ni vet ju hur synd det är om oss killar då) Nepp fram för ett året-runt-sverige-med-blå-himmel-och-sol..............................ja möjligtvis med undantag för de ovan nämnda få timmar på julafton.
Som rubriken antyder så har jag några funderingar:
* Varför kan inte staten sponsra oss hundmänniskor med lön så vi kan träna hund hela dagarna?
* Varför får jag aldrig vara med i Bingolotto och vinna jackpotvinster?
* Varför har inte jag en personlig IPO-figurant i världsklass som kommer som ett skott när jag vill träna?
* Varför har inte vi en städerska som städar, diskar osv?
* Varför måste det vara så in i helxxte kallt i bilen innan värmen börjar komma?
* Varför skriver jag ens detta i bloggen?
Ja ni förstår ju vilka världsliga problem man har.
Nepps nu ska jag slänga mig i duschen för att sedan åka iväg och göra världen något säkrare, och efter det ska jag iväg och banka ur mig lite frustration på trummorna?
BatteristPeter
Som rubriken antyder så har jag några funderingar:
* Varför kan inte staten sponsra oss hundmänniskor med lön så vi kan träna hund hela dagarna?
* Varför får jag aldrig vara med i Bingolotto och vinna jackpotvinster?
* Varför har inte jag en personlig IPO-figurant i världsklass som kommer som ett skott när jag vill träna?
* Varför har inte vi en städerska som städar, diskar osv?
* Varför måste det vara så in i helxxte kallt i bilen innan värmen börjar komma?
* Varför skriver jag ens detta i bloggen?
Ja ni förstår ju vilka världsliga problem man har.
Nepps nu ska jag slänga mig i duschen för att sedan åka iväg och göra världen något säkrare, och efter det ska jag iväg och banka ur mig lite frustration på trummorna?
BatteristPeter
Det är tur att vi tycker om skinka...
Mitt nya liv som klicker-tränare innebär att det behövs ett stort förråd av smörgåsskinka och köttbullar. Jag är nämligen skitdålig på att komma ihåg att ha special-hundgodis hemma, utan dom får helt enkelt smaka av vad som bjuds från kylskåpet. (Kom mig att tänka på en tjej på sökträningen som hade mjukost i tub som belöning. Jättebra idé! Man slipper kladd och slabb och köttbullar som man glömt och därmed ligger kvar och möglar i fickan.....)
I dag har det varit ett jätteskönt och soligt vinterväder. Vi var lite småsega på förmiddagen. Peter sov och jag och Evelina la pussel och lekte "laga mat till alla dockorna-leken". Efter frukost och den obligatoriska stunden med kaffekoppen då jag och Peter löser alla världsproblemen blev det skogsprommis i djupsnön med husse. När han kom tillbaka tog vi bilarna och åkte till mina föräldrar som bor inne i Örebro. Eftersom alla hundarna inte får plats i en bil, förutom Chevan som vi inte alltid orkar baxa iväg med, så fick det bli färd i två bilar. Hos "mormor och morfar" blev det lite fika och Peter tog en stadspromenad med Akza. Blev där "påhoppad" av en hund vars husse tyckte det var helt o.k att dom skulle hälsa. Jag behöver väl knappst berätta för er vad Peter sa till den stackars hundägaren..... Sedan lämnade vi Evelina kvar hos mormor och morfar för att dra vidare till det stora Köpcentret och kolla om det fanns någon digitalkamera vi ville ha. Våran andra är trasig och det är FRUSTRERANDE! Vänta ni bara... snart kommer det många häftiga bilder på vår blogg igen! :-) Vi hittade en bra kamera till ett vettigt pris. "Bra", sa vi, "Den tar vi"! "Nääää den har vi inte hemma just nu"...... Grrrrrrr!!!! Men på fredag kan vi hämta den och till helgen lär det väl bli några snygga, nya bilder på vår hemsida! :-)
På vägen hem från affären stannade vi till i en skog där vi lät Basco och Occra springa lite. Som vanligt full fart med en stor pinne i munnen. Dom är så himla söta när dom galopperar fram och håller i den här pinnen. Ja, har man tur är dom på samma sida. Annars blir det att en springer med huvudet i 180 graders vinkel och försöker hänga med så gott det går.... (vanligtvis Occra måste jag väl erkänna)
Söndagsmiddag och lite OS. Därefter bilen hem där Peter har suttit och räknat minuterna tills det är dags för Evelina att lägga sig så han kan spela sitt nya X-box-spel. (försenad födelsedags present). Själv plockade jag fram klickern och VIPS så har man tre hundar efter sig som följer varenda liten rörelse man tar. Akza passade på att tjuva två av Evelinas leksaker som hon bar omkring på, i tron att jag skulle klicka henne för detta beteende. När inte det funkade la hon sig på rygg med tassarna i vädret och försökte väl säga "Jag döööööör om jag inte får någon uppmärksamhet från min matte". Tyvärr biter inte schäferfjäsk på mig längre så jag låste in mig i köket med Occra, klickern och vår bästa smörgåsskinka. Tränade bara IPO-inkallningar (sitta framför) samt att ifrån den positionen växla till "fot". Det är inte helt lätt att få henne att ändra sig efter 5,5 år av inkallningar när hon ska komma in och sätta sig vid vänstersidan. Men det blir bättre och bättre. Hon är så himla ful när hon sitter framför mig och glor med sina fiskögon och läpparna som glider upp så man ser tänderna ibland. När jag får min nya kamera ska jag visa er vad jag menar.....
Nej nu ska jag förbereda mig för att chatta lite med andra Brukstorpare. Hoppas att någon tittar in där i kväll. Tjing!
I dag har det varit ett jätteskönt och soligt vinterväder. Vi var lite småsega på förmiddagen. Peter sov och jag och Evelina la pussel och lekte "laga mat till alla dockorna-leken". Efter frukost och den obligatoriska stunden med kaffekoppen då jag och Peter löser alla världsproblemen blev det skogsprommis i djupsnön med husse. När han kom tillbaka tog vi bilarna och åkte till mina föräldrar som bor inne i Örebro. Eftersom alla hundarna inte får plats i en bil, förutom Chevan som vi inte alltid orkar baxa iväg med, så fick det bli färd i två bilar. Hos "mormor och morfar" blev det lite fika och Peter tog en stadspromenad med Akza. Blev där "påhoppad" av en hund vars husse tyckte det var helt o.k att dom skulle hälsa. Jag behöver väl knappst berätta för er vad Peter sa till den stackars hundägaren..... Sedan lämnade vi Evelina kvar hos mormor och morfar för att dra vidare till det stora Köpcentret och kolla om det fanns någon digitalkamera vi ville ha. Våran andra är trasig och det är FRUSTRERANDE! Vänta ni bara... snart kommer det många häftiga bilder på vår blogg igen! :-) Vi hittade en bra kamera till ett vettigt pris. "Bra", sa vi, "Den tar vi"! "Nääää den har vi inte hemma just nu"...... Grrrrrrr!!!! Men på fredag kan vi hämta den och till helgen lär det väl bli några snygga, nya bilder på vår hemsida! :-)
På vägen hem från affären stannade vi till i en skog där vi lät Basco och Occra springa lite. Som vanligt full fart med en stor pinne i munnen. Dom är så himla söta när dom galopperar fram och håller i den här pinnen. Ja, har man tur är dom på samma sida. Annars blir det att en springer med huvudet i 180 graders vinkel och försöker hänga med så gott det går.... (vanligtvis Occra måste jag väl erkänna)
Söndagsmiddag och lite OS. Därefter bilen hem där Peter har suttit och räknat minuterna tills det är dags för Evelina att lägga sig så han kan spela sitt nya X-box-spel. (försenad födelsedags present). Själv plockade jag fram klickern och VIPS så har man tre hundar efter sig som följer varenda liten rörelse man tar. Akza passade på att tjuva två av Evelinas leksaker som hon bar omkring på, i tron att jag skulle klicka henne för detta beteende. När inte det funkade la hon sig på rygg med tassarna i vädret och försökte väl säga "Jag döööööör om jag inte får någon uppmärksamhet från min matte". Tyvärr biter inte schäferfjäsk på mig längre så jag låste in mig i köket med Occra, klickern och vår bästa smörgåsskinka. Tränade bara IPO-inkallningar (sitta framför) samt att ifrån den positionen växla till "fot". Det är inte helt lätt att få henne att ändra sig efter 5,5 år av inkallningar när hon ska komma in och sätta sig vid vänstersidan. Men det blir bättre och bättre. Hon är så himla ful när hon sitter framför mig och glor med sina fiskögon och läpparna som glider upp så man ser tänderna ibland. När jag får min nya kamera ska jag visa er vad jag menar.....
Nej nu ska jag förbereda mig för att chatta lite med andra Brukstorpare. Hoppas att någon tittar in där i kväll. Tjing!
Undrens tid är inte förbi...
Så har ja nu äntligen också lärt mig hur man gör med denna blogg. Det har ju inte blivit så mycket skrivet i den, men nu kommer det att bli ändring på den saken!
Ja, vad har då hänt sedan sist då det gäller hundar och hundträning? Tyvärr inte så mycket.... Beklagade mig för vår vän Cina (Lottas "mentor") som genast kontrade med att "du kan ju göra klickerövningar, krypa på hallmattan, träna positioner etc. som du kan göra innomhus". Fick mig en liten tankeställare att man kanske skapar sig sina ursäkter ibland när man tycker att motiviationen tryter...
Så en kväll fick jag mig ett ryck och tänkte att nu ska jag ge det här med klickerträning en chans. Då vi har tre hundar som alla är tre olika individer tänkte jag att jag skulle testa hur dom löser det här med att lösa en uppgift bara med "hjälp av" klicker. Deras uppgift var att ta en av Evelinas vantar och lägga i hennes vant- & mösslåda. Tycket det kunde vara en användbar uppgift för dom att lära sig.... :-)
Sagt och gjort. Jag började med Occra och satte mig att vänta ut henne till att intressera sig för vanten jag hade lagt ut. Då vi tidigare har tränat lite "plats" på detta sättet försökte hon givetvis med detta först. När hon hade legat där ett tag utan att få någon belöning för det så började det krypa i kroppen på henne. " Jag kan ju prova att skälla, sitta, ligga, backa eller något annat", tänkte Occra och var inte alls intresserad av vanten. Efter att jag hade kastat den framför nosen på henne så blev hon lite nyfiken och började nosa på den. Jag klickade och gav henne och gav henne en köttbullebit. Efter några gånger fattade hon galoppen och tog upp den i munnen etc. Sen var det ju det här med att lämna av den i vantlådan som inte riktigt blev så bra. Hon fattade inte alls, och jag tog nog lite för stort steg med henne. Backade lite i träningen och lät henne sedan vila...
Ja, ja tänkte jag. "Det är väl bara för att hon är boxer", så i stället tog jag ut Akza och gjorde samma sak. Hon fattade snabbt att matte ville att man skulle ta upp vanten och sitta med den i munnen. Smart hund, tyckte jag, men sen tog det helstopp på henne. Hon fick "tilt" i hjärnan och det blev mycket av Akzas berömda "jag fattar inte vad du menar-tjut" vilket gjorde att jag fick backa tillbaka även på henne.
Basco, tänkte jag, är ju så himla "flurkonknurkon" så han kommer det väl att slå slint i hjärnan på. Men ack nej vad jag bedrog mig! Han var jätteduktig!!! Troligtvis för att han är den som har högst temperament och därmed också provade med en mängd olika saker för att komma åt "vinsten", dvs. att jag klickade och gav honom godis. Men visst - han gör ju allt i sin berömda turbo-fart, så innan han fattade vad det gick ut på lyckades han att sitta och vinka frenetiskt med tassen, ta sig från köket och ut i hallen - BAKLÄNGES, ligga död hund, skälla som en besatt och lägga sig platt som en pannkaka på köksgolvet... När han väl fattade vad han skulle göra kom vi långt att jag kunde slänga iväg vanten och han sprang och hämtade den för att sedan lägga den i mitt knä. En början i alla fall....
Ja, vad har då hänt sedan sist då det gäller hundar och hundträning? Tyvärr inte så mycket.... Beklagade mig för vår vän Cina (Lottas "mentor") som genast kontrade med att "du kan ju göra klickerövningar, krypa på hallmattan, träna positioner etc. som du kan göra innomhus". Fick mig en liten tankeställare att man kanske skapar sig sina ursäkter ibland när man tycker att motiviationen tryter...
Så en kväll fick jag mig ett ryck och tänkte att nu ska jag ge det här med klickerträning en chans. Då vi har tre hundar som alla är tre olika individer tänkte jag att jag skulle testa hur dom löser det här med att lösa en uppgift bara med "hjälp av" klicker. Deras uppgift var att ta en av Evelinas vantar och lägga i hennes vant- & mösslåda. Tycket det kunde vara en användbar uppgift för dom att lära sig.... :-)
Sagt och gjort. Jag började med Occra och satte mig att vänta ut henne till att intressera sig för vanten jag hade lagt ut. Då vi tidigare har tränat lite "plats" på detta sättet försökte hon givetvis med detta först. När hon hade legat där ett tag utan att få någon belöning för det så började det krypa i kroppen på henne. " Jag kan ju prova att skälla, sitta, ligga, backa eller något annat", tänkte Occra och var inte alls intresserad av vanten. Efter att jag hade kastat den framför nosen på henne så blev hon lite nyfiken och började nosa på den. Jag klickade och gav henne och gav henne en köttbullebit. Efter några gånger fattade hon galoppen och tog upp den i munnen etc. Sen var det ju det här med att lämna av den i vantlådan som inte riktigt blev så bra. Hon fattade inte alls, och jag tog nog lite för stort steg med henne. Backade lite i träningen och lät henne sedan vila...
Ja, ja tänkte jag. "Det är väl bara för att hon är boxer", så i stället tog jag ut Akza och gjorde samma sak. Hon fattade snabbt att matte ville att man skulle ta upp vanten och sitta med den i munnen. Smart hund, tyckte jag, men sen tog det helstopp på henne. Hon fick "tilt" i hjärnan och det blev mycket av Akzas berömda "jag fattar inte vad du menar-tjut" vilket gjorde att jag fick backa tillbaka även på henne.
Basco, tänkte jag, är ju så himla "flurkonknurkon" så han kommer det väl att slå slint i hjärnan på. Men ack nej vad jag bedrog mig! Han var jätteduktig!!! Troligtvis för att han är den som har högst temperament och därmed också provade med en mängd olika saker för att komma åt "vinsten", dvs. att jag klickade och gav honom godis. Men visst - han gör ju allt i sin berömda turbo-fart, så innan han fattade vad det gick ut på lyckades han att sitta och vinka frenetiskt med tassen, ta sig från köket och ut i hallen - BAKLÄNGES, ligga död hund, skälla som en besatt och lägga sig platt som en pannkaka på köksgolvet... När han väl fattade vad han skulle göra kom vi långt att jag kunde slänga iväg vanten och han sprang och hämtade den för att sedan lägga den i mitt knä. En början i alla fall....
Slut på övningen för den dagen! Tänkte att jag skulle använda mig lite av klickern i min träning med Occra. Vi tränar lite IPO-moment och den funkar bra till att ex. träna ingångar, framåtsändande, ställande och liknande med.
Hej hopp. Nu väntar lilltjejen på att bli road. Ha det så bra alla!
Det var länge sedan ...........
...................det blev något skrivit här i bloggen.
Just nu går vi och väntar på att få börja göra iordning det nya huset, maj känns som en lång tid. Vi har haft en visning på vårt gamla hus. Vi städade, fejade, och höll på ända in på sena natten. Johanna hade dessutom varit och gjort slut på en mindre förmögenhet i "styling"-prylar. Hon bubblade om att hon minsann sett på sådana program på tv och visste hur det skulle gå till............ fast jag fick efter mycket tjat ändå igenom några av mina ideér. Otacksamhet är världens lön, inget bud kom av de fyra familjerna som var på visningen. Trots mäklarens goda ord efter visningen "Det var en trevlig stämning under visningen". Själv har jag varit på en mängd visningar, bla. när svärföräldrarna skulle köpa hus i Örebro, och jag har då aldrig varit med om att det varit en otrevlig och härsk stämning på en visning. Jaja det är bara till att ta nya tag till våren med städning och styling, då nästa visning är.
Till något helt annat........ efter en genomgång av mitt veckoschema så insåg jag att jag faktiskt hade några timmar till övers på torsdagskvällarna. Och så går det ju inte att ha det, så jag återupptog ett gammalt ungdomsintresse...........musik. En kompis frågade om jag inte kunde tänka mig att vara med i deras hobby-band och spela lite. "Vi behöver en trummis"............öh men jag har ju aldrig spelat trummor sa jag. Nä men det gör inte så mycket tyckte kompisen, det är ingen av oss andra som kan spela heller. Sagt och gjort åkte iväg för att göra en mini-audition. Och tänka er jag blev antagen..................har inte suttit bakom ett par trummor och bankade sedan Jesus gick i sina sista utslitna sandaler, typ 15 år sedan. Vad jag däremot kom på när jag kom hem efter första "jammet" var ju att jag ändå inte var så ledig på torsdagkvällarna. Det är ju både "Efterlyst" och "Insider" på tv just de kvällarna. SHIT också och jag som lovat att jag skulle försöka vara med i det där bandet................jaja det får väl bli till att banda programmen. Så nu återstår bara en sak och det är att försöka att övertala min bestämmande hälft om att jag faktiskt måste ha ett trumset här hemma och öva på, hur nu det ska gå................... får fundera på det ett tag. Jag menar man kan ju inte vara trummis och spela på de stora arenorna om man inte kan träna lite hemma å andra sidan kanske vi inte blir så populära i det nya huset med grannar om jag ska sitta där och banka på kvällarna. Men iofs med dagens teknik så finns det ju digitala trummor, fast de kostar ju en slant. Hmhmhmmhm jag får väl ta upp det på ett familjeråd när det som mäklaren uttrycker det är en "Trevlig stämning". Att tilläggas bör väl att vi är verkligen ett hobbyband, så ha inga större förhoppningar om att det ska bli bra!!!!!
Vad gäller hundträningen så ligger den lite på is, eller på snö kanske man skulle kunna uttrycka det. Själv hoppas jag på en tropisk storm på ca 30 grader som kan få bort den här förbannade snön och isen så man kan börja träna ordentligt igen. Och det efterlängtade löpet på Akza verkar dröja...................
Ja detta var väl allt för denna gång. Vi höres!
BatteristPeter
Just nu går vi och väntar på att få börja göra iordning det nya huset, maj känns som en lång tid. Vi har haft en visning på vårt gamla hus. Vi städade, fejade, och höll på ända in på sena natten. Johanna hade dessutom varit och gjort slut på en mindre förmögenhet i "styling"-prylar. Hon bubblade om att hon minsann sett på sådana program på tv och visste hur det skulle gå till............ fast jag fick efter mycket tjat ändå igenom några av mina ideér. Otacksamhet är världens lön, inget bud kom av de fyra familjerna som var på visningen. Trots mäklarens goda ord efter visningen "Det var en trevlig stämning under visningen". Själv har jag varit på en mängd visningar, bla. när svärföräldrarna skulle köpa hus i Örebro, och jag har då aldrig varit med om att det varit en otrevlig och härsk stämning på en visning. Jaja det är bara till att ta nya tag till våren med städning och styling, då nästa visning är.
Till något helt annat........ efter en genomgång av mitt veckoschema så insåg jag att jag faktiskt hade några timmar till övers på torsdagskvällarna. Och så går det ju inte att ha det, så jag återupptog ett gammalt ungdomsintresse...........musik. En kompis frågade om jag inte kunde tänka mig att vara med i deras hobby-band och spela lite. "Vi behöver en trummis"............öh men jag har ju aldrig spelat trummor sa jag. Nä men det gör inte så mycket tyckte kompisen, det är ingen av oss andra som kan spela heller. Sagt och gjort åkte iväg för att göra en mini-audition. Och tänka er jag blev antagen..................har inte suttit bakom ett par trummor och bankade sedan Jesus gick i sina sista utslitna sandaler, typ 15 år sedan. Vad jag däremot kom på när jag kom hem efter första "jammet" var ju att jag ändå inte var så ledig på torsdagkvällarna. Det är ju både "Efterlyst" och "Insider" på tv just de kvällarna. SHIT också och jag som lovat att jag skulle försöka vara med i det där bandet................jaja det får väl bli till att banda programmen. Så nu återstår bara en sak och det är att försöka att övertala min bestämmande hälft om att jag faktiskt måste ha ett trumset här hemma och öva på, hur nu det ska gå................... får fundera på det ett tag. Jag menar man kan ju inte vara trummis och spela på de stora arenorna om man inte kan träna lite hemma å andra sidan kanske vi inte blir så populära i det nya huset med grannar om jag ska sitta där och banka på kvällarna. Men iofs med dagens teknik så finns det ju digitala trummor, fast de kostar ju en slant. Hmhmhmmhm jag får väl ta upp det på ett familjeråd när det som mäklaren uttrycker det är en "Trevlig stämning". Att tilläggas bör väl att vi är verkligen ett hobbyband, så ha inga större förhoppningar om att det ska bli bra!!!!!
Vad gäller hundträningen så ligger den lite på is, eller på snö kanske man skulle kunna uttrycka det. Själv hoppas jag på en tropisk storm på ca 30 grader som kan få bort den här förbannade snön och isen så man kan börja träna ordentligt igen. Och det efterlängtade löpet på Akza verkar dröja...................
Ja detta var väl allt för denna gång. Vi höres!
BatteristPeter