Kennel Brukstorpets Blogg

Ja återigen var det ett tag sedan man skrev i bloggen. Det hinns liksom inte med………..(jaja det låter bra iaf). Hur som helst vi var i Polen under fyra dagar. Målet med resan var att bara slappa och ta det lugn, vilket vi också gjorde. Barnen var hemma och hundarna på pensionat så det var bara jag och Johanna som var iväg. Vi åkte på onsdag fm hemifrån vilket innebar att jag inte sov något innan då jag jobbade natt. Men det är lugnt tänkte jag då tisdagsnätter normala fall är lugna nätter. Just denna tisdag skulle visa sig inte vara en av de normala: Det börjar med hjältedåd från Vaktmannens sida. Kommer till ett av våra objekt och medan jag plockar ut hunden känner jag att det luktar typ brännt gummi. – Jaja det är väl från förbränningsstationen lite längre ner tänker jag. Jag och ADHD-hunden tar oss en liten promenad ner mot vårt objekt och lukten blir starkare och starkare. När vi väl kommer in till vårt objekt ser jag att det ligger som en rökridå i luften. –Fan det måste vara här det brinner tänker jag. Går in på objektet och ser att det står typ 2 meter lågor inifrån ett uteförråd. Tar mig en närmare titt och ser att det brinner från ett oljefat. Som den gode medborgare och vaktman man är ringer jag 112 och meddelar vad som sker. – Ser du vad det är som brinner frågor SOS-operatören. –Njae inte riktigt men vänta ska jag kolla. DÅ får mina ögon syn på skylten på förrådet………KEMIKALIEFÖRRÅD. Där går tom gränsen för Vaktmannens bravader. Meddelar SOS och backar undan. Medan jag väntar på Räddningstjänsten ringer jag kontaktman för objektet för att meddela honom. – Jaha oj då har du ringt räddningstjänsten frågar han. – Ja självklart svarar jag. – Du förresten hur går det att gå med hund på objeketet? Är hundarna farliga?, frågar kontaktmannen. – Men vad fan det brinner i kemikalieförrådet och du undrar om det går bra att gå med hundarna här och om de är farliga????, tänker jag. -Du jag är lite stressad just nu kan vi prata mer om hundar sedan säger jag och lägger på luren. Jaja sedan kom räddningstjänsten och släckte branden och man vart inte bara Vaktman längre utan numer HjälteVaktman. Jag ringer sedan kontaktmannen som utlovat och meddelar att faran nu är över. Han är helt ointresserad av branden och fortsätter med att ställa frågor om våra hundar……….. Några timmar in på natten ringer telefonen och LC meddelar att det är någon som spelar hög musik och stör sina grannar i Kumla. – Jaja tänker jag det är väl någon som tittar på tv och en känslig granne som ev. kan höra något och då blir störd av detta. Kontaktar min kollega och meddelar att vi ska åka och på en störning. Väl framme på plats så hör vi ut på gatan hur det dunkar från basen på stereon. Samtidigt kommer en minnesbild upp i Vaktmannens huvud. -Fan har jag inte varit här förut och det är någon halvt galen missbrukar som bor där??? Jo då mycket riktigt så är det ju precis han som anser det vara fullt normalt en tisdagsnatt klockan ca 02.30 att poppa stereo så det hörs i hela området. Informerar kollegan om att det nu kan gå hett till då hyresgästen inte tillhör föreningen ”Vi-som-gillar-uniformerad-personal”. Går upp och ringer på dörren och precis som sist öppnar mannens sambo, så där lagom påtänd, och en manlig kompis till dem som inte var mindre påtänd han. Förklarar på ett pedagogiskt sätt (mer anpassat för en femåring) att det inte är läge att poppa musik på högsta volym en tisdagsnatt klockan 0230. – STÖRNINGSJOUREN ÄR HÄR STÄNG AV MUSIKEN!!! vrålar hon in mot vardagsrummet…………….Sedan går allt mycket fort…….Vaktmannen hinner registrera tre saker: 1. En man kommer i rask takt ut från vardagsrummet med ögon stora som tallrikar 2. I handen håller mannen ett baseballträ 3. Det ser ut som mannen tänker använda detta baseballträ för att deformera Vaktmannens mittdel av pannan Instinktivt tar jag tag i ytterdörren och skickar igen den hårt som bara den, samtidigt som jag skriker till kollegan som är placerad i trappen precis nedanför dörren: BACKA!!!! Vi backar ut från trappuppgången och jag är helt inställd på att han kommer att komma efter oss, men som tur är så gör han inte det. När vi väl kommit ut så ringer jag mina kompisar med pickadoller på benet och meddelar dem läget. Efter typ 10 min kommer två bilar insladdandes på gatan. Förklarar läget för de fem stadiga pojkarna i blå uniformer. De rustar med sköldar och andra ateraljer för nedkämpa fienden. Själv ställer jag och kollegan oss längst ner för att förhoppningsvis få höra smärtskrik och kvidande rop efter mamma när de stadiga pojkarna nedkämpar ”Baseball-mannen”. Döm om min besvikelse när jag hör att mannen utan några som helst protester följer med de stadiga pojkarna till station, FRIVILLIGT. Vart fan är samhället på väg??? Jaja efter denna natt så var det bara till att åka hem och packa det sista inför resan till Polen. Polen var ett mycket trevligt land. Och vi bara njöt av att slappa och äta god mat samt ta det lugnt. Over and out Vaktmannen