*sur*
Jävla skithelvetes förbannade skitfaaan!!!!!!!!!!!!! Det blev ingen medryttarhäst för mig.... I går meddelade hon att hon valt en annan av dom tjejerna som var där, och det vara bara för hon tyckte att jag kanske inte riktigt skulle ha tid med en häst då jag hade så mycket annat..... ARRRRRGGGHHH!!!!!!!! Jag ville sååååå himla gärna komma igång med ridningen igen! Kände hur mycket jag verkligen har saknat det när jag hoppade upp på Sorrento i söndags. *suck* I stallet där Jim står finns det en fjording som går Western-ridning och en kallblodstravare som är snäll och vacker men nästan aldrig riden.... Så där finns det inget för mig att rida på.
Usch! Nu är jag bara så besviken!!!! Och säkert kommer jag att få en kommentar från mamma som tycker att jag svär för mycket också......
BLÄÄÄÄÄ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Usch! Nu är jag bara så besviken!!!! Och säkert kommer jag att få en kommentar från mamma som tycker att jag svär för mycket också......
BLÄÄÄÄÄ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Häst & Hund
Var precis inne på www.hundkojan.nu och bad dom vänligt men bestämt att uppdatera sin sida med lite nya dagboksinlägg, bilder och annat. Kom sedan på att jag har inte varit på duktig på det jag heller, så nu är jag här och plitar ner några rader för att slippa allt för stora vredesutbrott från Maria & Rickard....:-)
Peter åkte i torsdags till Gnosjö där han har hälsat på sina föräldrar och även har haft Emelie med sig. Dom har levt campingliv...., fiskat, haft släktkalas och annat småtrevligt. Är nog inte ensam om att ha ålderskris för han har rapporterat att han har GÅTT 45 minuter med Basta 2 gånger om dagen, och idag kom ett SMS att han har varit ute och gått klockan 07.00 i 45 minuter!!!!! Ni som känner Peter vet ju hur pigg han är på morgonen, så det här är en stor bedrift av honom! Hoppas det håller i sig!
Måndag till onsdag är han på kurs i Göteborg. Har med sig Basta och lämnar lilla kräket vid namn Dimma hemma hos mig.... Nej då. Det har gått bra med henne. Men hon ÄR en lite lustig hund individ. Mer skriver jag inte eftersom vi har henne ute till salu. Vill ju inte avskräcka ev. köpare.... *haha*
Jag och Evelina har varit ensamma hemma vilket har gått ganska så bra med undantag av några större utbrott från både mig och henne.... Vi började torsdagkvällen med en helkväll i "vårt" stall där vi spanade in den nya hästen som har flyttat in. Ett 9-årigt kallblodstravar-sto som jag inte hade så höga förväntningar på... men GUD vad snygg hon är!!! Lång "sagohäst-man", kolsvart, jättevackert huvud och underbara sammetsögon. Matte Ulrika var jättenöjd! Vi tog också in Jim och borstade lite på honom och gjorde rent hans hovar från småsten. Den här veckan kommer skor på fram vilket ska bli skönt. Där bak har han ju tyvärr sitt stora HÅL rakt in i hoven vilket jag hoppas snart ska växa igen lite mera då det alltid fastnar stora stenar där som göra att han inte kan gå. *suck* Han är i alla fall inte halt vilket är skönt, men han är väldigt ömfotad när han går på grusplanen.
Fredagkväll kom Ella, vår grannflicka, över till Evelina för att sova över här hos henne. Det blev lite mys och filmtittande och sedan hoppade dom 2 väääääldigt fnissiga tjejerna i säng och det var fniss och gapskratt en bra bit in på kvällen för att sedan bli tvärtyst! Jag tänkte att nu gör dom väl världens bus och kommer och smyger på mig, men nej då. Dom låg och sov så vackert i sina sängar.... Jag förväntade mig sovmorgon eftersom Evelina brukar vilja sova till niosnåret när hon har varit uppe länge. Men kl. 07.00 kommer det in två barn i sovrummet som KRÄVER frukost annars döööööör dom! Det var den lördagsmorgonen.... Sen blev det till affären för att handla hundmat, hästsaker, lördagsgodis och annat. Ella var med och hela dagen sprang dom mig i hasorna så jag höll på att bli gaaaaalen! Ja förrutom Ella var det ju även hennes lillasyster Milla och grannpojken Jonathan. *suck* Jag försökte få dom att leka ute eller hemma hos någon annan, men uppenbarligen gjorde de andra föräldrarna det samma för dom kom alltid tillbaka hit.... Framåt eftermiddagen åkte vi till stallet och gjorde i ordning Jim för en liten skrittrunda i gräshagen. Hade honom i longeringslina så Evelina kunde styra själv vilket inte var så lätt... och då tröttnade hon och ville gå in igen... Mockade boxarna och gjorde snyggt i stallet. Jag älskar att gå och pyssla i stall!! När man lämnar stallet ska man inte se ett halmstrå på golvet, allt ska ara upphängt på sin plats, boxarna ska vara nyströade och hästarna ska glänsa och stå och mumsa på sitt hö. Det märks att jag inte har eget stall va?..... Lördag kväll blev taccos och melodifestivalen. Evelina somnade innan signaturen börjat och jag somnade väl strax efter bidrag nr. 18.... Hade lite roliga SMS-konversationer med Peter samt min syster i Tyskland som har en helt annan musiksmak...men sen tog mitt batteri slut och då somnade jag. Kan i alla fall konstatera att jag visst kan hålla mig vaken framför TV:n - OM jag får SMS:a med någon samtidigt. Låter det sunt eller????
Söndag morgon ringde en kompis till Evelina och undrade om dom skulle leka. Det var första gången Evelina var hos den tjejen så det tyckte hon skulle bli jättespännande. Jag skjutsade dit henne och åkte sedan hem för att klippa gräset, rasta hundar och plocka undan i huset. Sen var det dusch om ombyte och hämta Evelina då vi skulle iväg med mina föräldrar och min bror och hans familj för att äta "mors-dag-middag" på en restaurang i närheten. Gott och trevligt! Evelina tog årets första bad tillsammans med sin kusin Adam. Och min kära mamma, snart 70 år, gungade gungbräda med barnbarnen så att hon trillade rätt ner i backen! Hon har i alla fall barnasinnet kvar.... :-)
Tillbaka hemma så drog JAG på mig ridkläderna!! Har svarat på en annons om en tjej som sökte medryttare till sin 14-åriga läromästare som tävlat MSV-dressyr. Blev jättesugen och tog därför kontakt med henne och bestämde en dag vi skulle ses i hennes stall. Hon står i ett inackorderingsstall en bit utanför sta'n men ändå på "rätt sida" för min del. Hästen är en valack som är 1.80 i mankhöjd!!! Jag höll på dåna när jag såg honom. Såååååå stooooooor!!!! Men en helt underbar individ. Snäll och jättemysig att ha att göra med men pigg och framåt att rida. Det var liiiite kämpigt att rida honom efter 8 års frånvaro från hästryggen (ja, inte om man räknar mitt mellanspel på ridskolan här bredvid) men det gick ändå ganska bra. Mycket häst att rida men ändå med mycket "vilja" och glädje över att få jobba. Paddocken var verkligen inte den bästa... och dammig som tusan! Och min kondition????!!!! Jisses... det blev några varv i trav och galopp, sen var jag helt slut!! Skärpning!!! OM jag ska bli medryttare så är det 2 dagar i veckan. Känner en annan tjej i stallet också vilket är lite roligare när man ska rida ut etc. Den shettis som Evelina red på först, Pippi, ska också flytta dit. Tänk vad världen är liten? Nu är ju den stora frågan om man har tid... Hundträning får jag en timma varje dag, så för den delen är jag inte orolig. Det är mer att det är svårt att pussla så att man inte alltid måste ha med sig Evelina till stallet. Hmmm..... tåls att funderas på... men jag är GRYMT sugen!!!! Ja, sen är det ju den lilla detaljen att hon ska "välja" mig som medryttare också?! Hon skulle träffa 3 stycken och sedan höra av sig med ett besked. Kan man inte bara låta "ödet" bestämma? OM hon vill ha mig som medryttare så är det helt enkelt meningen att jag ska satsa lite på det här med ridningen nu, eller???? Det är ju verkligen en dröm som jag har gått och burit på såååå länge att få hålla mer med hästar - ska man då inte förverkliga sina drömmar????? För övrigt var tjejen som har hästen en väldigt trevlig tjej som jag direkt kände att jag trivdes med. Nog så viktigt om man ska "dela" häst.
Söndag kväll och Evelina var omöjlig att få i säng.... Till slut somnade hon och mamma med....
Hundarna då? Vad har dom hittat på? NADA!!! Ja, dom har ju varit ute nästan hela dagarna vilket dom trivs väldigt bra med. Dimma går och lägger sig i vår nya "brottnings-arena" (sandplätt där poolen stod innan) och lägger sig i solen. W. springer omkring med sin nya kärlek - fotbollen!!! Hon är helt galen med den och kan roa sig väldigt bra på egen hand. När jag är på jobbet får hundarna ligga i bilen. Går en sväng på lunchen då Dimma håller sig mest i min direkta närhet medans W. springer precis överallt i ett rasande tempo. Vi gör lite "kotte-uppletande" vilket båda två tycker är hiskeligt roligt. Bara lite olika teknik att hitta sakerna.... När vi kommer hem på eftermiddagen får dom vara ute en stund och när dom sedan kommer in så är dom faktiskt döööö-trötta! Dom slänger sig direkt på golvet och stensover tills det är dags för kvällsmat. Var lite rädd att jag skulle ha två hundar som var tok-rastlösa men så blev det inte! Men måste erkänna att det suger i tarmen att träna lite med W. Det var många dagar sedan nu.... Kanske skönt för henne som omväxling att bara få gå och skrota?
Nej, nu ska jag försöka få Evelina i säng lite tidigare. Det är ju jag som är ansvarig för lämning på dagis nu när Peter är borta och det är iiiiinte lätt att få upp henne på morgonen. Förstår inte hur jag skulle klara av livet som ensamstående morsa?! VEM ska då lämna barnet? VEM ska då se till att middagen står på bordet när man kommer hem? VEM ska klippa gräset och fixa trädgården? Men det klart... man kanske kan sätta ut en annons efter en au-pair???? (Bara skojar älskling! Jag längtar faktiskt tills du kommer hem på onsdag! )
Tjing!
Peter åkte i torsdags till Gnosjö där han har hälsat på sina föräldrar och även har haft Emelie med sig. Dom har levt campingliv...., fiskat, haft släktkalas och annat småtrevligt. Är nog inte ensam om att ha ålderskris för han har rapporterat att han har GÅTT 45 minuter med Basta 2 gånger om dagen, och idag kom ett SMS att han har varit ute och gått klockan 07.00 i 45 minuter!!!!! Ni som känner Peter vet ju hur pigg han är på morgonen, så det här är en stor bedrift av honom! Hoppas det håller i sig!
Måndag till onsdag är han på kurs i Göteborg. Har med sig Basta och lämnar lilla kräket vid namn Dimma hemma hos mig.... Nej då. Det har gått bra med henne. Men hon ÄR en lite lustig hund individ. Mer skriver jag inte eftersom vi har henne ute till salu. Vill ju inte avskräcka ev. köpare.... *haha*
Jag och Evelina har varit ensamma hemma vilket har gått ganska så bra med undantag av några större utbrott från både mig och henne.... Vi började torsdagkvällen med en helkväll i "vårt" stall där vi spanade in den nya hästen som har flyttat in. Ett 9-årigt kallblodstravar-sto som jag inte hade så höga förväntningar på... men GUD vad snygg hon är!!! Lång "sagohäst-man", kolsvart, jättevackert huvud och underbara sammetsögon. Matte Ulrika var jättenöjd! Vi tog också in Jim och borstade lite på honom och gjorde rent hans hovar från småsten. Den här veckan kommer skor på fram vilket ska bli skönt. Där bak har han ju tyvärr sitt stora HÅL rakt in i hoven vilket jag hoppas snart ska växa igen lite mera då det alltid fastnar stora stenar där som göra att han inte kan gå. *suck* Han är i alla fall inte halt vilket är skönt, men han är väldigt ömfotad när han går på grusplanen.
Fredagkväll kom Ella, vår grannflicka, över till Evelina för att sova över här hos henne. Det blev lite mys och filmtittande och sedan hoppade dom 2 väääääldigt fnissiga tjejerna i säng och det var fniss och gapskratt en bra bit in på kvällen för att sedan bli tvärtyst! Jag tänkte att nu gör dom väl världens bus och kommer och smyger på mig, men nej då. Dom låg och sov så vackert i sina sängar.... Jag förväntade mig sovmorgon eftersom Evelina brukar vilja sova till niosnåret när hon har varit uppe länge. Men kl. 07.00 kommer det in två barn i sovrummet som KRÄVER frukost annars döööööör dom! Det var den lördagsmorgonen.... Sen blev det till affären för att handla hundmat, hästsaker, lördagsgodis och annat. Ella var med och hela dagen sprang dom mig i hasorna så jag höll på att bli gaaaaalen! Ja förrutom Ella var det ju även hennes lillasyster Milla och grannpojken Jonathan. *suck* Jag försökte få dom att leka ute eller hemma hos någon annan, men uppenbarligen gjorde de andra föräldrarna det samma för dom kom alltid tillbaka hit.... Framåt eftermiddagen åkte vi till stallet och gjorde i ordning Jim för en liten skrittrunda i gräshagen. Hade honom i longeringslina så Evelina kunde styra själv vilket inte var så lätt... och då tröttnade hon och ville gå in igen... Mockade boxarna och gjorde snyggt i stallet. Jag älskar att gå och pyssla i stall!! När man lämnar stallet ska man inte se ett halmstrå på golvet, allt ska ara upphängt på sin plats, boxarna ska vara nyströade och hästarna ska glänsa och stå och mumsa på sitt hö. Det märks att jag inte har eget stall va?..... Lördag kväll blev taccos och melodifestivalen. Evelina somnade innan signaturen börjat och jag somnade väl strax efter bidrag nr. 18.... Hade lite roliga SMS-konversationer med Peter samt min syster i Tyskland som har en helt annan musiksmak...men sen tog mitt batteri slut och då somnade jag. Kan i alla fall konstatera att jag visst kan hålla mig vaken framför TV:n - OM jag får SMS:a med någon samtidigt. Låter det sunt eller????
Söndag morgon ringde en kompis till Evelina och undrade om dom skulle leka. Det var första gången Evelina var hos den tjejen så det tyckte hon skulle bli jättespännande. Jag skjutsade dit henne och åkte sedan hem för att klippa gräset, rasta hundar och plocka undan i huset. Sen var det dusch om ombyte och hämta Evelina då vi skulle iväg med mina föräldrar och min bror och hans familj för att äta "mors-dag-middag" på en restaurang i närheten. Gott och trevligt! Evelina tog årets första bad tillsammans med sin kusin Adam. Och min kära mamma, snart 70 år, gungade gungbräda med barnbarnen så att hon trillade rätt ner i backen! Hon har i alla fall barnasinnet kvar.... :-)
Tillbaka hemma så drog JAG på mig ridkläderna!! Har svarat på en annons om en tjej som sökte medryttare till sin 14-åriga läromästare som tävlat MSV-dressyr. Blev jättesugen och tog därför kontakt med henne och bestämde en dag vi skulle ses i hennes stall. Hon står i ett inackorderingsstall en bit utanför sta'n men ändå på "rätt sida" för min del. Hästen är en valack som är 1.80 i mankhöjd!!! Jag höll på dåna när jag såg honom. Såååååå stooooooor!!!! Men en helt underbar individ. Snäll och jättemysig att ha att göra med men pigg och framåt att rida. Det var liiiite kämpigt att rida honom efter 8 års frånvaro från hästryggen (ja, inte om man räknar mitt mellanspel på ridskolan här bredvid) men det gick ändå ganska bra. Mycket häst att rida men ändå med mycket "vilja" och glädje över att få jobba. Paddocken var verkligen inte den bästa... och dammig som tusan! Och min kondition????!!!! Jisses... det blev några varv i trav och galopp, sen var jag helt slut!! Skärpning!!! OM jag ska bli medryttare så är det 2 dagar i veckan. Känner en annan tjej i stallet också vilket är lite roligare när man ska rida ut etc. Den shettis som Evelina red på först, Pippi, ska också flytta dit. Tänk vad världen är liten? Nu är ju den stora frågan om man har tid... Hundträning får jag en timma varje dag, så för den delen är jag inte orolig. Det är mer att det är svårt att pussla så att man inte alltid måste ha med sig Evelina till stallet. Hmmm..... tåls att funderas på... men jag är GRYMT sugen!!!! Ja, sen är det ju den lilla detaljen att hon ska "välja" mig som medryttare också?! Hon skulle träffa 3 stycken och sedan höra av sig med ett besked. Kan man inte bara låta "ödet" bestämma? OM hon vill ha mig som medryttare så är det helt enkelt meningen att jag ska satsa lite på det här med ridningen nu, eller???? Det är ju verkligen en dröm som jag har gått och burit på såååå länge att få hålla mer med hästar - ska man då inte förverkliga sina drömmar????? För övrigt var tjejen som har hästen en väldigt trevlig tjej som jag direkt kände att jag trivdes med. Nog så viktigt om man ska "dela" häst.
Söndag kväll och Evelina var omöjlig att få i säng.... Till slut somnade hon och mamma med....
Hundarna då? Vad har dom hittat på? NADA!!! Ja, dom har ju varit ute nästan hela dagarna vilket dom trivs väldigt bra med. Dimma går och lägger sig i vår nya "brottnings-arena" (sandplätt där poolen stod innan) och lägger sig i solen. W. springer omkring med sin nya kärlek - fotbollen!!! Hon är helt galen med den och kan roa sig väldigt bra på egen hand. När jag är på jobbet får hundarna ligga i bilen. Går en sväng på lunchen då Dimma håller sig mest i min direkta närhet medans W. springer precis överallt i ett rasande tempo. Vi gör lite "kotte-uppletande" vilket båda två tycker är hiskeligt roligt. Bara lite olika teknik att hitta sakerna.... När vi kommer hem på eftermiddagen får dom vara ute en stund och när dom sedan kommer in så är dom faktiskt döööö-trötta! Dom slänger sig direkt på golvet och stensover tills det är dags för kvällsmat. Var lite rädd att jag skulle ha två hundar som var tok-rastlösa men så blev det inte! Men måste erkänna att det suger i tarmen att träna lite med W. Det var många dagar sedan nu.... Kanske skönt för henne som omväxling att bara få gå och skrota?
Nej, nu ska jag försöka få Evelina i säng lite tidigare. Det är ju jag som är ansvarig för lämning på dagis nu när Peter är borta och det är iiiiinte lätt att få upp henne på morgonen. Förstår inte hur jag skulle klara av livet som ensamstående morsa?! VEM ska då lämna barnet? VEM ska då se till att middagen står på bordet när man kommer hem? VEM ska klippa gräset och fixa trädgården? Men det klart... man kanske kan sätta ut en annons efter en au-pair???? (Bara skojar älskling! Jag längtar faktiskt tills du kommer hem på onsdag! )
Tjing!
Jag är en ny människa i ålderskris....
Jag har varit hemma sedan i torsdags lunch. Då orkade jag inte längre! Kroppen och orken tog slut av att hela tiden vara i full fart på jobbet. Det är en otrolig press och man hinner aldrig med det som ska göras = psykisk press som tär på humör och ork. Jag ligger alltid en halv sekund före... och borde ligga minst dagar före... Det är avstämningar med kunder, visningar, offerter, fakturor, rutiner som ska sättas, organisation som ska utvecklas, hemsida som ska "snickras" och alla dessa möten, möten, möten... Telefonen som ringer, mailen som hela tiden "plingar", människor som drar i en och vill att man ska ta beslut och ge besked.... I vanliga fall är detta inga som helst problem. Jag har alltid älskat mitt jobb!!! Och gör det fortfarande. Men det är så otroligt frustrerande när man inte hinner med det man ska!!! Och nu sa kroppen ifrån.
Jag åkte hem, bäddade ner mig med en bra bok, sov... tittade på TV, sov ännu mera men tog faktiskt även med mig jobbet hem. Var tvungen att komma ifrån alla människor och "måsten". Gick igenom alla mina papper och min kalender för att få struktur på vad det är jag håller på med, vad det är jag ska prioritera, vad jag kan delegera. Och faktiskt - nu, fredag eftermiddag, känner jag friden, arbetsglädjen och inspirationen komma tillbaka. Kanske t.o.m att jag lägger in lite texter på vår nya hemsida i helgen om andan faller på?! Dom ringde från jobbet vid flera tillfällen i morse men jag kände att det KAN inte bero på om jag svarar eller inte om företaget ska funka ändå. Dom måste lära sig att fixa saker själva! Och det var faktiskt en skön känsla att stänga av ljudet på mobilen och fortsätta läsa sin bok. Ett jobb är bara ett jobb!!! Det har alltid varit min filosofi och kommer alltid att vara! Det som räknas i livet är allt det andra. Min familj. Mina vänner. Mina fritid och det jag gör för att vara lycklig och må bra. Sen vet jag att en stor del av det även ligger i mitt jobb då jag känner en stor tillfredställelse i det jag gör. Men ändå... det är bara ett jobb!
Satt vi middagen och bedyrade Peter att jag VISST kommer att passa som hemmafru på heltid. Han bara himlade med ögonen och påminde mig om tiden när jag var mammaledig... och den korta period jag var arbetslös.... "Men tänk om vi vann några miljoner och jag kunde gå hemma och bara vara så här trevlig som jag är idag?! Avslappnad, pigg, i harmoni, städar, lagar mat, leker med Evelina med ett leende på läpparna, pussar dig hejdå innan du går till jobbet, stryker dina skjortor...Visst vore det underbart så säg?! " Peter berättar då om sin tennisarm och hur ont det gör varpå jag säger "men stackars dig. Jag har inte fattat att det gör SÅ ont. Det är ju faktiskt synd om dig!" Han lägger då ner besticken och stirrar mig djupt in i ögonen. "Älskling! Du ÄR verkligen sjuk och utarbetad! Du har ALDRIG tyckt synd om mig annars!" "Nä, där ser du! Det skulle ju vara jättebra om jag var hemma och var hemmafru! "
Något annat som oroar mig är att jag och Evelina ska baka kanelbullar i kväll. KANELBULLAR!!!! Jag är 35 år och 363 dagar gammal och jag har ALDRIG ställt mig och bakat bullar förrut. (Ja inte mer än att jag hjälpt mamma när jag bodde hemma) Är det ett tecken på att man börjar bli mogen eller att man börjar bli gammal? I morgon är det i alla fall min födelsedag och då ska det bjudas på nybakade kanelbullar. Så det så! :-) Peter jobbar i helgen men på lördag kväll kommer mina tjejkompisar för en kväll i självömkan och klagosång över våra män och barn... På söndag eftermiddag kommer sedan min familj för tårtkalas och beundran av mina nybakade bullar...
Oj, nu har Evelina börjat att plocka fram alla ingredienser. Bäst att man är med nu så att inte hon kommer ta åt sig all ära av bullarna. Hon är ju för fasiken bara 4 år och har 32 år på sig att göra sina egna bullar!!!
Ha en bra helg!
Jag åkte hem, bäddade ner mig med en bra bok, sov... tittade på TV, sov ännu mera men tog faktiskt även med mig jobbet hem. Var tvungen att komma ifrån alla människor och "måsten". Gick igenom alla mina papper och min kalender för att få struktur på vad det är jag håller på med, vad det är jag ska prioritera, vad jag kan delegera. Och faktiskt - nu, fredag eftermiddag, känner jag friden, arbetsglädjen och inspirationen komma tillbaka. Kanske t.o.m att jag lägger in lite texter på vår nya hemsida i helgen om andan faller på?! Dom ringde från jobbet vid flera tillfällen i morse men jag kände att det KAN inte bero på om jag svarar eller inte om företaget ska funka ändå. Dom måste lära sig att fixa saker själva! Och det var faktiskt en skön känsla att stänga av ljudet på mobilen och fortsätta läsa sin bok. Ett jobb är bara ett jobb!!! Det har alltid varit min filosofi och kommer alltid att vara! Det som räknas i livet är allt det andra. Min familj. Mina vänner. Mina fritid och det jag gör för att vara lycklig och må bra. Sen vet jag att en stor del av det även ligger i mitt jobb då jag känner en stor tillfredställelse i det jag gör. Men ändå... det är bara ett jobb!
Satt vi middagen och bedyrade Peter att jag VISST kommer att passa som hemmafru på heltid. Han bara himlade med ögonen och påminde mig om tiden när jag var mammaledig... och den korta period jag var arbetslös.... "Men tänk om vi vann några miljoner och jag kunde gå hemma och bara vara så här trevlig som jag är idag?! Avslappnad, pigg, i harmoni, städar, lagar mat, leker med Evelina med ett leende på läpparna, pussar dig hejdå innan du går till jobbet, stryker dina skjortor...Visst vore det underbart så säg?! " Peter berättar då om sin tennisarm och hur ont det gör varpå jag säger "men stackars dig. Jag har inte fattat att det gör SÅ ont. Det är ju faktiskt synd om dig!" Han lägger då ner besticken och stirrar mig djupt in i ögonen. "Älskling! Du ÄR verkligen sjuk och utarbetad! Du har ALDRIG tyckt synd om mig annars!" "Nä, där ser du! Det skulle ju vara jättebra om jag var hemma och var hemmafru! "
Något annat som oroar mig är att jag och Evelina ska baka kanelbullar i kväll. KANELBULLAR!!!! Jag är 35 år och 363 dagar gammal och jag har ALDRIG ställt mig och bakat bullar förrut. (Ja inte mer än att jag hjälpt mamma när jag bodde hemma) Är det ett tecken på att man börjar bli mogen eller att man börjar bli gammal? I morgon är det i alla fall min födelsedag och då ska det bjudas på nybakade kanelbullar. Så det så! :-) Peter jobbar i helgen men på lördag kväll kommer mina tjejkompisar för en kväll i självömkan och klagosång över våra män och barn... På söndag eftermiddag kommer sedan min familj för tårtkalas och beundran av mina nybakade bullar...
Oj, nu har Evelina börjat att plocka fram alla ingredienser. Bäst att man är med nu så att inte hon kommer ta åt sig all ära av bullarna. Hon är ju för fasiken bara 4 år och har 32 år på sig att göra sina egna bullar!!!
Ha en bra helg!
Nu är det dags för lite uppdatering!
Nä men nu var det bra länge sedan jag bloggade här på hemsidan! Skäms på mig! Men när ska man hinna säg? Nu när det är ljust på kvällarna har jag svårt att komma in. Och när jag väl är inne ska jag bara... och när jag väl har gjort alla mina "bara" så ska jag bara kolla in något på TV och när jag väl ska kolla något på TV så ramlar ögonen bara ihop... Det är jag och Steffi! :-)
Tja. Vad har då hänt sen sist? Jag tar det som det poppar upp i hjärnan. Säkert inte i rätt och riktig ordning...
Wixzi har gjort sitt MH i lördags! Först hade jag inte tänkt att hon skulle göra det då hon har varit riktigt dum i all hantering. Tänderna har klapprat och folk har dragit händerna åt sig. Det har hon ganska snabbt lärt sig att hon vinner på... Tänkte då istället att jag skulle vänta tills efter sommaren då jag har kunnat vara mycket i Åker med "bra" hundfolk som har kunnat hantera henne. Men nu när jag var i E-tuna och såg att det var bra testledare & figuranter (bl.a Leif Hjelm) så blev jag lite peppad att göra det nu ändå. Även kul för Kattis och Jarmo (sistnämnda var på plats) att få en samlad bedömning av sina hundar. Dom flesta var på plats vilket var roligt att se. Några gemensamma nämnare kunde man se, men det var särskilt en av hanhundarna som var väldigt lik W. i sättet. "Hurk- och flurk" om jag säger så.... (men på ett bra sätt!) W. själv gjorde ett helt o.k test. Trodde nog att hon skulle vara lite mera "på" och vara mer intensiv vilket hon är när man tränar med henne. Nu är det ju en helt annan situation plus att det var väldans varmt. Helt o.k MH blev det ändå!
Lek inga problem. Lilla jakten gick hon på andra gången (nästan ingen av W-hundarna gick på lilla). Avståndslek gjorde hon bra och när figuranten var passiv gjorde hon en fin-fin bevakning.... *ler* Dumpen fick hon stor reaktion på, som väntat, och kastade sig bak i skogen. Gick dock fram när jag gick halva vägen. Skramlet gick hon fram själv efter lite fördröjning. Spökena stod hon tätt vid min sida helt BLICKSTILLA. Rörde inte en min, gjorde inte ett ljud. Hade koll på båda men ingen "reaktion". Skotten stannade hon av sin lek men fortsatte sen igen. Hon var väldigt nyfiken på alla moment och drog mig fram mellan dom olika stationerna ivrigt spårandes i marken. Hon har verkligen en stor arbetsvilja & motor. Tror Jarmo var relativt nöjd med helheten på kullen. Kul att träffa många av kullsyskonen också. Blev så förvånad att en av tikägarna sa att hennes hund inte tyckte det var kul att samarbeta (i lydnaden ex.) ???????? Såg nog ut som ett enda stort frågetecken för är det är totalt motsatsen till Wixzi. Hon vill BARA samarbeta. Hela tiden och mest alltid.... Som sagt mycket energi...
Och DET fick jag ännu mer belägg för efter gårdagens lunchpromenad. Vi var nämligen ute i skogen tillsammans med vår aktivites-leverantör, och skulle leta efter nya, bra platser för grupperna att vara på. Det blev 2 timmars promenad över stock och sten, uppför slalombacken, nerför slalombacke, uppför berg och nerför stup, snårskog och snubbelskog, förbi sjöar & bäckar.... Och vad tror ni Wixzi gör? Jo hon är förståss 10 meter framför oss hela tiden och släpar på kottar, pinnar, stockar. Hon badar, simmar, dyker, hämtar fler pinnar och bär på nya kottar... HELA tiden!!!! Ju längre vi gick dessto mer gick hon "upp" sig och inte "ner" sig... Det är något fel på den hunden och jag hävdar fortfarande att om hon var människa så skulle hon vara intagen på psyk för länge sedan...
I helgen har vi också ställt upp husvagnen på Löts Camping. Det blev en jättebra plats undet ett träd där det inte blir så himla varmt för hundarna. Vi var beredda på kaos när dom var där... men alla tre har skött sig jättebra och i har kunnat koppla upp dom utanför förtältet där dom har legat och spanat på folk och hundar. Trots att det kommer andra hundar förbi så säger dom inget utan bara sitter och tittar på dom. Ö.h.t så är W. väldigt bra med andra hundar och när hon ser dom. Har aldrig haft tendenser till utfall eller liknande utan hon bara står och viftar lite på sin svans. Basta är väl den som morrar mest, särskilt när hon är i bilen, men med lite lydnad så höll hon också käften efter ett tag. Vi kommer ju aldrig lämna dom ensamma där, inte ens för att gå på toa, men det är ändå skönt att veta att dom kan vara med oss ute. Dom har även fått en egen hörna i förtältet. Det finns ganska bra ställen att rasta på runt om campingen. Tyvärr ganska risigt (kalhyggen etc.) men i alla fall så man kan släppa dom så dom får springa fritt. Det finns även hundbad vilket är kul då W. och Basta älskar att simma! Dimma tror jag knappt har sett vatten.... På campingen sänker vi medelåldern med 50 år... och alla ska hälsa och säga "godmorgon" och prata och jag är inte ett dugg trevlig tillbaka utan tittar ner i marken... Jisses! Varför ska alla campingmänniskor vara så himla klämkäcka och trevliga???!!! Jag har nog av det där på mitt jobb - och här får jag ju inte ens betalt för att vara trevlig!! Peter satt och myste på kvällen med sitt glas vin... och jag måste erkänna att det är något särskilt med att bo i husvagn. Det blir nog en bra sommar där. Evelina tycker det är såååååå mysigt att vara där!
Tyvärr har jag en känsla av att jag kanske blir rastlös.... men nu har vi planer på att ta med oss Jim! Han kan gå på lösdrift hos en kompis till Maria, och då får Evelina också lite att göra på dagarna som HON tycker är roligt. Inte bara hundträning....Det skulle vara jättekul om det kunde funka! Får väl se hur han är i flocken med dom andra bara... Han är 21 år och otroligt snäll/undvikande, så jag tror inte det ska bli några problem. Det tråkiga är att sist vi var i stallet så gick han inte att rida. Han hade såååå ont i sina hovar och ben och staplade fram som en gammal gubbe. Inte alls den pigga och glada Jim som vi är vana vid. Jag hoppas verkligen att det bara är som han är ömfotad (går utan skor på grusväg) och att det hela blir bättre när han får på sig ett par skor. Hovis kommer i slutet av månaden. Håll tummarna att han blir bättre!
Vill ni förresten se några uuuuunderbara bilder på Evelina och Jim så kolla in på Marias hemsida www.hundkojan.nu och klicka in på "galleri". Här är ett litet smakprov på vad ni har att vänta er...
Det finns även underbara bilder på Wixzi (och andra hundar) från när vi var i Ånnaboda och tränade. TACK Maria och Rickard för att ni hade kameran med er. Sååå fina bilder!!!
AAAAARRRRRGGGHHHHH!!!!!!! Nu SKITER jag i att blogga mera!!!!!!! Hade skrivit jättelångt och mycket med massor av Wixzi-text där jag skrev om hennes träning m.m När jag sedan trycker på "spara" så blir det ERROR och webbsidan finns inte...... Då blir det bara kvar den text som är senast sparad. Eftersom jag inte sparar efter VARJE mening så är det nu borta... och jag blir GAAAAALEN!!!!!!!
Nu lär det dröja innan jag bloggar igen. SUR är jag!!!!! God Natt!!!
Tja. Vad har då hänt sen sist? Jag tar det som det poppar upp i hjärnan. Säkert inte i rätt och riktig ordning...
Wixzi har gjort sitt MH i lördags! Först hade jag inte tänkt att hon skulle göra det då hon har varit riktigt dum i all hantering. Tänderna har klapprat och folk har dragit händerna åt sig. Det har hon ganska snabbt lärt sig att hon vinner på... Tänkte då istället att jag skulle vänta tills efter sommaren då jag har kunnat vara mycket i Åker med "bra" hundfolk som har kunnat hantera henne. Men nu när jag var i E-tuna och såg att det var bra testledare & figuranter (bl.a Leif Hjelm) så blev jag lite peppad att göra det nu ändå. Även kul för Kattis och Jarmo (sistnämnda var på plats) att få en samlad bedömning av sina hundar. Dom flesta var på plats vilket var roligt att se. Några gemensamma nämnare kunde man se, men det var särskilt en av hanhundarna som var väldigt lik W. i sättet. "Hurk- och flurk" om jag säger så.... (men på ett bra sätt!) W. själv gjorde ett helt o.k test. Trodde nog att hon skulle vara lite mera "på" och vara mer intensiv vilket hon är när man tränar med henne. Nu är det ju en helt annan situation plus att det var väldans varmt. Helt o.k MH blev det ändå!
Lek inga problem. Lilla jakten gick hon på andra gången (nästan ingen av W-hundarna gick på lilla). Avståndslek gjorde hon bra och när figuranten var passiv gjorde hon en fin-fin bevakning.... *ler* Dumpen fick hon stor reaktion på, som väntat, och kastade sig bak i skogen. Gick dock fram när jag gick halva vägen. Skramlet gick hon fram själv efter lite fördröjning. Spökena stod hon tätt vid min sida helt BLICKSTILLA. Rörde inte en min, gjorde inte ett ljud. Hade koll på båda men ingen "reaktion". Skotten stannade hon av sin lek men fortsatte sen igen. Hon var väldigt nyfiken på alla moment och drog mig fram mellan dom olika stationerna ivrigt spårandes i marken. Hon har verkligen en stor arbetsvilja & motor. Tror Jarmo var relativt nöjd med helheten på kullen. Kul att träffa många av kullsyskonen också. Blev så förvånad att en av tikägarna sa att hennes hund inte tyckte det var kul att samarbeta (i lydnaden ex.) ???????? Såg nog ut som ett enda stort frågetecken för är det är totalt motsatsen till Wixzi. Hon vill BARA samarbeta. Hela tiden och mest alltid.... Som sagt mycket energi...
Och DET fick jag ännu mer belägg för efter gårdagens lunchpromenad. Vi var nämligen ute i skogen tillsammans med vår aktivites-leverantör, och skulle leta efter nya, bra platser för grupperna att vara på. Det blev 2 timmars promenad över stock och sten, uppför slalombacken, nerför slalombacke, uppför berg och nerför stup, snårskog och snubbelskog, förbi sjöar & bäckar.... Och vad tror ni Wixzi gör? Jo hon är förståss 10 meter framför oss hela tiden och släpar på kottar, pinnar, stockar. Hon badar, simmar, dyker, hämtar fler pinnar och bär på nya kottar... HELA tiden!!!! Ju längre vi gick dessto mer gick hon "upp" sig och inte "ner" sig... Det är något fel på den hunden och jag hävdar fortfarande att om hon var människa så skulle hon vara intagen på psyk för länge sedan...
I helgen har vi också ställt upp husvagnen på Löts Camping. Det blev en jättebra plats undet ett träd där det inte blir så himla varmt för hundarna. Vi var beredda på kaos när dom var där... men alla tre har skött sig jättebra och i har kunnat koppla upp dom utanför förtältet där dom har legat och spanat på folk och hundar. Trots att det kommer andra hundar förbi så säger dom inget utan bara sitter och tittar på dom. Ö.h.t så är W. väldigt bra med andra hundar och när hon ser dom. Har aldrig haft tendenser till utfall eller liknande utan hon bara står och viftar lite på sin svans. Basta är väl den som morrar mest, särskilt när hon är i bilen, men med lite lydnad så höll hon också käften efter ett tag. Vi kommer ju aldrig lämna dom ensamma där, inte ens för att gå på toa, men det är ändå skönt att veta att dom kan vara med oss ute. Dom har även fått en egen hörna i förtältet. Det finns ganska bra ställen att rasta på runt om campingen. Tyvärr ganska risigt (kalhyggen etc.) men i alla fall så man kan släppa dom så dom får springa fritt. Det finns även hundbad vilket är kul då W. och Basta älskar att simma! Dimma tror jag knappt har sett vatten.... På campingen sänker vi medelåldern med 50 år... och alla ska hälsa och säga "godmorgon" och prata och jag är inte ett dugg trevlig tillbaka utan tittar ner i marken... Jisses! Varför ska alla campingmänniskor vara så himla klämkäcka och trevliga???!!! Jag har nog av det där på mitt jobb - och här får jag ju inte ens betalt för att vara trevlig!! Peter satt och myste på kvällen med sitt glas vin... och jag måste erkänna att det är något särskilt med att bo i husvagn. Det blir nog en bra sommar där. Evelina tycker det är såååååå mysigt att vara där!
Tyvärr har jag en känsla av att jag kanske blir rastlös.... men nu har vi planer på att ta med oss Jim! Han kan gå på lösdrift hos en kompis till Maria, och då får Evelina också lite att göra på dagarna som HON tycker är roligt. Inte bara hundträning....Det skulle vara jättekul om det kunde funka! Får väl se hur han är i flocken med dom andra bara... Han är 21 år och otroligt snäll/undvikande, så jag tror inte det ska bli några problem. Det tråkiga är att sist vi var i stallet så gick han inte att rida. Han hade såååå ont i sina hovar och ben och staplade fram som en gammal gubbe. Inte alls den pigga och glada Jim som vi är vana vid. Jag hoppas verkligen att det bara är som han är ömfotad (går utan skor på grusväg) och att det hela blir bättre när han får på sig ett par skor. Hovis kommer i slutet av månaden. Håll tummarna att han blir bättre!
Vill ni förresten se några uuuuunderbara bilder på Evelina och Jim så kolla in på Marias hemsida www.hundkojan.nu och klicka in på "galleri". Här är ett litet smakprov på vad ni har att vänta er...
Det finns även underbara bilder på Wixzi (och andra hundar) från när vi var i Ånnaboda och tränade. TACK Maria och Rickard för att ni hade kameran med er. Sååå fina bilder!!!
AAAAARRRRRGGGHHHHH!!!!!!! Nu SKITER jag i att blogga mera!!!!!!! Hade skrivit jättelångt och mycket med massor av Wixzi-text där jag skrev om hennes träning m.m När jag sedan trycker på "spara" så blir det ERROR och webbsidan finns inte...... Då blir det bara kvar den text som är senast sparad. Eftersom jag inte sparar efter VARJE mening så är det nu borta... och jag blir GAAAAALEN!!!!!!!
Nu lär det dröja innan jag bloggar igen. SUR är jag!!!!! God Natt!!!
Återfall och abstinens..........
Har nu jobbat som hundförare i typ 8 månader och trivs som fina fisken med det. Nästan all abstinens från BK (butikskontrollant)-jobbet har lagt sig. Man brukar ju säga en gång alkolist alltid alkolist, det samma gäller BK-jobbet. Det gäller att inte få några återfall när man hållt sig från det så här länge. MEN............vad händer jo jag får ett återfall och tackar jag till två dagars jobb.....................*suck*. Jaja tänker jag det blir nog bra för då får jag se att det inte var så kul att knata runt hela dagarna och leta tjuvar i affärerna. Första rundan dag 1 blir i en välkänd "allt-i-allo-butik". 4 timmar av fullkomlig utråkighet!!! Har aldrig varit med om så lite folk i denna butik. Trots sol och ett underbart väder, vilket annars brukar vara ett trumfkort när det gäller tjuvarnas framfart. Efter 4 timmar i denna butik så börjar jag känna mig nöjd. Med denna målbild i huvudet kommer det inte att bli så svårt att bli av med ev. abstinens efter passen. Jag och kollega gick för att äta en snabblunch för att sedan gå vidare till en matbutik av större modell.
Efter en nyttig lunch som bestod av sallad (jo det är sant) så gör vi entré i matbutiken. Själv har jag inte gått i denna butik förut så jag går runt och bekantar mig med den i ca 20 minuter, då jag plötsligt får syn på en kille som jag redan när jag ser honom gå in i butiken bestämmer mig för att han är en tjuv. Den där bekanta och underbara känslan infinner sig, den går inte att beskriva i ord utan måste upplevas kan mest beskrivas som eufori (eller hur det nu stavas). Och mycket riktigt ca 5 minuter senare är killen på väg ut från butiken med en jacka och en solhatt för barn (??????) som han inte ämmade betala för. Meddelar kollegan att det är dags att göra själ för bidraget vi får från arbetsgivaren varje månad. Förbereder mig på strid likt ett lejon som ska fånga sitt byte, då jag har mina föraningar om att denna kille inte helt frivilligt kommer att följa med oss in då han är påverkad av icke lagliga preparat.......................... Kommer i kapp killen på utsidan och legitimerar oss är helt förberedd på en högersving ...................åtminstone en uppfriskande språngmarsch. - Öhhhhhh förlåt, är allt killen säger och följer med oss in i butiken och dess "tjuvarum". Jaja efter ca en timma senare när de statliga tjänstemännen i blåa uniformer behaga dyka upp ger vi oss ånyo ut i butiken på tjuvjakt. Alltid lika skönt med tjuvar som är trevliga och inser att matchen liksom är slut. Vi skulle snart bli varse om att alla tjuvar inte är lika lätta att ha med att göra................. Hade väl knatat runt i ca 15 minuter när min kollega via telefon meddelar mig att hon har en kille som försöker bryta upp ett dataspel och dess säkerhetsbox. Gör henne sällskap medan vi tillsammans står och tittar förundrat på denna lilla energiska tonåring som verkligen kämpar och sliter för att få upp spelet. Han hoppar på boxen, sliter och rycker, hoppar igen osv. Så här fortsätter det i ca 20 minuter innan han äntligen lyckas få upp det. Vad tänker han på???? Tror han inte att någon ska upptäcka honom???? Jag kan lova att det hörs nästan över hela butiken när han håller på. Då jag haft med denna "typ" av tjuvar att göra tidigare så vet jag att de har en förkärlek att försöka springa ifrån oss BK och jag vet av erfarenhet att Vaktmannens odds inte är goda. Jag lägger därmed upp en vattentät taktik för att fånga in denna tjuv när han ev. försöker springa ifrån oss. Mycket riktigt så hinner min kollega knappt legitimera sig förrän snoristjuven försöker springa från henne. Tyvärr springer han rakt in i armarna på mig, och då menar jag bokstavligen, han är precis lagom lång för att springa rakt in i mitt armveck så jag får ett perfekt nacksving på honom och han faller likt en skadeskjuten kråka, sprattlandes till marken, med ca 90 kilo Vaktman över sig. Men tro inte att han inser att matchen är slut där, han skriker och sprattlar som om han hade ADHD x 32. Försöker få honom att lugna sig vilket är lika lönlöst som att få E att vilja vakna på morgonen. Tur är att han är ca 1,70 lång och väger ca 12,3 kilogram. När vi väl får in honom i butiken så liksom stannar hela den fulla butiken med handlande svenssons upp och bara stirrar på ekipaget med en fullkomligt galen, skrikande och sprattlande tonåring mellan två "elaka" vakter på var sida.
- Här var vi effektiva minsann! Sa den ena av de två statliga tjänstemännen i blå uniform när de två som tidigare varit och tagit hand om förra tjuven dök upp.
- Japp svarade jag med ett mycket nöjt leende.
Sedan var det nästan hemgång, bara 30 minuter kvar. När vi gått runt och kännt oss nöjda över dagsverket en stund och det bara var 10 minuter kvar innan vi skulle sluta så var det dags igen. Två män i 30-40 års åldern som tyckte att de behövde lite nya kläder nu så här inför stundande vår och sommar. Att de inte tänkte betala för dessa kläder var ganska tydligt och uppenbart. Den ena var stor som en jätte (nästan iaf) ca 2 meter lång och relativt välbyggd och den andre något mer normal. Dock kände vi att detta kunde bli uppenbara och stora problem vid gripandet då vi förmodade att dessa två kommer definitivt inte vilja följa med Vaktmannen och Vaktkvinnan in frivilligt. Så vi ringde Statliga byrån och bad om assistans, vilket inte var några problem. När männen gått runt i butiken och sett ut som två små oskyldiga lamm en stund gick de ut utan att betala för de kläder som det tagit med sig och väl där utanför så stod två mycket stiliga statliga tjänstemän med blå uniformer och tog emot dem, med oss hack i häl. Med facit i hand så var det nog tur att vi ringde den Statliga byrån och fick assitans då, precis som vi befarat, Jätten inte var någon snäll liten duvunge som frivilligt skulle följt med oss in.
Summa sumarum blev 4 gripna på 3 timmar och en helvetisk period framför mig med abstinens. Jag citerar E:s favorit uttryck från en Nalle Puh film där åsnan Ior säger....."Precis vad jag ville ha...............precis vad jag inte ville ha!!!!" Självklart vill man fånga tjyvar och banditer när man jobbar, men samtidigt vet jag att abstinensen kommer att bli oliiiiiidlig ett tag framöver. Detta är en yrkessjukdom som drabbar BK som inte kan beskrivas i ord utan måste upplevas.
Ha det gott i sommarvärmen!!!
AbstinensVaktmannen
Efter en nyttig lunch som bestod av sallad (jo det är sant) så gör vi entré i matbutiken. Själv har jag inte gått i denna butik förut så jag går runt och bekantar mig med den i ca 20 minuter, då jag plötsligt får syn på en kille som jag redan när jag ser honom gå in i butiken bestämmer mig för att han är en tjuv. Den där bekanta och underbara känslan infinner sig, den går inte att beskriva i ord utan måste upplevas kan mest beskrivas som eufori (eller hur det nu stavas). Och mycket riktigt ca 5 minuter senare är killen på väg ut från butiken med en jacka och en solhatt för barn (??????) som han inte ämmade betala för. Meddelar kollegan att det är dags att göra själ för bidraget vi får från arbetsgivaren varje månad. Förbereder mig på strid likt ett lejon som ska fånga sitt byte, då jag har mina föraningar om att denna kille inte helt frivilligt kommer att följa med oss in då han är påverkad av icke lagliga preparat.......................... Kommer i kapp killen på utsidan och legitimerar oss är helt förberedd på en högersving ...................åtminstone en uppfriskande språngmarsch. - Öhhhhhh förlåt, är allt killen säger och följer med oss in i butiken och dess "tjuvarum". Jaja efter ca en timma senare när de statliga tjänstemännen i blåa uniformer behaga dyka upp ger vi oss ånyo ut i butiken på tjuvjakt. Alltid lika skönt med tjuvar som är trevliga och inser att matchen liksom är slut. Vi skulle snart bli varse om att alla tjuvar inte är lika lätta att ha med att göra................. Hade väl knatat runt i ca 15 minuter när min kollega via telefon meddelar mig att hon har en kille som försöker bryta upp ett dataspel och dess säkerhetsbox. Gör henne sällskap medan vi tillsammans står och tittar förundrat på denna lilla energiska tonåring som verkligen kämpar och sliter för att få upp spelet. Han hoppar på boxen, sliter och rycker, hoppar igen osv. Så här fortsätter det i ca 20 minuter innan han äntligen lyckas få upp det. Vad tänker han på???? Tror han inte att någon ska upptäcka honom???? Jag kan lova att det hörs nästan över hela butiken när han håller på. Då jag haft med denna "typ" av tjuvar att göra tidigare så vet jag att de har en förkärlek att försöka springa ifrån oss BK och jag vet av erfarenhet att Vaktmannens odds inte är goda. Jag lägger därmed upp en vattentät taktik för att fånga in denna tjuv när han ev. försöker springa ifrån oss. Mycket riktigt så hinner min kollega knappt legitimera sig förrän snoristjuven försöker springa från henne. Tyvärr springer han rakt in i armarna på mig, och då menar jag bokstavligen, han är precis lagom lång för att springa rakt in i mitt armveck så jag får ett perfekt nacksving på honom och han faller likt en skadeskjuten kråka, sprattlandes till marken, med ca 90 kilo Vaktman över sig. Men tro inte att han inser att matchen är slut där, han skriker och sprattlar som om han hade ADHD x 32. Försöker få honom att lugna sig vilket är lika lönlöst som att få E att vilja vakna på morgonen. Tur är att han är ca 1,70 lång och väger ca 12,3 kilogram. När vi väl får in honom i butiken så liksom stannar hela den fulla butiken med handlande svenssons upp och bara stirrar på ekipaget med en fullkomligt galen, skrikande och sprattlande tonåring mellan två "elaka" vakter på var sida.
- Här var vi effektiva minsann! Sa den ena av de två statliga tjänstemännen i blå uniform när de två som tidigare varit och tagit hand om förra tjuven dök upp.
- Japp svarade jag med ett mycket nöjt leende.
Sedan var det nästan hemgång, bara 30 minuter kvar. När vi gått runt och kännt oss nöjda över dagsverket en stund och det bara var 10 minuter kvar innan vi skulle sluta så var det dags igen. Två män i 30-40 års åldern som tyckte att de behövde lite nya kläder nu så här inför stundande vår och sommar. Att de inte tänkte betala för dessa kläder var ganska tydligt och uppenbart. Den ena var stor som en jätte (nästan iaf) ca 2 meter lång och relativt välbyggd och den andre något mer normal. Dock kände vi att detta kunde bli uppenbara och stora problem vid gripandet då vi förmodade att dessa två kommer definitivt inte vilja följa med Vaktmannen och Vaktkvinnan in frivilligt. Så vi ringde Statliga byrån och bad om assistans, vilket inte var några problem. När männen gått runt i butiken och sett ut som två små oskyldiga lamm en stund gick de ut utan att betala för de kläder som det tagit med sig och väl där utanför så stod två mycket stiliga statliga tjänstemän med blå uniformer och tog emot dem, med oss hack i häl. Med facit i hand så var det nog tur att vi ringde den Statliga byrån och fick assitans då, precis som vi befarat, Jätten inte var någon snäll liten duvunge som frivilligt skulle följt med oss in.
Summa sumarum blev 4 gripna på 3 timmar och en helvetisk period framför mig med abstinens. Jag citerar E:s favorit uttryck från en Nalle Puh film där åsnan Ior säger....."Precis vad jag ville ha...............precis vad jag inte ville ha!!!!" Självklart vill man fånga tjyvar och banditer när man jobbar, men samtidigt vet jag att abstinensen kommer att bli oliiiiiidlig ett tag framöver. Detta är en yrkessjukdom som drabbar BK som inte kan beskrivas i ord utan måste upplevas.
Ha det gott i sommarvärmen!!!
AbstinensVaktmannen